Browsing by Title

Behovet av en samtyckeslag har länge diskuterats såväl i samhället som inom politiken. Att våldtäkt skulle definieras som ”avsaknad av samtycke” istället för ”tvingande till sex genom våld och hot”, skulle trygga den sexuella självbestämmanderätten samt den personliga integriteten. #MeToo-kampanjen spred sig som en löpeld genom världen, och blev startskottet för diskussionen om samtycke. 2018 fick den svenska sexualbrottslagen en ny definition av våldtäkt, där våldtäkt definieras som avsaknad av frivilligt deltagande och Finland har i flera år funderat över behovet av en lagändring. 2019 tillsatte Justitieministeriet en arbetsgrupp för att utreda behovet samt möjliga tillämpningssätt av en samtyckesklausul. Den 17 februari 2022 överlämnade justitieministern regeringspropositionen gällande en totalreform av sexualbrottskapitlet till riksdagen. Mitt syfte med denna avhandling är att utreda den föreslagna implementeringen av en samtyckesklausul i den finska sexualbrottslagstiftningen i jämförelse med den svenska. Mitt syfte är även att kort utreda den bevisproblematik som existerar kring våldtäktsbrott och utreda hur detta kommer att påverkas av en lagändring. Historiskt har Finland gått i Sveriges fotspår i fråga om lagstiftning och så även nu gällande samtyckesklausulen. Som metod för avhandlingen användes den rättsdogmatiska i och med utredningen av gällande rätt i både Finland och Sverige, samt den föreslagna ändringen i Finland. En komparativ metod används i jämförelsen mellan de två länderna. För att man ska förstå samtycke och begreppets breda betydelse i relation till lagstiftning används även ett rättsociologiskt perspektiv. Finland och Sverige har valt att implementera en samtyckesklausul enligt ”Ja betyder Ja-metoden”, vilket innebär att bekräftande samtycke krävs för samlag och att avsaknad av bekräftande samtycke är våldtäkt. Även om Finland och Sverige använder sig av samma implementeringsmetod för samtyckesklausulen, har Finland valt att göra vissa ändringar i jämförelse med den svenska. Oaktsamhetsansvaret som är centralt för den svenska samtyckeslagen har den finska regeringen valt att slopa. Gällande bevisprövningens problematik i gällande rätt, är bristen på konkreta bevis det största problemet vilket leder till att ord mot ord-situationer uppstår. I Sverige har den nya lagstiftningen inte försvårat bevisprövningen utan samma problematik existerar p.g.a. brottets intima natur. Dock värderas nya former av bevis högre inom rättsväsendet, t.ex. vittnesmål. Eftersom Finland planerar att implementera samtyckesklausulen med samma metod som Sverige, kan man tänka sig att samtyckesklausulen har liknande effekter på det finska rättsväsendet. Flera våldtäkter anmäls, åtalas och döms ut och nya bevismaterialsformer beaktas. En samtyckesbaserad sexual lagstiftning leder förhoppningsvis till att våldtäktsmyter försvinner med tiden då en attitydförändring till sexualbrott sker.

