Browsing by Title

Syftet med denna litteraturöversikt är att på basis av tidigare forskning undersöka 1) orsaker, 2) konsekvenser och 3) förebyggande av arbetsplatsmobbning. Trots att det forskats mycket om arbetsplatsmobbning under de senaste årtioendena är mobbning på arbetsplatser fortfarande att stort problem som leder till en rad allvarliga konsekvenser. Arbetsplatsmobbning innebär mellanmänskliga konflikter och trakasserier på arbetsplatsen. Arbetsplatsmobbning innefattar inte enskilda trakasserier eftersom mobbning består av återkommande beteende. Arbetsplatsmobbning kan leda till långvariga och allvarliga psykiska och fysiska konsekvenser för individer och organisationen. De primära källorna för avhandlingen är nordisk forskning och teorier publicerade i socialpsykologiska-, organisationspsykologiska-, aggressions,- och personalledningsjournaler. Flertal studier är gjorda i Finland vilket gör avhandlingen tillämpbar på finska arbetsplatser. Resultatet tyder på att arbetsplatsmobbning är ett komplext fenomen som orsakas av flera faktorer i samverkan. Orsaker till och konsekvenser av arbetsplatsmobbning indelas på individ- och organisationsnivå. Individnivån syftar till de egenskaper samt enskilda konsekvenser som individen riskeras att utsättas för som offer eller mobbare. Organisationsnivån utgör de förhållanden som präglar mobbning som exempelvis organisationskultur. På grund av de allvarliga konsekvenserna arbetsplatsmobbning kan medföra både för individen och organisationen är det av intresse att förebygga fenomenet. Sammanfattningsvis rekommenderas organisationer ha skriftlig antimobbningspolicy samt sofistikerad personalpraxis för att förebygga mobbning.

Studien är en narrativ litteraturöversikt och mitt syfte är att granska betydelsen av arbete och möjligheterna för finländska unga vuxna med utvecklingsstörning att komma in i arbetslivet samt vilka faktorer som påverkar dessa möjligheter. Studiens frågeställning är: Vilken betydelse har arbete och vilka faktorer påverkar möjligheterna till arbete för personer med en utvecklingsstörning? Teoretiska utgångspunkter för studien är rätten till arbete, utvecklingsstörning ur ett socialt perspektiv och utvecklingsstörning i relation till medborgarskap. Tanken är att människor har sociala rättigheter som grundar sig på medborgarskap. Rätten till arbete tolkas inte bara som en medborgerlig rättighet utan en mänsklig rättighet. Studiens material har samlats genom litteratursökning i olika sökmotorer samt genomgång av centrala tidskrifter inom socialt arbete. Till granskning valdes forskningar gjorda under åren 2006–2017 och tolv forskningsrapporter inkluderades till studien. Resultaten av litteraturöversikten beskrivs under fyra centrala teman (1) betydelsen av arbete, (2) utbildningens betydelse för möjligheter till arbete, (3) personer med utvecklingsstörning och arbetsmarknaden , (4) övergången till arbetslivet. Arbete är viktigt för delaktighet, möjligheter att leva självständigt och skapandet av sociala kontakter. Arbete innebär för många personer med utvecklingsstörning att vara som alla andra. Utbildning är viktigt för möjligheter att få arbete, men val av yrke är svårt i och med att många saknar kunskap om vilka begränsingar en funktionsnedsättning skapar. Utbudet av utbilding är även ofta väldigt snävt, samma lösningar erbjuds utan hänsyn till individuella önskemål och kunskaper. Utbildning vid specialläroanstalter förbereder sällan en person att möta arbetsmarkanadens krav och arbetsgivare kan förhålla sig skeptiskt till examen vid specialläroanstalt. Arbetsmarknaden styrs inte av välfärdsstatens principer och därför har inte inkludering till arbetsmarkanden fungerat lika bra som inkludering på andra områden inom samhället. Fördomar, okunskap om funktionsnedsättning och negativa attityder påverkar väldigt mycket möjligheter till arbete. Negativa attityder skapar ofta större hinder för att få arbete än funktionsnedsättningen i sig. Arbetsmarknaden har även blivit mer krävande och tävlingen är hård, en person med funktionsnedsättning är i sämre läge som arbetssökande än personer utan funktionsnedsättning. Arbetsverksamhet och arbtesträning är exempel på stödfunktioner som är avsedda att främja övergången till arbetslivet, med de leder sällan till övergång till arbetsmarknaden och lönearbete. För många personer med utvecklingsstörning blir arbete vid arbetscentraler en långvarig lönsing i och med bristen på andra alternativ.

