Browsing by Title

Tavoitteet. Tässä kandidaatintutkielmassa tarkastellaan Saksassa asuvien suomalaisäitien näkökulmia lastensa suomen kielen oppimisen tukemiseen. Tutkimuskysymykset ovat: (1) Miksi Saksassa asuvat suomalaisäidit haluavat lastensa oppivan suomen kieltä? (2) Mitä haasteita Saksassa asuvat suomalaisäidit kohtaavat lastensa suomen kielen oppimisen tukemisessa? (3) Mikä tukee Saksassa asuvien suomalaisäitien tavoitteita edistää lastensa suomen kielen oppimista? Teoreettinen viitekehys nojaa sosiokulttuuriseen näkökulmaan kielen omaksumisesta ja ylläpitämisestä. Sosiokulttuurinen lähestymistapa perustuu Lev Vygotskyn (1896-1934) ajatuksiin oppimisympäristön sosiaalisen kontekstin merkityksestä. Kielelliset taidot ja valmiudet opitaan vuorovaikutuksessa muiden yhteisön jäsenten kanssa. Pienen lapsen suomen kielen oppimista tarkasteltaessa vanhempien rooli korostuu. Vanhempi pitää yllä kielellistä ja ei-kielellistä vuorovaikutusta lastensa kanssa. Hän tekee valinnan siitä, mitä kieltä kotona puhutaan. Sen lisäksi vanhempi luo lapselle sen ympäristön, jossa ja josta tämä oppii. Menetelmät. Toteutin tutkimuksen haastattelemalla viittä Saksassa asuvaa suomalaisäitiä Zoomin ja Whatsappin välityksella. Haastattelumenetelmäksi valitsin puolistrukturoidun teemahaastattelun. Haastattelut nauhoitettiin ja litteroitiin. Aineiston analysointia varten hyödynsin aineistolähtöistä sisällönanalyysiä, jonka vaiheita ovat redusointi, teemoittelu ja luokittelu. Tulokset ja johtopäätökset. Suomalaisäitien syyt lastensa suomen kielen oppimisen tukemiselle voidaan jakaa kolmeen ulottuvuuteen, joita ovat äidin oma minäkäsitys ja kuuluminen, lapsen etu ja muuttosuunnitelmat takaisin Suomeen. Perheen sisäisiä haasteita kaksi- ja monikielisessä kasvatuksessa olivat muun muassa, että lapsi puhuu sekakieltä tai vastaa saksan kielellä ja vanhemman pitäytyminen suomen kielen puhumisessa. Lapsen iällä koettiin olevan vaikutusta suomen kielen oppimisen tukemiseen. Ulkoisina haasteina mainittiin muun muassa koronapandemian aiheuttama suomenkielisen toiminnan peruminen ja suomen kielen oppimismahdollisuuksien vähyys ulkomailla. Tekijöinä, jotka tukevat suomen kielen oppimista, äidit mainitsivat suomalaisen lastenkulttuurin, vuorovaikutuksen, Suomi-toiminnan, yhteiskunnan, muun suomenkielisen ympäristön, puolison tuen, yhteisen päätöksen ja tiedonhankinnan.

Tavoitteet. Tämän tutkielman tarkoituksena on tarkastella sitä kuvaa tai kuvia, jota suomalaisesta varhaiskasvatuksesta muodostui merkittävässä uutismediassa poikkeuksellisena ajanjaksona. Näkökulmia ja käsityksiä suomalaisesta varhaiskasvatuksesta on tutkittu aiemmin, mutta vertaisarvioidun tutkimuksen, jossa muodostumisessa huomioidaan myös median rooli, löytäminen osoittautui haasteelliseksi. Tässä tutkielmassa pyrin vastaamaan tutkimuskysymykseen: Millaisista näkökulmista suomalaisesta varhaiskasvatuksesta puhutaan Helsingin Sanomien verkkouutisoinnissa koronapandemian aikana? Menetelmät. Tutkimukseni oli luonteeltaan laadullinen. Aineistoni koostui Helsingin Sanomien 18.3–14.5.2020 välisenä aikana verkkosivuillaan julkaisemasta 37 artikkelista, jotka löytyivät hakusanoilla varhaiskasvatus ja korona. Tietoa uutisoinnissa esiintyvistä, suomalaista varhaiskasvatusta koskevista näkökulmista tarkastelin sisällönanalyysin avulla. Analyysimenetelmäni nojasi abduktiiviseen eli teoriaohjaavan päättelyn logiikkaan, jossa jokin tietty johtoajatus ja aineistosta tehdyt havainnot yhdistämällä muodostetaan teoria. Tulokset ja johtopäätökset. Aineiston keskeiset näkökulmat oli mahdollista jakaa neljään pääluokkaan, jotka olivat terveys, taloudelliset resurssit, yhteiskunnan toiminta ja varhaiskasvatuksen rooli. Analyysiyksikkönä toimineiden ajatuskokonaisuuksien eri pääluokkien kesken jakautumisen tarkastelu osoitti terveyden (95 kpl) nousseen voimakkaimmin esiin, kun taas taloudelliset resurssit (29 kpl), yhteiskunnan toiminta (20 kpl) ja varhaiskasvatuksen rooli (23 kpl) ilmenivät Helsingin Sanomien uutisoinnissa lähes samansuuruisena edustuksena. Tarkastelussa oli tärkeää huomioida yhteiskunnallinen tilanne, jossa tutkittavaa aihetta käsiteltiin mediassa. Poikkeustilanne saattaa osaltaan tuoda esiin niin kaunistelemattomia ajatuksia varhaiskasvatuksen tehtävästä kuin kasvattaa siitä käytävää julkista keskustelua. Joka tapauksessa esiin nousee median rooli julkisuuden portinvartijana ja sen säätelijänä, mitä suomalaisesta varhaiskasvatuksesta sanotaan, ja kuka sen sanoo. Huomionarvoista aineistossa oli myös se, että lapset eivät päässeet kertomaan omista kokemuksistaan vaan äänessä olivat yksinomaan aikuiset. Lasten omat ajatukset ja näkökulmat koronapandemian aikaisesta varhaiskasvatuksesta jäävät uutisoinnissa kokonaan tavoittamatta.