Syftet för denna kandidatavhandling har varit att beskriva och förstå aktörers arbete och upplevelser av att arbeta med papperslösa personer i en liten kommun i Finland. Avhandlingen intresserar sig för hurdana erfarenheter, upplevelser och uppfattningar aktörerna har av att arbeta med papperslösa personer. Forskningsintresset i avhandlingen riktas speciellt mot aktörernas upplevda utmaningar, möjligheter och yrkesetiska överväganden. Avhandlingen är en kvalitativ studie,vars material består av tre transkriberade samtalsintervjuer med två kommunalt anställda socialarbetare och en aktör från tredje sektorn. Materialet samlades in i en liten kommun i Finland. Kandidatavhandlingen besvarar följande forskningsfrågor: 1) Hur upplever aktörer som arbetar med papperslösa personer sitt arbete? 2) Hurdana möjligheter och utmaningar identifierar aktörerna i sitt arbete för att hjälpa papperslösa? 3) Hur –och med vilka målsättningar navigerar aktörerna mellan de direktiv som finns? Samtliga informanter beskrev hur yttre omständigheter bidrog med utmaningar i deras arbete. Dessa härleddes till yrkesetiska konflikter, där deras yrkesetiska principer står i kontrast med nationella, kommunala eller organisatoriska direktiv och dagordningar. Aktörerna beskrev hur de skulle vilja arbeta mera för sina klienter. Tidsbrist, resursbrist, brist på samarbetspartners och okunskap skapade utmaningar i arbetet. Aktörerna identifierade även möjligheter i arbetet, speciellt i förhållande till sina möjligheter att utveckla sin egen expertis, ge psykosocialt stöd, påverka den egna organisationen och samarbeta med olika aktörer. Samarbete med olika aktörer beskrevs som ett viktigt och effektivt sätt att arbeta för klienten. Samarbete med tredje sektorn beskrevs även som medel att arbeta och erbjuda stöd utöver de direktiv och resurser som finns. Samtliga informanter önskade sig flera och tydligare samarbetspartners både från den offentliga sektorn och tredje sektorn. Aktörerna upplevde att deras arbete med papperslösa personer kan vara emotionellt tungt. Erfarenhet beskrivs som en viktig del för att arbetarna kunde anpassa sig till ett emotionellt belastande arbete. Aktörerna visade speciell oro för barn, familjer och personer med psykiska sjukdomar eller trauman. Detta resultat korrelerar med tidigare forskning (se bl.a. Jönsson, 2014 och Nordling, 2017) om att socialarbetare tenderar framhäva och engagera sig i papperslösa kvinnors och barns ärenden och livssituationer. Aktörerna upplever att deras arbete påverkas av att papperslöshet blir föremål för olika diskurser och offentliga debatter. Samtliga respondenter tar självständigt ställning till två förhållningssätt gentemot papperslösa personer som Jessica H. Jönsson (2014) identifierat. Alla aktörer i forskningen tog avstånd från diskurser om papperslösa personers ”illegalitet”, genom att uttrycka hur de misstycker benämningen och inte vill använda den själv.

Tutkimuksessa on alettu kiinnittää enemmän huomiota työhyvinvoinnin edistämiseen vasta 2000-luvun alkupuolella; aiemmin tarkastelun kohteena oli työpahoinvoinnin minimoiminen. Tämän kandidaatintutkielman tarkoituksena on selvittää, mitä työhyvinvoinnin eri ulottuvuudet ovat ja miksi työn imu on seuraus optimaalisesta työhyvinvoinnista. Lisäksi tutkielmassa selvitetään, millaiset psykososiaaliset tekijät voivat vaikuttaa työn imun syntyyn ja sen edistämiseen sekä millainen rooli työn johdolla tai esimiehellä on alaisten työn imun syntymisessä ja siten työhyvinvoinnin edistämisessä. Tutkielma on toteutettu kirjallisuuskatsauksena. Työn imun tutkimuksen yhteydessä esiintyy usein työn vaatimusten ja voimavarojen malli. Mallin mukaan työhyvinvointia tuovat erilaiset työntekijän sisäistä ja ulkoista motivaatiota edistävät resurssit, kun taas liian korkeat vaatimukset työssä voivat pitkäkestoisina johtaa esimerkiksi työuupumukseen. Lisäksi työn tuunaus on kirjallisuudessa usein esiintyvä työn imua edistävä käsite. Tällä tarkoitetaan työntekijän aktiivista omaan työhön liittyvien resurssien ja vaatimusten tasapainottamista. Työn imulla voi olla hyviä seurauksia sekä yksilön terveydelle ja pitkäaikaiselle työkyvylle että organisaatiolle, sillä työn imun on esimerkiksi todistettu vähentävän henkilöstön vaihtuvuutta. Keskeisiä työn imun tutkijoita ovat muun muassa Arnold Bakker, Wilmar Schaufeli ja Jari Hakanen. Kirjallisuuskatsauksen tulokset viittaavat siihen, että pääasiallisia työn imua edistäviä psykososiaalisia tekijöitä ovat työhön liittyvät resurssit, työntekijän henkilökohtaiset voimavarat ja sosiaalisen tuen eri muodot. Työhön liittyviä voimavaroja ovat esimerkiksi rakentava palaute ja työn tuunaus. Hyvä pystyvyysusko ja hyvät unitottumukset taas ovat esimerkkejä henkilökohtaisista resursseista. Työn imulle merkittäviä sosiaalisen tuen muotoja ovat tuki esimieheltä, kollegoilta ja organisaatiolta. Esimiehen perheystävällisellä käytöksellä ja transformatiiviseen johtamiseen liittyvillä käyttäytymismalleilla on yhteys työn imuun. Tämä tutkielma valaisee työn imun syntyyn liittyviä psykososiaalisia tekijöitä. Lisäksi tutkielma toteaa, että koska työn imun edistäminen on tärkeää hyvinvoinnin edistämiseksi, tulisi työn johdon tai esimiehen ja työntekijän työn imun yhteyttä tutkia enemmän. On tärkeää, että johtajat ja työntekijät ovat tietoisia työn imuun liittyvistä osatekijöistä, jotta he osaavat tehdä työhyvinvointia edistäviä valintoja.

