Browsing by Title

Den här studien granskar hur rapporteringen i fallet Jari Aarnio varierade i Helsingin Sanomat och Suomen Kuvalehti under tidsperioden 5.9.2013–15.12.2014. Studien jämför källpraxis och transparens ur publikens perspektiv genom en kvalitativ innehållsanalys. Kvalitativ innehållsanalys har valts som metod för att kunna se på texterna ur samma perspektiv som publiken ser texterna då de publiceras, och i och med att journalisterna är i första hand ansvariga inför sin publik (JSN 2014) är det också relevant att inom den akademiska forskningen utgå från publikens perspektiv. Rapporteringen i fallet Jari Aarnio har kritiserats för att ha varit partisk och att en del av journalisterna skulle förmedla Aarnios eget budskap oifrågasatt och också vilselett publiken (Passi& Reinboth 2017). I den här studien jämförs det som Helsingin Sanomat publicerade med det som Suomen Kuvalehti publicerade för att se ifall publiken kunde se de skillnaderna som har förts fram. Helsingin Sanomat har vunnit flera priser för rapporteringen i fallet Jari Aarnio, medan Suomen Kuvalehti har beskyllts för att ha förmedlat Aarnios budskap. I den här studien ser vi att källpraxisen i de olika medierna varierar, och att Helsingin Sanomat är oftare mer transparens i sin källhänvisning, medan Suomen Kuvalehti ofta hänvisar på ett allmänt plant till sina källor. De anonyma källorna har också en central roll i bägge mediers rapportering under tidsperioden, och skillnaderna i källpraxisen varierar framför allt med de anonyma källorna. Vi ser också att Suomen Kuvaleht hänvisar oftare till uppgifter som tidningen själv erfar, vilket gör det omöjligt för läsaren att självmant granska de uppgifterna som presenteras. Motsvarande praxis var extremt ovanlig i Helsingin Sanomat under samma tidsperiod.

Mitt syfte med denna avhandling är att fundera varför lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen innehåller en vägrandegrund som skyddar grundläggande och mänskliga rättigheter för den person som är föremål för en europeisk arresteringsorder. Dessutom kommer vägrandegrundens förhållande till EU-rätt att diskuteras. Frågan kan kännas klar ur ett människorättsligt perspektiv, men är däremot diskutabel ur en EU-rättslig synvinkel, då man tar i beaktande att en liknande vägrandegrund inte finns med i EU:s rambeslut gällande arresteringsordern. Dessutom bygger arresteringsordern på principen om ömsesidigt erkännande. I straffrättslig bemärkelse, innebär principen att medlemsstater bör godkänna varandras beslut och domar gällande misstänkta eller dömda personer och ge dem samma verkningar som om de vore deras egna. Ömsesidigt erkännande innebär å sin sida ömsesidigt förtroende för varandras rättsliga system, vilket även gäller tilliten till att de grundläggande och mänskliga rättigheterna respekteras i varje medlemsstat och att det inte bör ifrågasättas. Den människorättsliga vägrandegrunden, som finns i den finska lagen, kan i ljuset av detta anses strida mot principen om ömsesidigt erkännande och förtroende. Avhandlingen kommer att basera sig både på en rättsdogmatisk och komparativ metod. Med hjälp av dem besvaras och diskuteras avhandlingens frågeställningar. Analysen grundar sig huvudsakligen på nationella, internationella och EU-rättsliga juridiska regelverk och material. Dessutom används olik juridisk litteratur. Resultaten av avhandlingens analys ger inget tydligt svar på huruvida Finlands lagstiftningsbeslut är rätt eller fel ur ett EU-rättsligt perspektiv, då en sådan slutsats är svår att dra. Med stöd av materialet och reflektioner kring dem, kan det dock konstateras att ur ett människorättsligt perspektiv har Finland haft godtagbara motiv att stifta den föreliggande vägrandegrunden. Från ett EU-rättsligt perspektiv är konklusionen inte den samma.

