Browsing by Subject "http://www.yso.fi/onto/yso/p1822"

I västvärlden har det under de senaste åren rapporterats om en växande nationalism. Inom socialpsykologin ses ingruppsfavorisering som ett grundläggande och universellt socialt behov hos människan, medan utgruppsfientlighet och fördomar uttrycker individuella skillnader i underliggande personlighetsdrag, såsom auktoritarism och trångsynthet. Syftet med den här litteraturgenomgången är att problematisera och omformulera denna syn på nationalism, som antingen en naturlig social egenskap eller en uppsättning underliggande personlighetsdrag. I uppsatsen diskuteras en konstruktionistisk förklaringsmodell för nationalism, genom att tillämpa begrepp från bland annat diskursiv psykologi och teorier om subjektspositioner. De mest centrala slutsatserna som uppsatsen lyfter fram, är att nationalism och fördomar kan och bör förstås som ett resultat av socialt meningsskapande, snarare än som statiska egenskaper hos individer. För att bekämpa uppkomsten av allt större klyftor mellan olika nationella grupper, måste de konstruktioner som utgör kärnan i nationalism, det vill säga den nationella kulturen och identiteten, belysas och problematiseras.