Browsing by study line "Journalistik och kommunikation"

Syftet med denna pro gradu är att undersöka finländska unga vuxnas upplevelser av sin medieanvändning i relation till välmående och stress. Även medieanvändning i relation till återhämtning är väsentligt i avhandlingen. Forskningen baserar sig på fem intervjuer. De intervjuade är fyra kvinnor och en man, i åldern 25 till 32 år. Genom att intervjua fem personer om hur de upplevt stress och återhämtning i förhållande till sin medieanvändning och relatera forskningsmaterialet till tidigare forskning om ungdomar, medieanvändning, stress och välmående i dagens samhälle, är syftet att om möjligt komma fram till nya insikter om hur dagens ungdomars välmående påverkas av deras medieanvändning. Forskningen sätter i synnerhet tyngdpunkt på den roll som användningen av digitala och sociala medier spelar för unga människors välmående i dagens Finland. Forskningens resultat visar att det främst är sociala medier, digitala medier och den ökade användningen av smarttelefon som orsakar mest stress och minskar välmående hos unga vuxna.

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur rederierna Viking Line och Tallink Siljas reaktioner på coronaviruspandemin tog sig i uttryck på Facebook på våren 2020. Forskningen tar både fasta på hur kommunikationen på Facebook har sett ut samt hur rederierna säger sig ha upplevt krisen. Avhandlingen svarar på frågan hur kommunikationen har sett ut och på vilket sätt den skiljer sig från tiden före pandemin. Dessutom ger analyserna svar på hur rederiernas kommunikation skiljer sig från varandra. Avhandlingen strävar efter att belysa de teman som rederierna har kommunicerat på Facebook under coronaviruspandemins första fas i Finland, samt vilka metoder som använts för att förstärka budskapen i inläggen. Detta analyseras ur mottagarens synvinkel, alltså på vilket sätt Facebookinläggen kan tolkas och vilka upplevelser de väcker. Studien grundar sig i teori om kriskommunikation och intryckshantering. Metoderna som används är kvalitativ forskningsintervju, tematisering och kvalitativ semiotisk innehållsanalys. Den sistnämnda är av störst relevans eftersom den möjliggör breda insikter i hur kommunikationen på Facebook har sett ut. Analyserna av inläggen fokuserar på inläggens bilder och texter, medan exempelvis kommentarer och reaktioner utesluts. Eftersom det inte är ändamålsenligt att analysera varje inlägg som publicerats, görs en innehållstematisering av inläggen. Tematiseringen bidrar med ett målstyrt urval bestående av totalt tio inlägg som analyseras noggrannare med hjälp av den semiotiska analysen. Forskningens resultat tyder på liknande upplevelser av pandemin hos både Tallink Silja och Viking Line. De teman som lyftes fram i kommunikationen var också i stort sett samma, men skillnader i kommunikationen noteras också. En signifikant skillnad är rederiernas förhållningssätt till social media som kriskommunikationskanal. Viking Line använder sig på ett bredare plan av social media i kriskommunikationen, medan Tallink Silja främst utnyttjar andra kanaler. Avhandlingen kan fungera som grund för vidare forskning i kriskommunikation på social media. Det som exempelvis inte tas upp i denna forskning är vilka reaktioner kommunikationen har väckt hos mottagarna. Avhandlingen riktar sig till kommunikatörer som med hjälp av social media vill utveckla sin kommunikation eller kriskommunikation, särskilt när krisen slår till mot organisationen utifrån.

