Browsing by Title

Forskning har bevisat att kvinnors deltagande i fredsprocessen förbättrar utsikterna för varaktig fred. Som svar på detta godkände FN:s säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Huvudmålet för resolutionen är att förstärka kvinnors roll och beslutanderätt vid konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsbyggande, samt att betydligt öka kvinnors säkerhet och de faktorer som påverkar den. Över femton år senare är fortfarande endast 4 procent av undertecknarna av fredsavtal kvinnor. Dessutom är endast 8 procent av fredsförhandlarna kvinnor. Vad har hänt med implementeringen? Syftet med denna studie är att undersöka hur implementeringen av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet har utvecklats i Finland. I denna studie hänvisar man till de nationella handlingsplanerna då man talar om implementering. Med hjälp av 17 kriterier har innehållet i Finlands tre nationella handlingsprogram undersökts. Resultaten har sedan jämförts med varandra för att se om det skett en förändring i implementeringen. Studiens hypotes är att implementeringen blir mer konkret och specifik i och med att man får mer erfarenhet. Resultaten av innehållsanalyserna bevisar att alla tre handlingsprogram är ganska specifika. Därför är också förändringen av specificitet relativt liten. Den komparativa analysen bevisar också att det finns både skillnader och likheter mellan handlingsprogrammen. Resultaten bevisar att implementeringen av resolutionen har varit god och fortsätter att vara god i Finland. Men på grund av forskningens snäva forskningsmaterial, kan studien inte ge svar på hur väl resolutionen har implementerats i andra land eller på ett globalt plan. Studien tar inte heller i beaktande hur väl Finland har lyckats nå de mål och resultat som handlingsplanerna utarbetat p.g.a. studiens operationalisering av termen implementering.

Medieinnehåll, såsom texter och fotografier, kan bidra med stereotypa normer gällande kön och genus. Genom att synliggöra dessa normer kan man förhoppningsvis åtgärda reproduktionen och spridningen av dem i medier. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur tidningen Hufvudstadsbladet (HBL) porträtterar män och kvinnor i fyra bilder. Avhandlingen utgår från att det finns skillnader i hur män och kvinnor porträtteras i bild och därför görs en jämförelse mellan könen i totalt fyra fotografier. Bakgrunden till avhandlingen har att göra med forskning om att kvinnor är underrepresenterade i nyheter och att männen tenderar att få dominans och makt i sättet hur de porträtteras. Mängden finländsk forskning i ämnet är bristande och därför har jag valt att fokusera på sättet hur män och kvinnor porträtteras på i stället för mängden synlighet de får – ett område som är relativt välutforskat både globalt och i Finland. Metoden för utförandet är bildanalys. Materialet består av fyra fotografier från år 2018 som insamlats från HBL:s webbplats, hbl.fi. Samtliga fotografier är tagna av sammanlagt tre fotografer som arbetar vid HBL och fotografierna är nya – det är alltså inte fråga om arkivbilder. Bildmaterialet analyseras kvalitativt skilt för sig och jämförs sedan med varandra för att hitta mönster i porträtterandet av de två binära könen, män och kvinnor. Materialet är fördelat jämnt så att nyhetssubjektet i två av fotografierna som analyseras är kvinnor och i de övriga två fotografierna är nyhetssubjekten män. Analysen utförs genom att jämföra fotografier av en kvinna och en man där de har en liknande position. Två fotografier av nya verkställande direktörer jämförs med varandra där den ena vd:n är en man och den andra kvinna. I de två andra fotografierna är de fotograferade experter – en man och en kvinna. Undersökningen visar att det finns en tydlig skillnad i hur könen porträtteras i dessa fyra fotografier, trots att nyhetssubjekten har en liknande position. HBL reproducerar en stereotyp bild av män och kvinnor i de här fyra fotografierna – männen uppfattas som mäktiga, starka och viktiga personer som är upptagna med annat, medan kvinnorna porträtteras som mer mottagliga och vänliga personer som söker kontakt.

