Browsing by Title

This thesis focuses on the case study of the Estonian diaspora in Abkhazia, the breakaway region of Georgia, and their claim to the Estonian citizenship by birth. This claim is based on the 1920 Tartu Peace Treaty Article IV, that allowed people living on both sides of the signing parties (the Russian Soviet Federative Republic, and the newly independent Estonian Republic) to obtain the citizenship of either countries. Focusing on the way the Estonian citizenship policy has impacted the process of obtaining citizenship by birth for the descendants of the optants, the study is based on the role of securitization in the matter. The thesis makes use of televised interviews and written news reports on the case study by Estonian news reporters. Moreover, the sources are analysed with qualitative methods, particularly political and critical discourse analysis, and discourse-historical analysis. The information is gathered by using qualitative methods. Furthermore, securitization theory, societal security and constructivism are used as the base the study. The key findings of the thesis are that distrust towards the optants and worries for security are presented in the media by state officials. However, opposing arguments in support of the Abkhaz Estonians often brush over the matters of security altogether, highlighting the ‘absurdity’ of the situation and the valid claim of citizenship by these individuals. These findings could prove beneficial for those aiming to understand the phenomena better and serve as basis of further research, especially in media analysis.

Ätstörningar är en av de vanligaste psykiska diagnoserna som ställs på unga flickor idag. I Finland är vården av ätstörningar relativt splittrad och ätstörningspatienter vårdas både inom den offentliga och den privata vården på bland annat psykiska och somatiska avdelningar samt specialiserade kliniker. I denna avhandling undersöks den finländska vårdpersonalens syn på ätstörningar. Syftet är att undersöka hur allmänläkare samt specialiserad vårdpersonal som arbetar med ätstörningspatienter identifierar, definierar och förklarar ätstörningar samt att diskutera konsekvenserna av de rådande uppfattningarna. Utgående från sociologiska teorier diskuterar jag vilka konsekvenser dagens västerländska samhälle kan tänkas ha för individens uppfattning om kropp och hälsa. Jag formar således en sociologisk tolkningsram genom vilken det ätstörda beteendet kan förstås. Utifrån ett feministiskt perspektiv utforskar jag även hur synen på hälsa och sjukdom formas av rådande sociala normer. Med avstamp i Ahlbeck-Rehns forskning om kvinnliga mentalpatienter i 1800- och 1900-talets Finland argumenterar jag för att stereotypa uppfattningar om kön har haft, och fortfarande har, ett inflytande på vem som betraktats som sjuk och hur vården byggs upp. Hilde Bruchs psykoanalytiska förklaringsmodell för anorexi har visat sig ha ett starkt inflytande på hur ätstörningar uppfattas idag, vilket har lett till att familjedynamiken och massmedierna främst har lyfts fram som orsakerna bakom ätstörningar. Också det kartesianska tänkandet, där kropp och medvetande beskrivs som åtskilda entiteter, har haft betydelse för forskningen om ätstörningar. Enligt feministiska teoretiker såsom Probyn (2009) och Burns (2009) har den kartesianska idén inneburit att kroppens utseende legat i fokus när ätstörningar analyserats vilket har lett till att den subjektiva upplevelsen av kroppen förbisetts. Vidare har ätstörningsforskningen främst kretsat kring anorexi, eftersom det är en ätstörning som oftast är synlig utanpå kroppen till skillnad från bulimi som inte behöver förändra kroppens utseende nämnvärt. Utgående från Brickmans (1982) teori om ansvarsplacering diskuterar jag hur ansvaret för uppkomsten av ätstörningen samt ansvaret för att åtgärda ätstörningen placeras utgående från de rådande definitionerna och vårdrekommendationerna för ätstörningar. Materialet består av sju fokusgruppsintervjuer med allmänläkare samt sju temaintervjuer med specialiserad vårdpersonal som arbetar med ätstörningsvård. I materialet representeras således två yrkesgrupper som innehar nyckelpositioner när det gäller identifiering och vård av ätstörningar. I analysen har jag närmat mig materialet ur ett diskursanalytiskt perspektiv vilket innebär att språkliga konstruktioner och sätt att tala funnits i centrum. Analysen är indelad i fem delar varav jag i den första delen behandlar informanternas tolkningsrepertoarer och beskriver deras sätt att uttala sig om ätstörningar. I de andra delarna analyseras definitioner av problemets natur, orsakerna bakom ätstörningar, lösningarna på problemet och ansvar för problemet. Utgående från nationella hälsoprogram, ätstörningsenheters webbsidor och de nationella rekommendationerna för ätstörningsvård kan man