Browsing by study line "Journalistik och kommunikation"

Syftet med denna pro gradu är att undersöka finländska unga vuxnas upplevelser av sin medieanvändning i relation till välmående och stress. Även medieanvändning i relation till återhämtning är väsentligt i avhandlingen. Forskningen baserar sig på fem intervjuer. De intervjuade är fyra kvinnor och en man, i åldern 25 till 32 år. Genom att intervjua fem personer om hur de upplevt stress och återhämtning i förhållande till sin medieanvändning och relatera forskningsmaterialet till tidigare forskning om ungdomar, medieanvändning, stress och välmående i dagens samhälle, är syftet att om möjligt komma fram till nya insikter om hur dagens ungdomars välmående påverkas av deras medieanvändning. Forskningen sätter i synnerhet tyngdpunkt på den roll som användningen av digitala och sociala medier spelar för unga människors välmående i dagens Finland. Forskningens resultat visar att det främst är sociala medier, digitala medier och den ökade användningen av smarttelefon som orsakar mest stress och minskar välmående hos unga vuxna.

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur rederierna Viking Line och Tallink Siljas reaktioner på coronaviruspandemin tog sig i uttryck på Facebook på våren 2020. Forskningen tar både fasta på hur kommunikationen på Facebook har sett ut samt hur rederierna säger sig ha upplevt krisen. Avhandlingen svarar på frågan hur kommunikationen har sett ut och på vilket sätt den skiljer sig från tiden före pandemin. Dessutom ger analyserna svar på hur rederiernas kommunikation skiljer sig från varandra. Avhandlingen strävar efter att belysa de teman som rederierna har kommunicerat på Facebook under coronaviruspandemins första fas i Finland, samt vilka metoder som använts för att förstärka budskapen i inläggen. Detta analyseras ur mottagarens synvinkel, alltså på vilket sätt Facebookinläggen kan tolkas och vilka upplevelser de väcker. Studien grundar sig i teori om kriskommunikation och intryckshantering. Metoderna som används är kvalitativ forskningsintervju, tematisering och kvalitativ semiotisk innehållsanalys. Den sistnämnda är av störst relevans eftersom den möjliggör breda insikter i hur kommunikationen på Facebook har sett ut. Analyserna av inläggen fokuserar på inläggens bilder och texter, medan exempelvis kommentarer och reaktioner utesluts. Eftersom det inte är ändamålsenligt att analysera varje inlägg som publicerats, görs en innehållstematisering av inläggen. Tematiseringen bidrar med ett målstyrt urval bestående av totalt tio inlägg som analyseras noggrannare med hjälp av den semiotiska analysen. Forskningens resultat tyder på liknande upplevelser av pandemin hos både Tallink Silja och Viking Line. De teman som lyftes fram i kommunikationen var också i stort sett samma, men skillnader i kommunikationen noteras också. En signifikant skillnad är rederiernas förhållningssätt till social media som kriskommunikationskanal. Viking Line använder sig på ett bredare plan av social media i kriskommunikationen, medan Tallink Silja främst utnyttjar andra kanaler. Avhandlingen kan fungera som grund för vidare forskning i kriskommunikation på social media. Det som exempelvis inte tas upp i denna forskning är vilka reaktioner kommunikationen har väckt hos mottagarna. Avhandlingen riktar sig till kommunikatörer som med hjälp av social media vill utveckla sin kommunikation eller kriskommunikation, särskilt när krisen slår till mot organisationen utifrån.

