Browsing by Subject "samarbete"

Skolkuratorerna jobbar nära barn och unga I deras skolvardag. I det postmoderna samhället har välfärdspolitiken i Finland byt fokus. Tidigare var strävan att stöda hela populationen till ett tryggare liv. Idag koncentrerar man hjälpinsatserna på speciella målgrupper. Målgruppen är ofta barn och unga och ofta är det professionella som bedömer om en intervention görs. Idag talar man mycket om förebyggande arbete, tidigt ingripande, ta till tals oron och ett reflektivt bemötande inom det sociala arbetet. Det postmoderna samhället ter sig vara mera komplicerat jämfört med tidigare tidsepoker. Bland annat anser Ulrich Beck (2000) att vi övergått från ett brist samhälle till ett risk samhälle. I risk samhället kan människan inte behärska alla de risker som finns. Oberoende om man för stunden har kontroll över sin situation så kan man inte bedöma i vilken riktning situationen utvecklas. Detta sker i en allt snabbare takt. Fortfarande fattas en helhetsbild över vad en skolkurator gör ( till exempel Aila Wallin, 2011). I och med att skolkuratorerna finns i närheten av barn och ungas vardag, tycker jag att det är intressant att lyfta fram deras arbete. Det finns en doktorsavhandling gjord av Pirkko Sipilä-Lähdekorpi år 2004 där hon mera omfattande forskar i skolkuratorernas arbete ('Hirveesti tekijänsä näköistä' Koulukuraattorin työ peruskoulun yläluokilla). Mitt empiriska material består av sex stycken dagböcker skrivna av sex skolkuratorer under en två veckorsperiod. Uppdraget jag gav dem bestod bland annat att de skulle berätta om vad de gör och hur de ser på sitt arbete. Hur mycket frihet har de att välja vilka arbetsuppdrag de tar sig an. Jag bad dem också beskriva vilka tankar, känslor och emotioner som kan tänkas uppstå i samband med arbetet. Dagböckernas längd och innehåll varierar. Allmänt kan man säga att ju längre dagbok, desto mer innehåller den reflektioner över vad som pågår i utförandet av arbetet. Alla dagböcker innehåller beskrivningar över vad skolkuratorerna gör och reflektioner kring detta. Forskningsfrågan jag ställde materialet lyder : Hur ser ett reflektivt individuellt bemötande ut i skolkuratorns arbete? Analysen utfördes med hjälp av narrativ temaanalys. Ur dagböckerna växte fram flera centrala teman. Dessa blev den röda tråden i denna berättelse. Dessa teman är frihet, samarbete, samtalet, antimobbningsarbete och reflektivt bemötande. Enligt de forskningsresultat jag kommit fram till ser det ut som om en av skolkuratorns viktiga förmågor är att kunna vara flexibel och jobba mycket flexibelt. Flexibiliteten möjliggör frihet i arbetet. Friheten ger skolkuratorn möjlighet att välja infallsvinkel för sitt arbete. Medvetet och reflektivt väljer hon barnets/elevens perspektiv. Enligt Aila Wallin är skolkuratorns barnperspektiv ett innovativt arbetssätt. Det är att gå tillbaka till rötterna. Skolkuratorn stöder eleven och försvarar eleven. Samtalet är en viktig arbetsmetod. Många elever visar sig behöva samtalet. Skolan är i dag en viktig välfärdsproducent. Skolkuratorn besitter mycket kunskap om vad som händer och hur barn har det i dag. Denna kunskap är värdefull. Kunskapen kan ge mervärde på olika nivåer av välfärdstjänster som riktar sig till barn.

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att få mera kunskap om socialarbetares motiveringar till och erfarenheter av samarbete inom barnskydd. Avhandlingen fokuserar på socialarbetares beskrivningar av situationer där socialarbetare samarbetar. Samarbetsprocessen undersöks och likaså de faktorer som anses påverka processen. Det redogörs också för konsekvenserna av samarbetet samt för den konsensus som finns i de svar socialarbetarna har angivit. Materialet i denna pro gradu-avhandling är uppbyggt av tre olika typer av material. Materialet är både kvantitativt och kvalitativt och allt material har samlats in på en och samma barnskyddsbyrå i huvudstadsregionen under våren och sommaren år 2013. Materialet består av en vinjettundersökning, en fokusgruppsintervju och fem individuella semistrukturerade intervjuer. Tolv socialarbetare besvarade vinjettundersökningen som består av två fiktiva klientfall. De fiktiva klientfallen handlar om 'Maria' och 'Nadja'. Båda vinjetterna består av tre olika delar (faser). Konsensusen inom socialarbetarnas svar uppmärksammas speciellt i vinjettundersökningen, men även olikheter och likheter i samarbetet, beroende på de fiktiva klientfallen, undersöks. Fokusgruppsintervjun utfördes med hjälp av en grupp på fem socialarbetare, som alla besvarade vinjettundersökningen. Under fokusgruppsintervjun diskuteras vinjettundersökningens resultat, men tyngdpunkten ligger på en djupare förståelse av samarbetet, på vad som påverkar samarbetet och på samarbetets konsekvenser. Den sista delen av materialet utgörs av fem individuella semistrukturerade intervjuer med socialarbetare. Under de individuella intervjuerna presenterar socialarbetarna verkliga klientfall och dessa diskuteras med fokus på samarbetet. Vinjettundersökningen analyseras främst kvantitativt. Fokusgruppsintervjun analyseras med hjälp av tematisk analys medan de individuella intervjuerna analyseras med hjälp av innehållsanalys. Resultaten diskuteras också i förhållande till de olika metoderna. Resultaten från delstudierna som genomförts med olika metoder kompletterar varandra och fördjupar kunskapen om samarbetets skiftande karaktär inom barnskyddet. Vinjettundersökningen illustrerar att socialarbetarna i en fiktiv 'idealsituation' har relativt varierande uppfattningar beträffande samarbetets roll och betydelse inom barnskyddet. Av fokusgruppintervjun och speciellt av de individuella intervjuerna framgår däremot på att samarbete 'på riktigt', det vill säga i barnskyddets praktik, långt formas av etablerade strukturer och handlingsmönster, där enskilda socialarbetare upplever sitt handlingsutrymme ifråga om samarbete som relativt begränsat. Fokusgruppsintervjun och de individuella intervjuerna lyfter vidare fram informationsutbyte, delegering av arbetsuppgifter, sakkunnighet hos andra professioner och kontrollredskap som samarbetets positiva sidor. Samarbetet anses fungera om samarbetsparterna har gemensamma och tydliga mål, kommunicerar öppet med varandra och respekterar varandra. Samarbetets byråkratiska natur och orealistiska förväntningar på barnskyddsarbetet upplevs som samarbetets negativa sidor. Samarbetet anses även försvåras på grund av att tjänsterna ofta av organisatoriska skäl är splittrade, av att samarbetsparterna ofta hårt håller fast i sina egna revir och inte tänjer på gränserna samt av personalomsättningen inom det sociala arbetet. De samarbetsformer som framkommer av det empiriska materialet är konsultation, koordinering och samverkan.