Browsing by Title

I denna avhandling har jag som syfte att skapa en förståelse för de eventuella etiska utmaningarna inom digitalt socialt arbete och vilka förutsättningarna är för delaktighet hos klienterna i digitalt socialt arbete. Etiskt bemötande, delaktighet och Talentias och International Federation of Social Workers etiska riktlinjer utgör avhandlingens teoretiska referensram. Digitaliseringen av samhället och därmed digitaliseringen av socialt arbete utgör arbetets kontext. Som forskningsmaterial har pro gradu-avhandlingar använts som producerats i samband med projektet eSosiaalityön maisterikoulutus vid Lapplands universitet. I denna avhandlings resultatdel framkommer det att digitalt socialt arbete kan anses medföra specifika etiska utmaningar. Dessa utmaningar verkar vara otillräckliga utvecklingsprocesser av digitala verktyg och risken för försämrade sociala tjänster. Förutsättningen för att socialarbetets klienter ska kunna vara digitalt delaktiga är att digitala tjänster är tillgängliga och det finns tillräcklig kunskap och utbildning inom det digitala. En speciellt stor oro för äldre människors, funktionsnedsatta individers och barns digitala delaktighet verkar existera. Avhandlingen bidrar med en ökad förståelse för utmaningarna inom digitalt socialt arbete och förutsättningarna för delaktighet bland klienterna i digitalt socialt arbete. Denna förståelse kan användas för att förbättra vidareutvecklingen av digitala tjänster och upprätthålla ett etiskt hållbart socialt arbete. Fortsatt forskning inom ämnet är viktig på grund av digitaliseringens aktualitet och kontinuerliga utveckling inom samhället såväl som inom socialt arbete.

De senaste sextio åren har både samhällsvetare och ekonomer varit intresserade av att undersöka etnisk diskriminering. Tidigare forskning tyder starkt på att etnisk diskriminering fortfarande genomsyrar den västerländska arbetsmarknaden och personer med etnisk bakgrund har betydligt sämre chanser att bli anställda. Då den tidigare forskningen för det mesta fokuserat på regionalt avgränsade områden, finns det skäl att skapa en bättre förståelse över hur och varför etnisk diskriminering på arbetsmarknaden sker i en större skala. Mitt syfte med denna avhandling är att skapa en förståelse för hur och varför etnisk diskriminering tar form i OECD-länderna samt hur det går att rekrytera utan att diskriminera. Avhandlingen är en litteraturstudie som baserar sig på vetenskapliga journaler, nationella och internationella lagar samt rapporter. Avhandlingen använder som utgångspunkt både ekonomiska och socialpsykologiska teorier för att beskriva varför etnisk diskriminering sker, samt ett flertal undersökningar som utförts med hjälp av korrespondenstest. Resultaten tyder på att etnisk diskriminering sker så gott som på varje sektor och i varje organisation som rekryterar personer. Diskrimineringen kan bero på rekryterares fördomar och stereotypier som leder till ojämlik behandling mellan arbetssökande, men orsaken till diskrimineringen kan även bero på den ofullständiga informationsmängden rekryteraren får tillhands av arbetssökande. Trots att både nya lagar på nationell och internationell nivå har grundats och arbetsmarknaden i ökande takt blir allt mer mångkulturell, minskar inte mängden etnisk diskriminering. Resultatet av det diskriminerande förfarandet kan leda till att den arbetskraft som finns inte utnyttjas optimalt och leder till en försämrad prestationsförmåga hos organisationer. Utöver denna problematik som forskning tyder på, finns det fortfarande oförklarade faktorer som orsakar diskriminerande agerande hos arbetsgivare. Etniska minoriteters sociala kapital och kompetens i en västerländsk kontext samt åtgärder mot etnisk diskriminering på organisationsnivå är något som framtida forskning kunde fokusera på.