The aim of this thesis is to understand co-teaching. In this study the differences in the definitions of co-teahing and co-teaching in the past and today is examined. The thesis presents the history of co-teaching in Finland and looks at the two concepts of co-teaching used in Finland, samanaikaisopetus and yhteisopetus. The study presents co-teaching approaches that illustrate the practical implementation of the method. In addition, the thesis introduces national curriculums of Finland and a few school-spesific curriculums insights on co-teahing. Finally, the benefits and challenges of co-teaching are presented. The study is a descriptive literature review. National and international peer-reviewed studies and published literature based on them were used as sources. The literature review was based on the most important reliable source materials in the research field, which were significant to the research problem. There are diverse definitions of co-teaching. Researchers define concepts of samanaikaisopetus and yhteisopetus in different ways and some use them as synonyms for each other. Co-teaching has been studied marginally and the definition of concepts is not uniform. The most common difference between the definitions was whether the representatives of the same professional group teaching together were considered as co-teaching or not. According to some of the sources, only teams with a special teacher met the criteria for the definition. In the Finnish National Core Curriculum co-teaching is only used as a concept of special pedagogy. The benefits of co-teaching were the professional development of teachers, the sharing of ideas, peer support, the improvement of well-being at work, and special and general education coming closer to each other. Challenges were encountered in different problems of a common planning time, as well as the lack of teaching facilities and the lack of administrative support. The concept of yhteisopetus was considered to illustrate the teaching process better than samanaikaisopetus. Based on the results of the research it seems that the concept of yhteisopetus has been created as a better alternative to the concept of samanaikaisopetus.

The aim of the study was to find what parents think about the cooperation with the educators in daycare. I also wanted to find out what experiences they have had and what they think about the cooperation methods. My method was quantitative and I did an electronic survey that was shared on social media and sent via email. The survey was answered by parents with children in daycare or preschool. The most important outcome of the study was that the parents had good and positive experience of cooperation. They thought that the cooperation is something important and that the forms of cooperation are important elements. Another result was that the parents had different experiences with different teachers. According to the parents the cooperation with one educator could be very good, while they had a hard time to get along with another educator because of the chemistry. Some parents said that there were teachers who did not have any knowledge of how to work together. Therefore it seems like the cooperation between parents and educators often works well. Some educators however have not good skills in cooperating with parents. All teachers should have the knowledge of how important cooperation is for both the parents and the teachers' own work. Personal chemistry should not affect much, because the teachers should be professional.

