Browsing by Subject "fallstudie"

Denna pro gradu-avhandling är en fallstudie där vi undersökt mottagande av asylsökande i en lokal kontext. Pro gradu-avhandlingen är skriven som ett pararbete. För att få en bredare och djupare förståelse för fenomenet har vi belyst det vardagliga arbetet med asylsökande i två skilda analysenheter där vi sett på hur aktörer bildar expertis och hur ensamkommande beskriver sin tillvaro och framtid på Röda Korsets mottagningscentral i Kristinestad samt det tillhörande stödboendet för ensamkommande minderåriga. Fallstudiens övergripande syfte var att beskriva och analysera vilka utmaningarna är i mottagande av asylsökande i en lokal kontext i en tid som präglas av förändring och högt tryck. Målsättningen var att söka mönster om de komplexa fenomen som mottagande av asylsökande möter på en lokal nivå. Vi utgick från socialkonstruktionism som övergripande metateoretisk utgångspunkt för vår fallstudie, där vårt intresse var att granska hur olika aktörer konstruerar sin verklighet. Kaosteorin bildade en övergripande referensram för att förstå den osäkerhet och komplexitet som präglar både praktikernas arbete och de ensamkommande minderårigas livssituation. De två analysenheterna i fallstudien krävde även specifika teorier för att tillföra djup och förståelse till analyserna. Vi utgick från Anne Edwards relationella expertis för att se hur praktiker skapar expertis och Aron Antonovskys teori om känsla av sammanhang för att se hur de ensamkommande minderåriga skapar ordning i vardagen. Materialet till fallstudien består av tre (3) halvstrukturerade intervjuer med praktiker, en (1) fokusgruppintervju med praktiker, nio (9) halvstrukturerade intervjuer med ensamkommande minderåriga, en (1) observationsdagbok, en (1) fältdagbok samt en (1) forskningsdagbok. Materialet har analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys. Vid utförandet av fallstudien präglades verksamhetens av negativa och uttröttande utmaningar i och med åtstramningarna inom asylpolitiken som skapar stor oro och ångest hos klienterna. Personalen upplever att de har för lite kunskap om psykiska åkommor och att de arbetar på gränsen av sin kunskap. De frånvarande direktiven för hur de nya åtstramningarna efterföljs och ovissheten angående de papperslösas situation sprider också oro inom personalen. Fallstudiens centrala resultat visar att mottagningscentralens verksamhet präglas av motstridigheter, osäkerhet och etiska konflikter som uppstår i och med den förändring flyktingströmmar och flyktingpolitik ger upphov till samt de avvikande värderingar som finns på mottagningscentralen och Migrationsverket. På mottagningscentralen finns ändå en öppen stämning som ger möjlighet till dialog, och är en förutsättning för skapande av kunskap. Genom att dra nytta av den kunskap och det stöd som finns hos kolleger, klienter och experter utanför mottagningscentralen lyckas praktikerna skapa kunskap och ordning i en levande miljö. De ensamkommande minderårigas upplevelser av den första tiden i den lokala kontexten delar sig där vissa av ungdomarna upplever att de trivs, medan andra upplever kulturkrocken och tristessen som svår. Trots att flera ensamkommande ungdomar upplever att de har en trygg vuxen att vända sig till med sina problem, finns det även de ungdomar som upplever att de inte överhuvudtaget har någon vuxen att vända sig till på stödboendet. Det är svårt för de ensamkommande att skapa kontakt till lokala ungdomar, trots den naturliga och nära miljö de befinner sig i. Här kan brister i språkkunskap, attityder och den tillfällighet som asylmottagning utgör vara orsakande faktorer. Asylprocessen bekymrar de ensamkommande, och de är oroade och nervösa över beslutet de ska få. Ungdomarna förmår i vissa fall inte tänka på framtiden, då