Sekularisering som fenomen innebär en process där delar av samhället och kulturen lösgör sig från religiösa institutioners makt och symboler. Tesen går ut på tanken om att modernismens framsteg i form av bland annat den suveräna staten, kapitalismen och de empiriska vetenskaperna skulle leda till att religioner tappar sin influens och eventuellt försvinner från moderniserade länder. Begreppet kan dessutom delas in i två dimensioner, det vill säga den allmänna som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat, samt den privata som innefattar individuell tro och praktiserande. Syftet med uppsatsen var att svara på frågan om det råder en sekulariseringsprocess i Finland, och i vilken mån den har kommit att omfatta såväl den allmänna som den privata sfären. Jag gjorde detta genom att studera olika texter och teorier om religion och sekularisering som betonar postmodernitet, individualism och konsumtion, och sedan jämföra det med statistik och fakta gällande religiositet i Finland. Jag har dragit slutsatsen att en sekulariseringsprocess i viss mån förekommer i Finland. De strukturella ändringarna som karakteriserar postmodernitet i form av en lösgöring från traditionella gemenskaper och auktoriteter, en ökad individualisering och masskonsumtion, står i enlighet med vad statistiken berättar om den finska religiositetens natur och sekularisation idag. Den påverkar dock för det mesta den institutionella dimensionen då det kommer till människors behörighet till kyrkan och det konkreta praktiserandet förknippat med det. Samtidigt har förhållandet mellan kyrka och stat förhållit sig relativt orört redan länge. Antalet behöriga till kyrkan sjunker, färre människor deltar i gudstjänster och en mindre andel fortsätter att tro enligt kyrkans lära. Möjligheten att delta i kyrkans riter tycks vara den största orsaken till att höra till kyrkan. I en tid präglad av lösgörande från traditionella gemenskaper som familj och religion, spelar nu den egna identiteten en större roll i val av alternativa gemenskaper och värden. Samtidigt fortsätter dock den subjektiva och individuella tron att blomstra i form av till exempel tron på gud eller en högre makt, böner och uppfattad religiositet. Religion och religiositet kan därför påstås ha gått mer och mer mot det subjektiva och privata hållet kontra det institutionella. Trots att sekularisation alltså i viss mån förekommer, kan Finland inte påstås vara ett sekulariserat land. Varken från det allmänna perspektivet som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat där det klart förekommer samarbete, eller från det privata som innefattar individuell tro och praktiserande där de subjektiva och individuella formerna av religiositet än idag blomstrar.

Temat på denna avhandling är euroskepticism i Tysklands och Frankrikes högerpopulistiska partier, med fokus på Alternative für Deutschland (AfD) och Rassemblement National (RN). Båda är typexempel på högerpopulistiska partier som använder sig av euroskepticism i sin politik. Både Tyskland och Frankrike är gamla, etablerade EU-medlemmar med en lång historia av starkt understöd för EU och europeisk integration, samt stor inflytelse i EU. Under det senaste årtiondet har RN i Frankrike och AfD i Tyskland fått en betydlig position i politiken. Mitt syfte är att förklara varför genom att studera vardera lands historia och politiska klimat, samt kartlägga anknytningar mellan euroskepticism och populism. Euroskepticism är en politisk position som innebär kritik mot Europeiska unionen och europeisk integration. Därifrån vidare kan euroskeptiker delas i hårda eller mjuka euroskeptiker enligt Taggart och Szczerbiak (2008a). Mjuk euroskepticism innebär en position av understöd för vissa aspekter av EU, som EU-medlemskap, men kritik för EU-policyer och en vilja att reformera unionen. Hård euroskepticism innebär viljan att nationen utträder EU, motvilja för europeisk integration och synen på EU som en icke-reformbar institution. Kopecky och Mudde (2002) euroskeptiska partier in i fyra kategorier euroentusiaster, europragmatiker, euroskeptiker och euroförkastare. Det franska partiet Rassemblement National representerar mjuk euroskepticism. De är ett gammalt parti, grundat på 1980-talet som hårt euroskeptiskt, men efter Marine Le Pens val som partiledare på 2010-talet har partiet mjuknat sina hårdaste åsikter. Det tyska partiet Alternative für Deutschland representerar hård euroskepticism. Det grundades 2013 med en mjuk euroskeptisk position, men genomgick en evolution till allt hårdare politik och är numera ansedda ett extremhöger parti. Enligt Kopeckys och Muddes (2002) definition ligger RN i euroskeptiker kategorin och AfD som euroförkastare. Båda partierna har använt sig av europeiska kriser, som eurokrisen, migrationskrisen samt övrig populistisk retorik om EU som en elitistisk institution som inte tar i beakta sina medlemsländers suveränitet. Både euroskepticism och populism innebär en kritik mot upplevda politiska eliter. Det nuvarande politiska tillståndet i den Europeiska unionen och dess medlemsländer har gett dessa partier en platform.

