Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "avföring"

Sort by: Order: Results:

  • Westerholm, Fia (University of HelsinkiHelsingin yliopistoHelsingfors universitet, 1995)
    21 hundar som lider av EPI deltog i ett utfodringsexperiment för att man skulleutreda näringssammansättningens inverkan på fettabsorption och avföringens hydrolasaktivitet. Fem hundar deltog dessutom i endoskopisk undersökning och av dem togs biopsier från tunntarmen. Hundarna deltog i fyra utfodringsperioder, av vilka den första var en tvåveckor lång ordinärdietperiod och de tre följande specialdietperioder. Specialdieterna utgjordes av ett med moderat fett- och fiberhalt (i/d), ett med hög fiberhalt(R/d) och ett med hög fetthalt(p/d). I slutet av varje period togs all under ett dygn producerad avföring tillvara och analyserades efter avslutade dietperioder med avseende på amylas-lipasproteas-aktiviteterna i avföringe n. Fettåbsorptionen uträknades i relation till hundens kroppsvikt. För alla specialdietperioder var den genomsnittliga absorptionen lägre än hos friska hundar. Hos friska hundar är fettabsorptionen över 90%, medan våra försökshundar under samtliga dieter hade en absorption under 90% (r/d 83%, i/d85%, p/d 83%). Fettmängden i avföringen i relation till hundens vikt låg församtliga foder över referensvärdet för friska hunda (0.3 g/kg kroppsvikt), samtliga över 0.6 g/kg kroppsvikt. Samtliga enzymaktiviteter nådde sina minsta värden då hundarna utfodrades med r/d (p mindre än 0.05) i relation till övriga dieter. I den histologiska delen deltog fem hundar, hos vilka kunde påvisas en statistiskt signifikant sänknig i antalet lymfocyter i lamina propria med r/d, i jämförelse med p/d. Antalet plasmaceller, som skulle indikera en inflammation, sjöek också då hundarna utfodrades med r/d och var statistiskt signifikant i förhållande till i/d. R/d innehåller cellulosa, som har ansetts binda lipas, liksom övriga fibrer. Denna undersökning skulle tyda på att så inte är fallet. Utfodring med ett foderinnehållande en stor fibermängd minskar eventuellt en inflammatorisk process i tunntarmens slemhinna.
  • Henriksson, Barbro (University of HelsinkiHelsingin yliopistoHelsingfors universitet, 2002)
    Clostridium botulinum är en anaerob, sporbildande bakterie som under tillväxten producerar botulinum-neurotoxin, som är en av världens mest giftiga föreningar. Sporer av C. botulinum förekommer allmänt i omgivningen, och kan även förekomma som kontaminanter i livsmedel eller djurfoder. Då förhållandena är gynnsamma för deras tillväxt kan de producera toxin och förorsaka botulism hos människor och djur. Botulism hos nötkreatur är en relativt sällsynt sjukdom, men då den förekommer kan den förorsaka stora ekonomiska förluster eftersom ofta flera djur i samma besättning drabbas. Smittokällan har ofta varit foder som kontaminerats med döda djur eller ensilage vars tillverkningsprocess misslyckats beträffande pH eller fukthalt. Få undersökningar har gjorts beträffande förekomsten av C. botulinum-sporer i husdjurens avföring. Hos friska nötkreatur har förekomsten i gjorda undersökningar varit ringa, men undersökningar i samband med kliniska botulismfall har visat att nötkreatur kan fungera som bärare av sporer efter det att symptomen i de drabbade besättningarna avklingat. Målet med detta projekt var att utreda huruvida C. botulinum av serotyperna A, B, E och F förekommer i tarmens normalflora hos nötkreatur i Finland under vinterperioden. Dessutom ville man utreda inverkan av miljöfaktorer och utfodring på prevalensen av C. botulinum, samt även kvantiteten av C. botulinum-sporer i proverna. Arbetet gjordes som en del i en undersökning som utreder hur honung kontamineras med bakterien. Bisamhällens vattenanskaffning sker ofta från gödselhögar eller -brunnar, och man ville utreda om husdjursgödsel kunde vara en möjlig kontaminationsrutt till honungen. Sammanlagt undersöktes avföringsprover från 99 djur från 20 olika orter i Finland. Proverna analyserades med hjälp av multiplex-PCR. Ingen förekomst av C. botulinum-sporer konstaterades i avföringen hos de undersökta nötkreaturen. På basen av denna undersökning är det därmed osannolikt att C. botulinum skulle förekomma i tarmens normalflora hos nötkreatur. Eftersom inga positiva prover påträffades kunde man inte heller dra några slutsatser om inverkan av miljöfaktorer och utfodring på förekomsten av C. botulinum-sporer i avföringen. Kvantiteten av dessa i proverna kunde ej heller bedömas med den använda metoden.