Browsing by Title

Sedan internet blivit en etablerad del av människors vardag utspelar sig stora delar av det offentliga samtalet på andra ställen än i de traditionella mediekanaler som tidigare haft en nyckelposition. Syftet med avhandlingen är att erbjuda en ingång till hur en så kallad kvantitativ kulturjournalistik, med hjälp av attitydanalytiska metoder, kunde spela en roll i att bevaka detta nya, utspridda offentliga samtal. Med utgångspunkt i den ständigt växande datajournalistiken kartläggs de rådande förutsättningarna för att i journalistiskt syfte avgöra attityden i texter med hjälp av automatiserad attitydanalys. I avhandlingen testas också Python-baserade programmet Textblobs kapacitet som verktyg för attitydanalys. I testerna används ett material bestående av drygt 3000 musikrecensioner ur boken Rock Albums of the '70s: A Critical Guide. Kartläggningen visar att attitydanalys är ett forskningsområde som har potential att stödja kvantitativ kulturjournalistik. Samtidigt existerar det fortfarande tekniska hinder för attitydanalys, såsom svårigheten att hantera naturligt språk algoritmiskt och risken för diskrepans mellan det textmaterial som används i tester och det som undersöks i praktiken. Det gör att attitydanalys ännu inte kan garantera att journalistikens trovärdighet ökar, vilket innebär att kvantitativ kulturjournalistik inte fyller alla krav som ställs på datajournalistik. Testerna av Textblob visar att programmet inte presterar på en nivå som journalistisk tillämpning skulle kräva. Det som ändå talar för Textblob är dess öppna källkod som gör det möjligt för vem som helst att modifiera och därmed förbättra programmet enligt sina egna behov. Den här avhandlingen ger en fingervisning om hur kulturjournalistiken kan röra sig i riktning mot datajournalistik, i synnerhet hur attitydanalys kan tillämpas inom journalistik. Framtida forskning bör fokusera på att undersöka olika webbskrapningsmetoder för insamling av texter från det utspridda offentliga samtalet, samt på att utföra tester med olika typer av attitydanalysmetoder (till exempel stödvektormaskiner, en textklassificeringsmetod vars prestation förbättras med maskininlärning) och olika typer av textmaterial.

Syftet med denna avhandling var att bilda en uppfattning om vilka utmaningar kontra möjligheter finska fängelsernas rehabiliteringstjänster för kvinnor innefattar, med fokus på fångarnas egna erfarenheter och upplevelser av rehabiliteringstjänsterna. Antalet kvinnliga fångar har fördubblats i Finland under de senaste 30 åren, men det finns relativt lite forskning om fångar och deras rehabilitering under fängelsevistelsen ur ett genusperspektiv. Tidigare forskning visade att de kvinnliga fångarna i Finland har vissa genusspecifika rehabiliteringsbehov och att det finns brist på rehabiliteringstjänster som riktar sig till kvinnor i fängelser. Följaktligen ställdes forskningsfrågorna: Vilka utmaningar finns det gällande rehabilitering av kvinnliga fångar i finska fängelser? Vilka möjligheter finns det för rehabilitering av kvinnliga fångar i finska fängelser? Vilka genusspecifika behov a) kan identifieras b) bör beaktas vid rehabilitering av kvinnliga fångar i finska fängelser? Avhandlingens teoretiska referensram baserade sig på feministisk teori, specifikt Simone de Beauvoirs (2003) teori om kvinnan som ”den Andra” samt teorin om empowerment. de Beauvoirs teori utgår från att kvinnan har tvingats in i rollen som ”den Andra”, ett objekt som alltid definieras i relation till mannen (de Beauvoir 2003). Den epistemologiska utgångspunkten för avhandlingen var socialkonstruktionistisk. Avhandlingens material bestod av en semi-strukturerad intervju med en kvinnlig fånge som placerats i frihet på prov. Materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra tematiska kategorier: utsatthet och att vara ”den Andra ”, möjligheter, genusspecifika tjänster, och skam och identitet. Avhandlingens tillvägagångssätt är abduktivt och de Beauvoirs teori om kvinnan som ”den Andra” tillfogades efter innehållsanalysen. I resultaten redogjordes för respondentens erfarenheter av hur kvinnliga fångar och deras rehabiliteringsbehov blir ”de Andra” i förhållande till manliga fångar. Respondenten identifierade också att ett behov av genusspecifika rehabiliteringstjänster samt kvinnoseparatistisk rehabilitering existerar. De kvinnliga fångarnas erfarenheter både som utövare av och offer för våld avvek från de manliga fångarnas, vilket innebär att kvinnliga fångar har andra rehabiliteringsbehov kring våld. Respondenten beskrev även hur den egna kvinnligheten bemöttes negativt i den mansdominerade fängelsevärlden samt vikten av att rehabiliteringstjänsterna betonade självkänsla och identitet.