Smärta är något vi alla känner till och varit med om på ett eller annat sätt. Genom olyckor och mer komplexa sjukdomar kan smärtan bli kronisk, vilket påverkar hela människans liv – allt från vardagen till yrkesidentitet, sociala relationer och upplevelsen om jaget. Min avhandling fokuserar på kronisk och långvarig smärta och hur den kroniska smärtan upplevs. Det är viktigt att poängtera att min avhandling handlar om att insjukna i kronisk smärta och upplevelsen om en plötslig, nedsatt funktionsförmåga, inte personer som varit permanent handikappade sedan födseln. Genom sociologiska teorier och samhällsvetenskapligt tänk går jag in på hur vi ser på kronisk smärta, hur det behandlas samt hur den kroniska smärtan påverkar individen. Jag presenterar i korthet kronisk smärta som erfarenhet, hur sjukdomsnarrativ byggs upp och hur det nya narrativet påverkar ens egna sätt att se på sig själv. Ens drömmar, planer och livsstil ändras markant då man lever med kronisk smärta. I samband med detta går jag även in på det biografiska avbrottet och hur den nya berättelsen om den insjuknade bildas. Jag diskuterar även om vad sociologi kan bidra med till forskning kring smärta. I min avhandling går jag också in på sociologin om förkroppsligandet, hur kroppen och omvärlden växelverkar samt den biopsykosociala modellen i relation till kronisk smärta.

Fakultet: Svenska social- och kommunalhögskolan Utbildningsprogram: Kandidatprogrammet i samhällsvetenskaper Studieinriktning: Socialpsykologi Författare: Emma Tanskanen Arbetets titel: Sociala medier och depression: En socialpsykologisk litteraturöversikt Arbetets art: Kandidatavhandling Månad och år: Januari 2024 Sidantal: 32 Nyckelord: Depression, sociala medier, ungdomar, social jämförelse, positiva, negativa Handledare: Rasmus Mannerström Förvaringsställe: E-thesis Antalet sociala medieplattformar har växt omfattande under de senaste decennierna, vilket också ökat på antalet användare speciellt bland ungdomar. I samband med ökning i användningen av sociala medier har det också observerats en ökning av depression (Duggan & Brenner 2013; Lin et al., 2016). Tidigare forskning har fokuserat på varierande samband mellan sociala medier och depression. Resultat angående negativa samband med sociala medier och depression är i en dominerande roll jämfört med de positiva sambanden. Syftet med denna litteraturöversikt är att på basis av tidigare forskning identifiera ifall det finns en korrelation mellan användning av sociala medier och depression. Dagens ungdomar växer upp tillsammans med sociala medier och utsätts av innehåll de inte kan reglera, vilket visat samband med depression (Radovic et al., 2017). Leon Festingers (1957) teori om social jämförelse är en viktig och central källa inom forskning som behandlar social jämförelse i samband med sociala medier och depression. Andra centrala källor består av litteratur som är inriktade på sociala medier och depression. Inledningen introducerar ämnet och formulerar problemområdet, följt av avgränsning och metod. Litteraturöversikten inleds med en presentation av bakgrund om social jämförelse samt sociala medier och depression, varefter en analys på basis av tidigare forskning av sambanden mellan användning av sociala medier och depression presenteras i form av indelningen till negativa och positiva. Sedan sammanfattas teorin och resultaten av litteraturöversikten, varefter avhandlingen avslutas genom kritisk diskussion av litteraturöversikten, inklusive deras tillförlitlighet. Resultaten från tidigare forskning bekräftar genom flera påverkande faktorer sambandet kring ungdomars användning av sociala medier och inverkan på depression. Med tanke på den digitala närvaron i samhället är forskning kring depression ett aktuellt och komplext fenomen, vilket kräver mer forskning. Förslag på fortsatt forskning diskuteras vidare i diskussionskapitlet. Sammanfattningsvis kan ökad kunskap kring hälsosamma mediavanor minimera de negativa sambanden till depression hos ungdomar.

Syftet med avhandlingen är att utgående från tidigare forskning undersöka om och i så fall hur sociala medier påverkar den empatiska förmågan. Det har forskats separat kring både empati och kring sociala medier, men sambandet mellan dem har fått mindre uppmärksamhet. Sambandet mellan empati och sociala medier är ett angeläget ämne och relevansen ökar ständigt i och med att sociala medier har blivit ett etablerat sätt att umgås. Avhandlingen är en litteraturstudie som presenterar centrala socialpsykologiska teorier om empati och sammanför studier om sociala mediers negativa och positiva effekter på den empatiska förmågan. Resultaten visar att sociala medier påverkar beteendet och den empatiska förmågan. Kopplingen mellan sociala medier och empati är ett komplext fenomen, men det går att särskilja olika komponenter inom sociala medier som påverkar den empatiska förmågan på olika sätt. Resultaten visar att sociala medier har en negativ effekt på den kognitiva empatin och det minskar förmågan att bedöma och tolka andras känslor kritiskt, men en positiv effekt på affektiv empati och känslobaserade reaktioner. Avhandlingens resultat tyder på att beaktandet av empati kommer att vara en stor utmaning vid den fortsatta utvecklingen av sociala medier eftersom sociala medier ständigt förändras och det ställer krav på att hitta nya sätt för att uttrycka och uppfatta empati. Empati är grunden för alla mellanmänskliga relationer och därför kommer det i framtiden att vara allt viktigare att fokusera på metoder som stöder och framkallar empatisk kommunikation på sociala medier. Det som sker virtuellt har konkreta konsekvenser som avspeglar sig på livet utanför de sociala medierna.

