Browsing by study line "Statskunskap med förvaltning"

I avhandlingen undersöks potentiella samband mellan åtta finländska politiska partiers nominering av unga kandidater och deras framgång att bli invalda i riksdagen. Genom en kvantitativ analys med data från de finländska riksdagsvalen under perioden 2003–2023, presenteras en översikt av partiernas nomineringsmönster och därefter de invalda kandidaternas faktiska ungdomsrepresentativitet. Resultaten visar att trots att vissa partier nominerar en hög andel unga kandidater så återspeglas inte detta nödvändigtvis i den invalda representationen. Med hjälp av den deskriptiva representationsteorin och teorin om rationellt handlande diskuteras och härleds resultaten. Slutsatserna betonar komplexiteten i nomineringsprocessen och vikten av att beakta olika faktorer som påverkar den politiska representationen såsom partiernas ideologiska värdegrund, väljarstöd och antal mandat.

Den finländska lagstiftningen betraktar minderåriga ungdomar som jämlika medborgare, men likväl utgör de den befolkningsgrupp vars deltagande inom den representativa demokratin begränsas allra mest. Att exkludera en befolkningsgrupp ur beslutsfattandet tyder på strukturellt demokratiunderskott. Lagstiftningen förpliktar kommunerna att främja och förverkliga ungas möjlighet till delaktighet och deltagande inom det lokala beslutsfattande, och då representativ påverkan inte är ett alternativ, betonas direkta former av påverkan i andan av stark demokrati. Samtida rapporteringar illustrerar svaga nivåer av delaktighet och deltagande bland minderåriga på lokalnivå. Detta väcker frågor om utvecklingstrenden för minderåriga ungdomars delaktighetsupplevelser och faktiska deltagande i de lokala beslutsprocesserna. Horelli (1994) konstruerade en deltagandetrappa för minderåriga, och med hjälp av denna teoretiska ansats identifieras delaktighetstyper som varit rådande vid tre bestämda tidsperioder: 1990-talet, 2000-talet och 2010-talet. Genom att utnyttja data från sex olika ungdomsbarometrar, gjorde man en systematisk jämförelse av tre undersökningsperioder utgående från deskriptiv statistik. Jämförelsen visar att minderåriga ungdomar fattat allt större intresse för kommunala ärenden. Informationen om kommunala påverkansmöjligheter bemöts positivt, men unga önskar att de fanns flera möjligheter att delta. Vidare visar analysen att få minderåriga tagit del av någon form av påverkan, vilket väcker frågor om hur unga bemöts inom beslutsfattandet. Analysen bekräftar att de omyndiga inte upplever att deras röster betraktas jämbördiga med vuxnas Det representativa beslutsfattandet är fortfarande den mest prioriterade formen av demokrati, vilket tyder på att övergången från svag till starkare och involverande demokrati är en pågående process. Detta förblev tydligt då den systematiska jämförelsen illustrerade hur minderårigas roll inom det lokala beslutsfattandet övergått från en position där unga betraktades som objekt, via informationsutbyte till en situation där de inkluderas som representanter men saknar faktisk påverkan. Trots att de minderåriga fått starkare formellt fotfäste, förblir det klart att problemet ligger i realiseringen och implementeringen av omyndiga ungdomars faktiska påverkan.

I avhandlingen undersöks hur finländarnas invandrarattityder förändrats i samband med flyktingkriserna 2015 och 2022 och vad som kan förklara förändringen. Invandring är något som alltid existerat och alltid kommer att existera men det är först på 2000-talet som invandringen ökat kraftigt och så även de negativa invandringsattityderna. Orsakerna till de negativa invandrarattityderna är flera och avhandlingen ger en mångsidig grund till att förstå vad som påverkar en individs invandrarattityder. Avhandlingens syfte är att är att undersöka hur finländarnas invandrarattityder förändrats i samband med flyktingkriserna 2015 och 2022 samt vad som kan förklara dessa förändringar. Analysen är en jämförande kvalitativ analys och som datamaterial används de nationella rapporterna från Standard Eurobarometer 84 från hösten 2015 (EB 84, 2015) och Standard Eurobarometer 97 från sommaren 2022 (EB 97, 2022). Datamaterialet ger en tydlig bild av finländarnas invandrarattityder. Datamaterialet jämförs med varandra och i analysen kommer det fram att finländarnas invandrarattityder förändrats. Invandrarattityderna år 2015 var mer negativa än invandrarattityderna år 2022. Oron för invandring var också väldigt stark bland finländarna år 2015. Orsaken till förändringen kan förklaras med att majoriteten av invandrarna år 2015 kom från Mellanöstern och år 2022 kom majoriteten från Ukraina, i och med kriget. Av undersökningen framkom det att finländarna hellre tar emot flyktingar från europeiska länder än icke- europeiska länder. Resultatet analyseras sedan med hjälp av den teoretiska referensramen och kommer fram till att finländarna känner starkare samhörighet med ukrainska flyktingar än flyktingar från Mellanöstern. Den socioekonomiska statusen påverkar även känslan av oro hos finländarna under flyktingkrisen 2015 och kan så även ses som en möjlig förklaring till de negativa invandrarattityderna.

