Browsing by Issue Date

Film som medium är mer än bara underhållning. Filmer förmedlar information genom både visuella och auditiva medel och de har en unik förmåga att påverka attityder och kunskap hos tittarna. På vilket sätt fenomen och människor framställs i film är därmed viktigt för hur dessa bemöts i samhället. Syftet med denna avhandling är att undersöka porträtteringen av psykisk ohälsa i film och dess påverkan på uppfattningarna om psykisk ohälsa i samhället. Psykisk ohälsa är ett mycket vanligt tema i film men porträtteringen är starkt påverkad av de kommersiella mål som styr filmbranschen. Det är därför vanligt att psykisk ohälsa används som en dramatiserande faktor och porträtteringens fokus ligger på att väcka reaktioner och känslor hos tittarna, snarare än på att återberätta verkligheten av psykisk ohälsa. Det finns tydliga trender i porträtteringen av psykisk ohälsa i film som bidrar till att upprätthålla stereotyper och stigma kring psykisk ohälsa i samhället. Under senare år har det ändå gjorts satsningar på mer sanningsenliga porträtteringar av psykisk ohälsa som i sin tur visats minska stigmat kring psykisk ohälsa. Denna avhandling belyser det komplexa sambandet mellan film, samhället och psykisk ohälsa och betonar vikten av att kritiskt granska porträtteringen av psykisk ohälsa i film.

Den här avhandlingen ger en bild av hur nyhetsrapportering kan se ut på TikTok, genom att analysera två nyhetsvideor som kan placeras i den så kallade kreatörsledda respektive redaktionsledda strategin för nyhetsrapportering på plattformen. Strategialternativen har tagits fram av Nic Newman i Reuters Digital News Report 2022, och syftet med avhandlingen är att ge exempel på hur strategierna kan tillämpas i praktiken. Avhandlingens material är två TikTok-videor som rapporterar om vägglössinvasionen i Paris under hösten 2023. Den ena videon är publicerad av amerikanska The Washington Post och den andra är publicerad av brittiska Daily Mail. Metoden för avhandlingen är multimodal analys och videorna granskas utgående från fyra analysenheter: Reporterns roll, bakgrundsmusiken, bildmaterialet och texten. Avhandlingen kommer fram till att The Washington Post tillämpar den kreatörsledda strategin genom att rapportera nyheten med underhållande och lekfull ton, där audiovisuella element kombineras för att engagera publiken på TikTok. Daily Mail tillämpar den redaktionsledda strategin genom att lägga fokus på själva nyhetshändelsen. Nyheten presenteras på ett mer traditionellt sätt men videon innehåller också audiovisuella element som förstärker den emotionella upplevelsen av nyhetsinnehållet. Avhandlingen visar hur samma nyhet kan rapporteras på två helt olika sätt på TikTok, vilket demonstrerar hur plattformen kan användas för att producera varierande och underhållande nyhetsinnehåll som engagerar en yngre publik.

Syftet med den här kandidatavhandlingen är att granska hur Helsingin Sanomat och Ilta-Sanomat gestaltade Jukkatalos konkurs. Jukkatalo var ett byggföretag som erbjöd hus och byggde dem från början till slut. Jag tog hjälp av gestaltningsteorin för att få svar på mina forskningsfrågor om gestaltning i de två medierna, vem som kommer till tals och målgruppen för artiklarna. Innan jag utförde analysen definierade jag vilka gestaltningar jag letade efter i texten. Analysen visade att både Helsingin Sanomat och Ilta-Sanomat gestaltade Jukkatalos konkurs främst med mänskliga öden, vilket är överraskande. Vid krisrapportering brukar medier gestalta händelser med ansvarsgestaltning. Det visade sig också att i båda medierna kom Jukkatalos ledning mest till tals och att målgruppen var den breda allmänheten.

