Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "säkerhetspolitik"

Sort by: Order: Results:

  • Klaile, Christa (2012)
    Undersökningen Mot ett gemensamt europeiskt försvar eller en åternationalisering av Europe? De europeiska försvarsalternativen på 2010-talet ur ett Waltziskt perspektiv granskar de europeiska försvarsalternativen ur den strukturella realismens perspektiv. Syftet med studien är att syna hur det internationella systemets struktur eller rättare sagt den globala maktfördelningen genom tiderna har inverkat på de europeiska säkerhetsarrangemangen. Studien utgår från den strukturella realismen, som teorin är utvecklad av den amerikanske samhällsvetaren Kenneth Waltz. Emellertid tar studien även andra strukturella realisters kontributioner i beaktande, däribland Stephen Walt, Barry Posen och Robert Jervis. Enligt den Waltziska realismen bör suveräna nationer i ett anarkiskt internationellt system ompröva sina säkerhetsarrangemang då den globala maktfördelningen justeras, eftersom avstående från en dylik granskning inte enbart riskerar den nationella överlevnaden, utan även den nationella framgången. Därmed är det främsta syftet i denna studie att granska hur den globala maktfördelningen genom tiderna påverkat de europeiska säkerhetsalternativen. Studien är tvådelad: Den första delen granskar hur den globala maktfördelningen under 1900-talet inverkade på utvecklingen av det europeiska säkerhetssamarbetet, som slutligen institutionaliserades i form av den Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken under tidigt 1990-tai. En dylik analys kan hjälpa oss förstå de europeiska ländernas säkerhetspolitiska vägval och bidra med en förklaring till varför de otaliga försöken till enbart europeiskt säkerhetssamarbete fram till kalla krigets slut konsekvent mer eller mindre misslyckades. Den andra delen värderar för- och nackdelarna med fem centrala handlingsalternativ för den europeiska säkerheten i nutid. Detta är enligt den strukturella realismen en synnerligen central uppgift i en situation, där den amerikanska övermakten på global nivå håller på att avta och det internationella systemet glider allt längre bort från unipolaritet. Studien strävar därmed efter att svara på frågan hur nedgången i de Förenta Staternas maktposition påverkar på de europeiska säkerhetsalternativen på 2010-talet? Den centrala slutsatsen i denna studie är att enbart två utvägar, fortsatt samarbete inom transatlantiska ramar eller inom den Europeiska unionen, kan fortsättningsvis på 2010-talet lösa det europeiska säkerhetsdilemmat och garantera ett säkert Europa.
  • Renman, Jannica (2018)
    Rysslands agerande i dess närområden har åter gjort säkerhetspolitiska frågor aktuella i Sverige och Finland. Traditionellt har vänster- och högerpartier haft olika åsikter kring hur säkerhetspolitik ska föras, vilket har tagit form i olika syner på försvarsalliansen Nato. Avhandlingens syfte är att undersöka ifall det förekommer partikonvergens på det säkerhetspolitiska området. Detta görs genom att analysera innehållet i de valda partiernas officiella ståndpunkt. De valda partierna är Sveriges socialdemokratiska arbetarparti (SAP), Socialdemokraterna (SDP), Moderata samlingspartiet och Samlingspartiet. Den teoretiska referensramen baserar sig på Daniel Bells teori om ideologiernas död, samt en trend om partikonvergens i Europa och USA. Ideologiernas död skulle enligt Bell leda till mer pragmatiska synsätt på politiken, vilket kunde tänkas ta uttryck i partikonvergens. Studier pekar även på att denna trend inte kan skönjas inom det säkerhetspolitiska området. Forskningsmetodiken bygger på kvalitativ innehållsanalys. Av de fyra valda partierna valdes tre officiella ståndpunkter var. Tidsmässiga kategorierna är; före EU-inträdet, efter EU-inträdet, samt efter kriserna i Georgien och Ukraina. Dessa kategorier valdes med tanke på att både EU-inträdet samt de senaste kriserna haft en påverkan på det säkerhetspolitiska läget i de granskade länderna. Analysverktyget bygger på Rathbuns kriterier för vänster- och högerpartiers säkerhetspolitiska inriktning. Resultaten pekar på att det förekommer partikonvergens bland de granskade partierna på vissa av kriterierna, men att partierna inte närmat sig varandra vad gäller den antimilitaristiska vs militaristiska dimensionen. Dessutom delar Natofrågan efter EU-inträdet vänster- och högerpartierna i två läger. Studiens implikation är att partikonvergens inom det säkerhetspolitiska området inte är så entydigt; partierna närmar sig på vissa dimensioner men driver ifrån varandra på andra.