Browsing by Subject "http://www.yso.fi/onto/yso/p1161"

Den här avhandlingen undersöker maktobalansen mellan polisen, medier och anarkister och hur denna maktobalans visar sig i diskursen i huvudstadsregionens mediers texter om anarkistisk aktion och polisvåld som svar på den. Som metod används kritisk diskursanalys och maktstruktursanalys i enlighet med Norman Faircloughs metod och teori. På grund av att medierna och polisen har ekonomisk makt, och stöd från staten som besitter politisk och ekonomisk makt, så kommer budskap som gynnar dem och staten att stärkas i den hegemoniska diskursen. Anarkisternas budskap och maktpositioner kommer att försvagas i den hegemoniska diskursen eftersom de motsätter sig staten och de nuvarande maktstrukturerna. En kritisk diskursanalys av Yle Uutisets artikel om polisens våldsamma intervention vid det anarkistiska evenemanget Musta Kallios öppningskonsert visar att artikelns diskurs tyder på maktobalansen mellan polisen och anarkister i förhållande till medier. Artikelns diskurs gynnar polisens maktposition. För att göra allmänna slutsatser om diskursen i medietexter skulle det krävas att fler medietexter analyseras. Den här avhandlingen skapar en metodologisk och teoretisk ram för fortsatt diskursanalys.

Syftet med studien var att granska om nyhetsrubricering av brott och olyckor har förändrats till klickbete i samband med digitaliseringen. Rubriker med klickbete är överdramatiska och/eller vilseledande, och som namnet säger har de som syfte att samla så mycket klickningar som möjligt, främst för att öka på mediehusens inkomster. Jag studerar skillnaden mellan brotts- och olycksrubriker i Hufvudstadsbladets (HBL) papperstidningar från september månad 1997 och 2022, samt motsvarigheterna på rubrikerna från 2022 på tidningens webbsida. Studien är en närläsning med fokus på vissa ordval, rubrikernas längd och eventuella specialtecken, som utrops- eller frågetecken, som kan göra rubrikerna mer dramatiska. Kategorierna för analysen är: traditionell rubrik, vidarebefordrande rubrik, frågande rubrik, rubrik med substantiv som syftar på bild eller video, rubrik med adverb (här, därför, så här, så), rubrik med ”de(t) här”, rubrik med pronomen/syftar på en specifik person, rubrik med överdrift: specialtecken (till exempel utrops- och frågetecken) eller laddade ord, och rubrik med bristfällig information. Resultaten visar att webbrubrikerna är längre än rubrikerna i papperstidningarna och innehåller fler klickbeten. En stor del av rubrikerna från 1997 hamnade också i kategorin ”bristfällig information”, främst på grund av deras korta struktur. Dock använder redaktionen ibland någon form av klickbete också i pappersversionen, för att locka läsarna till just en viss artikel.

Journalistiken genomgår en drastisk förändring i och med digitaliseringen och många av de regler och rekommendationer som tidigare präglat det journalistiska arbetet har förändrats eller upphört att existera. Det här gäller även rubriksättningen, samtidigt som rubrikens betydelse som artikelns skyltfönster enligt flera forskare har förstärkts på webben. För att läsa en artikel räcker det inte längre att bara förflytta blicken nedåt, på webben kräver det ett medvetet klick – och rubriken är allt oftare det enda som avgör huruvida vi väljer att klicka på en artikel eller bläddrar vidare på jakt efter någonting intressantare. I denna avhandling undersöks webbrubrikens roll i ett finlandssvenskt nyhetssammanhang. Studien är en induktiv kvalitativ innehållsanalys av webbrubriker på det finländska public service-bolaget Yles svenskspråkiga nyhetssida svenska.yle.fi. Syftet är att undersöka hurdana språkliga och strukturella likheter som finns i rubriker till artiklar som toppar den dagliga klickstatistiken. Studien kopplar även till det aktuella och omtalade clickbait-fenomenet genom att granska till vilken grad framåtreferering, en egenskap ofta sammankopplad med klickfiske, förekommer bland de insamlade rubrikerna. Den huvudsakliga forskningsfrågan är följande: Hurdana språkliga och strukturella likheter finns det mellan rubriker till artiklar som uppnått flest sidvisningar per nyhetsdag? och kompletteras med följande hjälpfråga: Förekommer framåtrefererande uttryck i de analyserade rubrikerna, och ifall de gör det, på vilket sätt används de? Materialet består av 105 nyhetsrubriker från tidsperioden 1/2018–1/2020 och samlades in i januari 2020. De likheter som kunde identifieras mellan rubrikerna är förekomsten av citat, personnamn, räkneord samt starka och värdeladdade ord. Därtill var en betydande andel av rubrikerna framåtrefererande och både ord- och teckenmässigt av det längre slaget. Resultaten kan tolkas som ett tecken på att läsare oftare tilltalas av personliga, berättande och beskrivande rubriker som gärna inkluderar eller engagerar dem på något sätt. Ett vardagligt och känsloväckande tilltal verkar locka bättre än väldigt sakliga och torra formuleringar. Upptäckterna är i linje med det som även tidigare forskningsresultat påvisar – att webbrubriker också på seriösa nyhetssajter alltmer går mot ett tilltal som tidigare associerats främst med tabloidpressen, en utveckling som antagligen har att göra med den hårdnade konkurrensen samt de sociala mediernas intåg och roll som primär nyhetskälla för allt fler människor. Samtidigt kan resultaten anses avspegla en ökad läsarmedverkan på webben och ett alltmer interaktivt förhållande mellan redaktion och publik.

