Browsing by Subject "http://www.yso.fi/onto/yso/p5729"

Elokapina har under de senaste åren framstått som en rörelse som engagerar både unga och äldre och som genom ovanliga demonstrationsmetoder så som vägblockader har fått åt sig mycket uppmärksamhet och förundran. Opinioner i samhället relaterat till rörelsen är inte homogena. Klimatfrågor och att lösa den så kallade klimatkrisen utgör konstant en större del av vår vardag och metoder för att motarbeta klimatförändring genomsyrar nu vårt samhälle. I avhandlingen granskas den sociala klimatrörelsen Elokapina. Motiv till deras aktion, effekterna därefter och den samhälleliga reaktionen är de centrala delarna. Som teoretiska ramverk utnyttjas bland annat Stanley Cohens teori om moralpanik och J. Craig Jenkins resursmobilisationsteori. Syftet är att introducera rörelsen, vad de står för, hurudana former av aktion de tar till och hur samhället (som till exempel polisen) reagerar. Ett urval mediaprodukter från ”vardagsmedia” som Yle och Iltalehti och även partipolitisk media illustrerar samhällets relation till Elokapina och rörelsens aktion. I avhandlingen kommer jag fram till att samhället främst genom vardagsmedian ser de negativa effekterna av Elokapina och att polisen upplever rörelsen som ett hot mot samhället. Den neutrala” vardagsmedian innehåller mera homogent negativt material relaterat till rörelsen än vad jag förväntat mig. De ”ovanliga aktionsformerna” som Elokapina utnyttjar för med sig mycket synlighet men rörelsens egentliga mål blir delvis dolda på grund av den starka reaktionen från samhället i vardagsmedian.

Klimatförändringen är ett abstrakt koncept som inte går att fotografera, alltså har de bilder som representerar klimatförändringen vuxit fram i takt med ökad politisering och polarisering av miljöjournalistiken. Klimatförändringen visualiseras mest typiskt i dag av bilder på isbjörnar och andra djur, smältande is och glaciärer, extrema väderförhållanden, jordglobar och politiker. Tidigare forskning visar att avsaknaden av mänskliga berättelser i bilder minskar på anknytning till ämnet och på engagemang. Tidningen The Guardian är en av de få medierna som har valt att hålla sig till riktlinjer om hur de visualiserar klimatförändringen så att visualiseringen överensstämmer med deras mål. Svenska Yle har inga riktlinjer för hur de visualiserar klimatförändringen. Jag har därför analyserat 103 bilder som publicerats i artiklar som handlar om klimatförändringen, klimatbilder, av Svenska Yle och kategoriserat bilderna med metoden bildanalys och innehållsanalys samt gestaltningsteori som teoretisk ram för att svara på vad klimatbilder på Svenska Yle föreställer. Genom analysen har jag kommit fram till att de största kategorierna är politiker och experter samt natur, och de minsta kategorierna är orsaker och lösningar. En avsaknad av människor syns tydligt i materialet. Människor förekommer främst i kategorierna politiker och experter, samt demonstration. Bilderna i kategorin politiker, experter framför inte mänskliga berättelser utan är oftast stela och iscensatta. Bilder på demonstrationer väcker likaså, enligt tidigare forskning, främst negativa känslor hos den som iakttar bilden. Politiker, experter och demonstranter är enligt resultaten onekligen klimatförändringens ansikte utåt, men de här bilderna väcker inte enligt tidigare forskning engagemang i klimatförändringen hos iakttagaren. Bilder på natur väcker inte heller engagemang. Nästan inga människor framkommer i kategorin konsekvenser och de minsta kategorierna orsaker och lösningar. Människans roll i klimatförändringen uteblir och istället gestaltas naturen som bland annat den utsatta. Jag har diskuterat resultaten ur ett gestaltningsteoretiskt perspektiv, speglat resultaten mot tidigare forskning och kommit fram till att bilderna i materialet i stora drag inte väcker engagemang och anknytning till klimatförändringen.