konstatera att den officiellt uttryckta synen på ätstörningar bygger på antaganden om att ätstörningar främst är ett mentalhälsoproblem hos gruppen unga flickor. Därtill kan man märka att anorexi ofta varit den ätstörning som det utgåtts ifrån när vårdrekommendationerna gjorts upp. Min studie visar att dessa antaganden också är starka hos vårdpersonalen, både bland allmänläkare och specialiserad personal inom ätstörningsvården. Allmänläkarna har mycket varierande kunskap i fråga om ätstörningar och baserar sina bedömningar av personers hälsa främst utifrån det som är synligt. Den specialiserade vårdpersonalen poängterar däremot att ätstörningar är något som finns inuti patienten och har att göra med den subjektiva upplevelsen av kroppen. Trots att kärnan av ätstörningen av beskrivs som psykiskt illamående av den specialiserade personalen gör de strikta gränsdragningar mellan normalt och onormalt ätbeteende, där dieter och oregelbundet ätande beskrivs som faror. En tydlig gräns dras också mellan individ och sjukdom i och med att ätstörningen konstrueras som ett slags demon vilken intar och kontaminerar individens psyke. Familjens inverkan på uppkomsten av en ätstörning beskrivs som avgörande samtidigt som informanterna kontinuerligt tar avstånd från den psykoanalytiska förklaringsmodellen och uttrycker att ingen bär skulden för ätstörningen. Det betonas att det viktiga är att stöda och hjälpa patienten här-och-nu och i enlighet med ett kognitivt synsätt placeras det slutgiltiga ansvaret för tillfrisknande på patienten själv. Ätstörningspatienten beskrivs kontinuerligt som en högkänslig individ med bristande emotionshantering och den hypotetiska ätstörningspatienten beskrivs ofta som en anorektisk flicka. Detta har givetvis följder för hur ätstörningsvården utformas och till vem den riktas. Min forskning leder således vidare till frågeställningar om hur situationen ser ut för de individer med ätstörningsrelaterade problem som inte passar in i den rådande bilden av en ätstörningspatient. Man kan fråga sig om den finländska ätstörningsvården lyckas nå fram till män, personer som inte längre betraktas som unga samt de som inte är uppenbart magra.

The purpose of this studie was to research what kind of practical tools the pedagogic staff in one unit of early childhood education feel they have to meet the needs of children with externalizing behaviors. The study also looked at what kind of tools the ECE-staff used in daily interaction with these children and how the children's needs were taken into consideration in the daily activities. Recent studies have shown that externalizing behaviors has become more common among children in early childhood education, and therefore the subject is current. According to Ahonen (2017) the children who show externalizing behaviors are at risk of later challenges in life and it would therefore be important to support these children at an early age. To adequately support the children the ECE-staff needs to have a good understanding of the background factors to the behaviors and also awareness of the central tools to support the children. The data in this studie consist of five individual interviews, two group interviews and 17 hours of observations of the ECE-staff in the groups. The studie was conducted in two ECE-groups in one Swedish speaking Finnish ECE-unit during the fall of 2021. The data were analyzed with the method qualitative content analysis. The result of the study shows that the ECE-staff experience the children's externalizing behavior difficult when they do not know the cause of the behavior or when the behavior is unexpected. They felt it was easier once they had found methods and tools that worked for the child. Another challenging factor was if there were many children with externalizing behavior or if there were shortages of staff. The ECE-staff in this study all met the children with warm interaction and were all aware of the importance of warm interaction. They also divided the children into smaller groups and used visual aids to support the children's executive functions. The ECE-staff mainly worked by handling the situation after it occurred and by forming the activities and environment so that the behavior decreased. In the data there was little that indicated that the personnel actively worked to strengthen the children's skills and competencies to give the children a chance to learn to handle the situations. The ECE-staff mentioned that they felt that the teaching material they had to support socioemotional development was not adequate to their needs. The ECE-staff in this study did not feel they had gotten enough information about the subject or tools in their own education programs. The main source of information about tools and methods had been collegially support and mentorship between colleagues.