Temat för denna kandidatavhandling är jämställdhetspolitik. Studien är en jämförelse av partierna Gröna förbundet och Vänsterförbundet och intresset ligger i deras likheter och skillnader gällande jämställdhetspolitik, samt hur de framställer jämställdhetsbegreppet i sina jämställdhetsprogram. Jämförelsen görs som en idealtypsanalys utgående från Freidenvalls och Dahlerups (2005; 2008) diskurser kring jämställdhet. Tanken är att denna kandidatavhandling ska ge givande kunskap om hur jämställdhetspolitik konstrueras och även ge svar på var partierna står i jämställdhetsfrågan. Studien är både komparativ och deskriptiv. Resultatet av studien visar att både Gröna förbundets och Vänsterförbundets jämställdhetspolitik är i enlighet med snabbspårsmodellen, som förespråkar aktiva åtgärder och innefattar en viss otålighet och vilja att uppnå jämställdhet nu. Trots det finns det skillnader partierna emellan. Vänsterförbundet har en mera konfliktbetonad syn på jämställdhet, medan den tydligt saknas hos Gröna förbundet. Båda partierna har ett intersektionellet perspektiv gällande jämställdhet. De saknar dock en tydlig definition på jämställdhet, vilket visar på viss en vaghet i begreppet. Resultatet är intressant med tanke på att partierna är väldigt lika, men att det ändå finns betydande skillnader i hur de konstruerar sin jämställdhetspolitik.

Syftet med min avhandling är att genom en litteraturgenomgång studera (1) ledarskapets roll i krishanteringsprocessen, (2) aspekter i ledarskap som underlättar eller försvårar krishantering, (3) vilka följder aspekterna har samt (4) lösningar till aspekter som försvårar krishanteringen. Kriser har under de senaste åren förekommit väldigt ofta och på grund av globaliseringen sprids de lätt så att de påverkar hela länder och industrier. Därför är det viktigt för organisationer att ha en plan för krishanteringen. En ledare i en organisation har en stor roll då en kris inträffar. Ledaren har ansvar bland annat för att krishanteringsprocessen ska komma igång och att medarbetarna vet vad deras roll är. Det finns vissa aspekter hos en ledare som kan underlätta krishanteringen. Till exempel ledarskapsstilar som karismatiskt ledarskap och stärkande ledarskap har enligt forskning varit fungerande vid kris. Viktiga karaktärsdrag hos en ledare som vill lyckas med krishanteringen är till exempel öppenhet och snabb reaktionsförmåga. En ledare som saboterar krishanteringen genom sitt beteende kan kallas för en destruktiv ledare. Exempel på dessa destruktiva beteenden är undvikandet av ansvar och dåliga kunskaper i kommunikation och samarbete. Det finns inte ett rätt sätt att leda en organisation ur en kris men forskning visar att olika aspekter kan antingen underlätta eller försvåra krishanteringen. Litteraturgenomgången har visat att till och med motsatta ledarskapsstilar eller särdrag kan fungera vid krishantering. Detta bevisar att processen är mångfacetterad och komplicerad.

Åbo Underrättelser har i likhet med många andra mediehus brottats med att hitta en fungerande affärsmodell de senaste 20 åren. Nya aktörer på internet har tagit över en stor del av annonserna medan många människor inte vill betala för material på nätet, även om nya medietjänster som till exempel Netflix och Spotify i viss mån förändrat attityderna. Med den här avhandlingen har jag forskat i vad som kunde ge tidningen Åbo Underrättelser flera betalande digitala prenumeranter. För att ta reda på det har jag valt att intervjua fyra personer som läser de gratisartiklar som ÅU publicerar på sin webbsajt, men som inte betalar för att få ta del av allt innehåll. För att hitta dessa fyra personer använde jag ÅU:s egen Facebooksida, där jag bad intresserade ta kontakt. Respondenterna lottades ut och för besväret fick de en ÅU-prenumeration i sex månader. Värt att nämna är att jag själv jobbar på ÅU. Det kan ha inverkat på respondenternas svar, men min bedömning är att det inte gjorde det i väldigt stor omfattning åtminstone. Intervjuerna utfördes på grund av coronaepidemin per telefon. Målet har varit att få reda på hurdant material icke-prenumeranterna önskar sig för att kunna tänka sig att bli prenumeranter. Tyvärr kan jag inte påstå att jag kom på ett entydigt svar på den frågan, vilket kanske inte heller var att vänta. Orsakerna till att respondenterna inte prenumererar på ÅU är individuella och skiljer sig från varandra. Några röda trådar gick det ändå att finna. Bland annat tyckte flera av dem att de hittar ungefär motsvarande artiklar på andra håll, till exempel på Svenska Yle. Själva priset på en prenumeration, den billigaste kostar 10 euro i månaden, verkade inte övermäktig för respondenterna även om studerandena påpekade att de inte har råd med så många fasta månadsavgifter. Flera av respondenterna påpekade också att det borde vara enklare att testa på ÅU den första månaden, så kanske flera skulle göra det och fastna. Arbetet fortsätter alltså, både på ÅU och andra mediehus, med att hitta den gyllene formeln för att locka till sig flera prenumeranter.