Smarttelefonerna finns överallt i dag och forskningen kring deras effekter på människan breddas ständigt. En stor del av forskningsfältet riktar sig ändå mot telefonernas fysiska eller psykiska effekter. I denna avhandling ligger fokus i stället på de sociala effekterna. Syftet med denna avhandling är att genom kvaltitativa, individuella intervjuer ta fasta på om och hur i så fall vuxna personer upplever att smarttelefonerna påverkar deras sociala relationer. Fokus ligger på de allra närmaste relationerna, och på hur kommunikationen till ens närstående påverkas av att smarttelefonen flyttat in som en tredje part i relationen. Datamaterialet består av intervjuer med åtta vuxna finlandssvenskar i arbetsför ålder. I samband med dataanalysen har materialet kategoriserats enligt sex huvudkategorier. Huvudkategorierna är baserade på centrala teman som informanterna på sätt eller annat betonat under intervjuernas gång. Dessa huvudteman är telefonen stör sociala stunder, fördelarna väger tyngre, phubbing gör ont, telefonkontakt är ytligare, olika skärmtider skapar relationsproblem och framtida användningen oroar. Syftet med denna avhandling är inte att ta fram generaliserbara resultat, utan att bredda synen på hur vuxna personer kan uppleva smarttelefonernas intåg i vardagslivet. Resultatet av studien visar att smarttelefonerna upplevs som mycket fördelaktiga i vardagen och ingen av informanterna är redo att avstå från sin smarttelefon. Däremot upplevs telefonerna som hinder och problemskapare då de flyttar in i de sociala stunderna och då ens närstående väljer smarttelefonen framom en själv. Det gör ont att bli dissad på grund av en smarttelefon och sådant tär på såväl kommunikationen som relationen. Inför framtiden önskas därför mer telefonfri tid och social samvaro utan risk för att komma på andra plats efter en telefon.

I den här avhandlingen undersöker jag känsloyttringar i kulturrapporteringen som medierna Svenska Yle och Hufvudstadsbladet publicerade under år 2021. Syftet med undersökningen är att identifiera hurdan roll kulturjournalisten har i att skapa en känsloladdad stämning i kulturartiklar, hur känslor representerades, vilka känsloladdade uttryck som gestaltas och hur dessa uttryck förstärktes med språkliga detaljer. Genom att undersöka dessa aspekter vill jag få en djupare förståelse för hur kulturjournalistiken kan se ut under ett krisläge. För att få förståelse och stöd för ämnet tillämpas teoretiska element såsom Mervi Panttis (2011) affektivitetskedja och Tessa Mayes (2000) begrepp terapijournalistik. Vidare så tar jag stöd av tidigare forskning som går in på den känsloladdade journalistikens effekter, hur språkliga detaljer i text kan skapa en känsloladdad stämning. Studien utförs genom en närläsning och kvalitativ innehållsanalys av 10 kulturartiklar. Kulturartiklarna analyseras djupgående genom metoderna och delas in i tre tematiska delar: kulturjournalistens roll under covid-19-pandemin, direkta känsloyttringar i kulturrapporteringen och känsloladdade språkliga detaljer. Enligt forskningens resultat kan slutsatsen dras att kulturjournalistiken under år 2021 var känsloladdad och att kulturjournalisten skapade till en stor del den känsloladdade stämningen i artiklarna genom att välja känsloladdade aktörer, företeelser, rubriker, språkliga drag i sina texter och genom att själv hålla med de känsloladdade aktörerna. Resultatet visar också att flera olika känslor fick plats under kulturrapporteringen: uppgivenhet, hopplöshet, besvikelse, sorg, ilska, upproriskhet, oro, stress, solidaritet och hopp. Metaforer, förstärkningsord- och förled och provokationer var också språkliga sätt att förklara den känsloladdade stämningen i artiklarna. Kulturjournalistiken gav även en plattform åt kulturarbetarnas erfarenheter och berättelser, utan att ifrågasätta deras trovärdighet.

