Browsing by Subject "journalistik"

Hela mediefältet har under det senaste decenniet i och med digitaliseringen genomgått en stor förändring. Mediehusen har tvingats tänka ut nya strategier för att klara sig ekonomiskt och en aspekt av detta är känslornas allt starkare frammarsch i speciellt digitala publikationer. Ibland i den mån att det blivit svårt att skilja åt fakta från känslor. Syftet med den här avhandling är att ta reda på hur affektiviteten syns i kvällstidningen Ilta-Sanomats och dagstidningen Helsingin Sanomats webbrapportering om knivdådet i Åbo 2017. I studien granskas sammanlagt 84 artiklar publicerade under attackdagen och dagen efter attacken 18-19.8.2017 med hjälp kvalitativ innehållsanalys. Innehållsanalysen användes sedan för att välja ut tre artiklar från respektive medium, som analyseras med kritisk diskursanalys som metod. Mervi Panttis affektivitetsteorier är starkt i fokus i analysen, tillsammans med Tessa Mayes teori om Therapy News. Studiens resultat visar att tidningarnas rapportering skiljer sig rätt så lite från varandra. Ilta-Sanomat publicerade fler korta notiser än Helsingin Sanomat, medan Helsingin Sanomats artiklar är mer satsade och ofta aningen mer affektiva helheter. Detta är typiskt för kvälls- respektive morgontidningens traditionsenliga karaktär. Analysen visar att starkt affektframkallande ämnen i båda medierna är kvinnlighet, invandring och brottets offentliga karaktär, och även nationalismens och invandrarfrågornas konflikt skiftar flera av artiklarna i en rätt så emotionell riktning. Resultaten tyder på att affektiviteten är en stark och levande del av dagens digitala nyhetsjournalistik. Rapporteringen om Åboattacken är i både Helsingin Sanomat och Ilta-Sanomat till dels kryddad med känslosamma uttryck och effekter, till dels helt och hållet fokuserad på vad de intervjuade känt i samband med händelserna. Civila personer får via sina affektiva citat ofta en expertroll, medan politikers uttalanden presenteras med känslorna i fokus. Affektiva element går att finna i så rubrik och text som visuella element och det går inte alltid att med säkerhet säga om affektiviteten är ett resultat av journalistiska val, källans uttalanden eller yttre faktorer – eller alla på samma gång.

Den här magisteravhandlingen utforskar hur objektivitet och transparens definieras och tar form inom journalistiken genom en intervjustudie av nyhetsjournalister på Svenska Yle. Genom semistrukturerade intervjuer med sju erfarna journalister analyseras hur dessa begrepp tolkas och upplevs det dagliga journalistiska arbetet. Resultaten visar att objektivitet och transparens betraktas som centrala principer för att säkerställa journalistikens trovärdighet och gynna medietillit. Journalisterna strävar efter att vara balanserade, rättvisa och sakliga i sin rapportering, samtidigt som de betonar vikten av att vara ärlig med publiken. Journalisterna ser objektivitet som en grundpelare för journalistik, både i det att det är eftersträvansvärt och något man vill arbeta enligt, trots att de anser att det inte är möjligt för en människa att uppnå total objektivitet. Det framgår att journalister strävar efter objektivitet genom att skapa balanserade och tydliga produkter där deras egna åsikter inte syns i vinkeln, i valet av källor eller i språket. Respondenterna uppfattar transparens som ett komplement till objektivitet snarare än som ett alternativ. Transparensen används i form av självreflektion för att garantera journalisternas egna trovärdighet och i form av öppenhet kring journalistiska processer för att öka publikens förståelse för journalistik. Transparensen ses också som ett effektivt verktyg för att bevisa att journalisternas rapportering är neutral.

