Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "systemiskt arbete"

Sort by: Order: Results:

  • Snellman, Ida (2022)
    Den systemiska verksamhetsmodellen är en modell för barnskyddsarbete, vars fokus ligger på ett dialogiskt och lösningsorienterat arbete tillsammans med familjen och familjens nätverk. Målsättningen är att få förståelse för de bakomliggande orsakerna bakom problemen, samt de system som finns runtomkring barnet, för att kunna ge familjerna rätt typ av stöd enligt deras egna målsättningar och motivation till förändring. Modellen sätter vikt vid ett multiprofessionellt samarbete för att nå dessa målsättningar. Implementeringen av modellen började 2017, och social- och hälsovårdsverket i Jakobstad var en av de första arbetsplatserna med att implementera modellen. Eftersom modellen är relativt ny i den finska kontexten finns det sparsamt med forskning vad gäller modellens effekter. Syftet med denna studie är att undersöka hur de professionella upplever att modellen har påverkat deras uppfattning om barns delaktighet samt om modellen har haft konkreta effekter på barns delaktighet i klientprocessen. Barns delaktighet är ett ämne som har varit i fokus inom barnskyddsarbete under senaste årtionden. Detta är en kvalitativ studie som utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Studien baserar sig på sju semi-strukturerade intervjuer med personal inom barnskyddet och enheten för familjearbete i Jakobstad. Intervjuerna är analyserade med innehållsanalytisk metod. Studiens resultat visar att personalen anser att den systemiska verksamhetsmodellen bestyrker redan existerande uppfattningar om barns delaktighet. Modellen har inte inverkat på personalens uppfattning om delaktighet och inte heller gett synliga, konkreta, effekter i detta skede. Studien visar dock att det finns en hel del faktorer i modellen som synliggör barnet och möjliggör en ökad delaktighet. Modellen genomsyras av ett familjecentrerat tankesätt och utgår ifrån barnets bästa i varje fråga. Informanterna beskriver att deras arbete har blivit mer strukturerat och tidseffektivt, vilket innebär att innehållet i träffarna med barnen har ett tydligare syfte nu än tidigare och kan därmed inverka positivt på delaktigheten. Det multiprofessionella arbetet, med familjeterapeutisk expertis, samt nya dialogiska verktyg ger personalen bättre möjlighet att kunna sätta sig in i barnet och familjens situation. En ökad förståelse för familjens och barnets situation ger bättre förutsättningar för goda relationer mellan de professionella och barnet, vilket är utgångsläget för barnets delaktighet. Det systemiska arbetet lyfter fram vikten av att arbeta med hela familjen, och inte endast med familjemedlemmarna skilt för sig. Även om informanterna anser att barn allt mer bör tas med när familjens ärenden diskuteras, så är de tveksamma om det systemiska teammötet är ett lämpligt forum för barn att delta i. Informanterna är inte överens om hur de tänker kring barnens deltagande i teammöten. Det framkommer att modellen har implementerats på olika sätt mellan teamen och mellan enheterna, vilket gör det svårt att jämföra och generalisera modellens effekter. Eftersom denna studie fokuserar på modellens effekter utifrån de professionellas perspektiv, är det önskvärt att fortsätta studera ämnet utifrån barnets perspektiv. I och med att social- och hälsovårdsverket numera är en del av Österbottens välfärdsområde finns det också skäl att fortsätta studera hur denna organisationsförändring påverkar den fortsatta implementeringen av den systemiska verksamhetsmodellen.
  • Österberg, Ellen (2023)
    Syftet med denna forskning är att undersöka och skapa kunskap om socialarbetares uppfattningar om det systemiska arbetet i eftervården. Syftet var även att identifiera eventuella utvecklingsbehov som uppstått vid implementerandet av det systemiska arbetssättet. Det systemiska arbetssättet har under de senaste åren tagits i bruk i allt fler barnskyddsenheter i Finland, men forskning visar att den systemiska modellen även lämpar sig och är nyttig för social arbete med myndiga klienter. Den systemiska modellen är dock inte ännu lika etablerad inom socialt arbete med vuxna, som inom barnskyddet. Därmed är forskning om systemiskt arbete inom eftervården knapp. Forskningen utfördes genom en kvalitativ innehållsanalys. Materialet i forskningen består av temaintervjuer med 10 socialarbetare i eftervården. I forskningen användes systemteorin som teoretisk referensram. Innehållsanalysen kom att bestå av tre huvudkategorier: 1) klienter i eftervården 2) systemisk praxis med unga vuxna och 3) utvecklingsvisioner. Resultaten visar att en del av socialarbetarna ansåg det systemiska arbetssättet ge dem nya möjligheter, medan vissa upplevde det som en belastande förändring. Under analysen gick det att märka att de som hade en negativare inställning mot arbetssättet heller inte ansåg sig förstå den systemiska modellen och dess syfte till fullo. Socialarbetare uttryckte att arbetssättet enligt dem är teoretiskt och abstrakt och att de saknar konkreta riktlinjer för arbetssättet. Vissa ansåg dock att det systemiska arbetet möjliggör socialarbetaren att få en bättre helhetsuppfattning av klientens situation och förhålla sig mer öppet för klienternas multiproblematik. Majoriteten av socialarbetarna ansåg att de systemiska mötena lättade på arbetarnas belastning och upplevde de reflekterande diskussionerna som positiva. Resultaten visar att socialarbetarna upplevde att ledningen inte har helt lika värderingar om det systemiska arbetet i eftervården och att detta försvårat implementerandet av den systemiska modellen. Socialarbetarna ansåg även multiprofessionellt arbete vara bristande och att det borde utvecklas. Utifrån resultaten gick det att utmärka tre centrala utvecklingsbehov som kunde underlätta och främja det systemiska arbetets i bruk tagande i eftervården. Dessa är 1) vidare kunskapsutveckling och utbildning hos arbetarna samt en bättre dialog inom arbetsgemenskapen om det systemiska arbetssättet 2) starkare stöd från ledningen och organisationen för implementerandet och utvecklandet av det systemiska arbetet och 3) förstärkt gränsöverskridande samarbete, både mellan teamen i eftervården men även med andra samarbetspartners.