Browsing by Subject "Genevekonventionen"

Den schweiziska läkaren Guido Piderman fick genom flera sammanträffanden följa med Internationella Röda korskommitténs (ICRC) delegat på ett besök till finska fångläger. Han reagerade starkt på de sovjetiska krigsfångarnas situation och bestämde sig under hösten 1942 att publicerade en pamflett och starta en kampanj för dessa fångar. Pidermans kampanj väckte starkt motstånd både hos ICRC samt finska och schweiziska myndigheter och det är dessa reaktioner som analyseras i denna forskning. Det empiriska materialet är insamlat i ICRC:s arkiv i Geneve och en stor del av materialet har inte varit tillgängligt i Finland tidigare. Genom att utforska Pidermanaffären ur ett mikrohistoriskt perspektiv framkommer nya aspekter av ICRC:s krigstida arbete. I denna forskning uppfattas ICRC som en normentreprenör i enlighet med Finnermores och Sikkinks idéer. Pidermans pamflett försatte ICRC i en krisartad situation som kom att ha sin mest intensiva fas i november och december 1942. Forskningen rör sig från det marginella till det allmänna, och börjar med att beskriva Pidermanaffären på nära håll (mikronivå) för att sedan övergå till att analysera vilka delområden i ICRC:s arbete som den påverkar. Forskningens mål är att förstå varför Pidermans kampanj, ett initiativ i marginalen, kom att väcka reaktioner hos så många parter. Pidermanaffären visar att ICRC:s överlevnadsstrategi under kriget – att ty sig till neutralitetsprincipen – inte längre fungerade på önskat vis då organisationen inte längre förmådde leva upp till rollen som normentreprenör. Frågan om de sovjetiska krigsfångarna är känslig och ICRC:s dåliga relationer till Sovjetunionen paralyserar organisationen.