Browsing by Title

I avhandlingen analyseras den finska klimatdiskussionen förd under Juha Sipiläs premiärministertid. Materialet utgörs av två plenumdebatter förda i september 2017 och mars 2018. Metoden utgörs av diskursanalys, och syftet är att besvara frågan ifall riksdagspartiernas utsagor och sätt att tala om klimatförändringen kan anses utgöra skilda diskurser, samt ifall utsagorna inom varje enskilt parti kan anses utgöra en enhetlig diskurs. Ifall partierna förstår problemet på skilda sätt kan detta ha betydelse då man utvärderar den förda politikens tillräcklighet. I introduktionen framkommer att klimatförändringen är ett tema som lyfts fram allt mer i dagens värld. Genom att analysera de olika partiernas utsagor och jämföra dessa med varandra kan man finna förståelse i ifall problemet tas på ett tillräckligt stort allvar inom den finska politiken. Med ”valence issue”, en central term i avhandlingen, avses en fråga som enhetligt antingen understöds eller ses med motvilja på från väljarkårens håll. Frågan ifall klimatfrågorna kan anses utgöra en ”valence issue” har under den senaste tiden blivit ifrågasatt. Klimatpolitiken kan specifikt kännetecknas av starka motsättningar. I tidigare forskning gällande partiers förhållande till klimatpoltiken framkommer även att socialdemokratiska partier har brukat lyfta fram gröna värderingar kraftigare än konservativa och kristdemokratiska partier. Avhandlingens metod utgörs av diskursanalysen, mer specifikt av Carol Bacchis ”What´s the problem represented to be?”-analys. Analysen fokuserar på problematiseringen av teman, inte på policyn i sig. Problematiseringar anses bestämma vad som anses vara viktigt och vad som lämnas bort. Materialet har i avhandlingen ställts tre frågor, som fokuserar på hur klimatförändringen blivit porträtterad i debatterna och vad som underligger detta, vilket Finlands ansvar i frågan är, och vad som valts att inte lyftas fram. Språket står i centrum av diskursanalysen, och en fokusering på det språkliga kan anses vara motiverat då man analyserar de valda debatterna. I analysen framkommer att regeringspartiet Centern anser att Finland fört en aktiv och ambitös klimatpolitik, samt att klimatförändringen är ett problem som går att lösa. Partiet försöker därtill betona att det i riksdagen råder koncensus angående klimatpolitikens tillräcklighet. Regeringspartiet Samlingspartiet lyfter fram klimatförändringens hot, men gör det inte på ett kraftigt sätt och kritiserar inte den förda politiken. Blå framtid, som utgör det sista regeringspartiet, tar klimatförändringen på allvar, men lyfter fram det egna landets nytta, samt vikten av internationellt rättvisa åtgärder. De Gröna, som tillhör oppositionen, lyfter fram det nuvarande lägets allvar på ett kraftigt sätt samt kritiserar regeringens åtgärder, och tänker att regeringen inte insett situationens allvar. I partiets talturer konkretiseras och kristalliseras klimatkampen, samtidigt som klimatkampen personifieras och det vädjas till känslor. Även Vänsterförbundet lyfter fram situationens allvar och kritiserar de nuvarande åtgärderna, samt anser att klimatkampen handlar om rättvisa både globalt och i hemlandet. Socialdemokraterna ser klimatförändringen som en ödesfråga, och anser att Finland ska föra en aktiv klimatpolitik. Däritll lyfter partiet fram rättvisa och social hållbarhet. Sannfinländarna vill lösa klimatproblemet, men viljan framstår som mindre än hos de andra partierna, eftersom partiet väljer att prioritera Finlands egna intresse och lyfta fram vikten av en internationellt rättvis fördelning av klimatåtgärderna. Svenska folkpartiet anser klimatförändringen vara ett faktum och att det är bråttom med åtgärderna, samtidigt som partiet anser att mycket tyder på att lägets allvar inte insetts. Kristdemokraterna både prisar och kritiserar den förda politiken, och använder sig samtidigt av ett språk som inte är särskilt känsloladdat. I resultatdelen framkommer att alla partier anser klimatförändringen vara ett faktum som kräver åtgärder, vilket tyder på att alla ser det som ett hot. Det kan motiveras att partierna skiljer sig i sina sätt att tala om klimatförändringen, särskiljt i det som lyfts fram och i hur de förhåller sig till regeringens politik. Alla partier delar samtidigt ändå på en grundläggande förstålse om att klimatförändringen håller på att ske. Därför är det inte befogat att tala om skilda diskurser mellan partierna, åtminstone när det kommer till denna centrala förståelse. Ifall detta inte beaktas, går det att finna skilda diskurser mellan partierna. Det är därtill svårt att finna skilda diskurser inom de enskilda partierna. I diskussionsdelen lyfts det fram att klimatförändringen kan utgöra en ”valence issue” i de analyserade debatterna, men att klimatåtgärderna och deras ambitionsgrad inte är det. Analysen stöder därtill den tidigare forskningen om att gröna- och vänsterpartier lyfter klimatfrågorna kraftigare fram än andra partier.