Smarttelefonerna finns överallt i dag och forskningen kring deras effekter på människan breddas ständigt. En stor del av forskningsfältet riktar sig ändå mot telefonernas fysiska eller psykiska effekter. I denna avhandling ligger fokus i stället på de sociala effekterna. Syftet med denna avhandling är att genom kvaltitativa, individuella intervjuer ta fasta på om och hur i så fall vuxna personer upplever att smarttelefonerna påverkar deras sociala relationer. Fokus ligger på de allra närmaste relationerna, och på hur kommunikationen till ens närstående påverkas av att smarttelefonen flyttat in som en tredje part i relationen. Datamaterialet består av intervjuer med åtta vuxna finlandssvenskar i arbetsför ålder. I samband med dataanalysen har materialet kategoriserats enligt sex huvudkategorier. Huvudkategorierna är baserade på centrala teman som informanterna på sätt eller annat betonat under intervjuernas gång. Dessa huvudteman är telefonen stör sociala stunder, fördelarna väger tyngre, phubbing gör ont, telefonkontakt är ytligare, olika skärmtider skapar relationsproblem och framtida användningen oroar. Syftet med denna avhandling är inte att ta fram generaliserbara resultat, utan att bredda synen på hur vuxna personer kan uppleva smarttelefonernas intåg i vardagslivet. Resultatet av studien visar att smarttelefonerna upplevs som mycket fördelaktiga i vardagen och ingen av informanterna är redo att avstå från sin smarttelefon. Däremot upplevs telefonerna som hinder och problemskapare då de flyttar in i de sociala stunderna och då ens närstående väljer smarttelefonen framom en själv. Det gör ont att bli dissad på grund av en smarttelefon och sådant tär på såväl kommunikationen som relationen. Inför framtiden önskas därför mer telefonfri tid och social samvaro utan risk för att komma på andra plats efter en telefon.

Nyhetsjournalistikens representation av könen har länge varit föremål för kritik. Inom journalistiken finns en uppenbar obalans i synlighet av könen och en tendens att cementera traditionella könsroller. Trots att Finlands demografi visar en jämn könsfördelning mellan män och kvinnor reflekteras inte detta i nyhetsjournalistiken. Denna avhandling fokuserar på genusmedvetenheten hos svenskspråkiga journalister på lokalredaktioner i Finland. Målet är att undersöka om och i vilken utsträckning dessa journalister integrerar genusmedvetenhet i sitt journalistiska arbete. Avhandlingens övergripande ambition är att beskriva hur journalister resonerar kring genusfrågor i sitt yrke. Datamaterialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med svenskspråkiga journalister på lokalredaktioner i Finland. Materialet består av intervjuer med sex yrkesverksamma journalister. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades på materialet för att identifiera mönster och teman. Innehållsanalysen resulterade i sju kategorier som representerar teman relaterade till hur journalisterna resonerar kring kön och hur de uppger att de tillämpar genusmedvetenhet i sitt arbete. Studiens resultat visar att journalister i varierande grad är genusmedvetna och att de tillämpar detta medvetande på olika sätt i sitt arbete. En av de främsta metoderna som journalister använder för att integrera genusmedvetenhet i sitt arbete är att prioritera kvinnor som källor framför män. Journalisterna är även måna om att undvika stereotyp framställning av könen. Resultaten visar också på bristande stöd och vägledning för att tillämpa genusmedvetenhet på redaktionerna. Ett systematiskt jämställdhetsarbete på redaktionerna saknas eller berör inte journalisterna. På redaktionerna görs antaganden om en kollektiv genusmedvetenhet och delade värderingar som, paradoxalt nog, kan utgöra ett hinder för effektiv tillämpning av genusmedvetna metoder. Avhandlingen belyser att ansvaret för att tillämpa genusmedvetenhet i nyhetsjournalistiken i hög grad ligger på de enskilda journalisterna. Trots insikter om genusfrågor på redaktionerna finns det inte tydliga strategier för journalisterna för att främja jämställdhet. Det slentrianmässiga förhållningssättet till genusfrågor och den oregelbundna tillämpningen av genusmedveten journalistik visar på ett behov av ökat stöd och systematik för journalisterna ifall redaktionerna vill bedriva ett lyckat jämställdhetsarbete.

