Browsing by Subject "bedömning"

Forskningsobjektet i avhandlingen var socialarbetare i vuxenpsykiatrin vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS). Avhandlingens syfte var att studera hur socialarbetare bedömer patienters beredskap till förändring, som en del av den mångprofessionella arbetsgruppens utredning och bedömning av patientens situation, och vilken kunskapsbasen för detta var. Som teoretiskt utgångsläge har beredskapsbedömning genom indikatorer och kritisk reflektion använts. Undersökningen genomfördes genom vinjettundersökning och djupintervjuer. Vinjetten var en beskrivning på en typisk patientsituation i psykiatrin. Socialarbetama tog ställning till vilket långsiktigt mål och vilka delmål de kunde tänka sig att planera med patienten. Undersökningen har analyserats både kvalitativt och kvantitativt med slutna och öppna frågor. Undersökningen gjordes som en intemetundersökning och länken till hemsidan skickades till socialarbetarna per e-post. Intervjuernas syfte var att fördjupa kunskapen om bedömningar av patientens situation från ett socialarbetarperspektiv. Sammanlagt 26 socialarbetare svarade på vinjettundersökningen, av vilka 5 intervjuades. En inledande kvantitativ analys av beredskapsindikatorerna gjordes. Analysen gjordes med hjälp av innehållsanalys. Det visade sig att socialarbetama inte beaktade indikatorema i hög bemärkelse. Inte heller kunde bedömningen fastslås till att utgå enbart från enskilda aspekter i patientens situation. Vinjettsvaren utvecklades till professionella narrativ. De professionella narrativen visade att socialarbetarna bedömde beredskapen i en pågående process, genom reflexiv/reflektiv expertis. Socialarbetarna bedömde delvis patientens beredskap mot den långsiktiga målsättningen, på basen av den givna bakgrundsinformationen i vinjetten. Majoriteten ansåg att patienten har beredskap att återvända till arbetslivet, vilket är en relativt hög beredskap. I bedömningen av patientens beredskap på lång sikt var socialarbetarna eniga. Vid bedömningen av beredskapen för första interventionen varierade bedömningen. En del socialarbetare planerade interventioner där det behövs låg beredskap och andra ansåg att patienten hade en beredskap till lite mer krävande interventioner. Intervjuerna skilde sig på en väsentlig punkt åt från vinjettsvaren: materialinsamlingen skedde några månader efter att HNS i praktiken genomfört en enorm organisationsförändring och detta diskuteras under intervjuerna. Tidsmässigt har materialinsamlingen för avhandlingen skett i ett brytningsskede, där det införts praktiker som överensstämmer med New Public Management-tänkande.