Diskussionen om ytterligare en sänkning av rösträttsåldern från 18 år till 16 år beskriver klart en skillnad mellan de som är för respektive emot en sänkning av rösträttsåldern. Mitt syfte med denna avhandling är tudelat. Först diskuterar jag vilka argument som är för och vilka som är emot en sänkning av rösträttsåldern till 16 år och för det andra analyserar jag hur en sänkning av rösträttsåldern till 16 år i Finlands riksdagsval val skulle ha för konsekvenser för partiernas understöd och ställning, samt påverka valens resultat. Tidigare forskning om sänkning av rösträttsåldern visar att forskning som är emot en sänkning argumenterar för att ungdomar under 18 år inte är tillräckligt politiskt mogna att rösta. Jag har använt en kvantitativ empirisk undersökningsmetod i avhandlingen. Analysen genomfördes med hjälp av statistik och material från statistikcentralen och undersökningen av Finlands nationella riksdagsval 2019 och resultatet i Finlands riksdagsval 2019. Detta resulterade i ett hypotetiskt valresultat av Finlands riksdagsval 2019 med 16–17-åringars röster medräknade. Resultaten visade att introducerandet av en ny ung väljargrupp i politiken påverkar partiernas understöd och ställning. Ungdomar har olika partipreferenser jämfört med äldre väljargrupper. Det kunde ge politiken en bredare åsiktsrepresentativitet och en mångfald av flera nya synpunkter. Vidare forskning och utvärdering av 16–17-åringars rösträtt kunde utföras genom pilotförsök i val, tyngre betoning på skuggval och djupare forskning i ungas politiska mognad och ungas intresse för politik.

Målet med denna avhandling är att ta reda på varför sverigesvenskar söker sig till varandra via Facebook-gruppen Svenskar i Helsingfors och vad gruppen har för funktion för dess medlemmar både online och offline. Jag presenterar bakgrund som utgår ifrån tidigare forskning om sverigesvenska erfarenheter i Helsingfors samt om migrationsforskning med fokus på sverigesvenskar som flyttat till Helsingfors. Jag har intervjuat tre sverigesvenskar som deltar i Facebook-gruppen Svenskar i Helsingfors både online och offline genom att gå på så kallade Svenskträffar som anordnas genom Facebook-gruppen. Jag har talat med intervjupersonerna om deras relation till gruppen på Facebook och dess fysiska träffar. Jag kommer fram till att de intervjuade personerna alla känner ett behov av att umgås i ett sverigesvenskt sammanhang och att gruppen förbättrat deras sociala liv i Helsingfors. Totalt utfördes tre semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Jag utgick från 18 frågor även om följdfrågor också ställdes för att få en helhetsbild av intervjupersonernas bakgrund och deras anledningar till att söka sig till Facebook-gruppen Svenskar i Helsingfors. Jag drar slutsatsen att trots sverigesvenskar kommer i kontakt med det svenska språket genom finlandssvenskar och deras medier ändå finns ett behov för intervjupersonerna att tala med sverigesvenskar. Jag påpekar samtidigt att det inte går att dra stora slutsatser utifrån endast tre intervjuer.

