Browsing by Title

Denna avhandling diskuterar huruvida det i Finland är möjligt att anföra förvaltningsbesvär i enlighet med lagen om rättegång i förvaltningsärenden med klimatförändringen och dess effekter som grund. Avhandlingen använder sig av den rättsdogmatiska och den komparativa metoden i sin analys. Avhandlingen stöder sin analys på lagen om rättegång i förvaltningsärenden, klimatlagen och miljöutskottets betänkande till klimatlagen samt internationella konventioner huvudsakligen Europakonventionen. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden stadgar om vem som har rätt att anföra förvaltningsbesvär och vilka beslut som för överklagas. Däremot stadgas inte om vilka grunderna för förvaltningsbesvär får eller inte får vara. Avhandlingen analyserar tre rättsfall som är centrala för forskningsfrågan. Fallet Urgenda Foundation v. the State of the Netherlands är den första klimaträttegången i vilken en stat dömts av en domstol att ha misslyckats med att vidta tillräckliga åtgärder mot klimatförändringen. Fallet lyftes fram av Urgenda på basen att den nederländska staten brutit mot Europakonventionen. Samma argumentation som används i Urgenda kan även användas i Finland vid anförandet av förvaltningsbesvär, men eftersom Finlands utsläppspolitik är betydligt strängare än Nederländernas är detta inte troligt. Fallet Friends of the Irish Environment CLG v. the Government of Ireland, Ireland and the Attorney General (FIE) går i Urgenda-fallets fotspår. I FIE används mänskliga rättigheter, specifikt avsaknaden av skyddet för dem, i klagan på samma sätt som i Urgenda. I den komparativa analysen framgår att lagen som står i kärnan av klagan i FIE innehållsmässigt är väldigt lik den finska klimatlagen. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden stadgar att klimatlagen och beslut om klimatpolitiska planer som tas inte är beslut som kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Därför kan man inte i Finland angripa klimatlagen på samma sätt som i FIE v. Ireland. Det sista rättsfallet är Youth for Climate Justice v. Austria et al. (YCJ) som ännu inte är avgjort. I fallet lyfter en grupp ungdomar klagan mot 33 länder, däri samtliga EU-medlemmar, för deras bristfälliga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen. Om fallet avgörs i YCJ:s fördel skulle det innebära att Europadomstolen anser att klimatförändringen och dess effekter utgör ett hot mot rätten till liv och rätten till privat- och familjeliv och samtidigt att stater har en positiv skyldighet att vidta tillräckliga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen för att trygga rätten till liv och privatliv. Genom de tre rättsfallen och analysen av den inhemska lagstiftningen kommer avhandlingen till slutsatsen att man i Finland kan anföra förvaltningsbesvär med klimatförändringens effekter som grund. Vidare kan förvaltningsklagan potentiellt anföras av miljöföreningar och stiftelser liksom i de tre rättsfallen, i situationer som faller under speciallagstiftning och Århuskonventionen.

Avhandlingen fokuserar på att besvara två forskningsfrågor, nämligen huruvida kvinnans självbestämmanderätt tagits i betraktande i den finska och de övriga nordiska ländernas abortlagar, och hur stora rättigheter fostret har tilldelats. För att besvara frågorna och för att jämföra de olika nordiska abortlagarna med varandra har jag utgått från nordisk litteratur om ämnet och också själva lagarna samt lagföreberedningsmaterial. Olika internationella konventioner har legat till grund för diskussionen kring grunderna för kvinnans självbestämmanderätt och fostrets rättigheter och för Finlands del har också bestämmelserna i den finska grundlagen betraktats. I avhandlingen diskuteras bl.a. rätten till privatliv och rätten till att vara fri från diskriminering och hur dessa rättigheter tangerar med rätten att göra abort. Vad gäller fostrets rättigheter förs det en diskussion om fostrets rätt till liv i enlighet med exempelvis artikel 2 i Europakonventionen och olika rättsfall där Europadomstolen resonerat kring artikeln ifråga redogörs för i avhandlingen. I avhandlingen förs det en diskussion om olika situationer där kvinnans självbestämmanderätt och fostrets rättigheter kan komma att stå i strid med varandra och då man kan komma att bli tvungen att göra en avvägning mellan dessa rättigheter och olika synpunkter på vilka rättigheter som borde vägra tyngre presenteras. De nordiska abortlagarna har många gemensamma drag men som en av de större skillnaderna framstår det faktum att i de andra nordiska länderna utförs aborter på kvinnans begäran, medan kvinnor i Finland måste motivera sitt val att göra abort varefter två läkare ska ge sitt utlåtande om saken, vilket kan tolkas som att kvinnans självbestämmanderätt inte uppfylls i Finland. Möjligheterna för en uppdaterad finsk abortlag diskuteras och medborgarinitiativet EgenVilja2020 tas upp i ett eget kapitel.