Syftet med den här kandidatavhandlingen är att undersöka mötet med våldsutsatta kvinnor inom socialt arbete ur ett feministiskt perspektiv, för att se hur våldet beaktas och påverkar besluten som fattas av socialarbetare. Det här görs för att se hur kvinnans ställning beaktas i en situation där hon är utsatt och maktlös. Tidigare forskning har visat att det finns brister inom det sociala arbetet i situationer där våld mot kvinnor förekommer, men att bemötandet i dessa situationer är mycket betydande för kvinnorna. I kandidatavhandlingen används kvalitativ innehållsanalys som analysmetod, och det är en induktiv forskningsöversikt av 9 olika vetenskapliga studier. Den teoretiska utgångspunkten är feministiskt socialt arbete samt naturligt även feminism och empowerment. I analysen av materialet bildades fem olika huvudkategorier som kan avläsas i texterna om det sociala arbetet med våldsutsatta kvinnor. Dessa kategorier är 1. Handlingarna är individuella 2. Syn på våld, normalisering och förminskning 3. Empowerment 4. Interventioner då det finns barn 5. Kritik mot socialarbetare. Den kategori som var starkast var 1. Det visade sig alltså att besluten som socialarbetare tar är mycket individuella samt att det är mycket oklart hur socialarbetarna handlar i bemötandet av våldsutsatta kvinnor.

Motstånd under organisationsförändringar är ett omtalat begrepp i organisationsvärlden. Trots att det är fråga om ett välstuderat fenomen förekommer en bred skala olika perspektiv i ledarskaps- och organisationsforskningen, speciellt vad gäller makt och subjektspositionering. Syftet med denna litteraturstudie är därmed att utgående från tidigare forskning öka kunskapen kring motstånd under organisationsförändringar, med särskilt fokus på subjektpositionering och maktrelationer. Denna avhandling tar ett öppet förhållningssätt till forskningen och utgår från en distinktion mellan det traditionella och det kritiska forskningsparadigmet, genom att granska hur dessa två forskningsparadigm presenterar motstånd. Resultaten tyder på att den traditionella forskningen ser subjektspositionerna vid motstånd i organisationen som oföränderliga och motståndet uppfattas som något de underordnade i organisationen uttrycker. Inom detta paradigm kan vidare identifieras två inriktningar, där den ena ser motstånd som något som bör elimineras medan den andra förespråkar en mer konstruktiv syn, där fokus ligger på potentialen bakom motstånd. Den kritiska forskningsparadigmen å andra sidan fokuserar starkt på att undersöka den underliggande maktdynamiken i organisationen och problematisera den traditionella forskningens tendens att se subjektspositionerna som oföränderliga. Därtill undersöker en del kritisk forskning även existerande diskurser i organisationen och påvisar att dessa har en betydande inverkan på förståelsen av motstånd. Sammanfattningsvis bidrar avhandlingen med ny kunskap kring motstånd under organisationsförändringar genom en fördjupad förståelse av fenomenet, både på individ- och organisationsnivå.

Barnets vårdnadshavare är ofta de viktigaste personerna i ett barns liv. Därför påverkas ofta ett barn av att separeras från sina föräldrar. Syftet med denna litteraturstudie är att med hjälp av tidigare forskning diskutera hur barn reagerar på separationer från sina föräldrar. Direkta reaktioner granskas inom kontexten för tillfälliga separationer, placering i fosterfamilj och adoption. Även långvariga följder av att separeras från sin anknytningsperson i barndomen diskuteras. Både klassisk anknytningsforskning och nyare forskning inom området behandlas. Resultaten tyder på att separationer från sin primära anknytningsperson är ångestfylld och smärtsam för många barn och att separationer påverkar barnens relation till anknytningspersonerna negativt, åtminstone tillfälligt. Forskning tyder på att separationer i den tidiga barndomen kan öka risken för att drabbas av olika psykiska störningar senare i livet, som till exempel borderline personlighetsstörning och antisocial personlighetsstörning. De flesta barnen klarar sig dock bra, och det finns möjligheter för barnen att anpassa sig och utveckla nya anknytningsrelationer till foster- och adoptivföräldrar. Upprepade separationer och att överges av misshandlande och försummande föräldrar verkar vara de mest traumatiska upplevelserna. Ökad kunskap om hur separationer från den primära anknytningspersonen påverkar barn kan hjälpa samhället att utveckla bättre vård och hjälp för barn och familjer som behöver det.