Det hävdas att den danska och finska arbetsmarknaden har stora skillnader i graden av flexibilitet på arbetsmarknaden. Samtidigt strävar den Europeiska unionen efter att harmonisera medlemsländernas regleringar på arbetsmarknaderna. Ett av försöken till att göra medlemsländernas arbetsmarknader mera enhetliga är flexicurity-strategin som ska öka flexibiliteten samt säkerheten på arbetsmarknaderna. Mitt syfte är att hitta svaret på vilka skillnader som råder i EU-ländernas arbetsmarknadsregleringar genom att undersöka hur flexicurityn är implementerad i länderna. Eftersom både Danmark och Finland är medlemmar av den Europeiska unionen torde det finnas likheter i arbetsmarknadsregleringarna. Enligt tidigare forskning finns de ändå skillnader i förverkligandet av flexicurity-strategin. Forskningen visar dock att skillnader kring regleringen av arbetsmarknaden finns, men att de inte är så stora som det hade kunnat förväntas på basis av tidigare forskning. Trots att det finns skillnader i regleringarna så kan man konstatera att de inte är så stora att de i sig skulle påverka implementeringen av flexicurity-strategin.

Medierna förser oss ofta med information om hur dagens barn och unga mår dåligt och är stressade. Barn och ungas psykiska välmående är på många sätt ett stort problem och en stor utmaning i dagens samhälle. Om psykisk ohälsa inte upptäcks eller behandlas i tid kan den leda till svårigheter med att skaffa utbildning och ta sig in på arbetsmarknaden. Bland vuxna med psykisk sjukdom har ungefär hälften av dem fått sina första sjukdomssymptom redan före 14-års ålder, och tre av fyra innan 24-års ålder. Skolan har en central plats i barn och ungas liv, och det är oftast via skolan som den första kontakten till vården sker. Hur ska skolan då gå till väga för att kunna arbeta hälsofrämjande och förebygga redan existerande problem? Mitt syfte med avhandlingen är att ta reda på hur skolan och elev- och studerandevården på olika sätt kan bidra till att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa bland skolelever i skolmiljö. Avhandlingen vill få svar på vilka arbetssätt och tillvägagångssätt som skolan och dess personal kan tillämpa för att kunna främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa bland skoleleverna. Som metod för att behandla mitt syfte och besvara min forskningsfråga har jag valt att göra en systematisk litteraturöversikt över artiklar från Finland och Sverige inom ämnet. För att hitta väsentlig litteratur har jag använt mig av relevanta sökord i olika sökmotorer, och utgående från specifika kriterier har jag slutligen valt sjutton artiklar som material i min studie. Dessa artiklar analyseras och sammanställs var för sig, samtidigt som jag redogör för deras enskilda resultat och hur resultaten kan anpassas till mitt syfte och forskningsfråga. Resultaten från min litteratursökning visar hur viktigt det är att skolans olika yrkesgrupper samverkar på olika sätt för att tillsammans kunna arbeta med dessa frågor, både på ett hälsofrämjande och ett förebyggande sätt. Ett gott samarbete mellan skolan och hemmen är även nödvändigt. Läraren har ett stort ansvar då det gäller att lägga märke till symptom hos eleverna, och sedan hänvisa