Browsing by Title

Syftet med avhandlingen är att utforska förhållningsätt till barnens delaktighet i beslutsfattande efter separation. Delaktighet i den här kontexten kan betyda till exempel utdelning av information, utredning av barns åsikt, hörande av barn, diskussion med barn, barncentrisk medling eller beslutsfattning tillsammans med barn. Delaktighet är en grundläggande rättighet som fastställs i Förenta Nationens barnkonventionens artikel 12 och annanstans i lagstiftning. Delaktighet begränsas av andra relevanta rättigheter, såsom rätten till skydd och trygg omgivning. Verkställande av olika delaktighetsrätter kräver i praktiken kontextuell och individuell bedömning. Sammanställning av forskning kring delaktighetsfrågor kan bidra till mer systematisk tolkning om 12. artikel och relevanta lagar samt hjälpa sakkunniga att utvärdera sitt förhållningssätt till delaktighet. Den kan också synliggöra olika vetenskapsområdenas grundinställningar, kulturella faktorer och värden som påverkar olika inställningar om barn som familjemedlem, medborgare och rättsinnehavare. Den kan även bidra till att upptäcka god eller dålig praxis eller omständigheter som påverkar verkställande och nekande av delaktighet. Beslut gällande delaktighet kan vara mycket betydelsefulla för barn vid en skilsmässa eller separation. Beslutet kan ha konsekvenser både nu och långt in i framtiden. Avhandlingens strategi är att kartlägga förhållningssätt som finns i inhemsk och internationell forskning samt granska hur dessa förhållningssätt motiverats. Till analysen valdes 40 texter. Materialet består av vetenskapliga artiklar och akademiska texter från olika discipliner. Kontexten för barndelaktighet i texter varierar från officiella familjerättsliga beslutsfattningssituationer till mer informella arenor. Avhandlingens resultat presenterar synen och motiveringar från forskarna, barn, föräldrar och sakkunniga i familjerättsliga sammanhang. Roger Harts och Harry Shiers modeller om barndelaktighet används som teoretiska referensramar. Olika förhållningssätt och grunder till dem utforskas genom kvalitativ innehållsanalys. Olika förhållningssätt och motiveringar upptäcktes i materialet. Beroende på situationen kunde barnens delaktighet bemöta kritiska, neutrala, positiva eller idealistiska inställningar, men även ambivalens, likgiltighet och avvisande. Olika inställningar kan vara ett resultat av ett spänningsfyllt förhållande mellan olika rättigheter och varierade tolkningar av barnens kompetens. Skilsmässa- och separationssituationer ses som komplexa arenor, där barns ställning är att vara objekt till ett beslut, medverkare, informant och aktör. Även om artikel 12 inte direkt begränsar delaktighet av en del barn, kan vuxna i praktik begränsa det. Begränsning grundas till exempel med hänvisning till olika attributen hos barn. Ålder, psykisk status eller antagen kompetens förekommer som orsak till nekat delaktighet men delaktighet regleras även på grund av kontextuella orsaker, till exempel på grund av våldssituation eller graden av vårdnadstvist för att skydda barn och trygga barns familjerelationer. Inom beslutsfattning bör en beakta flera och ibland motsatta intressen samt barns bästa. En utomstående beslutsfattare kan hamna agera enligt osäker information eller utan tillräcklig kunskap om barnens situation, vilket kan synas som ambivalens emot delaktighet.

