Browsing by Subject "omsorg"

Beröring mellan barn och vuxna kan ses som ett spänningsladdat fenomen inom pedagogiken. Det är ett allmänt förekommande inslag i vardagen inom småbarnspedagogiken och ett naturligt arbetssätt i pedagogens uppgift att ge barnen en bra start i livet i form av närhet, omsorg och vård. Samtidigt är våra pedagogiska styrdokument försiktiga gällande beröring. Syftet med denna studie är att belysa på vilket sätt pedagoger inom småbarnspedagogik uppfattar beröring som en del av sitt yrke och hur de arbetar med beröring i arbetsteam. Här eftersträvas såväl praktisk som teoretisk kunskap om beröring som pedagogik och att synliggöra beröring som en pedagogisk resurs och ett pedagogiskt verktyg, som ofta används rätt intuitivt. Studien är en kvalitativ intervjustudie. Undersökningsgruppen bestod av fem lärare inom småbarnspedagogik, som arbetade med de äldre barnen på daghem och i förskola. Det empiriska materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med inspiration av fenomenologi. Resultaten visar att samtliga pedagoger uppfattade beröring som ett grundbehov, en del av vardagen och verksamheten. Beröring sågs även som ett kommunikationssätt och en metod att lära. Pedagogerna delade en uppfattning om att barn är olika, att vissa barn är känsliga för beröring och att all beröring därför ska utgå från det individuella barnet. Barnen framstod som initiativtagare till beröring. Individuella skillnader emellan pedagogerna sågs som uttryck för personlighet och ett individuellt gränssystem, olika yrkesroller inom arbetsteamet framstod som irrelevanta i detta sammanhang, Beröring tillskrevs lugnande effekter, sågs förbättra barns koncentrerationsförmåga, kroppsmedvetenhet och gruppsammanhållning, samt ge trygghet och bekräftelse. Beröring ansågs även påverka pedagogerna. Två arbetssätt beskrevs: beröring som intuitiv, vardaglig närhet och ett målmedvetet arbete med beröring. Barns kroppsliga integritet framstod som en central del av arbetet med beröring. Bland arbetsmetoderna fanns beröringsstunder, sagomassage, lekar, taktil stimulering och diskussioner med såväl barn som vårdnadshavare. De två studerade arbetsteamens arbete med beröring framstod som lyhört och otvunget. I det ena teamet var beröring ett relativt omedvetet arbetssätt, i det andra teamet var arbetet målmedvetet och drivet av pedagogernas engagemang och medvetenhet om beröringens effekter.