I sociologin ses skam som en konstant närvarande känsla. Människor reglerar sina känslor och handlingar för att undvika känslan av skam. Enligt Erving Goffman (1967) tar människan olika roller till hjälp för att undvika skam. Människan försöker leva upp till andras standarder eller standarder som de föreställer de andra ha. I min kandidatavhandling vill jag belysa vilken roll känslan skam har i reproduktion av klassamhället. Jag kommer att beskriva personer i arbetarklassens erfarenheter av skam och hur skam uttrycks i ett samhälle där de högre klasserna dominerar. Att födas till en arbetarklassfamilj är att födas till en förtryckt position. Genom att en person från födseln klassificeras som moraliskt underlägsen, osynliggörs den strukturella symboliska makten. Då blir makten svår att ifrågasätta. I avhandlingen kommer jag att diskutera Bourdieus (1989) olika former av kapital och deras påverkan på klasshierarkier och skam. Jag diskuterar även könsskillnader inom arbetarklassen samt hur skam ses från genusperspektiv. Granskandet av kvinnor vid universitet tydliggör vikten av att känna tillhörighet i den medelklassiga akademiska världen.

Syftet med denna avhandling är att med hjälp av en litteraturöversikt och exemplifiering, undersöka de etiska aspekterna av influerarmarknadsföring med fokus på både mänskliga influerare och AI-influerare. Avhandlingen granskar vilka etiska ideal och befintliga etiska riktlinjer som influerare ska följa vid samarbeten med företag. Eftersom riktlinjerna varierar mellan länder fokuserar denna avhandling på de befintliga riktlinjerna i Finland. I avhandlingen granskas även de etiska utmaningar som uppstår i och med framväxten av AI-influerare. I avhandlingen identifieras två centrala etiska ideal för influerare; autenticitet och trovärdighet. Detta syftar till att influerare är sanna mot sig själva, och till sin publik. De befintliga etiska riktlinjerna i Finland för influerare är lagstiftningen och sociala mediers egna självreglerande policyer. I avhandlingen behandlas även Ping ethics som är ett försök till att etablera etiska riktlinjer för influerare i Finland. Avhandlingen visar att regleringen av influerarbranchen är utmanande eftersom influerare verkar inom flera olika kommunikationsområden. De existerande etiska riktlinjerna för andra kommunikationsområden går inte heller att direkt anpassa till influerarnas verksamhet. Ping ethics etiska riktlinjer är ett steg mot en mera reglerad influerarbranch, men det finns fortfrarande utmaningar gällande uppföljning och täckning. För AI-influerare är de största utmaningarna transparens om ägarskap, verklighetstrogenhet, bidragandet till orealistiska ideal och hur AI-influerare ska förhålla sig till befintliga riktlinjer.

I denna avhandling har jag som syfte att skapa en förståelse för de eventuella etiska utmaningarna inom digitalt socialt arbete och vilka förutsättningarna är för delaktighet hos klienterna i digitalt socialt arbete. Etiskt bemötande, delaktighet och Talentias och International Federation of Social Workers etiska riktlinjer utgör avhandlingens teoretiska referensram. Digitaliseringen av samhället och därmed digitaliseringen av socialt arbete utgör arbetets kontext. Som forskningsmaterial har pro gradu-avhandlingar använts som producerats i samband med projektet eSosiaalityön maisterikoulutus vid Lapplands universitet. I denna avhandlings resultatdel framkommer det att digitalt socialt arbete kan anses medföra specifika etiska utmaningar. Dessa utmaningar verkar vara otillräckliga utvecklingsprocesser av digitala verktyg och risken för försämrade sociala tjänster. Förutsättningen för att socialarbetets klienter ska kunna vara digitalt delaktiga är att digitala tjänster är tillgängliga och det finns tillräcklig kunskap och utbildning inom det digitala. En speciellt stor oro för äldre människors, funktionsnedsatta individers och barns digitala delaktighet verkar existera. Avhandlingen bidrar med en ökad förståelse för utmaningarna inom digitalt socialt arbete och förutsättningarna för delaktighet bland klienterna i digitalt socialt arbete. Denna förståelse kan användas för att förbättra vidareutvecklingen av digitala tjänster och upprätthålla ett etiskt hållbart socialt arbete. Fortsatt forskning inom ämnet är viktig på grund av digitaliseringens aktualitet och kontinuerliga utveckling inom samhället såväl som inom socialt arbete.