I kandidatavhandlingen undersöktes huruvida tre olika recepten på musikläroanstalternas organisering – lärandekultur, HR-ledarskapet och extern växelverkan eller nätverksstrukturer – har en legitimerad ställning sett ur undervisnings- och kulturministeriets och utbildningsstyrelsens perspektiv. De oberoende variablerna var lärandekultur, HR-ledarskap och nätverksstruktur och den beroende variabeln var legitimitet. Det ställdes tre olika hypoteser: 1. Utvecklandet av lärandekultur förstärker musikläroanstalternas legitimitet, 2. HR-ledarskapet förstärker musikläroanstalternas legitimitet och 3. När musikläroanstalterna bildar nätverk de uppnår starkare legitimitet. Som den teoretiska referensramen användes den nyinstitutionella teorin som betonar att organisationer måste söka legitimitet från de styrande instanserna dvs. anpassa sig till de accepterade normerna för att kunna överleva. Undersökningen gjordes genom att analysera Stadsrådets redogörelse om kulturens framtid, Den kulturpolitiska strategin för år 2025, utbildningsstyrelsens läroplansgrunder för den grundläggande konstundervisningen samt utbildningsstyrelsens resultatavtaltet för år 2016 och 2017 och verksamhets- och ekonomiplan för 2016–2019. Centrala upptäckter var att alla tre recepten verkar ha en legitim ställning ur undervisnings- och kulturministeriets perspektiv. Däremot analysen av läroplansgrunderna ledde till den slutsatsen att ingen av de tre recepten kan förstärka legitimiteten. Eftersom det är sist och slutligen läroplansgrunderna som styr organiseringen av musikläroanstalternas verksamhet, förkastades alla tre hypoteser. Även om analysen av läroplansgrunder inte förstärkte hypoteserna nämndes utnyttjandet av nätverk i andra dokumenten. Detta gav upphov till framtida forskningen att ge forslag på hur musikläroanstalterna skulle kunna utnyttja nätverk för att få mera fotfäste i den politiska diskussionen.

Syftet med denna avhandling är att granska vilka förutsättningar för implementering Helsingfors universitets jämställdhetsplan 2021–2024 har. Detta görs eftersom forskning i implementeringsprocesser har visar att en interventions framgång inte beror på själva interventionen, utan snarare på själva implementeringsprocessen. För jämställdhetsplaner innebär detta att de faktiskt måste implementeras för att de ska uppnå sitt syfte, som är att främja jämställdheten vid en läroanstalt eller arbetsplats. För att jämställdhetsplanen vid Helsingfors universitet ska kunna integreras till den dagliga verksamheten vid universitetet är det viktigt att jämställdhetsplanen präglas av sådant innehåll som enligt teorin främjar implementeringen av en intervention. Avhandlingen granskar ifall detta är fallet genom en kvalitativ dokumentanalys där jämställdhetsplanen analyseras för att identifiera faktorer som enligt teorin har en inverkan på implementeringsprocessen. Dessa faktorer presenteras först i den teoretiska referensramen, och därefter kommer själva analysen. Avhandlingens huvudsakliga resultat är att Helsingfors universitets jämställdhetsplan för 2021–2024 har goda förutsättningar för att implementeras på ett berömligt sätt, trots att vissa brister i jämställdhetsplanen har identifierats.

Demokrati och delaktighet i beslutsfattandet är en allt viktigare fråga för kommuner i Finland. Delaktigheten för speciellt utsatta grupper regleras av FN både i konventionen för personer med funktionsnedsättning och konventionen för barnens rättigheter, samt i framtiden möjligen också i en konvention för äldre personers rättigheter. Avgöranden från Justitieombudsmannen påvisar också hur viktigt det är att ta med kommuninvånare, speciellt utsatta grupper, i beslutsfattandet som inverkar på deras möjligheter att vara delaktiga. Att komma till ett entydigt svar på forskningsfrågan ”Vilka juridiska verktyg i kommunen kan stärka lokaldemokratin?” är mycket krävande eftersom avhandlingen visar på att lokaldemokratin är mycket mångfacetterad och påverkas av många olika juridiska aspekter. Det bör ändå konstateras att det mest konkreta verktyget som kan påverka lokaldemokrati är ett delaktighetsprogram, både på basis av jämförelsen och de olika nationella och internationella påverkande aspekter som behandlas. I ett delaktighetsprogram redogörs för både konkreta problemområden och möjliga lösningar. På det sättet fungerar delaktighetsprogrammet som ett av kommunen skapat juridiskt verktyg, som förverkligar vad som föreskrivs i kommunens förvaltningsstadga och nationell lagstiftning. För att svara på forskningsfrågan jämför denna avhandling även Borgå, Lahtis och Vasa och granskar städernas delaktighetsfrämjande åtgärder. Det är krävande att dra en entydig slutsats om vilken kommun som bäst följer lagstiftningen och rekommendationer kring temat. Alla tre kommuner kunde ändå dra nytta av nytänkande från varandras lösningar. En annan aspekt som alla städerna i jämförelsen skulle kunna dra nytta av är att mer konkret beakta FN:s konventioner i sin verksamhet. Detta för att ytterligare öka legitimiteten för betoningen av olika utsatta gruppers deltagande i beslutsfattandet. Det är nämligen viktigt att inse hur FN via sina konventioner inverkar på hur delaktighetsfrämjande åtgärder ser ut och utan dessa bestämmelser skulle kommunens förhållningssätt kunna se mycket annorlunda ut. Den europeiska nivåns inverkan på kommunaldemokrati och delaktighet tas också upp. Frågan om huruvida internationella eller nationella närverk kan stöda invånardelaktighet i kommuner behandlas avslutningsvis.