Uppsatsen diskuterar balansgången mellan skyddet för privatlivet och rätten till liv i underrättelseinhämtning i datatrafik. Balansgången kommer fram då en inskränkning i individens meddelandehemlighet kan leda till information, som hjälper till med att motverka allvarliga hot mot den nationella säkerheten. Uppsatsen utgår från att en grundläggande rättighet kan inskränkas för att trygga en annan. I uppsatsen anser man att det är möjligt att begränsa skyddet för privatlivet för att främja skyddet för rätten till liv. Det centrala i uppsatsen är diskussionen om hur omfattande den tillåtna inskränkningen i skyddet för privatlivet kan vara. Uppsatsen fokuserar på civil underrättelseinhämtning i datatrafik. Underrättelseinhämtning i datatrafik innebär övervakning av kommunikation i nätverk som överskrider den nationella gränsen. Underrättelseinhämtning i datatrafik utförs i Finland av skyddspolisen och Försvarsmakten. Verksamheten skiljer sig från annan liknande verksamhet genom att underrättelseinhämtning i datatrafik riktas endast på trafik var sändaren eller mottagaren är utanför Finland. Underrättelseinhämtning i datatrafik används i första hand för informationsinhämtning som hjälper till med att motverka hot och inte i första hand för att utreda brott. Då liknande verksamhet utförs för att utreda brott handlar det inte om underrättelseinhämtning. Det kan handla om till exempel teleavlyssning. Det kan uppstå flera grundrättighetsproblem i underrättelseinhämtning i datatrafik gällande skyddet för privatlivet och rätten till liv. Bland annat kan myndighetens missbruk av befogenheter leda till för långt gående inskränkningar i skyddet för privatlivet. Alternativt kan det hända att myndigheten inte lyckas med att skydda medborgarnas rätt till liv om den inte använder sig av underrättelseinhämtning i datatrafik. Problematiken diskuteras i uppsatsen med stöd av två fall från Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Det första fallet Kotilainen och andra mot Finland handlar om att polisen inte hade agerat tillräckligt aktivt efter att ha fått tips av inkommande skolskjutningarna i Kauhajoki. Fallet illustrerar myndighetens plikt att agera i förebyggande syfte för att motverka hot. Det andra fallet Centrum för rättvisa mot Sverige handlar om en förening som ansåg att de blivit föremål för underrättelseinhämtning i datatrafik. I fallet prövades om det fanns tillräckligt starka rättskyddsmedel i Sverige för att trygga skyddet för privatlivet i samband med underrättelseinhämtning i datatrafik. Fallet illustrerar kravet för tillräckliga rättskyddsmedel för tryggandet av skyddet för privatlivet i underrättelseinhämtning i datatrafik. Civil underrättelseinhämtning i datatrafik möjliggjordes 2019 då lagen om civil underrättelseinhämtning avseende datatrafik 582/2019 trädde i kraft. För att möjliggöra lagen ändrade man på 10§ i grundlagen år 2018. Den tidigare formuleringen möjliggjorde endast inskränkningar i meddelandehemligheten för att utreda brott och därmed var det inte möjligt att utföra underrättelseinhämtning i datatrafik som inte nödvändigtvis innebär att ett brott misstänks. Den nya formuleringen tillåter inskränkande i meddelandehemligheten för att inhämta information om sådant som allvarligt hotar den nationella säkerheten. Det innebär att det är möjligt att inhämta information om fenomen som allvarligt hotar en större grupps liv, som till exempel terrorism. Ändringen kritiserades för att man inte lade till ett förbud mot oriktad övervakning, så kallad massövervakning. Att man inte ansåg att det fanns ett behov för att lägga in förbudet motiverades med att i paragrafen bestäms att meddelandehemligheten inte får inskränkas mer en vad som är nödvändigt