Syftet med avhandlingen är att utforska hur relationen mellan socialarbetaren och klienten inom barnskyddets eftervård kan främja den ungas välmående och stöda processen mot självständighet. Målsättningen med studien är att identifiera faktorer som påverkar utförandet av relationellt socialt arbete inom eftervården. Avhandlingen utforskar också hur socialarbetare upplever de förväntningar unga ställer på dem och ifall dessa kan besvaras i ett professionellt förhållande. Unga som blivit placerade utanför hemmet anses vara en speciellt utsatt grupp i samhället och har större risker för marginalisering. Barnskyddets eftervård har som uppgift att stöda dessa unga då de blivit myndiga och skall börja ett självständigt liv. Utöver ekonomiskt och psykosocialt stöd, behöver klienterna inom eftervården emotionellt stöd. Utgångspunkten för arbetet är en god relation mellan socialarbetaren och klienten, där den unga känner sig förstådd och är delaktig i beslut. En traumatisk bakgrund och avsaknad av eget stödnätverk kan dock ställa stora och ibland orealistiska krav på socialarbetaren. Tidigare forskning visar att unga har ett behov av en informell och vänskaplig relation till socialarbetaren, som sträcker sig utanför socialarbetarens handlingsutrymme. Den kvalitativa forskningens empiriska material samlades in genom semi-strukturella intervjuer med fyra socialarbetare som arbetar eller arbetat inom eftervården. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet. Som forskningens teoretiska referensram användes relationellt socialt arbete, som poängterar ett holistiskt arbetssätt där individens personliga, interpersonella och systemiska faktorer tas i beaktan. Forskningens resultat tyder på att många faktorer påverkar skapandet av en god relation mellan socialarbetaren och klienten inom eftervården. Klientens traumatiska upplevelser försvårar skapandet av tillit. Målgruppen har ett starkt behov en trygg vuxen som erbjuder både praktiskt och emotionellt stöd i vardagen. Stora klientmängder inom eftervården försvårar socialarbetarens möjligheter att vara tillgänglig och erbjuda ett långvarigt och heltäckande stöd. Socialarbetarna upplevde att arbetets strukturer lägger för stort fokus på administrativt arbete, som försvårar utövandet av relationellt socialt arbete. Eftervårdens och socialarbetarens roll är ofta oklar för den unga, som kan leda till orealistiska förväntningar och frustration hos den unga. Socialarbetarna upplevde också att klienterna ställer krav på socialarbetarens karaktär, dess kunskapsbas och personliga drag. En tydligare definition av eftervårdens roll i den ungas liv är väsentlig inte bara för den unga, men också socialarbetaren. Den nya livssituationen skapar behov av ekonomiskt, praktiskt stöd och emotionellt stöd, som bäst besvaras genom en meningsfull relation mellan socialarbetaren och klienten. Detta kräver mer resurser och ett skifte i arbetets innehåll. Vad en meningsfull relation innebär bör också definieras för att upprätthålla gränsen mellan det professionella och privata.

Den sociala media-appen BeReal uppmuntrar sina användare att lägga upp ett foto på sig själva vid ett visst slumpmässigt ögonblick varje dag. Detta är tänkt att vara ett mer autentiskt sätt att interagera än de kuraterade uppdateringarna från andra sociala medier. I detta examensarbete undersöker jag BeReal-applikationens autenticitetsuppfattning och dess positionering som en del av ett bredare profiliskt paradigm, där det är viktigare att investera i profiler inom olika områden av livet. Jag ser BeReal som en del av ett historiskt kontinuum, där nya sociala medier ofta placerar sig i en motsatt relation till sina föregångare och ofta genom att främja sitt eget ideal om autenticitet. Jag utforskar också hur BeReal kan ses som en del av fenomenet autenticitetsnostalgi och hur det utnyttjar olika paradigm för identitetskonstruktion i sin egen användarmiljö. Utöver detta utforskar jag vilken typ av mer panoptiskt äkthetsbegrepp BeReal främjar och hur det kan påverka vårt sätt att tänka kring autenticitet.