eleven vidare till elevhälsan. Läraren kan i klassrummet arbeta hälsofrämjande bland annat genom att satsa på att främja kamratrelationer bland eleverna. För att lärarna på ett konkret sätt skall kunna lära ut psykiska färdigheter till eleverna, vore det nödvändigt att lärarna skulle få mer utbildning inom dessa frågor. Det är viktigt att eleverna har tillräckligt med information om psykisk hälsa, och om vart de kan vända sig om de upplever sig ha bekymmer. Tröskeln till att uppsöka elevhälsan bör vara låg, och användande av internet för att ta kontakt kunde vara en möjlighet för att sänka tröskeln. Då eleverna väl uppsöker hjälp, är det viktigt att de professionella är förstående, lyssnande och ger ett empatiskt intryck. För att vardagliggöra psykisk hälsa och ohälsa kunde mer information ges bland annat på hälsokunskapstimmarna. Utanför klassrummet kan skolan arbeta hälsofrämjande eller förebyggande genom att tillämpa olika program som eleverna kan ta del av. Ett exempel på detta är DISA-metoden som fått goda resultat i olika undersökningar, och ungdomarna anser sig må bättre efter att de tagit del av metoden. Speciellt viktigt är det också att eleverna, i brytningsskedet mellan lågstadium och högstadium med nya klassbildningar, får tillräckligt med hjälp och stöd.

Denna kvalitativa intervjustudie har som syfte att studera ätstörningar hos gymnasieelever ur skolkuratorernas perspektiv. Syftet är att få fram hur kuratorerna resonerar kring ätstörningar och hurudana möjligheter de upplever sig ha att arbeta med den typen av problematik. Ätstörningar är en komplex sjukdom som oftast har både fysiska, psykiska och sociala konsekvenser. Denna studie fokuserar på ätstörningar ur en samhällsvetenskaplig synvinkel och därmed har fokus varit att få reda på hur kuratorerna ser på ätstörningar och hur deras konstruktioner av problematiken eventuellt kan påverka deras möjligheter att arbeta med den. De teorier som ligger som grund för denna avhandling utgörs av socialkonstruktivism och av teorier kring socialarbetares och skolkuratorers handlingsutrymme. I denna intervjustudie intervjuades fem kuratorer från gymnasieskolor i Finland. Intervjuerna var semistrukturerade och gav utrymme för en mera ledig diskussion. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultaten presenteras genom tre huvudsakliga teman som hade rak koppling till både syftet och frågeställningarna samt till den teori som presenteras i avhandlingen. De tydligaste skillnaderna i resultaten var att två kuratorer inte hade mycket erfarenhet av att arbeta med elever med ätstörningar, för att det inte ansåg det som deras uppgift, medan de tre andra hade mera erfarenhet och upplevde sig ha mera möjligheter att arbeta med dessa elever. Kuratorernas möjligheter att arbeta med ätstörningar verkade till mesta del handla om arbetet med de bakomliggande faktorerna eller faktorer runt omkring ätstörningar. Begränsningarna grundade sig mera på aspekter som brist på kunskap och kompetens. Man kan se en skillnad i hur kuratorerna ser på ätstörningar och synen verkar ha en roll i hur arbetet ser ut. Kuratorernas syn på problematiken verkar även ha vissa samband med hur och i vilken utsträckning de har arbetat med den.

