Browsing by Subject "ungdom"

Denna magisteravhandling lyfter fram fem unga mäns upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa. Avhandlingens centrala frågeställningar är: ”Hur upplever ungdomarna att deras psykiska ohälsa började och hur beskriver ungdomarna att illamåendet visade sig?” samt ”På vilket sätt har ungdomarna hanterat ohälsan och hur har de kommit ut ur illamåendet”. Syftet med avhandlingen är att skapa en större förståelse för hur det är för unga män att leva med psykisk ohälsa och att kämpa mot illamåendet. Genusaspekten i studien är viktig eftersom detta är en avhandling som lyfter fram specifikt hur det är att vara ung man och lida av psykisk ohälsa. Jag har samlat in avhandlingens forskningsmaterial med hjälp av narrativ metod och livsberättelseintervjuer, under hösten 2018. De fem ungdomarna jag intervjuat är alla unga män som själva upplever att de lidit av psykisk ohälsa och som alla anser att de nu mår bättre och därmed kan göra en tillbakablick på den tunga tiden bakom dem. Jag har huvudsakligen analyserat ungdomarnas berättelser med hjälp av narrativ innehållsanalys. Därefter har jag framställt berättelserna i fem tematiska helheter som följer berättelsernas tidsmässiga ordning, från berättelsernas början till berättelsernas slut. För att förstå ungdomarnas berättelser av psykisk ohälsa har jag tillämpat Antonovskys (2005, 126–128) teori om salutogen hälsa. Med hjälp av ett genusperspektiv har jag identifierat möjliga genusmönster i ungdomarnas berättelser. De slutsatser jag har kunnat dra från analysen av de fem unga männens berättelser är för det första att ungdomarnas bakgrund och uppväxt har påverkat deras psykiska hälsa. Jag har kommit fram till att ohälsan resulterade i ett destruktivt beteende och/eller destruktiva tankegångar för ungdomarna. Den psykiska ohälsan har varit en hemsk upplevelse och för att klara av illamåendet har ungdomarna använt sig av olika hanteringsstrategier. För att börja må bättre har ungdomarna gått igenom en process där de först varit tvungna att inse att de mår dåligt för att sedan kunna samla tillräckligt med styrka för att söka hjälp. Hur de unga männens psykiska ohälsa har uttryckt sig och hur de ha försökt hantera sitt illamående har enligt resultatet med stor sannolikhet påverkats av samhällets genusordning.

Magisteravhandlingens syfte är att undersöka professionellas syn på barn och ungas digitala medieanvändning samt att skapa en djupare förståelse av effekter av digital medieanvändning hos barn och unga. Fokus ligger på de professionella inom barn-och familjetjänster på basnivån. Studien har följande två frågeställningar: 1. På vilket sätt syns barn och ungas ökade digitala medieanvändning i professionellas arbete inom barn- och familjetjänsternas basservice? 2. Hur ser professionella på sin egen roll i förebyggande av negativa sidor av den digitala medieanvändningen hos barn och unga inom barn- och familjetjänsternas basservice? Tidigare forskningsresultat visar att digitalmedia har blivit en fundamental aspekt av familjeliv. Professionellas subjektiva uppfattning och eventuell oro om en överdriven digital medieanvändning hos barn och unga är viktigt att undersöka och lyfta fram eftersom det är just de professionella som kan notera objektiva tecken på förhållanden i samhället som skapar skadliga effekter. Som teoretiska utgångspunkter har utvecklingsekologiska teorin samt hermeneutiska ansatsen använts. Empiriska materialet består av halvstrukturerade intervjuer och sammanlagt 10 respondenter har deltagit i studien. Analysmetoden har utgjorts av innehållsanalys. Denna metod valdes i och med mitt intresse att lyfta fram och skapa en förståelse av professionellas uppfattningar och tankar kring temat. Resultaten tyder på att den digitala medieanvändningen är ett mångfacetterat ämne som behöver betraktas i ett samspel mellan olika nivåer och kontexter för att kunna notera och tolka olika konsekvenser och påverkningar de har på barn och unga samt familjer. Resultaten lyfter fram vikten av ett familjecentrerat förebyggande arbete samt behovet av gemensamma riktlinjer gällande barn och ungas digitala medieanvändning.