Sammandrag: Människor har alltid delat information om sig själva och därmed engagerat sig i självpresentation. Teknologins utveckling har dock skapat en ny dimension för interaktion. Digitaliseringen har gjort stora framsteg på samhällsnivå under de senaste decennierna, och pandemin COVID-19 har accelererat detta genom att öka behovet av digitala innovationer på en global nivå. Dessa aspekter skapar behov för att förstå interaktion och beteende i en digital dimension, särskilt då interaktion på sociala medieplattformar har blivit vardagligt för människor. På sociala medier presenterar individer sig själva inför en publik, vilket kan ha bakomliggande orsaker samt eventuella konsekvenser. Erving Goffmans teori om självpresentation har varit ett populärt perspektiv inom ämnet, och utgör en central teoretisk grund även för denna avhandling. Mitt syfte med denna litteraturöversikt är att undersöka tidigare forskning för att kartlägga hur självpresentation förekommer på och påverkar användare av sociala medieplattformar. Självpresentation granskas på två sociala medieplattformar; Facebook och Instagram. Resultaten visar att val av självpresentationsstil på sociala medieplattformar kan bero på faktorer som personlighet och kultur. Konsekvenser av självpresentationsstilar kan framträda och inverka på aspekter som psykisk hälsa och addiktivt beteende. I diskussionen jämförs resultaten och skillnader och likheter tolkas.

Ätstörningar som drabbar barn tenderar att inte få tillräckligt med synlighet i diskussionen om ätstörningar, men i och med APA:s DSM-V som kom 2016 finns det nya diagnoser som ger perspektiv på ämnet. Syftet med denna avhandling är att ge en överblick över uppkomsten och de sociala orsakerna till ätstörningar hos barn, specifikt inom socialpsykologisk forskning med fokus på nära mellanmänskliga relationer. I avhandlingen diskuteras med hjälp av en litteraturöversikt möjliga orsaker bakom olika ätstörningar som drabbar barn, med speciellt fokus på selektiv ätstörning, pica-ätstörning och ruminationssyndrom. Anknytning, kontrollbehov, samsjuklighet och familjens struktur och funktion är de viktigaste orsakerna bakom varför barn utvecklar ätstörningar. Barnets sociala liv och närmaste kontakter under barndomen är av stor vikt för både risk för, utveckling och upprätthållandet av en ätstörning. Föräldrars psykopatologi, sexuellt utnyttjande och samhällsideal är också riskfaktorer för utveckling av ätstörningar hos barn. Också könsroller och könstillhörighet har en inverkan på utvecklingen av ätstörningar i barndomen. Slutsatsen i avhandlingen är att mer forskning och mer långsiktig forskning bör göras på området, speciellt med koppling till barnets fortsatta liv, men även till andra sociala, kulturella och geografiska kontexter.

I detta arbete redogörs för vilka faktorer som har betydelse för socialarbetares arbetshälsa, samt hur man genom ledarskapet kan stöda en god arbetshälsa. Ämnet i fråga är av samhällelig relevans då psykisk ohälsa idag är den största orsaken till sjukpensionering i Finland och som yrkesgrupp toppar socialarbetare listan för sjukpensionering. Denna kvalitativa litteraturöversikt utgår från åtta vetenskapliga och referensgranskade artiklar. Tre av artiklarna betonar arbetshälsa, medan fem av artiklarna betonar ledarskap. Analysen utfördes med hjälp av en induktiv innehållsanalys. Analysen gav sammanlagt sex kategorier. Tre kategorier berörde faktorer som påverkar arbetshälsan; faktorer i arbetsmiljön, positiva arbetshälsofaktorer och verksamhetsområde. Tre kategorier berörde stödjande av god arbetshälsa genom ledarskap; ömsesidiga relationer, arbetsrelaterade resurser och ledarskapsstil och ledarskapsbeteende. Resultatet visade att arbetshälsa påverkas av arbetsmiljöfaktorer, såsom resursbrist och pressad arbetssituation. Ledaren kan stöda god arbetshälsa genom ömsesidiga relationer mellan ledaren och arbetaren. Arbetsrelaterade resurser står som grund samt påverkar utvecklingen och kvaliteten av relationen, vilket tyder på att de arbetsrelaterade resurserna är en integrerad del av ledarstilen, Leader-Member Exchange (LMX) – processen. LMX visade ha bästa förutsägbarheten för arbetsrelaterat välbefinnande och arbetstillfredsställelse. LMX ledde även till förbättringar av strukturella resurser, som i sin tur minskar rolloklarheter samt rollstress. Resultatet av litteraturöversikten har slutligen begrundats utgående från teorin om relationsbaserat och hälsofrämjat ledarskap, samt LMX-metoden.