Nyhetsjournalistikens representation av könen har länge varit föremål för kritik. Inom journalistiken finns en uppenbar obalans i synlighet av könen och en tendens att cementera traditionella könsroller. Trots att Finlands demografi visar en jämn könsfördelning mellan män och kvinnor reflekteras inte detta i nyhetsjournalistiken. Denna avhandling fokuserar på genusmedvetenheten hos svenskspråkiga journalister på lokalredaktioner i Finland. Målet är att undersöka om och i vilken utsträckning dessa journalister integrerar genusmedvetenhet i sitt journalistiska arbete. Avhandlingens övergripande ambition är att beskriva hur journalister resonerar kring genusfrågor i sitt yrke. Datamaterialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med svenskspråkiga journalister på lokalredaktioner i Finland. Materialet består av intervjuer med sex yrkesverksamma journalister. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades på materialet för att identifiera mönster och teman. Innehållsanalysen resulterade i sju kategorier som representerar teman relaterade till hur journalisterna resonerar kring kön och hur de uppger att de tillämpar genusmedvetenhet i sitt arbete. Studiens resultat visar att journalister i varierande grad är genusmedvetna och att de tillämpar detta medvetande på olika sätt i sitt arbete. En av de främsta metoderna som journalister använder för att integrera genusmedvetenhet i sitt arbete är att prioritera kvinnor som källor framför män. Journalisterna är även måna om att undvika stereotyp framställning av könen. Resultaten visar också på bristande stöd och vägledning för att tillämpa genusmedvetenhet på redaktionerna. Ett systematiskt jämställdhetsarbete på redaktionerna saknas eller berör inte journalisterna. På redaktionerna görs antaganden om en kollektiv genusmedvetenhet och delade värderingar som, paradoxalt nog, kan utgöra ett hinder för effektiv tillämpning av genusmedvetna metoder. Avhandlingen belyser att ansvaret för att tillämpa genusmedvetenhet i nyhetsjournalistiken i hög grad ligger på de enskilda journalisterna. Trots insikter om genusfrågor på redaktionerna finns det inte tydliga strategier för journalisterna för att främja jämställdhet. Det slentrianmässiga förhållningssättet till genusfrågor och den oregelbundna tillämpningen av genusmedveten journalistik visar på ett behov av ökat stöd och systematik för journalisterna ifall redaktionerna vill bedriva ett lyckat jämställdhetsarbete.

Representationen av kvinnor och män i medier är inte jämställd. Kvinnor representeras mer sällan än män och de framställs och porträtteras också på ett annat sätt än män. Kvinnor utgör endast 24 procent av de som syns i tv, radio, webbnyheter och print globalt, visar Gender Media Monitoring Project (GMMP). Samma siffra för Finland är 27 procent. Enligt statistik från 123 länder kommer det ta flera decennier innan full jämställdhet nås i nyheterna globalt. För att en förändring ska ske krävs åtgärder. År 2017 lanserade BBC Projektet 50:50 vars syfte är att nå en representation på 50 procent kvinnor och 50 procent män i innehållet. Det här projektet infördes som en satsning vid Svenska Yle år 2020 – samtidigt som man införde egna jämställdhetsmål. I den här magisteravhandlingen undersöker jag om Svenska Yle lyckats med Projektet 50:50 samt de mål bolaget satte under 2020 för en jämställd representation i bild på förstasidan, svenska.yle.fi. För att ta reda på hur representationen ser ut har jag undersökt 100 skärmdumpar av förstasidan från 2019, då projektet inte var i bruk, och 100 skärmdumpar från 2020 genom kvantitativ innehållsanalys. Jag har dessutom undersökt hur kvinnor och män porträtteras i bild genom att analysera 16 fotografier (åtta från 2019 och åtta från 2020) enskilt med hjälp av kvalitativ bildanalys. Det kvantitativa resultatet visar att det skett en förändring i representationen av kvinnor och män mellan 2019 och 2020 genom jämställdhetssatsningarna. De mål som Svenska Yle lade, 40 procent kvinnor och 60 procent män, lyckades i fråga om fotografier där kvinnor och män syns enskilt i bild. År 2019 var representationen 31 procent kvinnor och 69 procent män – under 2020 41 procent kvinnor och 59 procent män. Den kvalitativa bildanalysen visar att det finns skillnader i hur kvinnor och män porträtteras – klassiska könsstereotyper är vanliga: män är oftare mer seriösa i bild och låter bli att le och titta in i kameran, medan kvinnorna oftare ler och tittar in i kameran. Det var också vanligare för männen att vara fotograferade underifrån och synas i mitten av fotografiet. Det här gör att män framställs som mäktiga och överordnade, medan kvinnorna är underordnade. Representationen av kvinnor och män har genom jämställdhetssatsningarna ingalunda blivit jämn, men siffrorna har blivit mer symmetriska. Svenska Yle har på flera vis lyckats med Projektet 50:50 och sina jämställdhetssatsningar, men det krävs ännu mer arbete för att bolaget ska nå en 50:50-representation. Svenska Yle har genom sina satsningar utökat mängden kvinnor som syns i bild på webben, men behöver också jobba på hur kvinnor porträtteras och framställs i bild – samt nå en ännu jämnare representation.