Syftet med denna avhandling är att granska värderingarna i vården vid Helsingfors ungdomsstation. Mitt intresse ligger i att undersöka om vården baserar sig på värderingar som stöder de unga klienterna i det livsskede de genomgår, eller om verksamheten de facto understryker det avvikande hos personerna, dvs. deras missbruksproblem. Jag har därför valt att granska både personalens och de unga klienternas upplevelser utgående från teorier om avvikande beteende och stämpling. Målgruppen för avhandlingen är unga vuxna missbrukare mellan åldern 18-24 som tar del av missbrukarvården vid Helsingfors ungdomsstation på frivilligbasis. Materialet i avhandlingen består av en kvalitativ enkätundersökning samt temaintervjuer. Enkätundersökningen består av nio (9) enkäter som är besvarade av personalen vid Helsingfors ungdomsstation. Intervjumaterialet består av 11 temaintervjuer som är utförda med 10 unga mellan åldern 19–24, som är klienter vid Helsingfors ungdomsstation. Materialet är analyserat med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visar att klienterna vid Helsingfors ungdomsstation definieras och bemöts utgående från deras livsskede och inte deras problem. Detta anses vara centralt och viktigt av såväl personalen som klienterna. Klientelet vid ungdomsstationen är heterogent, vilket kan anses ha den inverkan att det har varit svårt att skapa en klar definition av ungdomarna som tar del av vården. Verksamheten verkar på basis av resultatet fungera enligt principer av låg tröskel verksamhet, vilket syns i att ungdomarna själva har möjlighet att avgöra deras behov av vård samt vårdens längd. Både personalen och klienterna poängterar betydelsen av att verksamheten fungerar med låg tröskel. Även ungdomarnas egen delaktighet och självbestämmanderätt i relation till avgörandet av vårdbehovet och vårdens innehåll uppfattas vara viktigt. I resultatet poängteras betydelsen av ett gott bemötande och en god och tillitsfull relation till den egna arbetaren av ungdomarna. Ett gott bemötande består enligt ungdomarna av att den egna arbetaren är intresserad över ungdomens situation och att personalen inte fördömer ungdomarna utgående från deras problem eller handlingar. En god och öppen relation till terapeuten vid ungdomsstationen beskrivs som central med tanke på målsättningen med vården. Ett respektfullt bemötande av klienterna framkommer som centralt även i personalens svar. Genom en god, öppen och tillitsfull relation till den egna arbetaren skapas möjligheten till att öppet kunna reflektera över sin situation med anställda. Möjligheten till reflektion uppskattas av ungdomarna och uppfattas som centralt med tanke på vårdens målsättning. Reflektionen möjliggör ett annorlunda perspektiv på sin egen situation vilket kan anses föra ungdomen framåt i sin vårdprocess. För att reflektionen ska vara möjlig krävs dock att ungdomen har en upplevelse av att hon inte blir dömd, fastän hon ärligt berättar om sig själva och sitt liv. I arbete med missbrukande unga vuxna kan stämplingsteoretiska aspekter anses vara centrala och viktiga att känna till och ta i beaktande. Ungdomarna upplever det som viktigt att de kan berätta om sin verkliga situation, utan att bli stämplad eller dömd. Upplevelser av att bli bortvisad eller dömd utgående från sin situation eller sina problem minskar ungdomarnas möjlighet att söka och få hjälp för sina problem. Även ett bemötande av unga som avvikande kan ka konsekvenser för ungdomarnas vilja att ta del av vården. Därmed är det även betydelsefullt att deltagande i vården är möjlig med låg tröskel och att ungdomarna har själva möjlighet att definiera sitt vårdbehov.

Ungdomars arbetslöshet och marginalisering är aktuella ämnen i den finländska samhällsdebatten. Ett sätt att minska på och förebygga ungdomars arbetslöshet och marginalisering sker genom ungdomsverkstäder. Ungdomsverkstädernas mål är att stärka ungdomars livshantering och vägleda till sysselsättning. I Finland är verksamheten i ungdomsverkstäderna ett sätt att tillämpa Europeiska kommissionens ungdomsgaranti. Denna magisteravhandling är skriven inom forskningsprojektet Uppföljning Ung (U2). Uppföljning ung följde upp under två intervjuomgångar 43 ungdomar som deltog i svensk- eller tvåspråkiga ungdomsverkstäder i Finland. Utöver intervjuerna ombads informanterna under den första intervjuns gång att fylla i en modifierad version av arbetslivsradarn, genom vilken ungdomarnas upplevda stöd av familj och vänner har analyserats. Forskningsfrågan för denna magisteravhandling är hur ungdomarna upplever sin tid på ungdomsverkstaden. Materialet har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Teoretiska referensramen för denna studie är Mark Learys teori om Sociometer och Charles Snyders teori Theory of Hope. Denna studies centrala resultat är att ungdomarna uppskattade stödet de fick på ungdomsverkstäderna och ansåg att tiden på ungdomsverkstaden var givande. Verkstaden erbjöd ungdomarna sysselsättning, tid att fundera vad de vill göra, rutiner men även stöd. Ungdomarna som var på verkstaden ansåg att de var i en annan livssituation innan de kom till verkstaden, jämfört med kompisarna som var i skola eller arbete. Ungdomsverkstäderna gav ungdomarna förutom sysselsättning, även en gemenskap på verkstaden och en grupp de kände sig inkluderade inom. Ungdomarna ansåg att de fick stöd av personer som stod dem nära. Ungdomarna ansåg även att de fick stöd av de andra deltagarna och personalen på verkstaden. Denna studie är longitudinell, vilket innebär att informanterna följdes upp genom uppföljningsintervjuer. Genom att analysera uppföljningsintervjuerna kunde man se vilka vägar ungdomarna hade gått efter ungdomsverkstäderna. Ungdomarna var dock i olika livssituationer redan när de kom till verkstäderna, vilket innebär att målsättningarna och planerna efter verkstaden varierade. De flesta ungdomar hade sysselsättning efter tiden på verkstaden och de ansåg att ungdomsverkstadens roll för att nå målsättningarna hade varit på olika sätt betydande. För vissa ungdomar hade ungdomsverkstaden gett tiden att fundera vad de vill göra, medan för andra var ungdomsverkstaden ett ställe där de kunde vila upp sig för att sedan återgå till studier, arbete eller alternativt börja studera eller arbeta. Alla informanter ansåg att de fick den hjälp de behövde på verkstaden och att tiden på verkstaden hade hjälpt dem framåt med att lägga upp mål och nå sina målsättningar.