Syftet med den här kandidatavhandligen är att granska Petteri Orpos regeringsprogram 16.6.2023 utgående från Agenda 2030. Fokus kommer att ligga på ren och hållbar energi i enlighet med mål nummer 7. För att få svar på mina forskningsfrågor om hur väl regeringen uppfyller målet kommer jag att använda mig av teorierna intressegruppsteorin, systemdynamik och deliberativ policy analys. Jag kommer inom varje teori analys dela in observationerna i ekonomiska, sociala och miljö kategorier enligt Elkingtons modell. Analysen visade att regeringsprogrammet är till stora delar i linje med hållbarhetsmålet.

I avhandlingen undersöks potentiella samband mellan åtta finländska politiska partiers nominering av unga kandidater och deras framgång att bli invalda i riksdagen. Genom en kvantitativ analys med data från de finländska riksdagsvalen under perioden 2003–2023, presenteras en översikt av partiernas nomineringsmönster och därefter de invalda kandidaternas faktiska ungdomsrepresentativitet. Resultaten visar att trots att vissa partier nominerar en hög andel unga kandidater så återspeglas inte detta nödvändigtvis i den invalda representationen. Med hjälp av den deskriptiva representationsteorin och teorin om rationellt handlande diskuteras och härleds resultaten. Slutsatserna betonar komplexiteten i nomineringsprocessen och vikten av att beakta olika faktorer som påverkar den politiska representationen såsom partiernas ideologiska värdegrund, väljarstöd och antal mandat.

I den här avhandlingen fokuserar forskaren på bemötande av klienter i barnskyddet ur perspektivet vad den professionella i barnskyddet kan göra för att förbättra bemötande. Bemötande av klienter analyseras utifrån Lipskys teori om handlingsutrymme och Honneths teori om erkännande. Avhandlingen baserar sig på en kvalitativ intervjustudie med svenskspråkiga socialarbetare och socialhandledare inom olika enheter i barnskyddet i Nyland, Finland. För analys av intervjumaterialet tillämpas teoristyrd kvalitativ innehållsanalys. Centrala begrepp är handlingsutrymme och erkännande enligt de teorier som använts som utgångspunkt i denna avhandling. Forskningsfrågorna i denna avhandling är följande: ”Hur ser professionella i barnskyddet på bemötande av klienter? Vilken roll fyller handlingsutrymme och erkännande i ett gott bemötande?” Syftet med den här avhandlingen är att förstå på vilket sätt erkännande och handlingsutrymme reflekteras i den individuella arbetarens praktik samt vilken roll det har i bemötande. Därtill önskar man förstå förhållandet mellan handlingsutrymme och erkännande och vilken uppgift handlingsutrymme har för att förverkliga erkännande i praktiken. De övergripande teman som framkom i avhandlingen är flexibilitet och anpassning enligt situation, inkluderande och fördomsfritt bemötande, tillit och förtroende samt fokusera på familjens egen syn. Några centrala fynd är t.ex. att erkännande utgör en central del av professionellas praktik där de eftersträvar att klientens egen syn utgör utgångspunkten för samarbete. Samt att handlingsutrymme är värdefullt och nödvändigt eftersom det möjliggör flexibilitet och anpassning gällande vilka stödformer man tillämpar och hur.