för att inhämta informationen. Man ansåg att det inte kan vara nödvändigt att oriktat övervaka all trafik. Ett förbud mot oriktad övervakning inkluderades dock på en lägre nivå i substanslagstiftningen. Förbudet finns, men den är inte lika starkt som den skulle vara om den fanns i grundlagen. Underrättelseinhämtningen i datatrafik kräver alltid tillstånd från en domstol, vilket innebär att domstolen överväger om inhämtningen fyller de krav som lagen förutsätter. Det kommer fram att rätten till liv har en starkare ställning än skyddet till privatliv då det gäller underrättelseinhämtning i datatrafik. Det centrala är att skyddet för privatlivet inte inskränks mer en vad som kan anses vara nödvändigt. Viktigt är att rättighetens kärna ska vara tryggad. Det betyder att övervakning av en individs kommunikation ska vara något som är osannolikt och då det sker ska det vara väl grundat och det ska finnas tillräckligt starka rättskyddsmedel för att skydda individen.

Denna uppsats syftar till att klargöra huruvida det är möjligt att analysera och mäta demokratiutvecklingen i Afghanistan som år 2002 påbörjade sin demokratiutveckling efter att tidigare ha varit kategoriserad som en misslyckad totalitär stat. Jag belyser detta genom att studera utvecklingen av processer och institutioner samt jämföra dessa mot de demokratikriterier som fastställts för en fungerande demokrati. Den legitima rättsstaten är en av grundstenarna till en fungerande demokrati och för att fastställa rättsstatstillståndet i Afghanistan utreder jag även Afghanistans säkerhetssektorsreform (SSR) i denna uppsats. För att undersöka detta har jag ställt följande forskningsfrågor: Vilka förändringar har, sedan december 2001, skett i den generella demokratisituationen i Afghanistan och i vilken omfattning uppfyller Afghanistan de demokratikriterier som karakteriserar en demokratisk stat? Har säkerhetssektorsreformen i Afghanistan lyckats varvid en, av Linz och Stepan förevisad, legitim rättsstat har uppkommit? För att besvara forskningsfrågorna har jag valt att göra en fallstudie av demokratiutvecklingen och rättsstatssituationen i Afghanistan efter den intervention som utfördes vid årsskiftet 2001–2002 av en internationell koalition. Jag inleder analysen med att jämföra Afghanistans demokratitillstånd mot de demokratikriterier Robert Dahl fastställt i sin polyarkimodell, det är villkor som enligt Dahl skall uppfyllas av en demokrati. Därefter utreder jag förutsättningarna för demokratisk konsolidering enligt den teori Linz och Stepan har utvecklat för demokratisk konsolidering. En väsentlig förutsättning för demokratisk konsolidering är, enligt Linz och Stepan, en legitim rättsstat. Den legitima rättsstaten är en av de fem arenor som fordras för demokratisk konsolidering. Studiens resultat visar att Afghanistan uppfyller, åtminstone på teknisk nivå, de flesta av Robert Dahls uppsatta demokratikriterier. Däremot när dessa kriterier jämförs mot de demokratiindex som mäter demokratinivå, samt klassar världens nationer i demokratiska och icke demokratiska nationer, framkommer det att Afghanistan inte är en verklig demokrati. Som slutsats bedömer jag att Afghanistan uppfyller Dahls demokratikriterier från en minimalistisk synvinkel där den normativa aspekten försummas. Från en maximalistisk synvinkel är praxisen för demokrati i den afghanska kontexten undermålig. Demokratisk konsolidering uppnås enligt Linz och Stepan när demokratin är det "enda spelet i staden", vilket förutsätter samverkan mellan alla fem arenor. Studien påvisar stora brister på samtliga arenor och framförallt på rättsstatsarenan, fastän denna arena mottagit ofantligt mycket internationellt stöd under åren. Resultatet påvisar att