det enda de kan fokusera på är om de får ett positivt eller negativt asylbeslut. De ensamkommande visar i fallstudien ändå tecken på en stor anpassningsförmåga och flera lyckas skapa ordning i kaoset, då de finner mening i t.ex. den trygga miljön och möjligheten att få gå i skola. De ensamkommande har även skapat starka vänskapsband till övriga ensamkommande på stödboendet. Vi kan konstatera att praktikernas och de ensamkommande minderårigas tillvaro liknar varandra i mycket och kan karaktäriseras som att befinna sig på randen av kaos, som präglas av en föränderlig situation som de har lite kontroll över, där yttre faktorer såsom politik och attityder avgör. Positionen på randen av kaos präglas av faktorer som påverkar både asylbesluten och verksamheten. Ungdomarna lever i osäkerhet tills de fått sitt asylbeslut och situationen kan präglas av oro även efter beslutet, då beslutet kan vara negativt. Vid positivt beslut finns också saknaden efter familj och vänner kvar och nya utmaningar möter de unga. För praktiker inom mottagande av asylsökande kommer politiska förändringar och nya flyktingvågor fortsätta prägla och förändra verksamheten, varpå praktikerna ständigt arbetar på gränsen av sin kunskap. Stridande värderingar mellan praktiker och Migrationsverket kommer även ge upphov till etiska dilemman bland praktikerna.

Den centrala forskningsfrågan för denna pro gradu avhandling är: 'Hur behandlar killar sin sårbarhet och på vilket sätt kommer deras sårbarhet till uttryck?' Mitt fokus ligger i killars sårbarhet och hur deras genuina känslor och upplevelser får komma till uttryck i dagens samhälle där killar traditionellt inte haft möjligheter till att visa sårbarhet på samma sätt som det motsatta könet. Syftet är att bidra med ökad förståelse för den effekt som den rådande ideala mansbilden har på killar och deras möjligheter till att vara öppet sårbara och känsliga. Studien lyfter fram killars egna röster, tankar och upplevelser i ämnet. Informanterna är sex killar i åldern 15-28, och därtill fyra ungdomshandledare. Ungdomshandledarna arbetar med genussensitivt ungdomsarbete på lågtröskelverksamheten Pojkarnas Hus, där också dessa sex killar går regelbundet. Studien bygger på genusperspektiv inom socialt arbete. De centrala teman som framkom i killarnas och ungdomshandledarnas utsagor, enligt hur den begränsade sårbarheten bland killar leder till att killar 1) känner sig ensamma och blir isolerade, 2) blir psykiskt belastade samt 3) offer och utövare av våld. Ett fjärde tema är killar som förespråkare för en mjukare modell av maskulinitet, pga. att hegemonisk maskulinitet upplevs som påfrestande och begränsande. Ett genomgripande tema är ensamhet, där killar upplever sig socialt ensamma, dvs. har inte tillräckligt med nära sociala kontakter, men även emotionellt ensamma, dvs. de bär på sina bekymmer i all ensamhet. Analysen av resultaten i denna studie har lett till den slutsatsen att den rådande ideala mansbilden, dvs. det som faller inom ramen för hegemonisk maskulinitet, kan ha en skadlig inverkan på killar och unga mäns känslo- och identitetsutveckling. Det framkommer i speciellt två killars beskrivningar av deras upplevda psykiska hälsa i förhållande till rådande förväntningar kring maskulinitet i dagens läge. De flesta, dvs. fyra av killarna, för fram att rådande förväntningar kring maskulinitet innebär begränsad sårbarhet och känsloutlevelse, vilket enligt dem gör att killar lätt underkuvar sina känslor. Det som fungerat för alla sex killar som ett tryggt ställe att reflektera kring och uttrycka manlig sårbarhet är genussensitiv lågtröskelverksamhet som erbjuder psykosocialt stöd för killar. Denna studie bidrar därmed med insyn kring betydelsen av genussensitivitet i unga individers sunda känslo- och identitetsutveckling.