Det råder en oro över att politiskt engagemang har minskat bland unga. Enligt forskning är valdeltagandet lågt bland yngre generationer. Uppväxten har en central roll i relation till politisk socialisering, samt med tanke på attityder och värderingar hos individer som kan vägleda engagemanget i demokratiska processer. Det är inte okänt att socioekonomiska faktorer, såsom samhällsklass, familj och utbildningsnivå kan påverka politiskt engagemang. Det finns en allmän uppfattning om att en högre utbildningsnivå kan leda till högre valdeltagande, men forskning pekar ändå på varierande resultat. Att förstå hur uppväxtfaktorerna påverkar politiskt beteende är viktigt för att främja ungas demokratiska deltagande. Denna avhandling studerar närmare hur familjens politiska socialisering, utbildningen under uppväxten och barndomshemmets samhällsklass påverkade unga individers röstbeteende i det finländska riksdagsvalet 2019. Den fördjupar sig även i politisk socialisering, som fungerar som det teoretiska ramverket i arbetet. Avhandlingens analys utförs som en statistisk analys och presenteras genom tre korstabeller, och dess resultat indikerar att en högre utbildningsnivå har ett tydligt samband till högre aktivitet inom röstbeteende, då uppfattningen om hur mycket relevant information individerna fått av familjen eller vilken samhällsklass de ansåg sitt barndomshem tillhöra inte korrelerade lika starkt med röstbeteendet.

Tämä kandidaatintutkielma käsittelee diskursseja eroperheistä Helsingin Sanomissa vuosilta 1990–1993 ja 2020–2023. Eroperheet ovat sosiaalityön näkökulmasta kiinnostava ja ajankohtainen tutkimusaihe, koska hyvin monessa työtehtävässä ja roolissa sosiaalityöntekijä väistämättä tapaa perheitä, jossa vanhemmat ovat eronneet. Tutkielmassa keskitytään sosiaalisiin ja kulttuurisiin mielikuviin eroperheistä. Se, kuinka eroperheistä puhutaan tai kirjoitetaan, luo tiettyjä käsityksiä niistä. Nämä käsitykset puolestaan vaikuttavat siihen, kuinka eroperheet kohdataan, miten heidän ongelmiaan käsitellään yhteiskunnassa ja minkälaista tukea he voivat saada. Tutkielmassa tarkastellaan kahta ajanjaksoa: 1990-luvun alkua ja 2020-lukua. Rajaus on tehty sillä perusteella, että avioerojen määrä kasvoi 1990-luvun alussa voimakkaasti vuoden 1987 avioliittolain muutoksen seurauksena. Toinen motiivi rajaukselle on se, että saadaan ajankohtaista tietoa mediassa esiintyvistä diskursseista. Tutkielma vastaa seuraaviin kysymyksiin: Mitä eroperheitä koskevia diskursseja aineistossa esiintyy? Mitä eroperheisiin liittyviä mielikuvia, arvoja ja normeja tulee näkyviin? Miten diskurssit ovat muuttuneet vuosien kuluessa? Tutkimusmenetelmänä käytetään diskurssianalyysia. Tutkimusmateriaali on kerätty Helsingin Sanomien verkkosivujen arkistosta hakusanoilla ”avioero”, ”erolapsi”, ”erovanhempi”, ”etävanhempi” ja ”lapsiperhe”. Aineistosta havaitaan kuusi päädiskurssia. Vuosina 1990–1993 esiintyvät diskurssit ovat konfliktidiskurssi, perhemuodot ja sukupuolinormit-diskurssi sekä taloudellinen haavoittuvuusdiskurssi. Vuosien 2020–2023 aineistosta puolestaan erottuu perhe- ja vanhemmuusihanne-diskurssi, kaksi kotia-diskurssi ja seuraukset-diskurssi. Tutkimustuloksista on nähtävissä, että diskurssien luoma mielikuva eroperheistä on pääosin negatiivinen. Vaikka asenteet vanhempien eroja kohtaan ovat lieventyneet vuosien varrella, on ydinperheen ihanne edelleen vahvasti läsnä sekä asenteissa että yhteiskunnan rakenteissa. Myös vanhempien eroa sekä arjen uudelleenjärjestämistä ohjaavat normit ja ihanteet; vanhempien on erottava sopuisasti ja järjestettävä elämänsä siten, että lapsi voi viettää tasapuolisesti aikaa molempien vanhempien kanssa.