The purpose of this work was to clarify how lecturers and university lecturers in Finland's third-stage educational institutions experience the use of learning platforms in their education work. I wanted to investigate if there is a connection between perceived control of data and openness for learning new skills, trust in authority and experienced stress levels at work. The subject is relevant because the use of digital aids in support of teaching has expanded in recent years, but the consequences of this have remained obscure as few scientists in the past have been sufficiently involved in research of digital teaching to successfully produce objective knowledge of the phenomenon. This survey was quantitative and aimed at describing Finnish university lecturers’ experiences using digital learning platforms in teaching. Learning platforms are tools for designing, producing and managing online courses. Data was collected by a questionnaire sent to the lecturers in four different colleges. The questionnaire contained 31 multiple choice questions in perceived openness, stress, trust and subjective control. The collected material was analyzed using SPSS. The results indicated that universities need more specific training programs in using learning platforms. Non-commercial platforms were used more often than commercial ones. The frequency of use and time of commercial learning platforms was less than for non-commercial ones. Lecturers seem to prefer to use non-commercial platforms. This can be linked to data security and the trust that authorities handle data carefully was high in all reference groups investigated. Openness and stress correlated positively and the more open the informant was towards the platforms the more they used different platforms actively, which increased the stress. It is important to remember that the stress can also be perceived as positive. Another interesting find was that there were no statistically significant differences between any of the background variables in terms of subjective control.

Purpose. The aim of this study was to introduce the perceptions and opinions Finnish teachers have about the supporting and the meeting of bilingual pupil's language identity in the Finnish-Swedish schools in the Helsinki metropolitan area; the intention was to examine how the Finnish teachers describes the Finnish-Swedish schools relation against bilingualism. The intention was also to examine the meaning and purposes Finnish teachers personally give to supporting of a bilingual identity in the Finnish-Swedish schools. The intention was also to examine how Finnish teachers relate to the discussion of the bilingual school. The study contributes to form a view of how the Finnish-Swedish school in the metropolitan area currently meets and works with the progressively increasing bilingualism and to introduce how the Finnish teachers sees the role of the Finnish-Swedish school as an supporter of all its pupils languages and identities. Method. The study is written from the perspective of Finnish teachers and the material is gathered by interviewing seven teachers. The interview method used is the qualitative semi-structured interview. The material was analyzed by using qualitative content analysis. Results. From the results it appears that the meeting of bilingualism in the Finnish-Swedish schools in metropolitan area varies between schools and occurs either in a more or less secluding or integrative way so that bilingualism in some schools appear to be more of a negative and repressed and in some schools more of a positive and accepted phenomenon. Supporting bilingualism in the Finnish-Swedish schools in general are rather scarce and the bilingual identity and the Finnish receive slightly conscious or deliberate attention or place in the school. Finnish teachers advocates for a more active work around bilingualism in the Finnish-Swedish school and opinions that the Finnish-Swedish school should actively strive to improve both the work around and attitude against bilingualism in school. The Finnish teachers relates against the idea of the bilingual school with a certain reservation and do prefer a retention of the monolingual schools, but wants a more active working around bilingualism in the monolingual Swedish-speaking schools. The bilingual schools could not replace the monolingual schools as a national solution, but the bilingual school model is considered to act as an alternative for some language groups in some parts of the country.