Ungas (12–19 år) fysiska inaktivitet är ett hälsoproblem i Finland och hela världen. Därför är det av stort intresse att undersöka vad som påverkar motionsbeteende och hur man kan främja motionsvanorna. Denna avhandling är en litteraturöversikt vars syfte är att utgående från tidigare vetenskaplig forskning klargöra hur socialt stöd från familj, vänner och jämnåriga samt andra vuxna kan inverka på ungas fysiska aktivitet och motionsvanor. Motion kan definieras som all kroppslig rörelse som förbrukar energi och innebär både vardagsmotion och deltagande i organiserad idrottsverksamhet. Socialt stöd kan definieras som att två individer utbyter resurser som givaren eller mottagaren upplever främja mottagarens välbefinnande, eller har intentionen att göra det. Socialt stöd kan anta olika former och delas in i flera olika typer. Resultaten visar att motionsbeteende allmänt kan möjligtvis påverkas av många olika faktorer, däribland motivationsrelaterade samt socialkognitiva faktorer, exempelvis nivån av självbestämmande och självförmåga, hur man planerar sitt beteende och om man har (inre eller yttre) motivation. Socialt stöd visade sig ha inflytande på ungas motionsbeteende, dels genom att påverka just de motivationsrelaterade och socialkognitiva faktorerna, och stödet kan komma från vänner, familjen och andra vuxna, som gymnastiklärare och tränare. Familjens, vännernas och jämnårigas samt andra vuxnas stöd kan påverka motionsbeteendet med dels samma mekanismer, dels med olika. Olika sätt på vilka socialt stöd kan inverka på motionsbeteende är att det kan höja på självförmåga, ändra attityder, motivera, möjliggöra deltagandet i motionsaktiviteter samt förbättra motionsprestationer som i sin tur kan aktivera unga mera till att motionera. Slutsatser som man kan dra är således att socialt stöd kan påverka motionsbeteende på många olika sätt, men det är inte helt klart till vilken nivå det påverkar och om någon form av socialt stöd påverkar motionsbeteende mera än någon annan. Olika personer kan också reagera på olika sätt på stödet. I framtida forskning vore det intressant att ta reda på kausaliteter, ifall det är någon form av stöd som har större inflytande, hur intentionen till att motionera påverkar motionsbeteendet samt hurdana motionsfrämjande interventioner, som skulle fungera.