Bakgrund: Ungas psykiska ohälsa stiger och just nu är tjänsterna otillräckliga för att hjälpa alla i behov. För alla är det inte heller lätt att söka sig till hjälpen på grund av till exempel dåliga tidigare erfarenheter eller rädsla för att berätta om sina problem. Man har utvecklat olika nättjänster vid psykisk ohälsa för unga där man kan anonymt bland annat chatta och skriva med professionella. Än så länge är det främst volontärer och tredje sektorn som upprätthåller dessa tjänster men i framtiden kan den här att här typen av hjälp öka på olika sektorer. För att förstå på vilket sätt den skrivna onlinehjälpen fungerar för unga så behöver man forskning om deras upplevelser. Än så länge finns det mera forskning ur de professionellas perspektiv och det behövs mera information ur brukarnas synvinkel. Syfte: Syftet med denna avhandling är att lyfta fram det som unga upplever som hjälpsamt i skrivna onlinehjälpen och i den terapeutiska relationen till den professionella. Samtidigt som möjligheterna med den skrivna onlinehjälpen lyfts fram så är det också viktigt att lyfta upp eventuella brister. Syftet är också att kunna öka förståelsen till på vilket sätt onlinehjälp kan utvecklas i framtiden. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på kvalitativa studier har gjorts. Som forskningsmaterial har elva artiklar granskats som en teoristyrd kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De flesta unga upplevde den skrivna onlinehjälpen som hjälpsam. Den främsta orsaken var att man kunde anonymt ta kontakt vilket gjorde att man vågade dela med sig av sådant man annars inte skulle ha vågat. Det att man hade mer kontroll i samtalen, till exempel genom att kunna själv kontrollera tempot av diskussionen och reflektera över svaren upplevdes som hjälpsamt. Man uppskattade att den professionella använde sig av informellt och personligt språk vilket gjorde att unga kände sig mer bekväma. Brister var främst långa väntetider till chattarna och olika tekniska problem.

Avhandlingens syfte är att utreda 1) vilka aspekter som faller inom ramen för artikel 4(2) FEU, som stadgar om skyldigheten för EU att respektera medlemsstaternas konstitutionella identitet, 2) hur artikeln art. 4(2) FEU kan tillämpas i ett godtyckligt syfte och att 3) utreda ifall skyddet av den konstitutionella identiteten kan utgöra ett hot för efterlevnaden av EU:s grundvärden enligt art. 2 FEU. För att få svar på forskningsfrågorna analyseras Ungerns författningsdomstols beslut gällande skyddet av den konstitutionella identiteten som exempelfall. I tillägg till detta redogörs ett urval av Europeiska unionens rättspraxis gällande tillämpningen av art. 4(2) FEU för. Materialet analyseras med den rättsdogmatiska, EU-rättsliga och komparativa metoden. Avhandlingens resultat indikerar att missbruk av konceptet av den konstitutionella identiteten används för att rättfärdiga underlåtelser att uppfylla unionsrättsliga skyldigheter, speciellt då tolkningen av artikeln ligger i sådana författningsdomstolars händer vars oberoende är ifrågasatt. Ungerns författningsdomstol tolkade art. 4(2) FEU som ett isolerat koncept genom åsidosättandet av en avvägning med grundvärdena i art. 2 FEU och lojalitetsprincipen. Därutöver återanvände författningsdomstolen, med hänvisning till medlemsstaternas likhet inför fördragen, bl.a. den tyska författningsdomstolens argument kring den nationella identiteten - argument som EU-domstolen i princip redan tidigare accepterat. Ett ytterligare problem med art. 4(2) FEU är att den tillåter en oenhetlig tillämpning av EU-rätten, vid fall där medlemsstater åberopar artikeln för att åsidosätta EU-rättens företräde. EU-domstolen anförde ett tillägg i den konstitutionella dialogen angående tolkningen av art. 4(2) FEU i februari 2022, då den fasställde EU:s egen identitet utgörs av grundvärdena i art. 2 FEU. Genom att understryka värdena i art. 2 FEU:s rättsligt bindande natur som grunden för EU:s identitet, bekräftar EUD att art. 4(2) FEU inte går att tolka som ett självständigt, isolerat koncept. Det färska avgörandet är ett värdefullt tillägg i praxisen, eftersom domen explicit understryker faktumet att skyddet av identiteten inte får utgöra ett hot mot de rättsligt bindande värdena i art. 2 FEU. Det återstår att se ifall EUD genom beslutet hindrar medlemsstater som Ungern att tillämpa art. 4(2) FEU godtyckligt i framtiden, eller om Ungern finner nya tillvägagångssätt för att anpassa tolkningen av artikeln enligt EU-domstolens nyaste beslut.