Afghanistan inte är en legitim rättsstat. Säkerhetssektorreformen har genererat säkerhetsstyrkor som betjänar ledare som valts av folket. Den institutionella korruptionen är väldigt hög och de medborgarna som söker rättvisa får inte rättvisa ifall de saknar kontakter. Enligt Hippler krävs ekonomisk integration, kulturintegration, politisk centralisering, skapande av gemensamma intressen och demokratisering för att splittrade samhällsgrupper bildar ett gemensamt samhälle. Dessa övergripande faktorer har inte utvecklats på grund av den starka klankulturen och den traditionella synen på makt. Det internationella samfundet har stött säkerhetssektorsreformen, som i sig är en viktig grundsten för en legitim rättsstat, men på grund av förbiseende av merparten av de andra faktorerna Hippler påvisar, utan att ta hänsyn till den starka klankulturen, de decentraliserade maktstrukturerna, den institutionella korruptionen m.m. har det enligt min uppfattning varit omöjligt att åstadkomma strukturer och processer som positivt medverkat till utvecklandet av en legitim rättsstat och en fungerande demokrati.

Mitt syfte med denna kandidatavhandling är att analysera tidigare forskning för att få en djupare uppfattning om hur växelvis boende påverkar barn-förälder-relationen samt vilka konsekvenser boendearrangemanget har för barnets psykiska och sociala välbefinnande. Litteraturöversikten baserar sig på 23 individuella texter. Analyserade texterna innefattar 14 artiklar, 6 magisteravhandlingar, en doktorsavhandling och två böcker. Forskningarna som presenteras i texterna är både kvalitativa och kvantitativa. I denna litteraturöversikt har jag valt att använda Urie Bronfenbrenners ekologiska systemteori (1979) som teoretisk referensram. Utvecklingsmodellen är indelad i fyra olika system. Med hjälp av den ekologiska systemteorin har jag visualiserat och belyst barnets förhållande till de omgivande systemen samt de personer som befinner sig i de olika systemen. Studien baserar på kvalitativ teoristyrd innehållsanalys som är genomförd med an abduktiv ansats. I texterna hittades fyra underkategorier som kunde kopplas ihop med överkategorin mikronivå. Dessa temahelheter var 1) familj som enhet, 2) barnets välmående, 3) barn-förälder-relation och 4) sociala nätverk. Den sist nämnda kan också kategoriseras under överkategorin mesosystem, eftersom det i viss mån grundade på samarbetet mellan personer i barnets olika mikrosystem. Därtill kunde kommunikation och samarbete mellan föräldrarna samt deras syn på uppfostran kategoriseras under överkategorin mesosystem. Indikatorer som grundade på föräldrarnas välmående tillhörde ekosystemet och notiser gällande samhällsklimatet och samhället under makronivå. Resultatet påvisar att det generellt ser ut som om både barn och föräldrar anser att växelvis boende är ett bra och fungerande boendearrangemang. Växelvis boende ger ofta barnen en bättre möjlighet att upprätthålla god relation till båda sina föräldrar. Detta dock främst i situationer där relationen mellan barnet och föräldern var bra innan skilsmässan. I situationer där relationen varit dålig innan skilsmässan kan växelvis boende leda till försämrat psykiskt och socialt välbefinnande hos barnen. Relationen mellan barnet och de biologiska föräldrarna samt med möjliga styvföräldrar och -syskon påverkade barnens syn om växelvis boende var fungerande lösning eller inte. Föräldrarnas relation till varandra hade inte lika stor betydelse. Också barnets känsla av att bli hörd och få vara delaktig i beslutsfattandet spelar en signifikant roll i hur boendearrangemanget lyckas. I denna litteraturöversikt fördjupades inte på förhållandet mellan barnet och syskon, möjliga styvföräldrar och -syskon.