Mitt syfte är att granska vilka definitioner av begreppet delaktighet, samt hur brukarnas delaktighet beskrivs i verksamhets- eller projektplaner hos fyra aktuella projekt inom den inhemska mathjälpen. Tidigare forskning och teori om delaktighet har visat att det är ett mycket mångfacetterat begrepp, och att det som fenomen är dynamiskt samt upplevs subjektivt och relationellt. I avhandlingen har jag närmat mig materialet med induktiv kvalitativ innehållsanalys och haft tidigare forskning och olika teorier om delaktighet som referensram. Jag har valt att göra en induktiv och subjektiv analys eftersom delaktighet är ett så pass brett fenomen och jag inte haft som syfte att få fram en enkel definition av det, utan velat hålla en öppen attityd till materialet. I analysen av materialet fick jag fram fyra stycken huvudkategorier som representerar de olika sätten delaktighet beskrivs i texterna. Kategorierna är 1. Social delaktighet. 2. Delaktighet genom brukarmedverkan och brukarorientering. 3. Delaktighet genom aktivt deltagande. 4. Delaktighet i arbetslivet och arbetsgemenskap. De syner på delaktighet som syntes mest i materialet ingår i kategorierna 1 och 4. I materialet var det alltså vanligast att delaktighet diskuterades i samband med brukarens eget sociala deltagande eller i koppling till brukarens möjlighet att delta genom brukarmedverkan eller brukarorientering.

Attityder är ett av de mest välforskade områden inom socialpsykologin. Syftet med avhandlingen är att beskriva hur negativa intergruppsattityder uppstår och hur dessa kan förändras utgående från tidigare socialpsykologisk forskning. Avhandlingens avsikt att bidra till det socialpsykologiska forskningsområdet med en klar översikt över vad forskning har visat leder till uppkomsten och förändrandet av negativa intergruppsattityder, och således bedrivs avhandlingen som en litteraturstudie. De främsta teorierna som används i avhandlingen angående uppkomsten av negativa intergruppsattityder är den sociala identitetsteorin, den realistiska gruppkonfliktteorin och den integrerade hotteorin. Gällande attitydförändringar är de främsta teorierna som används i avhandlingen teorin om kognitiv dissonans, självperceptionsteorin samt kontakthypotesen med vidare utarbetningar av hypotesen. Avhandlingen visar hur upplevelser av hot mot ingruppen i samband med negativa emotioner mot utgruppen är den främsta anledningen till negativa intergruppsattityder, och att olika former av positiv kontakt är effektiv i att minska negativa intergruppsattityder. Intergruppsattityder förbättras således genom att uppfattningen av att utgruppen är hotande elimineras.

Tiedekunta/Osasto – Fakultet/Sektion – Faculty Laitos – Institution – Department Svenska social- och kommunalhögskolan Tekijä – Författare – Author Joel Ramón Åke Sjögren Työn nimi – Arbetets titel – Title Frivilligarbete – varför ställer individer upp för andra? Oppiaine – Läroämne – Subject Socialpsykologi och psykologi Työn laji – Arbetets art – Level Kandidatavhandling Aika – Datum – Month and year Okt 2017 Tiivistelmä – Referat – Abstract Frivilligarbete har blivit en viktig del av samhället, speciellt inom tredje sektorn. Tidigare studier har försökt förklara frivilligbeteende med en enda bakomliggande orsak till att en individ engagerar sig. Få studier har tagit i betraktande vad som inverkar på beslutandeprocessen hos individer och hur dessa sammanhang kan förstås. Studier tyder däremot på att den sociala miljö som individen befinner sig i är av stor betydelse för frivilligbeteendet, och respondenter understryker att de kontribuerar p.g.a. flera olika motiv. Frivilligbeteendet är alltså komplext då människor i ett alltmer individualistiskt samhälle fortfarande beslutar att ägna sig åt kollektivistiskt frivilligarbete. Syftet med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning kritiskt granska de främsta motiven till att personer utför frivilligarbete. De primära källorna utgörs av internationella tidskrifter som behandlar frivilligbeteendet. Resultaten tyder på att övervägandet av för- och nackdelar, sociala resurser, situationsbundenhet, ålder, rollidentitet, socioekonomisk status och altruistiska tendenser tillsammans förklarar frivilligbeteendet utförligast. Befrämjande av karriär, enskilda jobbmöjligheter samt uppbyggande av identitet är centrala bakomliggande motiv. Enskilda orsaker kan inte förklara heltäckande varför individer utför volontärarbete. Sammanfattningsvis kan en ökad förståelse för fenomenet bidra till frivilligorganisationers utveckling samt bemötandet av volontärarbetarnas intressen, för att ge bästa möjliga utgång för bägge parterna. Ytterligare bidrar avhandlingen till att avveckla stereotypier som råder kring frivilligarbete och på det viset till att problematisera den allmänna uppfattningen om volontärarbetare som en del av kollektivet. Avainsanat – Nyckelord – Keywords Frivilligarbete, volontärarbete, motiv, rollidentitet, Den sociala utbytesteorin