Unga konsumenter verkar idag vara mindre engagerade i och attraherade till traditionella nyhetsmedier, än tidigare generationer. Även om unga finländares medie- och sociala mediekonsumtion ökade under Covid-19 pandemin, visar rapporter som företrädde pandemin att läsandet av dagstidningar sjunkit drastiskt bland de unga åldersgrupperna. År 2017 läste enbart 17 procent av finländska tonåringar (15–19-åringar) dagstidningar dagligen. Konsumenternas beteende har förändrats på grund av den stora mängden av avgiftsfritt medieinnehåll som finns tillgängligt på webben. Det stora utbudet av avgiftsfritt innehåll har minskat konsumenternas vilja att betala för massmediernas innehåll. Traditionella mediebolag har varit tvungna att reagera på den utmanande situationen, bland annat genom att utveckla sina digitala tjänster, göra nedskärningar i kostnader, samt effektivisera sin verksamhet för att förstärka sin konkurrenskraft på mediemarknaden. De tryckta medierna har drabbats hårdast av förändringarna. Denna forskning strävar till att söka svar på hur 18-åringar idag ser på dagstidningar, samt hurdant medieinnehåll de vill konsumera och anser vara värdefullt. Studiens mål är att bidra med konkreta förslag på hur dagstidningar eller andra traditionella nyhetsmedier borde utveckla eller anpassa sin tjänst, för att locka flera unga konsumenter och även i framtiden kunna hålla kvar sin plats som en viktig samhällelig institution. I samband med den här forskningen utfördes fyra kvalitativa forskningsintervjuer med 18-åriga abiturienter vid Sibbo gymnasium. Intervjufrågorna valdes på basis av den litteratur som utgör studiens teoretiska referensram. Frågorna varierade mellan de ungas egna medie- och nyhetskonsumtionsvanor, intresseområden, upplevelser, preferenser, förväntningar och åsikter gällande nyheter. De inspelade intervjuerna tillbringade ungefär 75 minuter av material, som sedan transkriberades till text. Själva analysen är uträttad som kvalitativ textanalys av de transkriberade intervjuerna. Intervjuerna visade att dagens ungdomar konsumerar olika former av medieinnehåll flera timmar om dygnet. Ändå verkade en väldigt liten andel av denna tid gå åt till att konsumera nyhetsinnehåll, vilket talar sitt eget språk om nyheternas plats i de ungas vardag. Den låga nyhetskonsumtionen kan bero på att de unga inte upplever att nyheter erbjuder tillräcklig värde i utbyte mot de resurser de investerat i dem. Lika väl kan det handla om att redaktionerna på ett bristfälligt sätt eller helt utelämnat att kommunicera med de unga. 18-åringarna upplevde inte att mediehusen allt för väl känner igen dem som en målgrupp och ingen av unga hade varit i någon form av direkt interaktion med en nyhetsredaktion. Enbart genom direkt kommunikation kan redaktionerna bryta sig in i konsumenternas stängda sfär, påverka deras värdeskapande process och eventuellt lära sig mera om de unga konsumenterna och deras intressen. Om interaktionerna behandlas effektivt kan mediehusen aktivt och på ett direkt sätt påverka hur unga konsumenter upplever tjänsten, genom att utveckla, förbättra eller anpassa den i deras smak. Forskningsintervjuerna visade att 18-åringarna upplever skrivna artiklar via mobilen som det mest praktiska sättet att konsumera nyheter. De unga uppskattar möjligheten att konsumera nyheter när och var som helst. Enbart en bråkdel av 18-åringarnas nyhetskonsumtion skedde på sociala medier och alla informanter föredrog att få sina nyheter via andra medel. Konsumtionen kunde ske på nyhetstjänsternas webbplatser, via mobilapplikationer eller via personifierade artikelrekommendationer på Google. I dagsläget agerar konsumenter mer proaktivt genom att själva söka fram innehåll de upplever vara relevant. I och med att en stor andel av de ungas nyhetskonsumtion idag sker via sökmotoroptimerade artikelrekommendationer, blir det antagligen i framtiden ännu viktigare att skapa mer innehåll som är skräddarsytt enligt yngre publikers behov, önskemål och intressen. Väldigt få 18-åringar verkar vara beredda på att betala för sitt nyhetsinnehåll. Största delen av de unga upplever inte heller ett personligt behov för papperstidningar. För dagstidningsredaktionerna vore det därmed mest gynnsamt att i framtiden satsa allt mer resurser på sitt eget unika webbinnehåll. 18-åringar kan vara klara att betala för innehåll som inte finns gratis tillgängligt på annat håll, samt för innehåll som ger dem någon form av konkurrensfördel i jämförelse med icke-prenumeranter. En stor andel 18-åringar verkar uppleva att nyhetstjänster eller tidningsprenumerationer är dyra. Unga konsumenter är inte nödvändigtvis den mest lockande målgruppen p.g.a. deras socioekonomiska status, men mer flexibla urval av olika tjänstehelheter och förmånligare priser för unga, kunde vara nyttiga redskap för att locka unga och hjälpa dem bilda långvariga konsumtionsvanor. De unga är trots allt framtidens mediekonsumenter.