Sydkorea är ett av världens mest sekulära länder. Trots det har religionen haft en verklig inverkan på Sydkoreas utveckling som nationalstat. Med pluralismen som teoretisk referensram finner vi att det finns flera grupper som konkurrerar, eller snarare växelverkar om makten under tiden för statsbyggandet. När grundstenarna för staten lades var makten koncentrerad till presidenten. För att studera religionens inverkan på statsbyggandet ser vi framför allt hur policyutfall gynnat olika religiösa grupper. Den religiösa grupp som kanske haft störst inflytande sedan Sydkoreas självständighet har varit de kristna. Favoriseringen av president Syngman Rhee lade en god grund för kristendom i den statliga apparaten. Under demokratiseringsprocessen blev kyrkorna en verklig politisk makt som till och med satte sig upp mot staten Konfucianismen har över lag ett starkt fäste i koreansk kultur och har länge präglat den konservativa rörelsen i Sydkorea och har funnits representerade i de konservativa politiska partierna. Även buddhismen har med sin återkomst gjort sig synlig i både politiken och det religiösa vardagslivet hos sydkoreanerna.

Kanditatavhandlingens syfte är att undersöka vilka regler om konsultation av urfolken som binder den finska staten i beslutsfattandet och huruvida dessa regler möjliggör en verklig möjlighet till påverkan för samerna. Trots att samernas rättigheter ofta har beskrivits som en hög prioritet i Finland har man nämligen på nationell nivå fått ta emot en hel del kritik både för sin lagstiftning som berör konsultationsskyldigheten men även för hur den tillämpas i praktiken. Kandidatuppsatsen tar därför avstamp i den här kritiken för att undersöka hur konsultationer bör gå till enligt existerande rättsnormer samt hur Finlands implementering av dessa påverkar samernas reella möjligheter till inflytande. För detta ändamål används en kombination av den rättsdogmatiska och rättssociologiska metoden för att inte endast ge en bild av den gällande rätten utan även den kontext inom vilket rätten appliceras. På internationell nivå återfinns flera rättskällor som är av betydelse med tanke på Finlands internationella förpliktelser. I det här arbetet sker analysen utgående från de bestämmelser om konsultation som återfinns i FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter (UNDRIP), Konventionen och ursprungsfolk och stamfolk (ILO nr. 169) samt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (MP-konventionen). Vid granskning av dessa blir det däremot tydligt att det inte finns endast en entydig definition på vad konsultation av urfolken innebär och hur detta bör ta sig uttryck i praktiken. Ifråga om den nationella lagstiftningen utgör 9 § i sametingslagen den huvudsakliga rättskällan för konsultationer. Lagen föreskriver om myndigheternas förhandlingsplikt med samernas representativa organ Sametinget och begränsar sig till samernas hembygdsområde Sápmi. Vid sidan av relevant lagstiftning som berör konsultationsplikten, inkluderas även rättspraxis som berör urfolkens rätt till kultur, och en analys av den betydelse som konsultationer ges vid bedömningen av huruvida en kränkning av urfolkens rättigheter har ägt rum. Kandidatuppsatsen visar att förhandlingsplikten i 9 § i sametingslagen i sin nuvarande form är otydlig och att implementeringen av den ofta sker på ett bristfälligt sätt, vilket har en klart negativ inverkan på Sametingets möjligheter till verkligt inflytande i beslutsfattandet.