Syftet med min kandidatavhandling är att granska huruvida det finns skillnader i hur manliga och kvinnliga politiker representeras i media, samt vilket uttryck dessa eventuella skillnader tar. Som material i avhandlingen används artiklar från Helsingin Sanomat och Suomen Kuvalehti. Artiklarna granskas som helheter genom djupgående analys av diskursen kring politikerna i artiklarna. Som metod använder jag mig av diskursanalys, d.v.s. analys av ord och uttryck i bildandet av meningar . Jag har tytt mig till Seppänen och Väliverronens (2012) definition av metoden som ett analysverktyg av meningar i samhället. Jag använder också representationsteorin som teoretisk referensram i analysen av vilka uttryck politikernas könsrepresentation tar i artiklarna. Därmed utgör teorin också en metod i avhandlingen. Knuutila och Lehtinen (2010) definierar representationer i detta sammanhang som avbildningar och porträtteringar som upprepar och upprätthåller värderingar i samhället. Eftersom avhandlingen har ett visst fokus på medieforskning, behandlas också medierepresentationer som en mera specifik form av representationer i avhandlingen. Enligt Karkulehto (2011) formar medierepresentationer samhällets värdegrund genom att upprepa och upprätthålla normaliserade mönster för representationer av t.ex. kön. Eftersom kön och genus är centrala begrepp i avhandlingen behandlas också grundläggande teorier inom området. Rossi (2010) lyfter fram och problematiserar den binära könsindelningen (man och kvinna), som också syns i vinklingen av denna avhandling. Enligt Rossi har den strama indelningen i män och kvinnor argumenterats för på biologiska grunder, vilka i sig inte är så entydiga som förespråkarna kanske tänker sig. Också Rossis hänvisning till Rubins (1975) tanke om en indelning i kön (biologiskt) och genus (socialt) är av vikt i försök att förstå hur kön byggs upp i samhället. Rossi (2010) lyfter också fram Butlers (2006) tanke om könets performativitet, alltså som någonting som bildas genom konkreta handlingar och upprepningar av dessa. De viktigaste resultaten i avhandlingen är att det finns vissa skillnader i hur kvinnliga och manliga politiker representeras i media. Mest konkret syns skillnaden i antal intervjuade kvinnliga politiker (5 st.) jämfört med antal intervjuade manliga politiker (10 st.) i Helsingin Sanomat. Ett intressant resultat var också att i motsättning till förväntningar lyfte endast en av kvinnorna som intervjuades i Helsingin Sanomat upp sin familj eller sina hemförhållanden. Ett flertal av de intervjuade männen lyfte däremot upp sina familjeförhållanden. I Suomen Kuvalehti intervjuades i sin tur ett större antal kvinnor än män, samtidigt som det ur artiklarna var möjligt att urskilja starkt könande ord och uttryck i beskrivningarna av politikerna.