I pro gradu-avhandlingen undersöks hur objektivitetsbegreppet tolkas och tillämpas av journalister vid två dagstidningar i Finland. Materialet består textanalyser av nyhetsartiklar från Vasabladet och Hufvudstadsbladet samt temaintervjuer med journalister från båda tidningarna. Nyhetsartiklarna som ingår i analysen publicerades i oktober månad 2011 och har kategoriserats utgående från ämnesinnehållet. Artiklarnas ämnesinnehåll handlar om politiska frågor och nyhetsämnen. Temaintervjuerna utfördes med de journalister vid Vbl och Hbl som skrivit artiklarna. Syftet med pro gradu-avhandlingen är att undersöka hur journalistikens strävan efter objektivitet tillämpas i det journalistiska arbetet och nyhetstexter samt hur journalister definierar och tolkar objektivitet. Målet är att se hur journalister använder sig av nyhetsjournalistiska principer för att skriva så opartiska och neutrala nyhetstexter som de anser vara möjligt. Ett av denna avhandlings primära syften är att granska hur tidigare teoribildning om objektivitetsbegreppet går ihop med journalisternas tankar och praktiska tolkningar. Avhandlingens undersökning har därför ett abduktivt syfte. Den teoretiska delen av avhandlingen baserar sig på tidigare forskning om objektiviteten som ett vetenskapligt fenomen och objektivitet som en journalistisk norm. Särskild tyngdpunkt ligger på Jörgen Westerståhls objektivitetsmodell och Denis McQuails tolkningar av Westerståhl samt nyhetsjournalistiska principer. Den teoretiska ramen lyfter även upp journalistikens yrkesetik och Journalistreglerna. Undersökningen består av två metoder, närläsning av texter utgående från en diskursanalytisk modell och halvstrukturerad temaintervju. Närläsningen fokuserar på nyhetsartiklarnas innehåll och källanvändning. Frågorna i den halvstrukturerade temaintervjun är strukturerade enligt tre teman; journalistens arbete, objektivitet och den artikel som journalisten har skrivit. Resultaten av undersökningen visar att journalister strävar efter att skriva i nya former för att fånga läsarnas uppmärksamhet men anser det också vara viktigt att nyhetstexter är balanserade, opartiska och så korrekta som möjligt. Genom att vara öppna för olika synvinklar och åsikter vill journalister agera som en opartisk förmedlare av information. Det handlar om att välja och sätta gränser i arbetet som journalist. Trots strävan efter öppenhet och balans är journalisterna tvungna att välja ut relevanta fakta och åsikter ur en massiv informationsmängd. Denna gränsdragning för vad som kan anses vara relevant nyhetsinnehåll upplever journalister som problematisk. Samtidigt är det just i denna gränsdragning viktigt att journalister har en opartisk inställning. Sammanfattningsvis visar undersökningens resultat att själva begreppet objektivitet anser många journalister vara föråldrat och icke-representativt för nyhetsjournalistiken. Journalister anser inte objektiviteten i sig vara en viktig princip men däremot anser de att principer som förknippas med objektivitet vara viktiga. Dessa principer var bland annat att skriva korrekt och sanningsenligt och att vara särskilt noggrann i arbetet med källor. Dessutom anser journalister att det är viktigt att upprätthålla en god relation till läsare och intervjuobjekt. Objektiviteten är mera ett ideal än en norm för journalister. För journalister är det ändå viktigt att dagligen sträva efter att arbeta så objektivt som möjligt eftersom de anser att ett opartiskt tänkande är en del av journalistikens identitet. Journalister använder sig hellre av begreppet balans. Balansbegreppet har såväl en praktisk betydelse och en djupare betydelse för journalisternas yrkesroll. Den praktiska betydelsen innebär att ge alla parter lika stort utrymme i nyhetstexten och att balansera mellan fakta och åsikter. Den djupare betydelsen innebär att journalister strävar efter en slags balanserad professionalism i sitt yrke. Journalister försöker som en del av strävan efter objektiviteten bevara en professionell kontakt med sina intervjuobjekt och i synnerhet politiska aktörer. För journalister är det också viktigt att som privatpersoner inte engagera sig i någon verksamhet med politisk anknytning som kan riskera deras oavhängighet.