I det västerländska samhället är fetma ett av vår tids största folkhälsoproblem samtidigt som ätstörningar är vanliga. Parallellt med detta ökar gymmens popularitet och den nutida människan ger hälsodiskurser ett allt större utrymme i sin vardag. Ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv samt utgående från sociologiska teorier diskuterar jag vilka konsekvenser samhället kan tänkas ha för individens syn på kropp, identitet och hälsa. I min avhandling granskar jag den socialt konstruerade kroppen och kvinnokroppen i relation till patriarkatet. Jag diskuterar kroppen som projekt, ideologin hälsoism, den moraliska vältränade individen samt det så kallade ”wellnessyndromet”. Jag diskuterar även följder av ett överdrivet hälsotänk i granskningen av ätstörningen ortorexi. Därefter undersöker jag fettförakt i relation till stigmatisering för att avslutningsvis granska kroppsbejakande rörelser som har vuxit fram som motpoler till hälsorelaterade principer som kan betraktas som begränsande för individen. Utgående från mitt resonemang drar jag slutsatsen att kroppen kan ses som en social konstruktion samt att kroppsideal bör förstås i relation till den tid man lever i. Kroppsideal kan kopplas till patriarkatet och även ses som ett projekt. I diskussionen kring hälsa kan ett klassperspektiv tillämpas. Granskandet av ideologin hälsoism, ätstörningen ortorexi, fettförakt samt kroppsbejakande är centralt i förståelsen av den sociala kroppen.

Den här kandidatuppsaten handlar om att granska nationalstaternas interna organisering gentemot sin autonomi. Uppsatsen är en jämförande studie gällande hur Danmark och Finland upprätthåller sin organisering i förhållandet till sina självstyrda områden Färöarna, Grönland och Åland. Uppsatsen handlar inte om autonomiernas egen organisering, behörighetsfördelning eller skillnaderna i maktbefogenheter, vilket det tidigare har gjorts en del jämförande studier kring. Uppsatsen gör en kartläggning av nationalstatens förvaltningsresurser och arbetssätt gentemot sina självstyrda områden både på politisk och tjänstemannanivå. Resultatet av den empiriska forskningen visar stora skillnader mellan Danmarks och Finlands resurser samt arbetssätt gentemot sina respektive självstyrande områden. Danmarks förvaltning har över sex gånger fler årsverken i sin statsförvaltning för de självstyrda områdena än Finland. De danska ministrarna besöker också de självstyrda områdena oftare och statsministern är mer engagerad i kontakten till de självstyrda områdena än i Finland. Danmark har också fler formaliserade nätverk och kontaktgrupper mellan statsförvaltningen och de självstyrda områdena. Uppsatsen gör också en jämförande analys mellan de tre nordiska självstyrda områdenas olika behörighetsfördelningar samt dess historia och internationella kontext. Den teoretiska utgångspunkten bottnar både i maktbegreppet samt en autonomi i teorin och vad som skiljer en territoriell autonomi från en delstat i en federation. Uppsatsen vill bidra till en djupare diskussion om hur statsförvaltningen organiserar sitt arbete gentemot sina självstyrda områden. Den åländska självstyrelsen fyller år 2021 100 år och Finlands regering planerar att göra en Ålandsstrategi för att kartlägga resurserna och kunskaperna som finns gentemot Ålands självstyrelse. Den här uppsatsen kan bidra med vissa utgångspunkter också för det arbetet.