Denna avhandling undersöker kvinnorepresentationens utveckling i Finland genom att analysera resultaten från riksdagsvalen under det senaste decenniet. Syftet är att bidra med insikter om utvecklingen och de faktorer som påverkar kvinnorepresentationen, samt att jämföra skillnader mellan olika partier. Studien bygger på kvantitativ analys, mer specifikt statistisk analys. Data som analyseras är valdata från riksdagsvalen 2011–2023, där fokuset ligger på andelen kvinnliga kandidater och andelen invalda kvinnor. Resultaten visar att andelen kvinnliga kandidater och invalda kvinnor inte har förändrats drastiskt totalt sett, men att det finns tydliga skillnader mellan partierna, med vänsterpartier som uppvisar starkare kvinnorepresentation. Resultaten diskuteras och analyseras vidare med hjälp av teoretiska perspektiv och tidigare forskning. Slutsatsen är att även om den totala utvecklingen av kvinnorepresentation inte har förändrats mycket, är skillnaderna mellan partier signifikanta och pekar på ideologiska skillnader i synen på kvinnors politiska deltagande. Vidare forskning bör fokusera på de faktorer som bidrar till dessa skillnader och hur politiska partier kan främja en mer jämställd representation.

Forskning har bevisat att kvinnors deltagande i fredsprocessen förbättrar utsikterna för varaktig fred. Som svar på detta godkände FN:s säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Huvudmålet för resolutionen är att förstärka kvinnors roll och beslutanderätt vid konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsbyggande, samt att betydligt öka kvinnors säkerhet och de faktorer som påverkar den. Över femton år senare är fortfarande endast 4 procent av undertecknarna av fredsavtal kvinnor. Dessutom är endast 8 procent av fredsförhandlarna kvinnor. Vad har hänt med implementeringen? Syftet med denna studie är att undersöka hur implementeringen av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet har utvecklats i Finland. I denna studie hänvisar man till de nationella handlingsplanerna då man talar om implementering. Med hjälp av 17 kriterier har innehållet i Finlands tre nationella handlingsprogram undersökts. Resultaten har sedan jämförts med varandra för att se om det skett en förändring i implementeringen. Studiens hypotes är att implementeringen blir mer konkret och specifik i och med att man får mer erfarenhet. Resultaten av innehållsanalyserna bevisar att alla tre handlingsprogram är ganska specifika. Därför är också förändringen av specificitet relativt liten. Den komparativa analysen bevisar också att det finns både skillnader och likheter mellan handlingsprogrammen. Resultaten bevisar att implementeringen av resolutionen har varit god och fortsätter att vara god i Finland. Men på grund av forskningens snäva forskningsmaterial, kan studien inte ge svar på hur väl resolutionen har implementerats i andra land eller på ett globalt plan. Studien tar inte heller i beaktande hur väl Finland har lyckats nå de mål och resultat som handlingsplanerna utarbetat p.g.a. studiens operationalisering av termen implementering.

