Browsing by Subject "http://www.yso.fi/onto/yso/p21733"

Klimat- och hållbarhetskrisen är den största utmaningen mänskligheten i framtiden måste åtgärda. Första inblicken om klimatkrisen gavs redan på 70-talet, men den politiska sfären har om och om igen visat sin kraftlöshet i att skapa tillräckliga strukturella förändringar som är nödvändiga för att åtgärda situationen. Orsaken till denna oförmåga förklaras genom en post-politisk teoretisering, som beskriver den nuvarande diskussionen av klimatkrisen som avpolitiserad, där den till synes naturvetenskapliga diskursen dominerar. Den post-politiska kritiken riktar sig mot den nuvarande nyliberala hegemonin, som bara förstärker det socio-politisk-ekonomiska status quo. Ett annat användbart synsätt förklarar vanliga människors känslor, likgiltighet och förnekelse av klimat- och hållbarhetskrisen i vad Kari Marie Norgaard (2011) kallar förnekelsen sociala organisering. Den nuvarande representativa demokratiformen och den politiska kulturen har redan länge drabbats av en oförmåga att skapa större strukturella förändringar. För att skapa storskalig förändring riktas blicken till det civila samhället. Civila rörelser har historiskt sett varit drivkrafter för många samhälleliga förändringar som medfört rättigheter som idag betraktas som självklara, och miljörörelsernas krav är sammanfallande med många tidigare rörelser. Finland påverkas för tillfället av många snabbt växande miljörörelser med olika strategier; Fridays for Future, Climate Move och Extinction Rebellion. Ingen enskild rörelse kan troligen erbjuda svar till alla problem, och därför är en mångsidighet i miljörörelsen önskvärt. I den här avhandlingen har jag ändå valt att fokusera på Extinction Rebellion, från både en global och finländsk kontext. Samhällelig förändring handlar om fortlöpande förhandlingar och hänsynstagande av nya perspektiv. Extinction Rebellion och Elokapina har mobiliserat en hel del nya aktivister genom aktioner som använder fredlig civil olydnad. Delvis beror den storskaliga mobiliseringen på att klimat- och hållbarhetskrisen ständigt blir allt svårare att ignorera, men delvis är orsaken också den flitiga planeringen och de visuellt och strategiskt finslipade aktionsplanerna på Extinction Rebellions sida. Att bryta ner tanken om ”riktiga aktivister” och motarbetning av skam och skuld gör aktivism mer lättillgänglig för nya aktivister. Kollektiva handlingar bryter också ner den samhälleliga förnekelsens sociala organisering, och bjuder på hopp och kamratstöd av andra likasinnade.