Denna avhandling har syftet att ge en bredare förståelse för socialarbetares upplevelser och erfarenheter kopplade till yrket. Forskningsfrågorna tar upp socialarbetares syn på sitt yrkesval, vilka upplevelser som har format yrkesvalet samt vilken roll som krävs i arbetet och om denna roll sammanstämmer med den professionella identiteten. Sammanlagt intervjuades tre socialarbetare i semi-strukturerade intervjuer för att besvara forskningsfrågorna. Materialet analyserades med hjälp av narrativ analys i två delar, först i en råkategorisering av transkriberingen och senare i en djupare analys och tolkning. Fenomenologi har varit det överhängande perspektivet genom hela forskningsprocessen och begreppet ”livsvärld” är relevant för forskningen. Eftersom ett stort fokus finns på professionen blev professionsforskning den praktiska teorin som användes. Resultatet visar att socialarbetare långt motiverar sitt yrkesval baserat på sin egen personlighet. Yrkesvalet ses som högst personligt och ett resultat av uppväxt, familj, erfarenheter och inställning till samhällsfrågor. Upplevelserna (narrativen) som presenterades i intervjuerna visar på högt empatiskt kännande redan i barndomen och en vilja att hjälpa utsatta genom praktiska handlingar. Upplevelserna visar även på att respondenterna var uppmärksamma på samhällets orättvisor och en ovilja att acceptera dessa orättvisor. Studiens resultat visar att rollen som krävs i arbetet ofta sammanstämmer med socialarbetarnas professionella identitet, men konflikter kan förekomma när respondenterna tvingas vara allvetare eller när en situation kräver att man innehar en disciplinär roll samtidigt som man ska vara opartisk. Det kom även upp att socialarbetarna upplever att deras professionella och privata roll går in i varandra och att egna värderingar och politiska åsikter långt sammanstämmer med det sociala arbetets traditionella värderingar. Studien liksom resultatet är kvalitativt och medför ökad kunskap om socialarbetare i Finland. Resultatet är användbart för socialarbetare för att väcka självreflektion, för utomstående för att få en inblick i professionen samt för arbetsplatser för att få ökad kunskap av yrkesgruppen och vad som kan göras för att förbättra arbetsförhållanden.

Syftet med avhandlingen var att skriftligt intervjua socialarbetare för att ta reda på hur socialarbetares arbetskarriärer kan se ut och hur de upplever att de själva kan påverka sina karriärer. Materialet består av fyra texter skrivna av socialarbetare som alla jobbat länge inom branschen. Min forskningsfråga var: vilka möjligheter upplever socialarbetare att de har att planera eller välja sin egen arbetskarriär? Som teoretisk bakgrund använder jag bl.a. forskning om orsaker att lämna eller stanna kvar på ett jobb inom socialt arbete och olika karriärtyper, och jag har delat in denna forskning i yttre och inre faktorer som påverkar karriärvalen. Jag har fått tag på mina respondenter dels via snöbollsmetoden, och min undersökning har också att göra med narrativ teori. Mitt resultat visar att socialarbetare upplever sig ha väldigt stora chanser att välja eller påverka sin arbetskarriär. Även om de yttre faktorerna, som socialarbetarna inte kan påverka, har en stor betydelse i formandet av arbetskarriären, är de också starkt knutna till de inre faktorerna, och dessa påverkar varandra i och med att socialarbetarna genom de yttre faktorernas påverkan utvecklas och gör därefter karriärval som beror på de inre faktorerna. Också det faktum att respondenterna i min undersökning hör till olika karriärtyper visar att de troligen ganska långt upplever sig kunna forma sin egen arbetskarriär.