Tidigare forskning visar att medierade skandaler och mediedrev inte bara har ökat under de senaste årtionden, utan även ser annorlunda ut i dag. Traditionella medier är en central aktör, men sociala mediers och internets ökade inflytande har utan tvekan påverkat dynamiken och dramaturgin i samband med skandalerna. Syftet med denna avhandling är att undersöka denna förändrade dynamik genom att analysera hur aktörskap och ansvar konstrueras i traditionella mediers rapportering om nutida skandaler och drev. Genomförandet bygger på en kritisk diskursanalys av en längre artikel som är publicerad i Hufvudstadsbladet i februari 2019, samt diskussion av analysresultaten i ljuset av tidigare forskning. Artikelns huvudsakliga tema är en redogörelse för/diskussion om att mediedreven ”blir fler och brutalare”. Genom analysen går det att empiriskt fastställa att artikeln som diskursiv praktik gynnar de drevutsattas perspektiv genom att förminska deras ansvar och aktörskap i samband med transgressionerna bakom dreven samt genom att dölja eller förvränga resonemangen och motiven hos kritiska/anklagande perspektiv. Analysen visar också att artikeln som diskursiv praktik gynnar traditionella medier genom att förminska deras ansvar och aktörskap i samband med dreven och i stället betona ansvaret och aktörskapet hos människor på sociala medier, som även karaktäriseras som ociviliserade och sadistiska. Materialets omfattning är inte tillräcklig för att dra några generaliserbara slutsatser, men denna avhandling kan i stället fungera som en teoretisk och metodologisk utgångspunkt för vidare forskning.

Att använda sociala medier som Facebook, Twitter eller bloggar som nyhetskällor blir allt vanligare. De sociala medierna har blivit plattformar för journalisterna att hitta ämnen, intervjuobjekt, citat och källor av olika slag, vilket lett till en förändrad yrkesroll. Som ett resultat av digitaliseringen och de sociala mediernas frammarsch är journalistens roll som gatekeeper i förändring: hur ska den moderna journalisten bäst nå all den information som den digitala världen i dag bjuder på och sedan snabbast forma om informationen till nyheter som engagerar och intresserar medieanvändare? I den här avhandlingen granskar jag Twitters roll i den dagliga nyhetsrapporteringen vid de två största finlandssvenska redaktionernas, Hufvudstadsbladets och Svenska Yles webbredaktioner. Med kvantitativ innehållsanalys som metod studerar jag förekomsten av Twitter-källor i ett urval artiklar vid respektive webbplats. Jag söker svar på frågorna: vilken typ av källor förekommer i form av Twitter-uppdateringar, vem det är som får uttala sig i dem och inom vilka ämnesområden Twitter främst används som källa i nyhetssammanhang. Avhandlingen bekräftar det tidigare forskning kommit fram till: användning av Twitter som nyhetskälla har blivit ett allmänt fenomen inom journalistiken och trots att användningssätten är många följer källorna lojalt samma mönster gällande ämnesområden och vem det är som får uttala sig. Det blir klart att mediehusen anser att källor av auktoritär karaktär är pålitliga att citera, oberoende om de själva direkt är kopplade till ämnet eller inte. Studien visar också att Twitter verkligen är journalisternas, kändisarnas och politikerna gemensamma nöjesfält: man citerar varandra, tweetar åt varandra och använder varandra för att bekräfta sin egen agenda. Med stor sannolikhet är det en av orsakerna till att en så stor del av ämnena de granskade Twitter-källorna tangerar är politik, sport och samhälle.