Mål. Senaste nationella hälsa i skolan enkäten visar att finska elever i årskurs 8-9 i grundutbildningen känner sig märkbart mer skolstressade och skoltrötta år 2021 jämfört med tidigare år. Ett annat faktum är att dagens barn och ungdomar rör sig för lite, enligt världshälsoorganisationen och Institutet för hälsa och välfärd (THL). Flera rapporter visar att endast 20 procent av 13-17 åringarna rör på sig tillräckligt på en daglig basis. Denna fenomenografiska kvalitativa studie kartlägger hur det ser ut för finska elever i årskurs 8-9 samt analyserar och tolkar vetenskaplig data för att kunna beskriva och undersöka ifall det finns ett samband mellan elevers fysisk aktivitet och upplevda skolstress. Målet med denna avhandling är att få fram ifall fysisk aktivitet kan påverka elevers upplevda stressnivå och ifall det påverkar, på vilka sätt fysiska aktivitet inverkar på hjärnans fysiologiska stress. Avhandlingens forskningsfråga löd: 1) Vilket är sambandet mellan elevers fysisk aktivitet och upplevda skolstress? Metoder. Undersökningen var en fenomenografisk kvalitativ studie där data främst bestått av resultat från enkäten Hälsa i skolan samt vetenskapliga artiklar och forskning. Avhandlingen gjordes på två nivåer. Först läggs det fram statistik över hur läget i Finland ser ut idag hos våra elever i årskurs 8-9 gällande fysisk aktivitet och upplevd skolstress. Därefter analyserades och tolkas tendensen och utvecklingsriktningen med hjälp av tidigare forskningar och vetenskapliga artiklar för att få fram sambandet mellan elevers fysisk aktivitet och upplevda skolstress. Databaserna som använts för att få fram relevant litteratur och artiklar var Helka och Google Scholar. För att få fram dessa har sökord från forskningsfrågorna använts. Analysmetoden som används i undersökningen är innehållsanalys där författaren jämför olika källor och dess resultat med varandra. Resultat och slutsatser. Avhandlingens två huvudresultat visade att 1. fysisk aktivitet förbättrar kroppens förmåga att bemästra och reglera stressfysiologiska reaktioner och 2. fysisk aktivitet påverkar elevers psykiska hälsa på ett positivt sätt, bland annat på minskar elevernas upplevda stressnivå. Dessa två effekter av fysisk aktivitet bevisar därmed att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och elevers upplevda stressnivå. Ett annat resultat som upptäcktes under forskningsprocessens gång var också att fysisk aktivitet och stress påverkar vår hjärna genom att ha motsatta effekter på vissa delar i hjärnan. Därmed visade det sig hur fysisk aktivitet främjar de delar i hjärnan som har som uppgift att hantera och reglera stress medan hur en långvarig kontinuerlig stress i stället har motsatt effekt på dessa delar i hjärnan, det vill säga har en hämmande effekt för hjärnans stressbemästrings funktioner. Flera forskare påpekar dock ämnets komplexitet och att det är svårt att exakt beskriva vad det är som påverkar elevers stress men med gemensamma nämnaren att fysisk aktivitet kan ha en positiv påverkan på kroppen och hjärnan på flera olika sätt.

The aim of this study is to assess the view of kindergarten teachers on children’s need for physical activity, how they perceive the connection between children’s physical activity and ability to concentrate, as well as the experience they have of this connection. In the theoretical part of the work, I discuss current views on children’s motor development, children’s need for physical activity, children’s cognitive development, and how the regulatory documents deal with physical activity. The qualitative study was carried out by interviewing three kindergarten teachers at three different kindergartens in Helsinki. The interviews were recorded and transcribed, and then analysed. The results indicate that kindergarten teachers perceive a connection between children’s physical activity and ability to concentrate, in agreement with prevailing theories. They realize the importance of physical activity for children’s health and development, and fulfil the official requirements for physical activity. They realize as well the importance of emphasizing the importance of physical activity for health to children as well as to parents and other personnel at kindergartens. With the reservation that only three kindergarten teachers were interviewed, the results of this study indicate that kindergarten teachers at kindergartens realize the importance of physical activity for the development of children, and that great emphasis is placed on satisfying children’s need for activity.

Då människan upplever samhörighetskänsla kan hon förnimma glädje, belåtenhet och upprymdhet. Denna känsla föds i grupper, i relationer med andra. Samhörighetskänsla, relationell pedagogik och gruppdynamik utgör den teoretiska bakgrunden i studien. Undersökningens syfte är att skapa en förståelse för samhörighetskänslans roll inom ramen för grundskolan. Problemet som studien lyfter fram är att samhörighetskänsla och grupputveckling inte explicit lyfts fram inom pedagogiken, varken för blivande lärare eller i läroplanen. Relationell pedagogik fokuserar på mellanrummet oss människor emellan och på det meningsfyllda som gror i människans möte med världen. Gruppdynamik är en komplex helhet. Eleverna i klassrummet – med sina personligheter, behov och erfarenheter – och hur dessa samspelar med varandra samt klimatet dem emellan utgör strukturen i gruppen. Processerna, hur något sker i en grupp: samarbete, påverkan och kommunikation, påverkas av gruppstrukturen. Därtill bör nämnas att grupper i allmänhet utvecklas och förändras. Studien utfördes som en narrativ litteraturstudie, sju stycken forskningar granskades. Dessa kategoriserades enligt valda teman, varpå en innehållsanalys gjordes för att finna likheter, olikheter och jämförelser i materialet. Jämförelser i materialet förknippades med sambandet mellan samhörighet och gruppdynamik i grundskolan. Studien antydde att bra lärar-elev relationer, som kännetecknas av ömsesidighet och omtänksamhet, främjar samhörighetskänslan hos eleverna. Vidare visade studien på att eleverna behöver uppleva en känsla av att de får den stöd de behöver. Läraren behöver bjuda på sig själv och framför allt hjälpa till vid olika situationer som uppstår mellan eleverna i gruppen. Läraren behöver även ge tillräckligt känslomässigt stöd åt elever som är i behov av det. Icke-kompetitiva aktiviteter stärkte samhörighetskänslan hos eleverna, sådana aktiviteter handlar om att göra och uppleva tillsammans, om att nå ett gemensamt mål och om att tillsammans skapa mening. Det framgick även att elever som går i en klass eller i en skola där det råder stark samhörighet både mår och trivs bra.

