Browsing by Author "Vänskä, Linda"

Syftet med min uppsats är att undersöka kvinnoprofileringen i de politiska partierna genom att i första hand jämföra kvinnovänligheten i partiernas principprogram samt de eventuella skillnader i programmen som existerar partier emellan. Jag har även undersökt ifall partierna har specifika jämställdhetsprogram utöver sina principprogram. För att få en mer heltäckande bild av kvinnoprofileringen i partierna har jag utöver dessa två variabler även studerat antal kvinnor på inflytelserika poster inom partierna. Jag har valt att studera fyra oberoende variabler, nämligen partiernas organisation, andelen kvinnliga medlemmar i partiet, partiets uppbyggnad dvs. ifall det är hierarkiskt eller egalitärt samt partiets ålder. Variablerna är alla valda på basis av tidigare liknande studier inom ämnet. Avsikten är att med hjälp av mina fyra bakgrundsvariabler kunna förklara varför vissa partier har ett mer kvinnovänligt principprogram än andra. Genom att som beroende variabel även studera partiets eventuella jämställdhetsprogram och antalet kvinnor på inflytelserika poster inom partiet, har jag kunnat få en klarare bild av hur mycket partierna generellt sett satsat på kvinnoprofileringen. Metoden jag valt att använda är Mest lika-design metoden. Jag började följaktligen med fem partier, nämligen Centern, Samlingspartiet, Socialdemokratiska partiet, Vänsterförbundet och De Gröna. Efter att i enlighet med Mest lika-design metoden eliminerat Centern, Samlingspartiet och SDP från min undersökning kvarstod endast två partier, nämligen Vänsterförbundet och De Gröna. Dessa två partier blev följaktligen de fall jag sedan fortsatte att studera och jämföra. Partierna antar nämligen samma värden på alla oberoende variabler förutom en. Andelen kvinnliga medlemmar är betydligt högre inom Gröna förbundet än inom Vänsterförbundet. Efter att ha studerat de två partiernas principprogram kan jag konstatera att det finns klara skillnader mellan partierna när det gäller programmens kvinnovänlighet. Det gröna principprogrammet satsar betydligt mer på ärenden som berör kvinnor och som står kvinnor nära hjärtat än vad Vänsterförbundets principprogram gör. Ett kvinnovänligt principprogram verkar även gå hand i hand med en stor andel kvinnor på betydelsefulla poster inom partiet samt förekomsten av ett specifikt jämställdhetsprogram. De Gröna har nämligen, i motsats till Vänsterförbundet, även största andelen kvinnor på höga poster och ett enskilt jämställdhetsprogram som handlar specifikt om jämställdhet mellan könen. Jag kan alltså på basis av min analys fastställa att andelen kvinnor inom partiet påverkar såväl partiernas principprogram och förekomsten av ett jämställdhetsprogram som andelen kvinnor på betydelsefulla poster inom partiet. Att det är just andelen kvinnor som är den förklarande faktorn är egentligen inte så förvånande om man utgår från teoridelen i min uppsats som baserar sig bl.a. på Rosabeth Moss Kanters, Gareth Morgans, Hege Skjeies, Ann Philips, Christina Bergqvists, Per Admans, Ann-Cathrine Jungars och Lena Wängneruds teorier.