Browsing by Subject "Balans mellan arbete och privatliv"

Förändringar i arbetslivet har lett till att gränserna mellan arbete och privatliv har blivit suddigare – det går att arbeta när och var som helst, vilket kan göra det svårt att koppla av. Balans mellan arbete och privatliv innebär individens subjektiva upplevelser om hur väl hen kan kombinera sina roller i dessa sfärer, och sociala signaler från nyckelpersoner i individens liv spelar en avgörande roll i uppfattningen av denna balans. Tidigare forskning visar att balans mellan arbete och privatliv har positiva samband med arbetstillfredsställelse, det vill säga den övergripande bedömningen som individen har om sitt arbete, medan obalans har visat sig ha samband med utbrändhet. Syftet med denna studie är att undersöka sambandet mellan balans mellan arbete och privatliv samt arbetstillfredsställelse i Finland, med fokus på personliga-, familj/partner-, och organisatoriska faktorer. Utifrån syftet bildades tre forskningsfrågor: 1) finns det ett samband mellan balans mellan arbete och privatliv samt arbetstillfredsställelse bland finländska arbetstagare? 2) Finns det ett samband mellan arbetstillfredsställelse och en organisationskultur som stödjer balans mellan arbete och privatliv? 3) Finns det skillnad mellan de som har familj eller partner och de som inte har familj eller partner? För att förstå betydelsen av arbetskrav och -resurser i individens arbetsattityder användes Job Demands-Resources modellen (Bakker & Demerouti, 2007) som teoretiskt ramverk. Studien baserades på det finska urvalet av European Social Survey (ESS) omgång 10, vilket begränsades endast till de respondenter som arbetar i en organisation och har en chef/arbetsledare (n = 687). Samband undersöktes med regressionsanalys och skillnader mellan de med och utan familj eller partner undersöktes med medeltalstest. Resultaten visar att autonomi över arbetstider och socialt stöd från ledaren är resurser som ökar anställdas arbetstillfredsställelse. Däremot identifierades förväntan av övertid som ett krav som minskar arbetstillfredsställelse. Detta pekar på att organisationer bör skapa en stödjande organisationskultur som är känslig för anställdas behov. Resultatet tyder också på att sambandet mellan balans mellan arbete och privatliv samt arbetstillfredsställelse innebär en social dimension i och med att individen tolkar sociala signaler från andra: då individen uppfattade att familjen/partnern är trött på hens arbetspress minskade arbetstillfredsställelsen. Dock fanns det inga signifikanta skillnader i varken balans mellan arbete och privatliv eller arbetstillfredsställelse mellan de med familj/partner och de utan familj/partner. Resultaten tyder på att balans mellan arbete och privatliv och dess samband med arbetstillfredsställelse är mångfacetterat och att det behövs ytterligare forskning inom området.