Tiivistelmä – Referat – Abstract Att vara ansvarsfull och ta i beaktande samhällsproblem och globala fenomen som till exempel klimatförändringen i sin verksamhet är en konstant växande trend hos företag. Man kan föra fram sin talan om dessa ämnen på olika sätt och existerande forskning visar att kommunikationen om klimat och miljö kan bero på hurdan sorts press företaget upplever eller viljan av att framstå som miljövänligt i publikens ögon. För att få ett färskt nordiskt perspektiv på hur företag tar sig an denna sorts kommunikation strävar den här avhandlingen efter att belysa frågeställningen genom fokus på finländska företag verksamma i olika branscher. Betoningen i problemformuleringen ligger specifikt på hur dessa kommunicerar, inte ifall de gör det. I den här magisteravhandlingen undersöker jag därmed hur tre finländska företag, Finnair, Neste och LähiTapiola, använder sig av samhällsansvar och klimat i sin kommunikation på webben. För att ta reda på hur denna kommunikation utspelar sig har jag kvalitativt analyserat totalt nio nyhetsinlägg från de olika företagens hemsidor. Den kvalitativa innehållsanalysen och kodschemat för analysen baserar sig på tidigare forskning om greenwashing, organisationskommunikation, samhällsansvar och gestaltning, Den dagsaktuella kommunikationen studerades sedan i ljuset av den existerande teoretiska bakgrunden och resultaten bygger vidare på mycket som tidigare forskning fört fram. Forskningens resultat pekar mot att de undersökta företagen i regel använde sig av hänvisning till mål och möjligheter i samband med de centrala teman samhällsansvar och klimat. Det här kan också ses sammankopplat till vinstgestaltning och en lösningsorienterad inställning, vilket är starkt framstående i majoriteten av nyhetsinläggen. Vidare tyder resultaten på att den tilltänkta pressen för kommunikation om samhällsansvar och klimat inte spelar en lika stor roll som förväntat, då företagen har liknande tillvägagångssätt även om de verkar i olika branscher. Ur materialet kan också en, i jämförelse med existerande teori om greenwashing, mer subtil kommunikation urskiljas där företagen nog tidvis försöker försköna meddelandet men på ett rätt försiktigt plan. Kommunikationen om samhällsansvar om klimat ter sig vara publikinriktad och framhäver i de flesta fall de positiva aspekterna i de studerade företagens verksamhet. Den här undersökningen medför insikter och kunskap om vilka betoningar och element finländska företag väljer att föra fram i dagsaktuell kommunikation till den breda publiken. Även om några nya teoretiska utgångspunkter inte går att formulera, stärks de grundläggande forskningarna och nyansskillnader i hur dessa utformar sig kan bevisas. Avhandlingen tangerar ett aktuellt ämne inom kommunikationsforskning och utgör en grund för vidare, mer heltäckande studier.