De senaste sextio åren har både samhällsvetare och ekonomer varit intresserade av att undersöka etnisk diskriminering. Tidigare forskning tyder starkt på att etnisk diskriminering fortfarande genomsyrar den västerländska arbetsmarknaden och personer med etnisk bakgrund har betydligt sämre chanser att bli anställda. Då den tidigare forskningen för det mesta fokuserat på regionalt avgränsade områden, finns det skäl att skapa en bättre förståelse över hur och varför etnisk diskriminering på arbetsmarknaden sker i en större skala. Mitt syfte med denna avhandling är att skapa en förståelse för hur och varför etnisk diskriminering tar form i OECD-länderna samt hur det går att rekrytera utan att diskriminera. Avhandlingen är en litteraturstudie som baserar sig på vetenskapliga journaler, nationella och internationella lagar samt rapporter. Avhandlingen använder som utgångspunkt både ekonomiska och socialpsykologiska teorier för att beskriva varför etnisk diskriminering sker, samt ett flertal undersökningar som utförts med hjälp av korrespondenstest. Resultaten tyder på att etnisk diskriminering sker så gott som på varje sektor och i varje organisation som rekryterar personer. Diskrimineringen kan bero på rekryterares fördomar och stereotypier som leder till ojämlik behandling mellan arbetssökande, men orsaken till diskrimineringen kan även bero på den ofullständiga informationsmängden rekryteraren får tillhands av arbetssökande. Trots att både nya lagar på nationell och internationell nivå har grundats och arbetsmarknaden i ökande takt blir allt mer mångkulturell, minskar inte mängden etnisk diskriminering. Resultatet av det diskriminerande förfarandet kan leda till att den arbetskraft som finns inte utnyttjas optimalt och leder till en försämrad prestationsförmåga hos organisationer. Utöver denna problematik som forskning tyder på, finns det fortfarande oförklarade faktorer som orsakar diskriminerande agerande hos arbetsgivare. Etniska minoriteters sociala kapital och kompetens i en västerländsk kontext samt åtgärder mot etnisk diskriminering på organisationsnivå är något som framtida forskning kunde fokusera på.

Sekularisering som fenomen innebär en process där delar av samhället och kulturen lösgör sig från religiösa institutioners makt och symboler. Tesen går ut på tanken om att modernismens framsteg i form av bland annat den suveräna staten, kapitalismen och de empiriska vetenskaperna skulle leda till att religioner tappar sin influens och eventuellt försvinner från moderniserade länder. Begreppet kan dessutom delas in i två dimensioner, det vill säga den allmänna som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat, samt den privata som innefattar individuell tro och praktiserande. Syftet med uppsatsen var att svara på frågan om det råder en sekulariseringsprocess i Finland, och i vilken mån den har kommit att omfatta såväl den allmänna som den privata sfären. Jag gjorde detta genom att studera olika texter och teorier om religion och sekularisering som betonar postmodernitet, individualism och konsumtion, och sedan jämföra det med statistik och fakta gällande religiositet i Finland. Jag har dragit slutsatsen att en sekulariseringsprocess i viss mån förekommer i Finland. De strukturella ändringarna som karakteriserar postmodernitet i form av en lösgöring från traditionella gemenskaper och auktoriteter, en ökad individualisering och masskonsumtion, står i enlighet med vad statistiken berättar om den finska religiositetens natur och sekularisation idag. Den påverkar dock för det mesta den institutionella dimensionen då det kommer till människors behörighet till kyrkan och det konkreta praktiserandet förknippat med det. Samtidigt har förhållandet mellan kyrka och stat förhållit sig relativt orört redan länge. Antalet behöriga till kyrkan sjunker, färre människor deltar i gudstjänster och en mindre andel fortsätter att tro enligt kyrkans lära. Möjligheten att delta i kyrkans riter tycks vara den största orsaken till att höra till kyrkan. I en tid präglad av lösgörande från traditionella gemenskaper som familj och religion, spelar nu den egna identiteten en större roll i val av alternativa gemenskaper och värden. Samtidigt fortsätter dock den subjektiva och individuella tron att blomstra i form av till exempel tron på gud eller en högre makt, böner och uppfattad religiositet. Religion och religiositet kan därför påstås ha gått mer och mer mot det subjektiva och privata hållet kontra det institutionella. Trots att sekularisation alltså i viss mån förekommer, kan Finland inte påstås vara ett sekulariserat land. Varken från det allmänna perspektivet som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat där det klart förekommer samarbete, eller från det privata som innefattar individuell tro och praktiserande där de subjektiva och individuella formerna av religiositet än idag blomstrar.