Internet har blivit en naturlig del av vår vardag. Speciellt unga rör sig aktivt på olika internets olika forum, mycket av denna tid går till att kommunicera och interagera med varandra. Det är vanligt att man också söker stöd och svar på olika frågor och problem på internet. Ett av de problem man söker stöd till är ensamhet, vilket är ett vanligt problem bland många unga idag. Syftet för denna avhandling är att granska hur handledarna på Sluta panta- chatten upplever chatten som en funktion i ensamhetsfrågor bland unga. Sluta panta är en nationell svenskspråkig stödchatt för unga i åldern 13-29 år, där de har möjlighet att diskutera med professionella vuxna. Chatten är indelad i en allmän chatt där alla besökare och handledare kan diskutera tillsammans samt en privat chatt där besökaren har möjlighet att diskutera individuellt med en handledare. Jag har satt upp tre forskningsfrågor som jag besvarar; På vilket sätt kommer ensamheten fram på chatten? Hur ser handledarna chatten, som ett stöd för ensamma unga? och Vilka möjligheter och utmaningar finns det i att kommunicera i denna miljö? Undersökningen utfördes genom en fokusgruppintervju med sex handledare på chatten och materialet analyserades genom en innehållsanalys. Ensamhet bland de unga på chatten, är ett väldigt vanligt problem. Resultaten visar att det finns vissa skillnader i hur ensamheten kommer fram bland de unga, ofta kommer ensamheten dock fram indirekt i diskussion med de unga. Det förekommer både social och emotionell ensamhet på chatten. På den allmänna chatten förekommer det mera social ensamhet och den allmänna chatten fungerar mera som kamratstöd. På den privata chatten förekommer det mera emotionell ensamhet. Handledarna största möjligheter är att lyssna och fungera som medmänniska för de unga, handledarna kan också ge råd och hänvisa de unga vidare. För unga som behöver mera långtgående och starkare stöd, är chatten dock inte det rätta stället. Kommunikation via en chatt skiljer sig på många punkter från samtal som förs ansikte mot ansikte. Det är viktigt att man som professionell är medveten om de färdigheter och kunskaper som krävs då man chattar på denna typ av arenor.

Användningen av online-metoder i valkampanjer blir allt vanligare på grund av den teknologiska utvecklingen och väljarnas förändrade valbeteende. Förut röstade väljarna i första hand på basis av parti, numera röstar de i första hand på en specifik kandidat. Ett av sätten att driva online-kampanjer är att vara aktiv på sociala medier, vilket redan mycket används i USA. Tidigare finsk forskning har visserligen visat att finländska kandidater inte är väldigt aktiva på sociala medier trots de goda förutsättningarna som vårt samhälle skulle ha för aktivare online-kampanjer. Mitt syfte med avhandlingen är att studera hur åldern påverkade användningen av sociala medier i förandet av valkampanjer i riksdagsvalen år 2019. Studien vill se ifall det finns en koppling mellan användningen av sociala medier i valkampanjer och ålder, eftersom det kan visa den utveckling som framtida valkampanjer har. Som material användes de nominerade kandidaternas svar från enkätundersökningen ”Finlands riksdagsvalskandidatundersökning 2019” angående användningen av olika sociala medier och hur viktiga plattformarna ansågs vara. Resultaten visade att majoriteten av kandidaterna använde sig av sociala medier i drivandet av valkampanj men de yngre kandidaterna använde sig av flera olika plattformar och ansåg användningen av sociala medier viktigare än de äldre kandidaterna. Detta kan tyda på att valkampanjerna i Finland kommer att se en utveckling mot fler online-kampanjer som är spridda på olika plattformar. Samtidigt är det svårt att förutspå den utveckling som sociala medier kommer att ha och hur det påverkar online-kampanjer.