I världen finns en del stater som av någon orsak inte klarar av att fungera och utvecklas lika dynamiskt som demokratiska stater. Den typen av stater som är i värst skick är de kollapsade staterna som inte har ett enhetligt styre och som är så sönderfallna att de kontrolleras av privata och ofta beväpnade rörelser. Då man talar om att utveckla stater mot mer demokrati brukar man använda begreppet demokratisering som ofta i litteraturen beskrivs som sättet som diktaturer blir mer demokratiska på. De kollapsade staterna brukar man däremot säga att utvecklas genom att helt enkelt bygga upp nya institutioner från grunden. Detta tilltag brukar man ofta benämna som statsbyggande. Avsikten med den här avhandlingen är att inte göra denna åtskillnad mellan statsbyggande och demokratisering utan istället behandla statsbyggande som en variant av demokratisering som sker i kollapsade stater. För att få klart grepp om problematiken och detaljerat redogöra för den skrivs avhandlingen i form av en teoriutvecklande fallstudie där undersökningen gäller statsbygget i Afghanistan åren 2001 – 2013. Behandlingen av statsbyggande som demokratiseringsprocess förs genom en bred diskussion om de grundläggande orsakerna till att demokratiska stater fungerar så som de gör samt hur man kan utveckla demokrati från olika utgångslägen. Genom att sammanföra olika syner på demokrati, demokratisering, effektivitet, legitimitet och social samverkan kan man få en helhetsbild över hur demokratiska, auktoritära och kollapsade stater skiljer sig ifrån varandra och hur auktoritära stater och kollapsade stater demokratiseras på olika sätt. De teoretiska slutsatserna här är att statsbyggande är den mest grundläggande formen av demokratisering och innehåller drag av andra former av demokratisering men skiljer sig genom att man bygger upp både demokratiska principer och gemensamma statliga institutioner från grunden. För att på ett systematiskt sätt kunna analysera Afghanistans statsbygge i enighet med dessa antaganden sammanställs det en analysmodell för statsbyggande som i hög grad baserar sig på litteratur av bland annat Max Weber, Seymour Martin Lipset, Robert Dahl, Guillermo O´Donnell & Philippe Schmitter, Juan Linz & Alfred Stepan, Larry Diamond och Francis Fukuyama. Analysmodellen är indelad i tre aspekter med egna analysenheter. Dessa analysenheter behandlas systematiskt och materialet är bland annat officiella dokument, historiebaserad litteratur, rapporter, tidningsartiklar och andra undersökningar. Afghanistan är som undersökningsobjekt passande eftersom landet under åren 1978 – 2001 totalt föll samman och under åren 1992 – 2001 kontrollerades av privata gerillarörelser där talibanregimen som kontrollerade landet åren 1996 – 2001 blev känd för hela världen för sitt brutala styre. Den första aspekten i analysmodellen är att skapa ett inkluderande politiskt system vilket även långt har gjorts och som även manifesteras i att en demokratisk grundlag skapades år 2004. Gemensamma institutioner har också byggts upp med en militär- och polisstyrka som har en sammanlagd kapacitet på över 300,000 man. Dessutom har utbildningen ökat enormt och antalet barn och speciellt flickor som får utbildning har aldrig varit högre. Afghanerna är i varierande grad nöjda med det nya politiska systemet och demokratins principer stöds av många men samtidigt leder den höga korruptionen till att vissa av landets institutioner och politiker inte har ett särdeles högt förtroende. De frekventa attackerna mot civila, militärer och poliser är också förödande och skadar systemets legitimitet. Utöver detta finns det enorma regionala skillnader som leder till att vissa provinser är betydligt mer välmående än andra. Slutsatserna är att Afghanistan under åren 2001 – 2013 har utvecklats enormt men samtidigt innebär det katastrofala utgångsläget att landet än idag är i ett mycket instabilt skick. Eftersom statsbyggande kan ses som demokratiseringsprocess där man från grunden bygger upp demokrati och institutioner samtidigt leder det till också till en asymmetrisk demokratisering. Detta har i Afghanistan tagit sig i uttryck genom att landet intar drag av både en kollapsad stat, auktoritär stat och demokratisk stat. I praktiken är Afghanistan idag någonting mellan en kollapsad och auktoritär stat som ändå formellt är en demokrati med ett flertal medborgerliga rättigheter.

Attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) is a pervasive neurodevelopmental disorder of executive functions, which affects the social, occupational, educational, and personal life of the individuals concerned. The main characteristics of this disorder are age inappropriate inattention, impulsivity and hyperactivity. The research on adult ADHD is still scarce, especially concerning the neural networks of attention. Childhood ADHD has been associated with impairment in two of the attentional network subsystems alerting and executive control, leaving the third subsystem, orienting of attention, intact. Research on adult ADHD and the subsystems of attentional network is contradicting. The aim of this study was to investigate neural activation of these attentional networks during highly demanding attentional tasks in adults with ADHD. The first hypothesis was that the ADHD group have decreased activity in the frontoparietal network during orienting of attention in contrast to the control group. The second hypothesis was that the ADHD group have decreased activity in the dorsolateral prefrontal cortex, anterior cingulate gyrus, and precuneus during divided attention in contrast to the control group. Both the ADHD group and the control group included 16 participants, aged 25 – 56 across all participants, whose brain activation was measured with functional magnetic resonance imaging during the attentional tasks. The tasks included divided and selective attention. Both conditions included task-irrelevant novel distractors. The results supported both hypotheses. The ADHD group had decreased brain activity in the frontoparietal network during top-down controlled and bottom-up triggered attention. Decreased activation in the dorsolateral prefrontal cortex, anterior cingulate gyrus and precuneus was observed during divided attention in the ADHD group. Furthermore, the default-mode network was hyperactivated in the ADHD group. Activation of this network has been related to increasing task demands and failure of maintaining an alert state. Thus, adult ADHD seems to associate with abnormally functioning attention networks. Moreover, the results indicated that in addition to dysfunctional alerting and executive control, adults with ADHD have also impaired orienting of attention. These dysfunctional attentional networks may have a connection with the inattentive symptoms of adult ADHD.

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att undersöka fattigdomsupplevelser. Detta genom långvariga diakoniklienters erfarenheter och upplevelser av fattigdom i vardagen, inom välfärdskontexten och inom diakonin. Fattigdom i vardagen innebär frågan om hur bristen av pengar tar sig i uttryck i vardagen, i vardagliga val, prioriteringar och begränsningar. Fattigdom inom välfärdskontexten behandlar frågan om informanternas upplevelser av den offentliga sektorns hjälp medan fattigdom inom diakonin handlar om upplevelserna av diakonins ekonomiska hjälp. Enligt den välfärdsmodell som Finland har bär den offentliga sektorn ansvaret och skyldigheten att skydda individer från sociala risker och trygga deras utkomst i utsatta situationer, men verkligheten kan vara en annan. Med de begreppsliga perspektiven fallande genom systemet (väliinputoaminen) och diversion (poiskäännyttäminen) är antagande att den offentliga sektorns hjälp inte lyckats i att trygga de fattigas välfärd, vilket lett dem till diakonin. Forskningsfrågorna lyder således Vilka är konsekvenserna för vardagen av att inte ha pengar?, Hur banades vägen till diakonins stöd? och Hur upplever informanterna diakonins ekonomiska hjälp och dess betydelse för att få vardagen att fungera? Undersökningen gjordes genom semistrukturerade intervjuer med sex stycken långvariga diakoniklienter från samma församling. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys som analysmetod och begreppen fallande genom systemet och diversion som begreppsliga perspektiv. Resultaten visade att fattigdom inte är en engångsföreteelse, utan en konstant medvetenhet som präglar hela vardagen. Bristen av pengar syns i matval, ohälsa, socialexkludering, känsla av skam och även begränsningar för barnen. Informanternas upplevelser av fattigdom inom välfärdskontexten visar att nekande beslut, orimliga krav samt strukturella orsaker leder till diversion och fallande genom systemet. Informanterna fåt inte tillräcklig hjälp av den offentliga sektorn, varför de landat hos diakonin. Upplevelserna av diakonin visar att diakonin är den enda instans som hjälpt dem. Av diakonin får de kravlöst hjälp, de upplever att de kan vända sig till diakonissan när de behöver hjälp samt att diakonins hjälp är mångsidig och bemöter deras behov även i krissituationer. Informanterna upplever även att diakonin är den instans som hållit dem flytande. I en tid då välfärdsstaten genomgår flera och stora reformer för att göra socialskyddet hållbart och möta framtidens utmaningar och behov blir det viktigt att hålla i åtanke även klientperspektivet. Informanterna efterlyser av offentliga sektorn bättre helhetsperspektiv, mera direkt kontakt med myndighetspersonen och mer tolerant bemötande samt strukturella förändringar som inte försvårar hjälpsökande och omöjliggör hjälptillgängligheten. Genom satsning på relationship-based practice, eller relationsbaserad praktik, kunde dessa efterlysningar få mer plats i välfärdssystemet samt leda till bättre hjälp för de utsatta.