Syftet med denna kandidatavhandling är att undersöka hur valframgången av det politiska partiet Rörelse nu i det finska riksdagsvalet 2019 påverkats av partiets politiska möjlighetsstruktur. Partiet lyckades vinna ett mandat och blev följaktligen det första nya riksdagspartiet som inträtt genom riksdagsval sedan år 1999. Detta är överraskande, eftersom partiet deltog i valet som ett oregistrerat parti, vilket jag visar att har försvårat partiets förutsättningar för att ställa upp kandidater. Jag använder mig av en teoretisk referensram som bottnar i begreppet politisk möjlighetsstruktur för att visa hur tidigare forskning i nya partier förklarat valframgång av nya partier. I analysen av den politiska möjlighetsstrukturen fokuserar jag särskilt på faktorer med anknytning till valsystemet. Jag använder mig av data om riksdagsvalsresultatet från Justitieministeriets informations- och resultatstjänst. Utifrån denna data uträknar jag Pedersens nettoväljarrörlighet och den effektiva rösttröskeln. Jag analyserar sedan nettoväljarrörlighetens, de effektiva rösttrösklarnas, distriktmagnitudernas och kandidatuppställningens inverkan på partiets vallistors valframgång på valkretsnivå. Resultaten antyder att Rörelse nus politiska möjlighetsstruktur kännetecknats av en höjd kostnad av att ställa upp i val och en försvårad kandidatuppställning. Min forskningsdesign lyckas inte påvisa eller motbevisa statistiska samband mellan valframgång och faktorerna väljarrörlighet, effektiv rösttröskel och distriktsmagnitud.

Journalistiken har ett stort ansvar för hur olika teman presenteras och beskrivs i medier. När det gäller konstruktionen av genus blir det relevant hurdana beskrivningar som görs av könen i medietexter. Den ensidiga rapporteringen av kvinnor i medier är ett välkänt problem inom forskningen (Siivonen, Kjellman & Mannila 2021 s. 1) och därmed finns det skäl att noggrannare undersöka nyhetsteman där kvinnor framträder som nyhetssubjekt. I min kandidatavhandling är syftet att undersöka hur Miss Finland-tävlingen som kan anses vara en kvinnodominerad händelse, gestaltas i medier ur ett genusperspektiv. Materialet som analyseras är tre webbtexter från kvällstidningen Ilta-Sanomat. Texterna analyseras utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv. Mina huvudsakliga forskningsfrågor är hurdan diskursen kring tävlingen är, hur segern i tävlingen gestaltas samt huruvida kritiska röster som ifrågasätter tävlingen ingår. Av analysen framgår det att Ilta-Sanomat gestaltar tävlingen som en positivt laddad händelse som förväntas väcka positiva reaktioner. Artiklarna normaliserar utgångspunkten där kvinnor tävlar sinsemellan om vem som är allra vackrast och lämpar sig bäst att bli krönt till Miss Finland. Förutom iakttagelserna om hur tävlingen beskrivs är det också värt att notera att artiklarna dels upprätthåller stereotypier som enligt tidigare forskning förekommer i mediers kvinnorapportering.

I min kandidatavhandling har jag undersökt samarbetet mellan elevvården och ungdomspsykiatrin på svenska i huvudstadsregionen. Dessutom har jag tagit reda på vilka tidiga interventioner de professionella utnyttjar för att minska risken att en ungdom inte hamnar mellan två olika stödtjänster och att en förvärring av situationen uppstår. Avhandlingen är en kvalitativ intervjuundersökning med semistrukturerade intervjuer. För att ta reda på hur situationen ser ut ur de professionellas synvinkel har jag intervjuat tre skolkuratorer och en socialarbetare som arbetar med ungdomspsykiatri i huvudstadsregionen. Min målgrupp är ungdomar i åldern 13–17. Jag har använt mig av innehållsanalys och diskuterat resultatet i enlighet med en kombination av en nyinstitutionell teori och ett handlingsutrymmesperspektiv för att granska avhandlingen på en strukturell nivå och en individnivå. Resultatet i min undersökning visar att det enligt de professionellas erfarenheter finns en del strukturella brister i samarbetet och inom organisationerna. Samarbetet baserar sig till viss del på de professionellas relationer till varandra och andra individuella faktorer, såsom tidsbrist och hängivenhet. Gällande de tidiga interventionerna framkom det att det finns en hel del tidiga interventioner inom skolan både på finska och svenska i huvudstadsregionen. Gällande tidiga interventioner utanför skolan så finns det dock en brist på svensk service och svenskspråkiga motsvarigheter.