Representationen av kvinnor och män i medier är inte jämställd. Kvinnor representeras mer sällan än män och de framställs och porträtteras också på ett annat sätt än män. Kvinnor utgör endast 24 procent av de som syns i tv, radio, webbnyheter och print globalt, visar Gender Media Monitoring Project (GMMP). Samma siffra för Finland är 27 procent. Enligt statistik från 123 länder kommer det ta flera decennier innan full jämställdhet nås i nyheterna globalt. För att en förändring ska ske krävs åtgärder. År 2017 lanserade BBC Projektet 50:50 vars syfte är att nå en representation på 50 procent kvinnor och 50 procent män i innehållet. Det här projektet infördes som en satsning vid Svenska Yle år 2020 – samtidigt som man införde egna jämställdhetsmål. I den här magisteravhandlingen undersöker jag om Svenska Yle lyckats med Projektet 50:50 samt de mål bolaget satte under 2020 för en jämställd representation i bild på förstasidan, svenska.yle.fi. För att ta reda på hur representationen ser ut har jag undersökt 100 skärmdumpar av förstasidan från 2019, då projektet inte var i bruk, och 100 skärmdumpar från 2020 genom kvantitativ innehållsanalys. Jag har dessutom undersökt hur kvinnor och män porträtteras i bild genom att analysera 16 fotografier (åtta från 2019 och åtta från 2020) enskilt med hjälp av kvalitativ bildanalys. Det kvantitativa resultatet visar att det skett en förändring i representationen av kvinnor och män mellan 2019 och 2020 genom jämställdhetssatsningarna. De mål som Svenska Yle lade, 40 procent kvinnor och 60 procent män, lyckades i fråga om fotografier där kvinnor och män syns enskilt i bild. År 2019 var representationen 31 procent kvinnor och 69 procent män – under 2020 41 procent kvinnor och 59 procent män. Den kvalitativa bildanalysen visar att det finns skillnader i hur kvinnor och män porträtteras – klassiska könsstereotyper är vanliga: män är oftare mer seriösa i bild och låter bli att le och titta in i kameran, medan kvinnorna oftare ler och tittar in i kameran. Det var också vanligare för männen att vara fotograferade underifrån och synas i mitten av fotografiet. Det här gör att män framställs som mäktiga och överordnade, medan kvinnorna är underordnade. Representationen av kvinnor och män har genom jämställdhetssatsningarna ingalunda blivit jämn, men siffrorna har blivit mer symmetriska. Svenska Yle har på flera vis lyckats med Projektet 50:50 och sina jämställdhetssatsningar, men det krävs ännu mer arbete för att bolaget ska nå en 50:50-representation. Svenska Yle har genom sina satsningar utökat mängden kvinnor som syns i bild på webben, men behöver också jobba på hur kvinnor porträtteras och framställs i bild – samt nå en ännu jämnare representation.

Unga konsumenter verkar idag vara mindre engagerade i och attraherade till traditionella nyhetsmedier, än tidigare generationer. Även om unga finländares medie- och sociala mediekonsumtion ökade under Covid-19 pandemin, visar rapporter som företrädde pandemin att läsandet av dagstidningar sjunkit drastiskt bland de unga åldersgrupperna. År 2017 läste enbart 17 procent av finländska tonåringar (15–19-åringar) dagstidningar dagligen. Konsumenternas beteende har förändrats på grund av den stora mängden av avgiftsfritt medieinnehåll som finns tillgängligt på webben. Det stora utbudet av avgiftsfritt innehåll har minskat konsumenternas vilja att betala för massmediernas innehåll. Traditionella mediebolag har varit tvungna att reagera på den utmanande situationen, bland annat genom att utveckla sina digitala tjänster, göra nedskärningar i kostnader, samt effektivisera sin verksamhet för att förstärka sin konkurrenskraft på mediemarknaden. De tryckta medierna har drabbats hårdast av förändringarna. Denna forskning strävar till att söka svar på hur 18-åringar idag ser på dagstidningar, samt hurdant medieinnehåll de vill konsumera och anser vara värdefullt. Studiens mål är att bidra med konkreta förslag på hur dagstidningar eller andra traditionella nyhetsmedier borde utveckla eller anpassa sin tjänst, för att locka flera unga konsumenter och även i framtiden kunna hålla kvar sin plats som en viktig samhällelig institution. I samband med den här forskningen utfördes fyra kvalitativa forskningsintervjuer med 18-åriga abiturienter vid Sibbo gymnasium. Intervjufrågorna valdes på basis av den litteratur som utgör studiens teoretiska referensram. Frågorna varierade mellan de ungas egna medie- och nyhetskonsumtionsvanor, intresseområden, upplevelser, preferenser, förväntningar och åsikter gällande nyheter. De inspelade intervjuerna