Kandidaatintutkielmani on kirjallisuuskatsaus tekijöistä, jotka lisäävät hyvinvointia HBTIQ+ -nuorten elämässä. Opiskelen sosiaalityötä Svenska social- och kommunalhögskolanissa, ja aloitin kandiseminaarini syksyllä 2021. Tutkielman aihe oli helppo valita, ja sen päätettyäni olenkin pysynyt siinä koko prosessin ajan. Kirjallisuuskatsauksen olin päättänyt tekeväni jo ennen tutkielman aloittamista. Kvalitatiivinen, induktiivinen sisällönanalyysi valikoitui menetelmäksi ensimmäisten seminaarien aikana. Tutkimuksen tavoitteena on nostaa esille sellaisia tekijöitä HBTIQ+ -nuorten elämässä, jotka lisäävät heidän hyvinvointiaan. Kirjallisuuskatsaukseeni on otettu mukaan sekä nuorten itse esille tuomia että tutkijoiden löytämiä tekijöitä. Tutkimuskysymys on seuraava: mitkä tekijät tutkijoiden ja HBTIQ+ -nuorten mukaan lisäävät ja edistävät HBTIQ+ -nuorten hyvinvointia? Aiemmissa tutkimuksissa on pitkälti keskitytty tutkimaan niitä tekijöitä, jotka vaikuttavat HBTIQ+ -nuorten hyvinvointiin negatiivisella tavalla. HBTIQ+ -nuorten hyvinvointi on heikompaa verrattuna muihin nuoriin, tähän lopputulokseen ovat tulleet useat tutkimukset. Olen tutkielmassani nostanut esille muutamia faktoja tähän liittyen. Mainitsen myös mitä erityisesti Suomessa on aikaisemmin tehty HBTIQ+ -nuorten hyvinvoinnin edistämiseksi. Tutkimuksia siitä, miten nuoret voivat huonosti vaikuttaa olevan huomattavasti enemmän kuin tutkimuksia siitä, miten nuorten hyvinvointia voitaisiin edistää ja ylläpitää. Päätin tästä kiinnostuneena ottaa hyvinvoinnin lisäämisen näkökulmakseni. Tutkielmani teoriapohjiksi valikoituivat kriittinen sosiaalityö, queerteoria sekä queer-sosiaalityö. Kriittinen sosiaalityö antaa sosiaalityöntekijöille työkaluja tutkia yhteiskuntaa kriittisestä näkökulmasta. Miksi yhteiskunta on sellainen kuin on? Toisiko asioiden ja toimintamallien kehittäminen mukanaan jotain parempaa? Kriittinen sosiaalityö myös painottaa yhteiskunnan vastuuta yksilön vastuun sijaan. Sosiaaliset ongelmat ovat seurausta siitä, kuinka yhteiskunta on rakennettu. Enemmistön luomat struktuurit ja käytännöt eivät sovi kaikkien elämäntilanteisiin. Kriittinen sosiaalityö on rakentunut usean teorian pohjalta, ja kehittynyt ajan saatossa sellaiseksi kuin se tänä päivänä on. Queerteorian on sanottu olevan vaikea selittää. Toisaalta se, että teoria on vaikea selittää, voi myös toimia sen määritelmänä. Queerteoria on kokoelma useiden tutkijoiden ajatuksia, se on joustava ja avoin muutoksille. Tämä teoria on suhteellisen uusi, se on syntynyt noin 1990-luvulla. Sosiaalityön tutkimusta queer-näkökulmasta on vähän. Queerhenkilöitä on jokaisessa osassa yhteiskuntaa, kuten sosiaalityöntekijöiden asiakkaitakin. Sensitiivinen lähestyminen queer-spesifeihin ongelmiin sekä tietämys niin HBTIQ+ -vähemmistön kuin muidenkin vähemmistöjen erityispiirteistä olisi todella tärkeää sosiaalityöntekijöille. Tutkimusmateriaalini on 11 tieteellistä artikkelia. Artikkelit on haettu Helkan ja Google Scholarin hakumoottoreiden sekä useiden eri hakusanayhdistelmien avulla. Analysoin artikkelit kvalitatiivisen sisällönanalyysin tyyliin. Luin kaikki artikkelit useaan kertaan läpi, etsin niistä yhteneviä tekijöitä ja sitten kirjoitin löydöksistäni. Jaoin löytyneet tekijät viiteen eri kategoriaan, 1. Perhesuhteet, 2. Ystävyyssuhteet ja muut ihmissuhteet 3. Mahdollisuus olla avoimesti oma itsensä, 4. Koulu sekä 5. Yhteenkuuluvuus. Tuloksista raportoin jokaisen kategorian yhteydessä. Yhteenvedossa yhdistin teoreettista viitekehystä ja tutkimuksen tuloksia toisiinsa. Katsauksen lopussa pohdin vielä kandidaatintutkielmaprosessia kokonaisuudessaan: mitä opin, mitä olisin tehnyt toisin, minkälaista tutkimusta toivoisin jatkossa näkeväni valitsemani aiheen piirissä.