Medieinnehåll, såsom texter och fotografier, kan bidra med stereotypa normer gällande kön och genus. Genom att synliggöra dessa normer kan man förhoppningsvis åtgärda reproduktionen och spridningen av dem i medier. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur tidningen Hufvudstadsbladet (HBL) porträtterar män och kvinnor i fyra bilder. Avhandlingen utgår från att det finns skillnader i hur män och kvinnor porträtteras i bild och därför görs en jämförelse mellan könen i totalt fyra fotografier. Bakgrunden till avhandlingen har att göra med forskning om att kvinnor är underrepresenterade i nyheter och att männen tenderar att få dominans och makt i sättet hur de porträtteras. Mängden finländsk forskning i ämnet är bristande och därför har jag valt att fokusera på sättet hur män och kvinnor porträtteras på i stället för mängden synlighet de får – ett område som är relativt välutforskat både globalt och i Finland. Metoden för utförandet är bildanalys. Materialet består av fyra fotografier från år 2018 som insamlats från HBL:s webbplats, hbl.fi. Samtliga fotografier är tagna av sammanlagt tre fotografer som arbetar vid HBL och fotografierna är nya – det är alltså inte fråga om arkivbilder. Bildmaterialet analyseras kvalitativt skilt för sig och jämförs sedan med varandra för att hitta mönster i porträtterandet av de två binära könen, män och kvinnor. Materialet är fördelat jämnt så att nyhetssubjektet i två av fotografierna som analyseras är kvinnor och i de övriga två fotografierna är nyhetssubjekten män. Analysen utförs genom att jämföra fotografier av en kvinna och en man där de har en liknande position. Två fotografier av nya verkställande direktörer jämförs med varandra där den ena vd:n är en man och den andra kvinna. I de två andra fotografierna är de fotograferade experter – en man och en kvinna. Undersökningen visar att det finns en tydlig skillnad i hur könen porträtteras i dessa fyra fotografier, trots att nyhetssubjekten har en liknande position. HBL reproducerar en stereotyp bild av män och kvinnor i de här fyra fotografierna – männen uppfattas som mäktiga, starka och viktiga personer som är upptagna med annat, medan kvinnorna porträtteras som mer mottagliga och vänliga personer som söker kontakt.

Temat för denna kandidatavhandling är jämställdhetspolitik. Studien är en jämförelse av partierna Gröna förbundet och Vänsterförbundet och intresset ligger i deras likheter och skillnader gällande jämställdhetspolitik, samt hur de framställer jämställdhetsbegreppet i sina jämställdhetsprogram. Jämförelsen görs som en idealtypsanalys utgående från Freidenvalls och Dahlerups (2005; 2008) diskurser kring jämställdhet. Tanken är att denna kandidatavhandling ska ge givande kunskap om hur jämställdhetspolitik konstrueras och även ge svar på var partierna står i jämställdhetsfrågan. Studien är både komparativ och deskriptiv. Resultatet av studien visar att både Gröna förbundets och Vänsterförbundets jämställdhetspolitik är i enlighet med snabbspårsmodellen, som förespråkar aktiva åtgärder och innefattar en viss otålighet och vilja att uppnå jämställdhet nu. Trots det finns det skillnader partierna emellan. Vänsterförbundet har en mera konfliktbetonad syn på jämställdhet, medan den tydligt saknas hos Gröna förbundet. Båda partierna har ett intersektionellet perspektiv gällande jämställdhet. De saknar dock en tydlig definition på jämställdhet, vilket visar på viss en vaghet i begreppet. Resultatet är intressant med tanke på att partierna är väldigt lika, men att det ändå finns betydande skillnader i hur de konstruerar sin jämställdhetspolitik.

Syftet med min avhandling är att genom en litteraturgenomgång studera (1) ledarskapets roll i krishanteringsprocessen, (2) aspekter i ledarskap som underlättar eller försvårar krishantering, (3) vilka följder aspekterna har samt (4) lösningar till aspekter som försvårar krishanteringen. Kriser har under de senaste åren förekommit väldigt ofta och på grund av globaliseringen sprids de lätt så att de påverkar hela länder och industrier. Därför är det viktigt för organisationer att ha en plan för krishanteringen. En ledare i en organisation har en stor roll då en kris inträffar. Ledaren har ansvar bland annat för att krishanteringsprocessen ska komma igång och att medarbetarna vet vad deras roll är. Det finns vissa aspekter hos en ledare som kan underlätta krishanteringen. Till exempel ledarskapsstilar som karismatiskt ledarskap och stärkande ledarskap har enligt forskning varit fungerande vid kris. Viktiga karaktärsdrag hos en ledare som vill lyckas med krishanteringen är till exempel öppenhet och snabb reaktionsförmåga. En ledare som saboterar krishanteringen genom sitt beteende kan kallas för en destruktiv ledare. Exempel på dessa destruktiva beteenden är undvikandet av ansvar och dåliga kunskaper i kommunikation och samarbete. Det finns inte ett rätt sätt att leda en organisation ur en kris men forskning visar att olika aspekter kan antingen underlätta eller försvåra krishanteringen. Litteraturgenomgången har visat att till och med motsatta ledarskapsstilar eller särdrag kan fungera vid krishantering. Detta bevisar att processen är mångfacetterad och komplicerad.