Temat på denna avhandling är euroskepticism i Tysklands och Frankrikes högerpopulistiska partier, med fokus på Alternative für Deutschland (AfD) och Rassemblement National (RN). Båda är typexempel på högerpopulistiska partier som använder sig av euroskepticism i sin politik. Både Tyskland och Frankrike är gamla, etablerade EU-medlemmar med en lång historia av starkt understöd för EU och europeisk integration, samt stor inflytelse i EU. Under det senaste årtiondet har RN i Frankrike och AfD i Tyskland fått en betydlig position i politiken. Mitt syfte är att förklara varför genom att studera vardera lands historia och politiska klimat, samt kartlägga anknytningar mellan euroskepticism och populism. Euroskepticism är en politisk position som innebär kritik mot Europeiska unionen och europeisk integration. Därifrån vidare kan euroskeptiker delas i hårda eller mjuka euroskeptiker enligt Taggart och Szczerbiak (2008a). Mjuk euroskepticism innebär en position av understöd för vissa aspekter av EU, som EU-medlemskap, men kritik för EU-policyer och en vilja att reformera unionen. Hård euroskepticism innebär viljan att nationen utträder EU, motvilja för europeisk integration och synen på EU som en icke-reformbar institution. Kopecky och Mudde (2002) euroskeptiska partier in i fyra kategorier euroentusiaster, europragmatiker, euroskeptiker och euroförkastare. Det franska partiet Rassemblement National representerar mjuk euroskepticism. De är ett gammalt parti, grundat på 1980-talet som hårt euroskeptiskt, men efter Marine Le Pens val som partiledare på 2010-talet har partiet mjuknat sina hårdaste åsikter. Det tyska partiet Alternative für Deutschland representerar hård euroskepticism. Det grundades 2013 med en mjuk euroskeptisk position, men genomgick en evolution till allt hårdare politik och är numera ansedda ett extremhöger parti. Enligt Kopeckys och Muddes (2002) definition ligger RN i euroskeptiker kategorin och AfD som euroförkastare. Båda partierna har använt sig av europeiska kriser, som eurokrisen, migrationskrisen samt övrig populistisk retorik om EU som en elitistisk institution som inte tar i beakta sina medlemsländers suveränitet. Både euroskepticism och populism innebär en kritik mot upplevda politiska eliter. Det nuvarande politiska tillståndet i den Europeiska unionen och dess medlemsländer har gett dessa partier en platform.

Diskussionen om ytterligare en sänkning av rösträttsåldern från 18 år till 16 år beskriver klart en skillnad mellan de som är för respektive emot en sänkning av rösträttsåldern. Mitt syfte med denna avhandling är tudelat. Först diskuterar jag vilka argument som är för och vilka som är emot en sänkning av rösträttsåldern till 16 år och för det andra analyserar jag hur en sänkning av rösträttsåldern till 16 år i Finlands riksdagsval val skulle ha för konsekvenser för partiernas understöd och ställning, samt påverka valens resultat. Tidigare forskning om sänkning av rösträttsåldern visar att forskning som är emot en sänkning argumenterar för att ungdomar under 18 år inte är tillräckligt politiskt mogna att rösta. Jag har använt en kvantitativ empirisk undersökningsmetod i avhandlingen. Analysen genomfördes med hjälp av statistik och material från statistikcentralen och undersökningen av Finlands nationella riksdagsval 2019 och resultatet i Finlands riksdagsval 2019. Detta resulterade i ett hypotetiskt valresultat av Finlands riksdagsval 2019 med 16–17-åringars röster medräknade. Resultaten visade att introducerandet av en ny ung väljargrupp i politiken påverkar partiernas understöd och ställning. Ungdomar har olika partipreferenser jämfört med äldre väljargrupper. Det kunde ge politiken en bredare åsiktsrepresentativitet och en mångfald av flera nya synpunkter. Vidare forskning och utvärdering av 16–17-åringars rösträtt kunde utföras genom pilotförsök i val, tyngre betoning på skuggval och djupare forskning i ungas politiska mognad och ungas intresse för politik.