Avhandlingen behandlar lojalitetsprincipen i avtalsförhandlingar av konsumentavtal. Avtalsförhandlingar innebär att avtal ännu inte har upprättats och parterna förhandlar om avtalets villkor. Lojalitetsprincipen är en allmän rättsprincip inom avtalsrätten och är tillämplig redan i avtalsförhandlingarna. Principen innebär att parterna tar hänsyn till varandras intressen. Avhandlingen analyserar lojalitetsprincipen i avtalsförhandlingar, särskilt i fråga om konsumentavtal. Eftersom principen bland annat är beroende av avtalstypen och avtalsparternas ställning är mitt syfte att analysera särskilt på vilket sätt principen uttrycks i förhandlingar mellan näringsidkare och konsument, där näringsidkaren betraktas vara den starkare parten. Temat behandlas med den rättsdogmatiska metoden. I avhandlingen visar det sig att lojalitetsprincipen i avtalsförhandlingar ofta uttrycks som upplysningsplikt. Skyddet av den svagare parten kommer även fram i diskussionen om principens uttryckssätt och tillämpning i förhandlingar av konsumentavtal. Det visar sig att näringsidkaren har en omfattad upplysningsplikt, som anses ha sin grund i lojalitetsprincipen och skyddet av den svagare parten.

Delaktighet och självbestämmande är centrala punkter inom funktionshinderservicen. Ett fungerande samarbete mellan klienten, socialarbetaren och det mångprofessionella nätverket inom serviceprocessen är en förutsättning för att klienten ska kunna vara delaktig i ärenden som berör klienten själv. Den finländska välfärdsstatens olika hjälpapparater ska vara hjälpande och stödjande. Inom socialt arbete ska klientens självbestämmanderätt och den egna förmågan att fatta beslut stödjas i alla fall. Klienterna ska ha möjlighet att aktivt delta i både planering och förverkligande av den servicen som berör dem. Här är önskemål och åsikter angående utförandet viktigt för att delaktigheten ska vara så hög som möjligt. Mitt syfte med denna litteraturöversikt är att öka förståelsen i hur självbestämmande och delaktighet ser ut när det gäller funktionshinderservice i kontexten maktförhållanden. Denna kandidatavhandling kan bidra till ett kritiskt perspektiv till hur maktförhållanden möjligtvis kan påverka delaktighet och självbestämmande inom funktionshinderservicen. Avhandlingen utgår från en beskrivande litteraturöversikt. Som forskningsmaterial analyseras 10 artiklar i en teoristyrd innehållsanalys. Avhandlingens resultat visar att stödandet av självbestämmandet och delaktigheten behöver förstärkas ytterligare. Socialarbetarens position och tillgång till kunskap kan ses som en ojämn maktposition i jämförelse till klienten. De förändringsbehov som kom fram i materialet var inte så mycket fokuserad på relationen mellan socialarbetaren och klienten. Det som framgick av materialet var att förändringar behövs på organisationsnivå. Även mera omfattande samhälls- och välfärdspolitiska lösningar krävs för att ytterligare öka självbestämmandet och delaktigheten.

