Browsing by Subject "hund"

Arbetet består av en litteraturstudie i ämnet hundhållning. Olika aspekter kring hållning av hundar diskuteras utgående från hundens behov och välmående. Förutom hundens direkta fysiska miljö diskuteras även dess psykosociala behov. Valpens utveckling och betydelse av en kvalitetsmiljö tas upp i texten. Orsaker till stress för hunden och följder av detta är en viktig del av hundhållningen, likaså hur detta kan åtgärdas. Förutom direkt fakta finns även en del forskningsresultat medtagna, som belyser de olika aspekterna på hållning av hundar.

Atopisk dermatit är hundens vanligaste hudsjukdom som orsakas av en genetisk predisposition i kombination med miljöfaktorer. De bakomliggande orsakerna är fortfarande inte helt förstådda, men den ökande prevalensen, speciellt i industrialiserade länder, understryker miljöfaktorernas betydelse. Tungmetaller från miljön ackumuleras i kroppen och inverkar på immunsystem, IgE-antikroppsproduktion och oxidativ stress, mekanismer som alla är involverade i AD. Hundar i stadsmiljö har en förhöjd risk att utveckla AD och har dessutom visat sig ha högre halter av tungmetaller jämfört med hundar på landsbygden. Humanstudier har visat förhöjda tungmetallnivåer i kombination med brister på essentiella mineraler i håret hos atopiker. Mineraler kan inverka på tungmetallernas skadliga effekter samtidigt som de är viktiga för immunsystem och antioxidantmekanismer. Målet med denna licentiatavhandling var att undersöka sambandet mellan tungmetaller, mineraler och AD hos hund. Hypotesen var att en kronisk ansamling av tungmetaller utgör en triggande faktor vid atopisk dermatit, samt att mineralbrister bidrar till detta. Studien utgjorde en del av ett större forskningsprojekt vid Helsingfors universitet där man undersökte atopi- och allergisjukdomar hos Staffordshire bullterriers. Hårprover togs av 25 hundar med atopisk dermatit och 5 friska kontrollhundar och analyserades för tungmetall- och mineralinnehåll med ICP-masspektrometri. Av tungmetallerna undersöktes kvicksilver, kadmium, bly, arsenik och aluminium och av mineralerna kalcium, fosfor, magnesium, natrium, kalium, zink, koppar, järn och selen. Statistiska jämförelser gjordes mellan atopigruppen och kontrollgruppen och även korrelationen mellan tungmetaller och kliniska parametrar (P-VAS- och CADESI) samt mellan tungmetaller och mineraler undersöktes. Hundarna med atopisk dermatit hade en statistiskt signifikant högre totalnivå av kvicksilver och kadmium som även visade svaga korrelationer med kliniska parametrar. Järn var signifikant lägre hos de sjuka hundarna och uppvisade en stark negativ korrelation med totalnivån av kvicksilver och kadmium. Selen var måttligt signifikant högre hos de sjuka hundarna och visade en stark positiv korrelation med kvicksilver samt med totalnivån av kvicksilver och kadmium. Även andra, mindre relevanta skillnader sågs mellan grupperna. Trots att provstorleken i denna studie var liten visar resultaten intressanta samband mellan tungmetaller, mineraler och atopisk dermatit hos hundar. Denna pilotstudie kan därmed utgöra en riktgivande grund för framtida studier inom detta område.

ERC används allmänt inom humanmedicin för att diagnostisera extrahepatisk kolestas, vid förberedelserna av gallblåsoperation samt för att kontrollera postoperativa förändringar i gallgångarna. Metoden är minimalt invasiv jämfört med andra metoder som används vid behandling av problem i gallgångarna. Inom veterinärmedicin har det endast gjorts några enstaka undersökningar angående ERC:s lämplighet som diagnostiseringsmetod av gallgångsjukdomar på hundar, och referensvärden saknas. I detta arbete undersökte vi 7 friska Beagle hundar. Undersökningens mål var att samla referensvärden och bilder på hundars normala gallgångsystem för att vid senare tillfällen kunna använda dem vid diagnostisering av patologiska förändringar. Samtidigt samlas information om möjliga komplikationer, hur hundarna återhämtar sig efter ERC:n, anatomiska variationer av papilla major och papilla minors läge samt deras förhållande till varandra. ERC utfördes med hunden liggande på rygg. Vid första undersökningen lyckades ERC på 3 av totalt 7 hundar (42,8%). Vid upprepande av ERC försöket lyckades ERC på 3 av de återstående 4 hundarna. I alla hundarna var papilla major störst av papillerna och närmast pylorus. Gemensamma gallgångens diameter verkade vara starkare relaterad till hundens ålder än vikt och hade en tendens att bli mindre mera distalt från papilla major. Gemensamma gallgången gick alltid i en mediokranial kurs och diametern var regelbunden i 4 av 6 hundar. Hundarna återhämtade sig utan några större komplikationer efter ingreppen. Denna studie visar att ERC är utförbart på hundar over 10 kg och kan bli en bra alternativ undersökningsmetod vid diagnostisering av gallgångsjukdomar.

Arbetet består av tre delar, en litteraturöversikt, en retrospektiv undersökning och en uppföljning av akuta uveiter. I litteraturöversikten behandlas uveas anatomi och fysiologi, olika uveiters etiologi, kliniska symptom, diagnos, vårdmetoder samt följdsjukdomar och komplikationer. I den retrospektiva delen skickades frågeformulär tillägare, vars hundar hade insjuknat i och tillfrisknat från uveit. Man kunde konstatera att en stor del av uveiterna hade traumatisk bakgrund. De av ägarna oftast observeradesymptomen utgjordes av kisande, rodnad, tårflöde och ett blåaktigt corneaödem. Återfallsprocenten var hög, medan sjukdomen inte så lätt spreds till det friska ögat. Över hälften av fallen klarade sig ed ett besök hos veterinär. Uppföljningen av de akuta uveiterna behandlas här endast som fallbeskrivningar på grund av de olika fallens särart. Uveiterna följdes regelbundet upp med klinisk undersökningmed spaltlampa, oftalmoskop, tonometer, flueresceinfärgning, skrapprov från cornea samt blodprovdär man undersökte leukogram, glukos- och ureahalt. Tyvärr förblev många etiologier ett mysterium och därför kan allmänt konstateras att en grundlig undersökning, samt uppföljning är av yttersta vikt vid behandling av uveiter samtidigt som det möjliggör en tidig observation av eventuella komplikationer.