Efter den globala finanskrisen har den politiska ordningen rubbats ordentligt i västvärlden. Populistiska och extremistiska partier från såväl höger och vänster har skördat stora framgångar i europeiska länder och etablerat sig i beslutsfattande församlingar. Detta har orsakat debatt om hur välmående demokratin är och att det skulle vara frågan om de mindre bemedlades hämnd mot det så kallade gamla partierna. Nästan all samhällsvetenskaplig forskning har visat att det lägsta valdeltagandet kan observeras bland de minst bemedlade, vilka också med större sannolikhet kan lägga sin röst på extremare partier. Tidigare forskning har fokuserat på flera olika länder som kan skilja sig mycket vad kommer till institutionella och politiska faktorer, vilket kan påverka valdeltagande och olika partiers stöd rätt så mycket. Det kan därför bli problematiskt att jämföra resultaten så en avgränsning enligt metoden ”most similar systems design” bör användas. För att undersöka detta fenomen har jag i den här avhandlingen därför fokuserat att granska hur det ser ut i fyra nordiska länder, alltså Sverige, Finland, Norge och Danmark. Dessa länder har en liknande historia vad kommer till institutioner, politisk kultur, politiska system, etnicitet, religion osv. Denna forskning är en enkel kvantitativ makroanalys där jag utgår från ”rational choice”, alltså teorin om individens nyttomaximering, för att kunna ta reda på om det existerar trender som kan bekräfta rådande rön om valdeltagande och mobilisering av väljare som vanligtvis väljer att inte rösta. Totalt undersöks 125 parlamentsval i norden sen 1910-talet och all form av radikalism såsom vänster, höger och klassiskt liberal tas i betraktande. Som utgångspunkt används en undersökning från år 2020 där det konstaterades att sambandet mellan ökat valdeltagande och populistiska/extremistiska partiers stöd endast kan observeras i östeuropa medan det inte kunde observeras någon signifikant skillnad i västeuropa. Forskningens nollhypotes säger att det existerar ett samband mellan ett stigande valdeltagande och ökat stöd för extremare partier. De forskningsmetoder som tillämpades var statistisk sambandsanalys och jämförande analys. I sambandsanalysen såg jag på hur ofta variablerna ”steg” och ”minskade” för såväl valdeltagande och partiernas totala stöd korrelerade med varandra. Resultatet av den statistiska sambandsanalysen visade att det inte existerar ett statistiskt signifikant samband mellan dessa variabler och utfall, vilket innebär att nollhypotesen falsifierades. Fördelningen av de olika utfallen var totalt sett relativt jämn men också länderna emellan. Resultaten av denna forskning bekräftar i en avgränsad nordisk kontext det som tidigare forskning kommit fram till. I västeuropeiska länder kan ett samband mellan populistiska/extremistiska partiers stöd och ett ökat valdeltagande inte noteras. Den jämförande analysen jag använde som stöd och för att förklara delar av resultatet gav inte några motsägande tolkningar. Det är möjligt att observera historiska tidpunkter då radikalismen växt i alla dessa nordiska länder för att sedan igen minska, men några signifikanta gemensamma faktorer kunde man inte observera. Radikalismen har sett olika ut i länderna och det har även skillnaderna i valdeltagandet. På basis av detta kan man konstatera att trots likheterna nordiska länder emellan, existerar skillnader vad kommer till valdeltagandets medeltal, stabilitet och antalet partier som etablerat sig i länderna. Skillnaderna torde främst handla om förflyttningen av väljare mellan etablerade partier och de mera radikala partierna, istället för att icke-röstande mobiliseras.