Att växa upp i riskfyllda familjeförhållanden är ett hot mot barnets utveckling och välmående. Syftet med avhandlingen har varit att på basis av tidigare forskning utreda några av de vanligaste direkta familjerelaterade riskfaktorerna för barnets utveckling och belysa skyddsfaktorer som kan främja barnets resiliensutveckling i dessa riskfyllda familjeförhållanden samt öka förståelsen för olika åtgärder som kan förstärka resiliensutveckling hos de riskutsatta barnen. Problemområdet har studerats med hjälp av följande forskningsfrågor: Hurdana familjerelaterade riskfaktorer finns det för barnets utveckling? Vilket slags skyddsfaktorer har en positiv inverkan på barnets resiliensutveckling i riskfyllda familjeförhållanden? På vilket sätt kan barnets resiliensutveckling förstärkas? Den teoretiska referensramen som har använts i denna litteraturgenomgång är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och Bowlbys anknytningsteori, som erbjuder perspektiv på barnets utveckling i samspel med sin omgivning och således också på barnets resiliensutveckling i riskfyllda familjeförhållanden. Resiliens är ett omfattande och svårdefinierat begrepp som handlar om barnets motståndskraft mot att utveckla psykiska problem trots svåra livssituationer och har sitt ursprung i komplexa samspelet mellan individuella egenskaper i förhållande till omgivningen. Resultaten har visat att de familjerelaterade riskfaktorerna som har fokuserats på i denna avhandling, dvs. familjedisharmoni, förälders alkoholmissbruk, förälders psykiska sjukdom samt barnmisshandel och omsorgsbrist, uppträder vanligen samtidigt och samspelar med varandra. Multipla familjerelaterade riskfaktorer kan ses som ett seriöst hot mot barnets sunda psykosociala utveckling och ju flera familjerelaterade riskfaktorer det finns i ett barns liv desto större är risken för att barnet drabbas av olika psykosociala problem. Vid sidan av reducering av de redan existerande riskfaktorer bör det också fokuseras på resiliensfrämjande skyddande faktorer. Skyddsfaktorer på individuella, familje- och omgivningsnivån kan hindra riskfaktorernas inverkan och hjälpa barnet att klara av de motgångar de har utsatts för. Barnets resiliens kan således förstärkas genom olika åtgärder på flera olika nivåer. I det förebyggande arbetet med de utsatta barnen och deras familjer är det viktigt att koncentrera sig på det positiva som finns och planera stödåtgärder enligt de enskilda barnens och familjernas behov. Övergången av familjerelaterade riskfaktorer från en generation till en annan kan förebyggas med hjälp av tidiga interventioner och ett aktivt arbete med de riskutsatta barnfamiljerna.

Den svenspråkiga journalistiken i Finland är liten, den opinionsbildande journalistiken är ännu mindre. När den avgränsas uttryckligen till den opinionsbildande journalistik som publiceras på de svenskspråkiga tidningarnas ledarsidor samt de journalister som arbetar som ledarskribenter är den ännu mindre. Det finns tolv ledarskribenter verksamma på svenska. Att vara professionell opinionsbildare och ledarskribent på svenska i Finland innefattar dessutom det att man arbetar i en minoritetskontext med allt vad det innebär gällande specifika sakfrågor men också i fråga om hur man förhåller sig till majoriteten. Den opinionsbildande journalistiken är i förändring världen över. I och med att webbforum och sociala medier breder ut sig är opinionsjournalistiken i förändring. I dag kan alla inte bara ha en egen åsikt, utan också med lätthet publicera den. Hur inverkar det här massiva flödet av åsikter på de professionella opinionsjournalisterna, det vill säga ledarskribenterna? Syftet med den här kandidatavhandlingen är att utreda ledarskribenternas attityder om sitt arbete och om hur livskraftig de anser att den opinionsbildande journalistiken på svenska i Finland är just nu. Det här är relevant att undersöka, eftersom den opinionsbildande journalistiken och debattklimatet över hela världen förändrats märkbart under 2000-talet. Traditionellt har den opinionsbildande journalistiken gått hand i hand med printmedia och papperstidningen. Digitaliseringen påverkar givetvis det här och inte minst verksamhetsförutsättningarna för den opinionsbildande journalistiken. Forskningsmetoden som används är kvalitativ forskningsintervju. Valet av metod motiveras med att informanternas subjektiva uppfattning om ämnet ligger i fokus i och med forskningsfrågan ”Vilka är ledarskribenternas attityder till den svenskspråkiga opinionsbildande journalistikens livskraftighet 2016?” Enligt