tillbringade ungefär 75 minuter av material, som sedan transkriberades till text. Själva analysen är uträttad som kvalitativ textanalys av de transkriberade intervjuerna. Intervjuerna visade att dagens ungdomar konsumerar olika former av medieinnehåll flera timmar om dygnet. Ändå verkade en väldigt liten andel av denna tid gå åt till att konsumera nyhetsinnehåll, vilket talar sitt eget språk om nyheternas plats i de ungas vardag. Den låga nyhetskonsumtionen kan bero på att de unga inte upplever att nyheter erbjuder tillräcklig värde i utbyte mot de resurser de investerat i dem. Lika väl kan det handla om att redaktionerna på ett bristfälligt sätt eller helt utelämnat att kommunicera med de unga. 18-åringarna upplevde inte att mediehusen allt för väl känner igen dem som en målgrupp och ingen av unga hade varit i någon form av direkt interaktion med en nyhetsredaktion. Enbart genom direkt kommunikation kan redaktionerna bryta sig in i konsumenternas stängda sfär, påverka deras värdeskapande process och eventuellt lära sig mera om de unga konsumenterna och deras intressen. Om interaktionerna behandlas effektivt kan mediehusen aktivt och på ett direkt sätt påverka hur unga konsumenter upplever tjänsten, genom att utveckla, förbättra eller anpassa den i deras smak. Forskningsintervjuerna visade att 18-åringarna upplever skrivna artiklar via mobilen som det mest praktiska sättet att konsumera nyheter. De unga uppskattar möjligheten att konsumera nyheter när och var som helst. Enbart en bråkdel av 18-åringarnas nyhetskonsumtion skedde på sociala medier och alla informanter föredrog att få sina nyheter via andra medel. Konsumtionen kunde ske på nyhetstjänsternas webbplatser, via mobilapplikationer eller via personifierade artikelrekommendationer på Google. I dagsläget agerar konsumenter mer proaktivt genom att själva söka fram innehåll de upplever vara relevant. I och med att en stor andel av de ungas nyhetskonsumtion idag sker via sökmotoroptimerade artikelrekommendationer, blir det antagligen i framtiden ännu viktigare att skapa mer innehåll som är skräddarsytt enligt yngre publikers behov, önskemål och intressen. Väldigt få 18-åringar verkar vara beredda på att betala för sitt nyhetsinnehåll. Största delen av de unga upplever inte heller ett personligt behov för papperstidningar. För dagstidningsredaktionerna vore det därmed mest gynnsamt att i framtiden satsa allt mer resurser på sitt eget unika webbinnehåll. 18-åringar kan vara klara att betala för innehåll som inte finns gratis tillgängligt på annat håll, samt för innehåll som ger dem någon form av konkurrensfördel i jämförelse med icke-prenumeranter. En stor andel 18-åringar verkar uppleva att nyhetstjänster eller tidningsprenumerationer är dyra. Unga konsumenter är inte nödvändigtvis den mest lockande målgruppen p.g.a. deras socioekonomiska status, men mer flexibla urval av olika tjänstehelheter och förmånligare priser för unga, kunde vara nyttiga redskap för att locka unga och hjälpa dem bilda långvariga konsumtionsvanor. De unga är trots allt framtidens mediekonsumenter.

Tiivistelmä – Referat – Abstract Att vara ansvarsfull och ta i beaktande samhällsproblem och globala fenomen som till exempel klimatförändringen i sin verksamhet är en konstant växande trend hos företag. Man kan föra fram sin talan om dessa ämnen på olika sätt och existerande forskning visar att kommunikationen om klimat och miljö kan bero på hurdan sorts press företaget upplever eller viljan av att framstå som miljövänligt i publikens ögon. För att få ett färskt nordiskt perspektiv på hur företag tar sig an denna sorts kommunikation strävar den här avhandlingen efter att belysa frågeställningen genom fokus på finländska företag verksamma i olika branscher. Betoningen i problemformuleringen ligger specifikt på hur dessa kommunicerar, inte ifall de gör det. I den här magisteravhandlingen undersöker jag därmed hur tre finländska företag, Finnair, Neste och LähiTapiola, använder sig av samhällsansvar och klimat i sin kommunikation på webben. För att ta reda på hur denna kommunikation utspelar sig har jag kvalitativt analyserat totalt nio nyhetsinlägg från de olika företagens hemsidor. Den kvalitativa innehållsanalysen och kodschemat för analysen baserar sig på tidigare forskning om greenwashing, organisationskommunikation, samhällsansvar och gestaltning, Den dagsaktuella kommunikationen studerades sedan i ljuset av den existerande teoretiska bakgrunden och resultaten bygger vidare på mycket som tidigare forskning fört fram. Forskningens resultat pekar mot att de undersökta