Högerpopulistiska partier runt om i världen har de senaste årtiondena blivit alltmer etablerade på partikartan och får ett allt större stöd av väljarna. Ett könsgap har kunnat observeras inom flera högerpopulistiska partier, där fler män än kvinnor attraheras av dessa partier och deras ideologi, som karaktäriseras av nativism, auktoritarism och populism. Forskare har under många år undersökt olika faktorer som kan ligga till grund för detta könsgap, och man har kunnat enas om två betydande förklaringar. Den första handlar om samhälleliga förändringar såsom ökad invandring, som lett till konkurrens på arbetsmarknaden inom den privata sektorn, och postmateriella värderingar om bland annat kvinnors ökade rättigheter och representation i samhället, vilka påverkar könen på olika sätt. Den andra förklaringsfaktorn kan beskrivas som skillnader i politiska attityder, där män och kvinnor ofta socialiseras på olika sätt och värdesätter politiska frågor och problem olika högt. Även maskulinitet och maskulina ideologier är viktiga att diskutera i detta sammanhang. I denna avhandling undersöks finländska kvinnors och mäns socioekonomiska bakgrundsfaktorer samt attityder till åsikter vilka kan kopplas till den högerpopulistiska ideologin. Mitt syfte är att studera om det finns ett könsgap när det gäller högerpopulistiska värderingar också i Finland, och om det dessutom finns könsliga variationer i socioekonomiska faktorer såsom arbetssektor, social klass och utbildningsnivå, vilka kan fungera som en förklaring till att fler män än kvinnor attraheras av högerpopulistiska partier. En analys av respondenter från riksdagsvalsundersökningen 2019 visar att fler män än kvinnor röstade på det finska högerpopulistiska partiet Sannfinländarna. Man kan också konstatera att män generellt har mer nativistiska, auktoritära och populistiska åsikter än kvinnor, samt att män oftare arbetar inom den privata sektorn som har påverkats särskilt av en ökad invandring, vilket gör att man lättare utvecklar invandringskritiska attityder. Män har också oftare lägre utbildning än kvinnor, vilket ofta korrelerar med högerpopulistiskt väljarbeteende. Även om de studerade skillnaderna var små mellan könen kan resultaten ändå visa på faktorer som påverkar varför män i större utsträckning än kvinnor attraheras till högerpopulistiska partier. Avhandlingen ger också ett finländskt perspektiv på högerpopulistiskt väljarbeteende eftersom den studerar finska mäns och kvinnors attityder kopplade till högerpopulistiska värderingar och deras socioekonomiska bakgrundsfaktorer, där vissa faktorer kan i högre utsträckning kopplas till högerpopulistiskt röstande.

Valdeltagandet i Finland är i regel lägre än det i Sverige. Det gäller speciellt kommunalvalen. I Sverige har sedan 1970 valen på de lokala, regionala och nationella nivåerna hållits samtidigt, medan Finland håller valen separat. Denna avhandling utreder ifall de gemensamma valdagarna har en påverkan på valdeltagandet. Eftersom valdeltagande är nära associerat med demokratins styrka och hälsa, kan vissa valsystem som främjar deltagandet vara att föredra. Genom att jämföra valdeltagandet mellan Sverige och Finland över tid, söker avhandlingen samband och mönster i valdeltagandet. Den jämför deltagandet i riksdagsvalen, kommunalvalen och europaparlamentsvalen. Presidentvalen i Finland har ingen motsvarighet i Sverige, och välfärdsområdesvalen/regionvalen kan inte meningsfullt jämföras då Finland endast har haft ett välfärdsområdesval. Europaparlamentsvalen ger en möjlighet att jämföra val där de nationella skillnaderna i valsystemen är minimala i jämförelse med de nationella valen. Denna statistik ställs i relation till två teoretiska ramverk. Teorin om rationella val och resursteorin. Dessa två teorier fokuserar på väljarna och deras avgöranden inför ett stort antal valtillfällen, genom att se på vad som är de mest rationella, nyttomaximerande och resursmaximerande valen mellan att delta eller inte delta. Analysen finner att det svenska kommunala valdeltagandet har bundits nära till deltagandet på riksnivå efter sammanslagningen 1970. Medan det finländska deltagandet varierar mycket. Den finner även att de tillfällen då val på olika nivåer hålls samma år i Finland, stiger i regel deltagandet, ibland även markant. Mot bakgrund av det teoretiska ramverket tyder det på ett samband mellan hur ofta valår anordnas och nivån på valdeltagandet. Huruvida gemensamma valdagar är att föredra eller inte för Finland är dock något som vidare utredningar kommer behöva se på. Det blir en fråga om politisk vilja samt förvaltningsmässiga och administrativa frågeställningar. Finland har dock valt att redan slå samman kommunalvalen och välfärdsområdesvalen från och med 2025, och när resultatet av den ändringen väl blir mätbart kan frågan om Finland bör hålla dem gemensamt med även riksdagsvalen blir ytterst aktuell.

I denna avhandling undersöks två finländska partiers, De Grönas och Sannfinländarnas, användning av bilddelningstjänsten Instagram. Skillnader och likheter i bland annat visuella retorik, bildtyper och personifiering behandlas kvalitativt genom analys av ett urval bilder från partiernas officiella Instagram-konton. Medialisering, nya kommunikationsverktyg och avtagande partitillhörighet är fenomen som får partier att fokusera på alternativa kampanjverktyg för att nå sina målgrupper på ett effektivt sätt. De Gröna och Sannfinländarna har haft en status som icke-etablerade partier och de är varandras ideologiska motsatser i många politiska frågor. Partiernas målgrupper är också väldigt olika, vilket förklarar de strategiska skillnader i den visuella retoriken som partierna använder sig av. Resultaten visar att De Gröna och Sannfinländarna använder bilddelningstjänsten Instagram på liknande sätt som andra nordiska partier (enligt en undersökning av Russman m.fl. 2019) för att nå ut till sina väljare, men det finns stora skillnader i vilken visuell retorik som används. Båda partierna använder Instagram främst för broadcasting av politiska frågor. Sannfinländarna använder sig av skarpa, uppseendeväckande populistiska budskap och bäddar ofta in informationen i kvasivetenskapliga diagram medan De Gröna sänder ut sina politiska budskap genom behagligt bildspråk, och använder många foton på natur, djur och barn.