Amidst global challenges such as climate change, the covid-19 pandemic and digital menaces such as the spread of disinformation, as well as a fear of declining reading skills in Finland, several media companies have established a niche news genre aimed at subteen prosumers. This thesis is an exploration of children’s news from the perspective of the media professionals producing the content. The study inquires how the journalists imagine their audience – namely children in elementary school – when making news. With a poststructuralist, Foucauldian discourse theoretical approach, the thesis analyzes articulations by producers representing four major newsrooms in Finland (Yle, Svenska Yle, Helsingin Sanomat and Hufvudstadsbladet), gathered during five individually conducted semi-structured interviews. In accordance with the theoretical standpoint, the producers’ articulations contain statements, that consequently have a function with constitutive effects. The empirically informed interpretive account explores four discursive formations of children and childhood found in the material: the children as universal, capable, vulnerable, and as the ‘future’. These formations come to construct the concept of childhood, of what children are and what children should become. The news producers imagine children as competent beings, navigating the digital era skillfully, with a curiosity of their surroundings. Conflicting discourses of their vulnerability to digital harm fuels an objective of the news to be(come) a provider of safe and trustworthy information. In these discourses, the developmental level of children come to matter for what kind of content is deemed possible to produce for the audience. In imagining the children through a universal lens, the producers construct a rather one-dimensional image of what it means to be a child in Finland in the 21st century. This thesis contributes to the understudied field of children’s news with raising questions on how the mechanisms in news production, as seen from the discursive practices that constitute the work by news professionals, come to influence the way in which adults relate to children as media consumers.

Religion väcker nyhetsmediers intresse i en tid när stora konflikter knyts till religioner, när den religiösa mångfalden i samhället ökar och med den kontrasten mellan religiöst och sekulärt. Teorin om medialisering av religion utgår från nordiska kontexter, där banden till religionen försvagas, och hävdar att det är mediernas representationer av religioner som i dag ligger till grund för människors kunskap. Syftet med den här avhandlingen är därför att få kunskap om finlandssvenska journalisters attityder till nyhetsmediernas roll som källa till information om de två största världsreligionerna: kristendomen och islam. Det här uppnås genom att granska hur journalisterna förhåller sig till frågor om representation, ansvar och kunskapsbehov. Metoden som används är kvalitativ attitydforskning, vilken bygger på att människors attityder formas i sociala situationer och kan studeras genom deras ställningstaganden och argumentationer. Materialet består av intervjuer med åtta journalister från finlandssvenska nyhetsmedier. I intervjuerna ställdes informanterna inför 20 påståenden som rör religionerna och det redaktionella arbetet. Attityderna analyserades genom att granska och kategorisera informanternas ställningstaganden och motiveringar. En djupare analys av attitydernas objekt och subjekt gav vidare kunskap om informanternas syn på sitt eget arbete, ansvar och journalistens yrkesroll. Den huvudsakliga slutsatsen är att journalisterna omfattar tanken att nyhetsmedierna har en roll som källa till information om kristendom respektive islam. Den här rollen är ändå sekundär både till principer som karakteriserar journalistrollen och till de praktiska omständigheter som styr arbetet. Synen på nyhetsmediernas roll och porträttering av religionerna är också av distinkt olika karaktär. För kristendomens del är det icke-kontroversiellt att se nyhetskriterierna som den främsta faktorn som avgör dess plats och roll i nyheterna. När det gäller islam finns en annan nivå av känslighet och fokus på korrekthet, bildning och nyans i rapporteringen. Ett centralt drag i attityderna är spänningen mellan inställningen till porträtteringen av religionerna å ena sidan och nyhetsjournalistikens principer å andra sidan. Informanternas attityder uppvisar stora likheter med tidigare studier och det finns klara paralleller mellan attityderna och den dokumenterade bilden av nyhetsrapporteringen om religion. De attityder journalisterna i den här studien uttrycker ger stöd för tesen att medierna har en central roll i att definiera och rama in frågor om kristendom och islam i samhällsdiskussionen. Informanterna tillstår möjliga negativa konsekvenser av hur framför allt islam representeras i olika typer av media. Samtidigt fyller flertalet attityder en funktion av att förklara och rationalisera det redaktionella arbetet. Ur journalisternas synvinkel kan nyhetsmedierna inte beskyllas för att fokusera på negativa nyheter, eftersom yrkets ideologi och mediets logik säger att dessa har prioritet. Det här kan i sin tur antas påverka hur det egna arbetet utförs. Den sammanlagda bilden blir att attityderna till nyheterna som källa till information om kristendomen och islam, bland journalister i västerländska kontexter, i stor utsträckning gynnar status quo i nyhetsrapporteringen.