Syftet med magisteravhandlingen är att lyfta fram föräldrars upplevelser av omhändertaganden som skett med föräldrarnas godkännande och diskutera begreppet “frivillighet” i relation till att godkänna omhändertagandet. Syftet är att förstå hur föräldrarna retrospektivt skapat sig en uppfattning om omhändertagandet. Avhandlingen ger svar på följande forskningsfrågor 1) Hur tänker föräldrarna kring “frivilligheten” i ett omhändertagande som genomförts med föräldrarnas godkännande och 2) Hur resonerar föräldrarna kring beslutet att godkänna omhändertagandet och vilka faktorer låg bakom godkännandet? Materialet består av 8 intervjuer med föräldrar som har ett omhändertaget barn. 5 mammor och 3 pappor deltog i intervjuerna. Informanterna uppfyllde följande kriterier: 1) de är föräldrar till ett omhändertaget barn, 2) de har inte officiellt motsatt sig omhändertagandet i hörandetillfället och 3) det har gått minst ett år sedan beslutet gjordes. Samtliga barn omhändertogs i tonårsåldern och det var barnens egna gränslösa beteende eller skadliga levnadsvanor som låg som grund till omhändertagandena. Det hade gått 1-3 år sedan beslutet gjordes. I föräldrarnas berättelser om deras upplevelse av att godkänna omhändertagandet och vilka faktorer som påverkat ens uppfattning om beslutet framkom följande centrala teman: tillit till myndigheter, barnets bästa, att vara involverad, bristen på andra alternativ och positiv förändring. Föräldrarna kunde logiskt berätta om sina upplevelser, vilket tyder på att de haft tid att bearbeta händelsen och skapat sig en uppfattning av det som skett som är rimlig för dem. Majoriteten av föräldrarna har positiva upplevelser av omhändertagandet och har en positiv inställning till frivilligheten i att godkänna beslutet, vilket kan ha påverkat deras uppfattning av interventionen. Endast en av informanterna hade en mer kritisk inställning. Enligt föräldrarna kan man i deras fall tala om att beslutet att godkänna omhändertagandet grundade sig på frivillighet.. Föräldrarna kunde även se det problematiska i att tala om frivilliga omhändertaganden, trots att de själva ansåg att deras beslut var frivilligt. Endast en av informanterna ansåg att det inte finns något frivilligt i ett beslut om omhändertagande

The rapid advancement of AI technologies has sparked inquiries across various legal domains, including intellectual property (IP) law. While the impact of AI on copyright and patents has received considerable attention, the influence of AI on EU trademark law is also anticipated. The World Intellectual Property Organization (WIPO) has acknowledged this impact cautiously, recognizing that AI may affect certain aspects of trademark 1law. One significant domain where AI will exert its influence on trademarks is online retail platforms. These platforms have already implemented various AI applications to provide consumers with highly personalized product recommendations. Moreover, AI-driven shopping experiences, facilitated by virtual assistants like Amazon's Alexa, have redefined the role of consumers in the purchasing process, diverging from traditional shopping practices. This thesis aims to explore how the emergence of AI technologies will impact fundamental doctrines of trademark law, including the functions of trademarks, the concept of the average consumer, and the assessment of trademark infringement. Additionally, it seeks to identify the types of AI applications deployed by e-commerce platforms and advocate for necessary actions that EU legislators must undertake to address these implications within trademark law. The findings of this thesis indicate that while many prominent doctrines of EU trademark law will remain relevant amidst the rise of AI technologies, some require re-examination in the context of advanced AI applications. The transformative nature of AI necessitates a comprehensive assessment and potential recalibration of these doctrines to ensure their efficacy in regulating AI-driven environments.