Det finns en allmän uppfattning om att parter i samkönade förhållanden har bättre förutsättningar för att skapa jämlikare parförhållanden än vad parter i olikkönade förhållanden har. Till viss del stämmer det men det behöver inte betyda att maktobalanser inte förekommer. Mitt syfte med kandidatavhandlingen är att behandla makt(o)balanser i samkönade parförhållanden genom att granska hur olika ojämlikhetsprinciper skapar olika förutsättningar för maktutövning. De ojämlikhetsprinciper som jag i kandidatavhandlingen behandlar är kön, sexualitet, ekonomi och etnicitet. Många undersökningar om makt(o)balanser i samkönade parförhållanden har ofta utgått från ett könsperspektiv. Kandidatavhandlingen behandlar visserligen makt(o)balanser ur ett könsperspektiv men riktar också fokus mot andra ojämlikhetsprinciper genom att använda ett intersektionellt perspektiv. För att exemplifiera att maktoblanser förekommer i samkönade parförhållanden och att obalanserna kan ta sig uttryck i partnervåld tar jag upp frågan om samkönat partnervåld. Det samkönade partnervåldet kan delvis liknas vid partnervåld hos heterosexuella parförhållanden men skiljer sig ändå i vissa avseenden. Att leva i en sexuell minoritet eller annan minoritetsgrupp kan bidra till att andra typer av maktstrategier än hos olikkönade par används för att återuppta förlorad makt i samhället. Uppfattningen om samkönade par som en jämlik utopi osynliggör maktobalanser som kan vara skadliga för individer i samkönade parförhållanden. Uppfattningen kan bidra till att personer i samkönade parförhållanden som utsätts för partnervåld, både fysiskt och psykiskt inte får den hjälp som de behöver. Lika kön är inte alltid jämlika.

Ekonomisk ojämlikhet är ett ihållande problem i de flesta samhällen, så även i Finland. Nyliberala institutioner och en nyliberal politik har format samhälleliga normer och värderingar, vilket i sin tur har påverkat attityderna till ekonomisk ojämlikhet. Med normer om personligt ansvar och en skenbar meritokrati, samt klasskillnader som tar sig i uttryck som personliga val, är det svårt att ifrågasätta den sociala ordning som tillåter ekonomisk ojämlikhet. För att förstå några av orsakerna till att ekonomisk ojämlikhet håller i sig, kommer jag i denna avhandling att undersöka de sociala mekanismer som tillåter detta. Avhandlingens syfte är att undersöka hur ekonomisk ojämlikhet legitimeras, upprätthålls och reproduceras. Detta gör jag med hjälp av Pierre Bourdieus teorier om habitus, kapital, smak, livsstil samt makt och dominans. Jag granskar den symboliska makt som utövas bland annat genom ekonomiska eliters livsstil och språkanvändning och kopplar avslutningsvis detta till ett större sammanhang. Utgående från Bourdieus teorier och mitt resonemang drar jag slutsatsen att ekonomisk ojämlikhet legitimeras, upprätthålls och reproduceras genom materiella omständigheter och dessas symboliska framställning, bland annat genom symboliskt kapital och symboliska gränser.

Våld mot män i nära relationer är ett allvarligt problem som oftast inte uppmärksammas lika mycket som våldet kvinnor möter i våldsamma nära relationer. I offentligheten behandlas män som våldsutövare oftare än kvinnor. Män möter många utmaningar som våldsoffer och dessa utmaningar präglas av maskulinitetsnormer, som härrör både från samhällets normer och från männen själva. Frågan om män som våldsoffer i nära relationer är starkt kopplad till genusperspektivet: maskulinitetsnormer. Denna studie behandlar män som våldsoffer i nära relationer med fokus på maskulinitetnormer. Det studien visar är att män som våldsoffer har en stark koppling till maskulinitetsnormer och styrs både inifrån och utifrån av dessa normer och detta leder till att både männen som våldsoffer och omgivningen anser att män inte får vara våldsoffer.