Åbo Underrättelser har i likhet med många andra mediehus brottats med att hitta en fungerande affärsmodell de senaste 20 åren. Nya aktörer på internet har tagit över en stor del av annonserna medan många människor inte vill betala för material på nätet, även om nya medietjänster som till exempel Netflix och Spotify i viss mån förändrat attityderna. Med den här avhandlingen har jag forskat i vad som kunde ge tidningen Åbo Underrättelser flera betalande digitala prenumeranter. För att ta reda på det har jag valt att intervjua fyra personer som läser de gratisartiklar som ÅU publicerar på sin webbsajt, men som inte betalar för att få ta del av allt innehåll. För att hitta dessa fyra personer använde jag ÅU:s egen Facebooksida, där jag bad intresserade ta kontakt. Respondenterna lottades ut och för besväret fick de en ÅU-prenumeration i sex månader. Värt att nämna är att jag själv jobbar på ÅU. Det kan ha inverkat på respondenternas svar, men min bedömning är att det inte gjorde det i väldigt stor omfattning åtminstone. Intervjuerna utfördes på grund av coronaepidemin per telefon. Målet har varit att få reda på hurdant material icke-prenumeranterna önskar sig för att kunna tänka sig att bli prenumeranter. Tyvärr kan jag inte påstå att jag kom på ett entydigt svar på den frågan, vilket kanske inte heller var att vänta. Orsakerna till att respondenterna inte prenumererar på ÅU är individuella och skiljer sig från varandra. Några röda trådar gick det ändå att finna. Bland annat tyckte flera av dem att de hittar ungefär motsvarande artiklar på andra håll, till exempel på Svenska Yle. Själva priset på en prenumeration, den billigaste kostar 10 euro i månaden, verkade inte övermäktig för respondenterna även om studerandena påpekade att de inte har råd med så många fasta månadsavgifter. Flera av respondenterna påpekade också att det borde vara enklare att testa på ÅU den första månaden, så kanske flera skulle göra det och fastna. Arbetet fortsätter alltså, både på ÅU och andra mediehus, med att hitta den gyllene formeln för att locka till sig flera prenumeranter.

Avhandlingen behandlar lojalitetsprincipen i avtalsförhandlingar av konsumentavtal. Avtalsförhandlingar innebär att avtal ännu inte har upprättats och parterna förhandlar om avtalets villkor. Lojalitetsprincipen är en allmän rättsprincip inom avtalsrätten och är tillämplig redan i avtalsförhandlingarna. Principen innebär att parterna tar hänsyn till varandras intressen. Avhandlingen analyserar lojalitetsprincipen i avtalsförhandlingar, särskilt i fråga om konsumentavtal. Eftersom principen bland annat är beroende av avtalstypen och avtalsparternas ställning är mitt syfte att analysera särskilt på vilket sätt principen uttrycks i förhandlingar mellan näringsidkare och konsument, där näringsidkaren betraktas vara den starkare parten. Temat behandlas med den rättsdogmatiska metoden. I avhandlingen visar det sig att lojalitetsprincipen i avtalsförhandlingar ofta uttrycks som upplysningsplikt. Skyddet av den svagare parten kommer även fram i diskussionen om principens uttryckssätt och tillämpning i förhandlingar av konsumentavtal. Det visar sig att näringsidkaren har en omfattad upplysningsplikt, som anses ha sin grund i lojalitetsprincipen och skyddet av den svagare parten.