Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "2015"

Sort by: Order: Results:

  • Staffans, Johan (2017)
    I denna pro gradu avhandling granskas flyktingkrisen år 2015 och dess inverkan på den nordiska flyktingpolitiken från en konceptuell synvinkel. Mera specifikt ligger avhandlingens tyngdpunkt på en granskning av debatterna och argumenten i de nordiska parlamenten under en tidsperiod mellan 2014 och 2015. Syftet med denna tyngdpunkt är värderingen av argumentationen och dess förändringar så att man kan dra slutsatser om ifall ett konceptuellt skifte har ägt rum i det hegemoniska tankesättet på grund av flyktingkrisen. Som teoretiskt tillvägagångssätt har denna avhandling använt Quentin Skinners iakttagelser om hur konceptuella förändringar kan ses via en granskning av argumentationen och dess kontext då man talar om ett visst ämne. I praktiken betyder detta att avhandlingens fokus har legat på identifieringen av de olika tankesätten inom flyktingpolitiken samt argumenten och de retoriska medel som utnyttjats via de olika tankesätten. Då denna teoretiska referens tillämpades på flyktingpolitikdiskursen i de nordiska parlamenten kan man dra följande slutsatser om den hegemoniska diskursen före flyktingkrisen år 2015. Alla nordiska länder följer en restriktiv multikulturalistisk flyktingpolitik där den humana restriktiva tolkningen var den allmännaste (Norge och Finland), medan Danmark representerade en strängare tolkning av restriktiviteten och Sverige en mera human linje än de andra länderna. Flyktingkrisen påverkade denna hegemoniska konstellation så att en intern förändring mot den strängare varianten av restriktivitet ägde rum i det hegemoniska tankesättet. Det här är på grund av att Danmarks restriktiva tolkning fick sällskap av Finland och Norge då man talar om den mest allmänna tolkningen i parlamenten. Sveriges tolkning ändrades också till den humana restriktiva varianten på grund av flyktingkrisen. Således kan man konstatera att ingen konceptuell förändring har ägt rum då man talar om själva hegemoniska tankesättet även om det har gått igenom en mindre förändring. Mera anmärkningsvärt är dock att alternativa tankesättets (nationalistisk restriktiv) legitimitet har ökat på grund av att partier som representerar det hegemoniska tankesättet har börjat utnyttja vissa argument och nyckelord från den alternativa diskursen. Också förändringen i den svenska flyktingpolitiken till en human restriktiv flyktingpolitik har ökat det alternativa tankesättets legitimitet då det finns färre alternativ till den redan stränga tolkningen av det hegemoniska konceptet. Andra anmärkningsvärda slutsatser är att Norge och Finland är relativt nära en konceptuell förändring då man granskar debatten i parlamenten samt att de socialdemokratiska partierna har en vågmästarroll i framtiden då det talas om en möjlig konceptuell förändring. Slutligen öppnar avhandlingen en dörr för vidare forskning inom ämnesområdet via exempelvis ett utvidgande av materialet till att innefatta också politiska uttal i andra instanser såsom medier i stället för enbart parlamentens plena.
  • Ringbom, Karin (2017)
    Inför riksdagsvalet 2015 fattade Svenska folkpartiet beslut om att gå till val med fler kandidater än någonsin tidigare i partiets icke-traditionella valkretsar, det som inom partiet kallas Övriga Finland. Det var även första gången partiet hade kandidater uppställda i riksdagsval i både Satakunta valkrets och i Sydöstra Finlands valkrets (i valkretsarnas nuvarande form). Avhandlingens fokus ligger på de nödvändiga villkor som ett parti bör uppfylla och vilka trösklar ett parti måste komma över för att nå riksdagen, och hur dessa uppfylldes för Sfp i Övriga Finland. Forskningsfrågorna för denna pro gradu-avhandling är: 1) Vilka nödvändiga villkor för parlamentariskt inträde uppfyllde Sfp i det s.k. Övriga Finland i riksdagsvalet 2015?, 2) Vilka strategier måste ett parti ha för att få framgång? och 3) I vilken mån har Svenska folkpartiet lyckats attrahera finska röster i Övriga Finland? Pro gradu-avhandlingen är en teorikonsumerande empirisk fallstudie med inslag av både kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys. Avhandlingen tar teoretiskt avstamp i Niklas Bolins teori om nödvändiga villkor för att ett parti skall få representation i riksdagen. Enligt Bolin finns ett flertal nödvändiga villkor som måste uppfyllas, av vilka en av det mest betydelsefulla är att ett parti har ägarskap av en sakpolitisk fråga. Den politiska frågan måste vara både aktuell och av betydelse för väljarna. För väljarna är de enskilda frågorna som partierna lyfter fram viktiga, och av denna anledning är det för partierna avgörande att framstå som det mest trovärdiga alternativet i dessa frågor i väljarnas ögon. Därför tenderar ägarskapet över enskilda sakfrågor att bli av stor betydelse. För Svenska folkpartiet ligger ägarskapet på den svenska frågan. Den andra teorin, som kompletterar Bolins teori är Mogens N. Pedersens teori om trösklar för parlamentariskt inträde. Pedersen menar att för att ett parti skall kunna nå och hållas i riksdagen måste ett parti måste komma över fyra olika trösklar: deklarationströskeln, befogenhetströskeln, representationströskeln och relevanströskeln. Det som Bolin och Pedersen har gemensamt är att båda understryker vikten av partiets relevans för väljarna. Utgående ifrån materialet och Bolins och Pedersens teorier kommer man till slutsatsen att orsaken till att Svenska folkpartiet inte fick parlamentariskt inträde berodde på att ägarskapet av den sakpolitiska frågan varken var aktuell eller relevant för majoriteten av väljarna i Övriga Finland. Man kom heller inte över fler än två av de fyra pedersenska trösklarna för parlamentariskt inträde. Dessutom var man inom organisationen dåligt förberedd på det stora och utspridda antalet kandidater. Orsakerna var bland annat kom kandidatnomineringen väldigt sent i gång, man ingick inte i valförbund med något annat parti, kampanjen var underbemannad och kandidaterna hade inte ordentliga stödgrupper, vilka anses vara en förutsättning för framgångsrika kandidater. Endast i Uleåborgs valkrets och i Lapplands valkrets lyckades man med att få majoriteten av rösterna från finskspråkiga väljare.