Browsing by Subject "fosterhem"

Tiivistelmä/Referat – Abstract Åren 1939-1944 genomled Finland två krig mot Ryssland. Då utfördes en omfattande barnevakuering under vilken omkring 80 000 barn evakuerades till olika nordiska länder, främst Sverige. Denna barnevakuering har gått til historien som den största genom tiderna. Mycket har skrivits om hur evakueringen logistiskt sköttes, av vem och hur det politiska läget i Finland gentemot övriga Norden påverkade den. Mindre har dokumenterats om hur de evakuerade finländska barnen upplevde evakueringen och allt den medförde i form av separationer från den egna famliljen, hemmet, vänner samt möte med fosterföräldrar, nytt hem, skola och språk. Syftet med denna uppsats är att utreda krigsbarnens egna, unika upplevelser, minnen och tankar angående fosterföräldrarna och fosterhemmet i Sverige och genom forskningsfrågorna belysa hurudan mening krigsbarnen tillskriver sina fosterföräldrar, sitt fosterhem och sin vistelse i Sverige samt hur deras språk påverkades emedan mitt forskningsmaterial enbart består av finskpråkiga krigsbarn. Materialet utgörs av en enkätundersökning utlyst år 2010 av Centralförbundet för krigsbarnsföreningarna i Finland rf. Det insamlade materialet består av omkring 550 enkätsvar på ett frågeformulär med 41 öppna frågor. I denna magisteravhandling har jag utnyttjat mig av 110 av dessa enkätsvar gällande 10 av de 41 enkätfrågorna. Teoretiskt stöder sig avhandlingen på Alfred Schützs begrepp ”hem”, i vilket hemmet inte enbart utgör en fysisk plats utan står även för symboliska och känsloladdade aspekter som inbegriper bland annat familj, vännner, modersmålet, men också alldagliga saker såsom mat och seder. Uttrycket att ”känna sig hemma” står för ett tryggt och intimt mönster. Även begreppet ”anknytning” (Bowlby 1907-1990) ) )och speciellt en emotionell anknytning är vägledande i mitt arbete. Analysen bygger metodologiskt främst på en kvalitativ innehållsanalys vilka kompletteras med en kvantitativpresentation. Studiens resultat visar att krigsbarnen, då de beskriver och minns sin vistelse i Sverige under krigstiden, rör sig mellan två olika kontexter. Dels en där minnena och upplevelserna styrs av återgången till krigsbarnstiden och komponenter sammankopplade med den, såsom kriget, hemmet och fattigdomen i Finland, de finländska föräldrarna och syskonen samt fosterföräldrarna, fosterhemmet och ett nytt språk; dels till det levda livet efter krigsbarnstiden. I det studerade forskningsmaterialet ger krigsbarnen överlag uttryck för positiva minnen. I materialet återfinns få synpunkter som bottnar i negativitet eller ett svart-vitt synsätt. Krigsbarnen behandlar frågeställningarna ur ett brett perspektiv och resultaten visar att de de flesta krigsbarn som besvarat enkäten uppger att de blev väl bemötta; många kände sig även som ”riktiga” familjemedlemmar i sina svenska fosterfamiljer. I materialet kastar dock hemkomsten och språksvårigheterna i samband med den en skugga på evakueringen. Det gör även de uppslitande separationerna från fosterhemmet även om resultaten i denna studien visar att för många krigsbarn var separationen inte slutgiltig utan kontakten till fosterhemmet i Sverige fortsatte även efter hemkomsten till Finland. Krigsbarnen tillskriver även en betydelse åt det skedda genom att reflektera över hur man i dag gör - eller kanske borde göra - med tanke på aktuella krig och frågor om ”barnets bästa” i krig och vid evakueringar.