den norske forskaren Steinar Kvale är den kvalitativa forskningsintervjun lämplig bland annat när avsikten med studien är att beskriva informanternas upplevelser och självuppfattning eller klargöra och utveckla informanternas perspektiv på något, vilket är fallet i den här studien. Enligt den brittiska forskaren Judith Bell ligger den kvalitativa forskningsintervjuns styrka i dess flexibilitet. Jag bildade mig en helhetsuppfattning om materialet med hjälp av meningskoncentrering. En slutats man kan dra av informanternas svar är att de flesta tidningar har, om inte en direkt linje, så i varje fall definierade värderingar, någonting som inte var självklart tidigare. En annan slutsats man kan dra är att arbeta som opinionsbildare med den finlandssvenska minoriteten som publik finns särskilt känsliga frågor och de allra känsligaste är de som gäller minoritetens existens, till exempel den obligatoriska skolsvenskan. En ytterligare slutsats man kan dra är att debattklimatet förändrats under de senaste femton åren. Enligt informanterna har människors åsikter polariserats och blivit mer extrema. Och i den mån moderata åsikter existerar i den offentliga debatten får de inget utrymme, de försvinner bland de mer extrema ståndpunkterna. Forumen för debatt och sätten att debattera har också förändrats under de senaste femton åren vilket påskyndat denna polarisering. I undersökningen framkom att samtliga informanter har en stor medvetenhet om den pressade ekonomin i branschen. De anser att de främsta orsakerna till det här är digitaliseringen och printmedias tillbakagång. De största återverkningarna som det här fått på ledarskribenternas arbete är att det inte längre finns tillräckligt mycket tid att läsa på som tidigare och på en av ledarredaktionerna ska också samma mängd jobb göras av färre människor. Vilken är den svenskspråkiga opinionsbildande journalistikens livskraftighet i Finland 2016? Svaret på forskningsfrågan är tudelat. Å ena sidan är den livskraftig eftersom ledarskribenterna är kunniga, kompetenta och i huvudsak pålästa. Å andra sidan är det förstås en resursfråga. Ledarredaktioner sammanslås och producerar nu för tiden ofta ledare och övriga opinionstexter för flera tidningar. Trots att det här tenderar att öka professionalismen, när flera ledarskribenter samverkar i en och samma produktionsmiljö, leder det otvivelaktigt till att de oberoende debattrösterna blir färre. De professionella debattrösterna på svenska i Finland är redan få sedan tidigare. Allt färre debattröster hämmar den professionella opinionsbildningen och i förlängningen samhällsdebatten på svenska i landet.

Klimatförändringen är till sin natur ett lömskt problem (wicked problem) och det finns ingen patentlösning på hur man ska ta sig an den. Det som gör klimatfrågor extra komplexa är att det är svårt att veta vilka lösningar som fungerar och vilka åtgärder som genererar bästa resultat. Då kraven på hållbara lösningar ständigt stiger krävs innovativa och banbrytande sätt att tänka. I det rådande ekonomiska klimatet behöver stat och kommun nya verktyg för att finansiera denna övergång till hållbarhet och svara på det brådskande behovet av resultat. Konventionella styrningsformer måste utmanas och omformas, och sektoröverskridande samarbete krävs för att svara på den paradoxala strävan efter samtidig ekologisk hållbarhet och ekonomisk vinst. Syftet med den här avhandlingen är att utreda ifall så kallade ”Environmental Impact Bonds” (hädanefter EIB), kunde vara en alternativ modell för att finansiera de investeringar som krävs för att möta de stigande kraven på omedelbara lösningar och resultat. Avhandlingens teoretiska referensram bygger på Public Private Partnerships (hädanefter PPP, sve. offentlig-privat partnerskap) och Private Finance Initiative (hädanefer PFI, sve. privat finansieringsinitiativ), eftersom PFI-kontraktet till stor del är uppbyggt på samma sätt som utfallskontrakt. Med stöd av denna teori har ett ramverk för förutsättningar strukturerats, och EIB har sedan genom en kvalitativ innehållsanalys testats i relation till dessa idealscenarier. Vad man genom att se på resultaten av denna analys kan konstatera, är att vi för att få det mesta ut av modellen måste veta vad man ska satsa på och var och hur är det mest lönsamt att använda sig av EIB. Ju säkrare och mer etablerad modellen blir, desto attraktivare blir den också för investerare. Om vi ska kunna finansiera de projekt som krävs för att nå de hållbarhets målen som ställs, behöver vi nya modeller och drivna investerare.