Browsing by Subject "gränsarbete"

Magisteravhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur vårdnadstvister som fenomen gestaltar sig inom social- och krisjourens verksamhetsfält. Studien avser att granska hur socialarbetare sysselsatta vid socialjouren uppfattar sin egen roll och sitt ansvar i dylika familjerättsliga konfliktärenden i förhållande till s.k. gränsarbete, d.v.s. hur man avgränsar och agerar ifråga om de egna arbetsuppgifterna, samt belysa de omständigheter som medför socialjourens involvering. Av intresse är också att kartlägga vilka effekter COVID 19-epidemin uppfattats ha haft för socialarbetarnas arbete i dessa sammanhang. Föreliggande studie ämnar sålunda bidra till en större kännedom om vårdnadstvistetematiken överlag samt det sociala arbete som äger rum i vad som i vårdnadskonflikternas fall närmast kan betraktas utgöra ett s.k. gränsområde mellan olika myndigheter. Denna kvalitativt förankrade studies teoretiska ramverk bygger på begreppet gränsarbete samt den bredare termen barnets bästa, liksom även tidigare forskningsfynd som anknyter till avhandlingens tematik. Vid insamlandet av det empiriska materialet har semistrukturerade temaintervjuer med sex socialarbetare sysselsatta vid två finländska social- och krisjourer tillämpats, medan teoristyrd kvalitativ innehållsanalys har fungerat som analysmetod. Social- och krisjourens socialarbetare förefaller på basis av studiens resultat regelbundet komma i kontakt med vårdnadstvisterelaterade arbetsuppdrag av både lättare och svårare slag. Dylika ärendens hantering verkar på bred front väcka blandade känslor av ångest, otillräcklighet och frustration hos socialarbetarna, eftersom förutsättningarna att både åta sig en större ansvarsroll och komma underfund med vad som egentligen pågår i tvisternas kulisser tolkas som bristande. Interna oenigheter kan skådas om vem i samhället som primärt skall bära ansvaret för att förhindra vårdnadstvisternas utbrott och eskalering, men på en punkt verkar informanterna relativt eniga och det är att de inte själva utgör en toppkandidat för denna ansvarspost. Även om studiens resultat starkt indikerar att det verkar existera en relativt utpräglad syn på att vårdnadstvistetematiken generellt sett inte faller inom socialjourens mandat, finns det också indikationer som pekar på att socialarbetarna upplever sig vara skyldiga att i samband med varje enskilt inkommande samtal skapa sig en uppfattning om vad kontakttagaren har på hjärtat och att de således inte per automatik kan klassa ärenden med vårdnadstvistekoppling som icke-tillhörande dem. Huruvida socialarbetarna väljer att lägga ner sin egen tid och engagemang på dylika fall, liksom de konkreta åtgärder de vidtar, verkar således också hänga ihop med såväl enhetsvisa instruktioner som omdömen av mer personlig art. Felaktiga förväntningar som ställs på socialjouren gällande verkställandet av vårdnadstvisterelaterade avtal och domstolsbeslut, resurs- och informationsbrist, anklagelser av tvivelaktig sanningsenlighet samt ett iakttagande av barnets bästa framförs som huvudsakliga motiv till varför socialarbetarna inom denna sektor av socialväsendet ägnar sig åt ett exkluderande gränsarbete i vårdnadstvistefrågor. Ett inkluderande gränsarbete aktiveras enligt studiens resultat främst då socialarbetarna antingen själva starkt upplever att barnets bästa riskerar att äventyras under deras arbetsskift eller genom att de på mer ofrivilliga grunder tvingas inta en mer aktiv roll. Coronaepidemin visar sig utifrån socialarbetarnas upplevelser ha medfört relativt småskaliga förändringar för deras arbete med ifrågavarande ärenden, dock förnekar inte socialarbetarna att fallens belastnings- och komplexitetsgrad kan se annorlunda ut i framtiden med anledning av coronakrisen.