Abstract Syftet med denna uppsats är att granska ledarskapet inom den offentliga organiseringen i Finland. Studien tar avstamp i den förvaltningspolitiska reformvåg, New Public Management (NPM), som på flera plan kan sägas ha lagt grunden för utvecklingen av den offentliga organiseringen. I denna studie undersöks Nylands Närings, - trafik- och miljöcentral (NTM) genom att spegla såväl den formella regleringen som verksamhetsnivån mot två de renodlade ledarskapsstilarna, nätverksbaserat ledarskap samt hierarkiskt ledarskap. Även om det vid första anblick verkar finnas goda skäl att anta att ledarskapet blivit allt mer nätverksbetonat, tyder ändå en djupare analys av centralens resultatmål och verksamhetsberättelse på en viss grad av hierarki. NTM-centralerna verkar, trots höga ambitioner att leva upp till det moderna nätverkstänket, ändå vara relativt bundna till toppstyrda hierarkiska strukturer. Nylands NTM-central fungerar i denna studie som ett fall vars resultat, åtminstone till en viss grad, ska kunna generaliseras på övriga motsvarande offentliga institutioner.

Mitt syfte med avhandlingen var att reda ut hur individer med neuropsykiatriska utmaningar bemötts i barnskyddet, med tanke på hur det individuella behovet besvarats och vilka erfarenheter som kommer fram. Genom semistrukturerade intervjuer fick informanter besvara frågor som berör temat, och berätta om sina egna erfarenheter. Det framkom, att de i allmänhet upplevde, att deras individuella behov inte möttes. Informanterna mötte i olika sammanhang, såsom i socialtjänsterna eller skolan, okunnighet, vilket bidrog till den färdigt existerande upplevelsen av belastning och utsatthet. Det framkom bristfälligt eller oändamålsenligt stöd och bristande delaktighet, och erfarenheter av okunnighet hos professionella samt oändamålsenliga socialtjänster lyftes fram. Informanterna upplevde att de inte blivit hörda såsom Barnskyddslagen tryggar att de borde bli hörda. Men det framkom också positiva och ersättande upplevelser, där en informant upplevt sig vara väl bemött och förstådd - av dessa var det professionella som ansvarade för placeringsplatserna, en del av skolpersonalen, och eftervården. Det bör beaktas att klienterna vid barnskyddet inte haft en diagnos eller diagnoser på neuropsykiatriska utmaningar, men informanterna upplevde, att gott bemötande inte borde kräva en diagnos, och att de ansvariga borde ha förstått, att reda ut grundorsakerna till olika symptom. Som slutsatser av denna studie kan man säga, att individernas erfarenheter varit blandade, men i allmänhet har informanterna upplevt bemötandet och förfarandet som negativt på olika sätt, på systemnivå och individuell nivå, speciellt med tanke på sina neuropsykiatriska utmaningar. Utgångspunkten för social arbete är att en diagnos inte borde behövas för klienter att få ett gott bemötande.

Under de senaste 30 åren har välfärdssamhället i Norden präglats av ett kontinuerligt förnyelsearbete i form av strukturreformer, kommunsammanslagningar och försök med frikommuner. Bakgrunden till reformerna och omorganiseringen grundar sig på den ohållbara befolkningsutvecklingen och en kommunalekonomi med minskande skatteinkomster tillsammans med ökande servicebehov. Detta har ändrat på förhållandet mellan staten och kommunerna. Syftet med denna uppsats är att analysera på vilket sätt de nordiska kommunförvaltningarna skiljer sig från varandra efter flera reformvågor på 1990- och 2000-talet. Studien genomförs med hjälp av en analysering av tidigare kommunforskning från etablerade nordiska statsvetare, samt genom en komparativ most similar systems metod. Denna metod används till att jämföra strukturella skillnader mellan ländernas kommunsystem och till att förklara utvecklingstrender utifrån New Public Management-relaterad organisationsfilosofi. För att avgränsa uppsatsens längd jämförs endast Finland och Danmark med det nordiska idealkommunsystemet enligt Anders Lidströms (2003) definition av det nordeuropeiska systemet. Resultatet visar att kommunsystemen är nästan identiska, med endast enstaka grundläggande skillnader. Danmark skiljer sig med borgmästarmodellen och Finland med den irreguljära regionala nivån från de övriga nordiska kommunsystemen. Däremot finns det flera detaljskillnader mellan länderna. I den kommunala utvecklingstrenden efter 1990-talet ser vi att förnyelser har skett genom strävan efter större kommuner och genom partnerskap mellan privata och offentliga aktörer. Sammantaget kommer den kommunala självstyrelsen att både öka och minska samtidigt som kommuninvånarnas roll förvandlas till konsumenter av offentliga tjänster. Utvecklingstrenden tyder på att skillnaderna i kommunförvaltningen blir större mellan storstäderna och periferin.