Den här magisteravhandlingens syfte är att granska hur veganism och veganer representeras i dagstidningar i Svenskfinland under 2019–2023. Det finns ett behov av mera forskning kring medierapporteringen om veganism i den finländska kontexten, och den här avhandlingen ämnar bidra till att delvis fylla det behovet. Som teoretiskt referensverk i studien används teorier om journalistikens och mediernas makt samt Stuart Halls representationsteori. Studien har genom kvalitativ tematisk analys granskat 37 webbartiklar som publicerades i Hufvudstadsbladet och Vasabladet under 2019–2023, och som innehöll ordet vegan minst en gång. Analysen i den här avhandlingen består av två separata tematiska analyser. Den första tar fasta på teman kring veganism i det empiriska materialet, medan den andra tar fasta på vem som kommer till tals i de analyserade artiklarna. Den tematiska analysen om teman kring veganism tar fram sju olika teman i det empiriska materialet: Det är lätt att vara vegan, Det är krävande att vara vegan, Vegetarisk och vegansk kost har normaliserats men är inte normen, Veganism är en klimatgärning, Vegansk kost är hälsosam, Världen kommer inte att bli vegansk och Alla ska inte bli veganer. Den tematiska analysen om vem kommer till tals i det empiriska materialet tar fram sex olika teman: Experter, Veganer, Allätare, Varken veganer eller allätare och Oklart. Materialet representerar veganism både på ett positivt och ett negativt sätt. Veganism representeras som positivt genom att representera det som lätt, hälsosamt och klimatvänligt. De negativa representationerna å sin sida uppmuntrar inte till konsumtion av enbart vegansk kost, och representerar veganism som onödigt och krävande. Majoriteten av de som kommer till tals i det empiriska materialet är experter, vilket innebär att veganism till stor del representeras av personer som åtminstone inte i media uppges vara veganer, utan som intervjuas om veganism eller växtbaserad kost utifrån deras kunskap, även om de eventuellt saknar egen erfarenhet av veganism.

Representation av män och kvinnor i reklamer har länge varit ett omtalat ämne. Representationen anses inte vara jämställd. Enligt forskning framställs och representeras de olika könen på olika sätt i reklamer. Tidigare forskning visar att kvinnor syns mindre i medier och framställs ofta på ett stereotypiskt sätt. I denna avhandling analyseras Fazers reklamer som publicerats på Fazers egna YouTube kanal under året 2021. Sammanlagt har 21 reklamer analyserats. Forskningen fokuserar på könsrepresentationer samt stereotyper och dess framställning gällande kön. Som metod för att utföra forskningen har det använts inslag av både kvantitativ innehållsanalys samt kvalitativ innehållsanalys. I den kvantitativa delen har både bild samt ljud analyserats medan i den kvalitativa delen ligger fokus på innehållet av bilderna i de olika reklamerna. Forskningen baserar sig på Goffmans teori om könsstereotyper där sex olika stereotyper Goffman lagt fram analyseras i reklamerna. Dessa stereotyper är: relativ storlek, den feminina beröringen, funktionsrankning, familjescener, ritualisering av underordning och licensierad avlägsnande. Goffmans teori har bekräftats i många tidigare studier medan annan forskning fått andra resultat. I denna forskning analyseras hur det manliga och kvinnliga könen framställs i finsk reklam. De kvantitativa resultatet visar att det är 54 procent kvinnor och 46 procent män som visas i bild i Fazers reklamer. I reklamerna är det vanligare med en kvinna som spelar huvudrollen och det är 58 procent kvinnor som har huvudrollen och 42 procent män som har huvudrollen. Av berättarrösterna och replikerna som finns med i reklamerna syns den största skillnaden då 63 procent är kvinnor och 38 procent män. Stereotyperna Goffman lagt fram finns alla närvarande men flesta i väldigt små grader. Stereotypen ritualisering av underordning var den som var närvarande i reklamerna i högsta grad. Den stereotypen som syns i minst tillfällen är funktionsrankning. Den kvalitativa innehållsanalysen fokuserar på fyra reklamer, en som bekräftar en stereotyp, en som inte gör det och två som både bekräftar stereotyper men även bryter mot dem. Resultaten i den kvalitativa delen visar att Fazer försöker undvika stereotyper genom att visa andra sociala kön exempelvis, men även att det fortfarande finns klassiska könsstereotyper i vissa reklamer.