företagen i regel använde sig av hänvisning till mål och möjligheter i samband med de centrala teman samhällsansvar och klimat. Det här kan också ses sammankopplat till vinstgestaltning och en lösningsorienterad inställning, vilket är starkt framstående i majoriteten av nyhetsinläggen. Vidare tyder resultaten på att den tilltänkta pressen för kommunikation om samhällsansvar och klimat inte spelar en lika stor roll som förväntat, då företagen har liknande tillvägagångssätt även om de verkar i olika branscher. Ur materialet kan också en, i jämförelse med existerande teori om greenwashing, mer subtil kommunikation urskiljas där företagen nog tidvis försöker försköna meddelandet men på ett rätt försiktigt plan. Kommunikationen om samhällsansvar om klimat ter sig vara publikinriktad och framhäver i de flesta fall de positiva aspekterna i de studerade företagens verksamhet. Den här undersökningen medför insikter och kunskap om vilka betoningar och element finländska företag väljer att föra fram i dagsaktuell kommunikation till den breda publiken. Även om några nya teoretiska utgångspunkter inte går att formulera, stärks de grundläggande forskningarna och nyansskillnader i hur dessa utformar sig kan bevisas. Avhandlingen tangerar ett aktuellt ämne inom kommunikationsforskning och utgör en grund för vidare, mer heltäckande studier.

Tiivistelmä – Referat – Abstract Medierna har en enorm makt att påverka och styra samhällets åsikter om händelser och personer. Journalisters medvetna och omedvetna val då de porträtterar personer spelar en nyckelroll i hur en händelse eller en person ramas in. Dessa val kan i vissa fall av medieporträtteringar leda till ökad stigmatisering och polarisering. Flera studier antyder att då medier porträtterar islam och nyheter eller personer som kan kopplas till religionen är det oftast ett negativt narrativ som bildas. Islam är också en återkommande faktor då det gäller porträttering av extremism och terrorism. I den här magisteravhandlingen studerar jag skillnader i hur Svenska Yle i Finland och DR i Danmark porträtterar de nordiska medborgarna i al-Hol i Syrien under januari – december 2019. För att ta reda på detta har jag analyserat artiklar publicerade av Svenska Yle och DR under denna tid med hjälp av en kvalitativ textanalys som grundar sig på den teoretiska ramen om gestaltningsteorin. Den kvalitativa analysen visar att det finns både skillnader och likheter i rapporteringen. Den största skillnaden mellan mediehusen är användningen av tematiska och episodiska ramar i rapporteringen. Svenska Yle använder sig mer av tematiska ramar och ansvarsutkrävande ramar och breddar genom detta den politiska diskussionen och efterlyser politiska beslut. DR använder sig mer av episodiska och moraliska ramar genom att bland annat skriva mer processnyheter och lyfta upp de danska kvinnornas och barnens religiösa tro. Detta gör de genom att bland annat påpeka att kvinnorna bär niqab och ställer det i konflikt med Danmarks förbud mot klädseln. Analysen visar att DR:s och Svenska Yles porträttering av de nordiska medborgarna i al-Hol har tre gemensamma huvudramar: säkerhetshot, utanförskap, terrorism. De nordiska kvinnorna och barnen hade i DR:s och Svenska Yles porträttering några återkommande benämningar och beskrivs bland annat som ”IS-kvinnor”, ”IS-barn” och ”IS-sympatisörer” som bidrog till bildandet av dessa tre huvudramar. Kvinnorna och barnen fick sällan komma till tals och deras religiösa bakgrund och tid i Syrien var ett mer återkommande narrativ i både DR och Svenska Yle än en diskussion om deras mänskliga och medborgerliga rättigheter. Journalisternas porträttering av kvinnorna och barnen leder till ett starkt ”vi och dem”-tänkande, där de nordiska medborgarna i al-Hol framställs som ett ”dem” som inte är välkomna tillbaka till sitt hemland. Skillnaden i användningen av tematiska och episodiska ramar kan bero bland annat på att den politiska diskussionen gick het i Finland, medan den redan var över i Danmark. Därmed behövde de politiska besluten luftas och ifrågasättas i finska medier, medan det inte fanns ett sådant behov i Danmark eftersom besluten redan hade fattats. Den politiska debatten och bristen på den återspeglas i porträtteringen. Det sätt som DR och Svenska Yle porträtterar de nordiska kvinnorna och barnen i al-Hol är ett belysande exempel på att det finns behov av att forska mer i hur terrorism och speciellt kopplingar till islam och religion ska framställas i medier utan att det leder till en redan existerande polarisering och stigmatisering av islam.