Collocation, which means two schools with different languages being located in the same building, has become even more common in Finland. For the last few years, people have been debating about the pros and cons for having both Finnish-speaking and Swedish-speaking students in the same school. Terms like bilingual school and collocation have been the main terms of the discussion. In Sipoo two secondary schools, Kungsvägens skola and Sipoonjoen koulu, were decided to be collocated. Though, it turned out to be a not so carefree decision and therefore an interest of the subject of this thesis was awoken. The teachers of Kungsvägens skola were displeased about not getting enough information about the decision and opportunities to influence it. In the thesis I begin by describing the national debate and the pros and cons discussed concerning bilingual and collocated schools, and then I proceed to compare this debate to the situation in Sipoo. Many similarities can be found, and especially the situation of the Swedish language has been discussed in many contexts. Other aspects mentioned are the well-being and identity of the students.

Mål. Lärare i Finland upplever att deras yrke förändrats över tid och arbetsbördan har därmed blivit för stor. En metod som kunde användas för att motverka detta är samundervisning. Samundervisning innebär ett nära samarbete mellan två eller flera lärare. Samarbetet innefattar alla centrala delar av läraryrket, så som planering, undervisning och bedömning. Syftet med denna forskning är att undersöka samundervisning som metod i Finland samt reda ut vilka möjligheter och utmaningar metoden bidrar med. Forskningsfrågorna undersöks ur lågstadielärarens perspektiv. Metoder. Denna studie är en systematisk litteraturstudie. Samplet bestod av tio vetenskapliga artiklar utförda i Finland, Norge och USA, mellan åren 2007 och 2022. Samplet anaylserades noggrant och kritisk och ställdes upp i en överskådlig matris som med kategorierna titel och författare, syfte och design, urval samt en kort beskrivning av studiens resultat. Resultat och slutsatser. Ur resultaten avlästes tre huvudkategorier: samundervisningens ställning i de finska skolorna, möjligheter samt utmaningar. Ur resultaten kunde man avläsa att samundervisning utnyttjas väldigt sporadiskt i de finska skolorna trots att lärarnas syn på metoden är positiv. Möjligheterna med samundervisning var bland annat lyckad personkemi lärarna sinsemellan, stöd från ledningen och kunskap om samundervisning. Arbetsfördelning var också en möjlighet för lyckad samundervisning. De största utmaningarna med samundervisning var tidsbrist, ojämlikt samarbete, okunskap om metoden samt resursbrister. Som slutsats kom det fram att möjligheterna och utmaningarna hade en koppling till varandra, men med omstruktureringar i såväl lärarutbidlning som läraryrket kan vi åstadkomma lyckad samundervisning i samtliga skolor.

Nonverbal communication is an essential part of social skills. Earlier studies show that nonverbal communication can be more effective than verbal communication. Nonverbal messages are more interpreting than verbal messages and are easily understandable for children. The purpose of this study was to clarify how nonverbal communication is seen in day care. In addition, how nonverbal communication can affect the interaction between the adult and the child. The study was a qualitative case study which was made in cooperation with a day-care center in Helsinki. The material was collected by interviewing the kindergarten teacher and by observing eight 4-year-old children. The observation lasted for two hours. The observation material was collected using participant observation where the researcher was physically present, but watched the activity by the side. The interview was guided by a semi-structured approach, in which the interviewee answered to the pre-defined questions. Some of the responses were supplementary questions, for a deeper understanding of the matter. The processing phase of the material started by looking similarities through the themes that were shown in the interview and observations. The study material was analyzed by theming and contenting the analysis part. The study showed that especially positive nonverbal communication has a direct link of creating a close and safe interaction between people. Educational professionals were seen as meaningful examples for children, supporting the development of early communication skills. By observing the group of children, it turned out that nonverbal communication was mostly seen in controlling situations such as pointing something as a gesture instead of using words. Based on the study, it can be said that the versatility of the voice and gestures can be used to create an accepting daycare atmosphere.