Syftet med denna avhandling är att ge en bild av funktionshindrade människors grundläggande och mänskliga rättigheter i undantagstillstånd. I avhandlingen görs en översikt av följderna av covid-19-pandemins begränsningsåtgärder för tryggandet av funktionshindrades grundläggande och mänskliga rättigheter. Covid-19-pandemins undantagstillstånd har kastat ljus på den institutionell diskriminering som funktionshindrade personer ännu på 2020-talet hamnar uppleva. Inom den funktionshindrade människogruppen finns en människogrupp som ofta blir bortglömd. Personer med intellektuell funktionsnedsättning har ofta begränsade möjligheter att uttrycka sig i fråga om självbestämmande, vilket gör funktionshindrades intresseorganisationers uttalanden nödvändiga i beslutsfattande. Rörelsefriheten är en rättighet som tryggas för alla människor, såväl på grundlagsnivå som i internationella människorättsfördrag. De myndighetsutlåtanden och rättsfall som behandlas i avhandlingen tar ställning till det besöksförbud som sattes upp i serviceboenden och konstaterades vara olagliga. Besöksförbudet är inte en engångsföreteelse, utan begräsningsåtgärderna speglar den allmänna synen på att rättigheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning kan begränsas med lägre tröskel än övriga funktionshindrade samt icke-funktionshindrade. Kränkningar av rättigheter som rörelsefrihet är tätt sammankopplade med institutionell makt, som fortsättningsvis lever kvar. Avhandlingens slutsats är att funktionshindrades grundläggande och mänskliga rättigheter på ett grovt sätt har kränkts i covid-19-pandemins undantagsförhållanden i Finland. För att undvika liknande kränkningar av de allra mest grundläggande rättigheterna, bör de funktionshindrade själva samt intresseorganisationer innefattas i allt beslutsfattande som gäller dem och deras rättigheter. Personer med intellektuell funktionsnedsättning bör behandlas som individer och inte som en grupp på basis av en diagnos. Ett funktionshinder i sig berättigar inte frihetsberövande eller användandet av begränsningsåtgärder.

Skolmobbning har länge varit aktuellt inom den allmänna debatten och har forskats om en del genom åren. Eftersom skolmobbning är ett stort problem har det skapats lagliga riktlinjer, vars syfte är att skapa en trygg skolmiljö för eleven. Skolkuratorn bedriver det sociala arbetet i skolan, men vad är kuratorns roll i antimobbningsarbetet? Syftet med denna avhandling är att tillsammans med en överblick av litteratur samt via en kvalitativ undersökning kartlägga skolkuratorns roll i antimobbningsarbetet. Den kvalitativa undersökningen bestod av fyra intervjuer som sedan transkriberades och analyserades. Resultaten visar att skolkuratorns roll är rätt så otydlig, vilket leder till att skolkuratorn arbetar ganska flexibelt och på så vis skapar en egen roll. Skolkuratorns arbete är till en stor del förebyggande och i mobbningsfrågor arbetar skolkuratorn med att öka trivseln i skolorna. Det kommer att belysas likheter samt olikheter i skolkuratorns roll som framkommit via den kvalitativa forskningsintervjun samt vad i antimobbningsarbetet borde förbättras. Avhandlingen avslutas med diskussion där litteraturgenomgången och resultat från den kvalitativa intervjuundersökningen knyts ihop.