Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by study line "History, in Swedish"

Sort by: Order: Results:

  • Bergman, Jonathan (2022)
    Tudelningen av Europa efter andra världskriget präglade världen med geopolitisk förändring, maktblockspolitik och intressesfärer. Gränsen mellan sfärerna i väst och öst kom med tiden att bli känd som järnridån. Det var viktigt på bägge sidor om järnridån att värna de egna intressena och uppehålla fiendebilden om det andra maktblocket. I Ungern, som efter andra världskriget blivit en del av östblocket började starka känslor av misstro och missnöje mot det politiska systemet öka under 1950-talet. Detta ledde till fullskalig revolt mot Sovjetunionen samt den ungerska regeringen under hösten 1956. I denna magistersavhandling studeras hur två dagstidningar bevakade händelserna under upproret. De studerade tidningarna är Helsingin Sanomat och New York Times. I avhandlingen granskas hur framträdande tidningarna rapporterade, ur hurdant perspektiv de rapporterade samt hur man kan kontextualisera och tolka rapporteringen. Utöver detta granskas även skillnader och likheter i rapporteringen samt händelseförloppets narrativ. Pressens perspektiv på delaktiga parter kontextualiseras genom kalla krigets maktförhållanden. I avhandlingen framförs att bägge tidningar var starkt påverkade av den så kallade västsfären även om det förekom vissa skillnader. Pressen inbjöd läsarna att känna empati för de ungerska demonstranterna och att fördöma Sovjetunionens hantering av östblockspolitiken. Pressen framhöll ofta text om frihet, moral och mänskliga rättigheter i stödjandet av ungrarnas sak medan den sovjetiska politiken beskrevs som orättvis, falsk och brutal. Direkta hot och fiendebilder målades också upp för att understryka behovet för hjälp till ungrarna. Pressen bevakade och beskrev upproret omgående och enhetligt på flera nivåer. Innehållet skiljde sig främst i retorik, material och aktualitet men kompenserades genom aktivt fokus på andra aspekter av upproret. Bevakningen av upproret och synen på delaktiga parter hålls likadant genom hela händelseförloppet.
  • Breitenstein, Wilhelm (2021)
    I december 2015 lanserade Finland Promotion Board den första serien av sammanlagt 62 Finland-emojier. Finland-emojiernas syfte var att gynna Finlandsbilden genom att på humoristiskt sätt avbilda Finland och finländska egenskaper. Finland-emojierna fick stor mediesynlighet och utmärkte Finland som första nation som på statlig nivå gav sig in i emoji-kulturen. I avhandlingen utförs en kvalitativ studie som strävar till att identifiera vilka skepnader av historiebruk som förekommer i Finland-emojierna. Avhandlingens tre centrala teoretiska delområden är emojier, nationsvarumärken och historiebruk. Emojier är bildkaraktärer som används i textbaserad digital kommunikation och avläses oftast som piktogram och ideogram. Nationsvarumärken är nationella självbilder vars syften är att förbättra nationens internationella rykte för att gynna nationens intressen. Historiebruk är ett forskningsområde som studerar praktiken i att använda historia. Historiebruk är inte en faktor som klart benämns i samband med bearbetandet av nationsvarumärken men eftersom konceptet nation byggs upp och sammanhålls av händelser ur det förflutna, har all hänvisning till och avbildning av nationen en koppling till förflutna. Historiebruket i materialet hänvisar bara i få fall till historiska händelser. Det framstår oftast i form av hänvisningar till tid och minnen, som via avbildning av traditioner, diskurser och landskap aktivera minnet och hågkomst och omvandlar individuella erfarenheter till ett kollektivt minne. Detta gynnar Finlandsbilden genom att det förstärker uppfattningen om ett vi. I de flesta fallen kan historiebruket uppfattas bara om det är iscensatt i sin ursprungliga kontext.
  • Hellsten, Ted (2022)
    Magisteravhandlingen behandlar konsuln Jean (Johan) Baptiste Lautiers (1754–1843) verksamhet som konsul och de juridiska processer han var involverad i. Lautier var född i Marseille och verksam i både Genua och Sverige, som en representant för det rörliga handelsmannaståndet. Lautier var konsul i två perioder. Den första perioden mellan 1778–1782 och den andra mellan 1784–1785. Under båda tillfällena avsattes han p.g.a. juridiska tvister, som han hade blivit inblandad i. Redan från början av sin konsulskarriär led Lautier av en brist på förtroende, eftersom han var utlänning och hade en svensk konkurrent till positionen som konsul i Genua genom Carl Holmberg. Holmberg var handlande och redare, som åtnjöt understöd från bl.a. Grosshandelssocieteten. Lautier avsattes från sin ställning som konsul 1782 p.g.a. en tvist som involverade fartyget Sveriges Lycka, men blev 1784 benådad av Gustav III och fick därefter fortsätta som konsul. Denna period blev kort p.g.a. ett försäkringsbedrägeri som Lautier hade gjort sig skyldig till gällande briggen Stockholms Posten. Rättsprocessen gällande Stockholms Postens försäkringar påbörjades i Sjöförsäkringsöverrätten, processen blev lång och Lautier både överklagade och anhöll om benådning ända upp till Gustav III. De frågeställningar som avhandlas i magisteravhandlingen gäller argumentationen, begreppen, retoriken och vältaligheten. Lautiers ställning som redlig handlande undersöks också, samt hans roll som transnationell aktör. Under rättegångarna lyckades Lautier förvärra sin position genom sina beskyllningar mot åklagarna och domstolar som t.ex. Svea hovrätt. Informationen om hans dom 1785 spreds i det offentliga Stockholm. Trots sitt misslyckande som konsul lyckades Lautier integrera sig i lokalsamhället i Lofta socken och bli gårdsägare.