Browsing by Subject "barnsyn"

Den här avhandlingen handlar om hur tre fokusgrupper från åklagar-, polis och barnskyddsmyndigheter ser på barn som bevittnar våld i hemmet. Avhandlingen fokuserar hur dessa myndigheter arbetar med familjevåldsärenden både inom den egna professionsgruppen och i samarbete med andra. I juli 2021 trädde en ny lag om barnfridsbrott i kraft i Sverige. Den innebär att barn som bevittnar våld i nära relationer får en målsägandestatus och har rätt till målsägandebiträde och skadestånd. Det är alltså straffbart att utsätta barn för våld inom familjen, även när våldet inte är direkt riktat mot barnet. I Finland saknar vi en sådan lag. Med dagens lagstiftning framstår barnet som en biperson till våldet, medan en målsägandestatus kunde lyfta barnets aktörskap och därmed stämma mer överens med en modern barnsyn på barnet som en kompetent och medskapande aktör. Magisteravhandlingen undersöker hur man inom åklagar-, polis- och barnskyddsmyndigheter ser på barnets roll i familjer där det förekommer våld mellan föräldrarna genom analys av empiriskt material bestående av tre fokusgruppintervjuer med åklagare, poliser och barnskyddsarbetare som verkar och samarbetar inom Jakobstadsregionen. Materialet analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat ger för handen att samtliga myndigheter ser barnen. Men barnen kommer inte till tals vid våld inom familjen. Det finns en gemensam uppfattning att barnen är offer vid familjevåld och myndigheterna är välmedvetna om möjliga risker och konsekvenser av våldet. Det framkommer en del fokus på barn som offer i behov av skydd, men också uttalanden som ger en bild av modern barnsyn och man använder begrepp som anknytning och resiliens. När det kommer till tolkning och implementering av barnperspektivet i det egna arbetet, ser man fortfarande att barn är offer, men överlag förringas betydelsen av barnets rättskydd och vuxenperspektivet tar ett större utrymme. De intervjuade åklagarna och poliserna förefaller tänka att barnskyddet, och överlag sociala myndigheter, i huvudsak ska ta hand om problematiken, men man kan se ett visst signalvärde i en lagstiftning i linje med den i Sverige. Både åklagare och poliser anser att man i första hand borde satsa på preventiva åtgärder och ifrågasätter om barnets ställning i familjevåldsärenden hör hemma inom rättsväsendet medan man inom barnskyddet saknar en tydlig lagstiftning att stöda argumentationen på.