Avhandlingen undersökte förekomsten av känslor i inlägg som profilerna Svenska Yle (@svenskayle) och Yle X3M Nyheter (@ylex3mnyheter) delade på Instagram under vårvintern 2021. Syftet med undersökningen var att identifiera olika sätt på vilka känslor lyfts fram eller sprids genom inläggen medieprofilerna delat, och att genom detta få en djupare förståelse för dagens sätt att kommunicera kring nyheter och aktualiteter på sociala medier. Känslor är en del av nyhets- och aktualitetsrapporteringen på sociala medier, och kan presenteras och användas på olika sätt och i olika syften. Till den sociala medielogiken hör en flervägskommunikation där nätverk och gemenskap står i centrum. Fokus ligger på medieanvändaren med alla dennas känslor, åsikter och tankar, och känslor är därför en central del av kommunikationen och innehållet på sociala medier. Medier använder också känslor för att få uppmärksamhet i en tid när ett ständigt flöde skapar konkurrens. Studien utfördes genom en kvalitativ textanalys av 43 inlägg. Som inspiration för textanalysen användes närläsning och innehållsanalys. Såväl text som bilder och videor och andra icke-verbala uttryck analyserades. Resultatet visar att känslor dels förekom i materialet genom direkta känslouttryck som beskrivande ord och bilder på ansiktsuttryck, dels genom olika språkliga-, stilistiska- och retoriska medel som i studien kallas känsloverktyg. Känslorna fick stor synlighet i inläggen genom bilder, citat och känsloverktyg som frågor till publiken och emojier. Interaktionsuppmaningar och redaktionella känslouttryck tyder på att Svenska Yle och Yle X3M Nyheter är bekanta med och anammar de normer för innehållsdelning som finns på Instagram, där personlig kontakt, känslomässig dialog och gemenskap är centralt. Inom ramarna för studien kan varken redaktionernas syften bakom användningen av känsloverktyg, eller publikens känslomässiga reaktioner antas eller fastställas. Däremot kan studiens resultat visa kommunikationsverktyg på sociala medier i dag, och stöda diskussioner kring framtidens journalistik, dialog mellan publik och redaktion, samt uppmärksamhetsekonomi.

Klimatförändringen har länge funnits på folks läppar. Befolkningen tar del av ny information via medierna, som är har ett stort ansvar att utbilda sina läsare. Hur man har skrivit om miljönyheter har ändrat genom tiderna. Både antalet artiklar har förändrats och hur man har skrivit om miljönyheter har förändrats. Syftet med den här avhandlingen är att ta reda på hur sättet att skriva har förändrats mellan två årtal: 1988 och 2018. Analysen sker både kvantitativt och kvalitativt. Till analysen har jag använt mig av tidningen Hufvudstadsbladet. Fokuset kommer att ligga på det kvalitativa men en kvantitativ genomgång ingår också. Metoden som används är mixed methods. I undersökningen används sökorden koldioxid och atmosfär för året 2018 och sökorden luft och förorening för året 1988. I den kvantitativa analysen visade det sig att det publicerades fler artiklar 1988 än 2018. Under 1988 var den mest förekommande genren inrikesnyheter och den mest förekommande genren för 2018 var insändare. Resultaten från den kvalitativa undersökningen visar att det finns både likheter och skillnader mellan de två undersökningsåren. Likheter är bland annat handling, tema samt tempus i vilken artiklarna skrevs. Trots tidsskillnaden var många miljönyheter lika aktuella 1988 som 2018. När det kommer till tempus visade det sig att presens var det mest förekommande tempuset för båda undersökningsåren. Skillnader hittades bland annat i hur man använde sig av intervjuer, vilka genrer som var mest förekommande samt hur visuellt beskrivande artiklarna var. Under 1988 var det inte vanligt att använda sig av citat i artiklarna, medan varje artikel under 2018 innehöll synliga intervjuer och citat. När det gäller det visuella så innehöll artiklarna från 2018 fler bilder och grafer än artiklarna från 1988.