Under 2000-talet har politisk kommunikation blivit alltmer polycentrisk runtom i världen. Som en följd har politiker börjat använda internet och sociala medier som en del av sina kampanjmetoder. Forskning om hur nya kommunikationskanaler påverkar politiken och samhället har pågått sedan 1920-talet. När internet blev en del av medielandskapet på 1990-talet, började man också undersöka påverkan av internet på politik och samhälle. Mitt syfte med denna avhandling är att undersöka kandidaternas attityder till sociala medier som kampanjmetod och hur ålder påverkar detta. Det finns begränsad forskning på detta område, vilket gör det till ett viktigt ämne att utforska. Avhandlingens hypotes är att yngre kandidater har en mer positiv attityd till sociala medier som kampanjmetod. Denna hypotes stöds av avhandlingens teoretiska referensram samt tidigare forskning om sociala medier i valkampanjer och användning av sociala medier i allmänhet. För att undersöka hypotesen använder jag frågeformulär från von Schoultz & Kestilä-Kekkonens forskningsprojekt (2019), som är en del av större internationell forskning om politiska val. De frågor som valdes för denna avhandling fokuserar på kandidaternas aktiviteter på sociala medier och om de anser att sociala medier är ett användbart sätt att övertyga väljare. Jag delade in respondenterna in i tre åldersgrupper (18–35, 36–59 & 60–) för att jämföra deras svar och undersöka hur ålder påverkar attityden till sociala medier som kampanjmetod. Denna avhandling fokuserar på två frågor från sektionen B9 i frågeformulären: 1.) Kandidaters aktiviteter på sociala medier är ett användbart sätt att övertyga väljare 2.) Många kandidater använder sociala medier under valkampanjen bara för att deras motståndare också gör det Respondenterna hade tre svarsalternativ på bägge frågorna: 1. Av annan åsikt 2. Varken av samma eller av annan åsikt 3. Av samma åsikt Analysen visar att den första frågan stöder avhandlingens hypotes. Ju yngre respondenterna är, desto positivare är deras svar på frågan. Dock ger den andra frågan liknande svar från varje åldersgrupp, vilket inte visar att ålder påverkar attityden positivt eller negativt. Sammanfattningsvis visar avhandlingen att hypotesen till viss del stöds av resultaten, men denna fråga kräver mer forskning.

Användningen av sociala medier har blivit allt vanligare bland ungdomar under de senaste åren, vilket påverkar ungdomars mentala hälsa och ohälsa. Tidigare forskning har främst fokuserat på hur internet i allmänhet påverkar ungdomars välmående. Studier i hur sociala medier påverkar ungdomars mentala välmående har dock börjat göras under de senaste tio åren. Denna forskning tyder på att sociala medier både har negativa och positiva effekter på ungdomar. Syftet med denna litteraturstudie är därmed att på basis av tidigare forskning undersöka hur sociala medier antingen negativt eller positivt påverkar ungdomars mentala hälsa. Centrala teorier som används är teorin om social jämförelse och teorin om självpresentation. De primära källorna utgörs av akademiska journaler inriktade på ungdomar, beteende och sociala nätverk. Resultaten tyder på att sociala medier kan ha en negativ inverkan på ungdomars kroppsbild. Sociala medier har ett samband med sämre sömnkvalitet och akademiska färdigheter, alkoholkonsumtion, depression och ångest. Social jämförelse på sociala medier har även ett samband med mental ohälsa. Den positiva inverkan av sociala medier på ungdomens mentala välmående är att ungdomen via sociala medier kan få socialt stöd och utveckla sina sociala färdigheter samt känna samhörighet med sina jämnåriga kamrater och kontrollera sin egen självpresentation. Därmed har sociala medier både positiv och negativ inverkan på ungdomens mentala hälsa. En ökad förståelse för sambandet mellan mental hälsa och sociala medier kan bidra till att ungdomar är mer medvetna om effekterna av sociala medier så att de kan undvika den negativa inverkan och ta allt ut av de positiva sidorna.