Browsing by Title

Medier bär upp och existerar genom språket. Samtidigt utvecklar de också språket. För många språkliga minoriteter har det här stor betydelse. Begreppet institutionell och funktionell fullständighet kan användas för att mäta minoritetsmediers omfattning. Graden av den institutionella och funktionella fullständigheten har nämligen en inverkan på medieanvändningen. Då medieutbudet på minoritetsspråket ofta är begränsat vänder sig många personer inom de språkliga minoriteterna till medier på majoritetsspråket för att komplettera det som saknas på minoritetsspråket. Mitt syfte med denna uppsats är att klarlägga språkanvändarnas tankar kring det existerande medieutbudet på finlandssvenskt teckenspråk. Forskningsfrågan i sin tur är vad finlandssvenska teckenspråkiga anser om Yle:s programproduktioner på finlandssvenskt teckenspråk. Anser de att satsningarna är tillräckliga och riktas rätt? Metoden som används för den här uppsatsen är fokusgruppintervjuer. Fem finlandssvenska teckenspråkiga ingår i den här gruppen. Resultatet visar att finlandssvenska teckenspråkiga har en kompletterande medieanvändning. Den låga institutionella fullständigheten och den kompletterande medieanvändningen leder i sin tur till en låg funktionell fullständighet. Dock finns fler orsaker till den låga funktionella fullständigheten, inte enbart av det smala medieutbudet. Till exempel har finlandssvenska teckenspråkiga tillgång till få språkliga domäner. Resultatet visar också att finlandssvenska teckenspråkiga önskar sig ett större utbud i olika genrer. De motiverar behovet med att bristen är stor och att finlandssvenska teckenspråkiga också ska få tillgång till information på sitt modersmål. De motiverar även behovet med att det finlandssvenska teckenspråket är utrotningshotat och behöver stöd för att inte ytterligare krympa. Program riktade till barn och unga samt nyheter på finlandssvenskt är något som de önskar sig. Program i stil med Svenska Yle:s Närbild är även något som de önskade sig. Gällande förinspelade eller direktsända program samt längd och format på programmen anser de att vad som helst fungerar. Huvudsaken är enligt dem att man börjar med något. De anser också att det finns skillnader mellan teckenspråkstolkade program och program på teckenspråk. Teckenspråkstolkning är lätt att ordna samt sker på hörandes villkor. Teckenspråkiga program däremot är riktade till teckenspråkiga och sker på dövas villkor, inte hörandes. De säger att de av den orsaken väljer i första hand en teckenspråksaktör framom en teckenspråkstolk. Kvalitén på språket blir också bättre med teckenspråksaktörer. Dock är en teckenspråkstolk bättre än ingenting.

Den allt mer ökande urbaniseringen har lett till att nya former av social kontroll uppkommit och således nya grunder för exkludering. Detta i samband med kapitalismens framväxt har lett till utvecklingen av en ny norm för hur man ska konsumera. Här avgör individens konsumtionskraft ifall individen klassas som normal eller avvikande. Individers konsumtionskraft utgör alltså grunden för ifall de kan anses som värdiga att ta del i samhällets gemenskap, men är också avgörande för huruvida deras vistelse i det offentliga rummet betraktas som negativt eller inte. I avhandlingen granskar jag hur staden reproducerar de kapitalistiska maktförhållandena samt upprätthåller den sociala sammanhållningen genom arkitektur och design, samt hur dessa används som strategier för exkludering av marginaliserade. Genom att uppdela strategierna i psykologiska och fysiska strategier har jag granskat de negativa samhällskonsekvenserna och effekterna strategierna får. Utgående från mina resonemang har jag kommit fram till att användning av design och arkitektur som strategier för social kontroll, oftast medför endast marginella fördelar till majoriteten av befolkningen. De marginaliserade i sin tur fråntas även de mest grundliga rättigheterna. Arkitektur och design som medel för social kontroll resulterar i ytterligare utanförskap och erbjuder inga lösningar till sociala problem utan bidrar endast till omlokaliseringen av dem.

Stigmatisering av mentala sjukdomar har såväl sociala som psykologiska komponenter och opererar på strukturella, mellanmänskliga och individuella nivåer. Stigma i koppling till mentala sjukdomar innebär en negativ social stämpling av en person eller grupp som har blivit diagnostiserad med eller uppvisar symptom på en psykisk sjukdom. Det här åtföljs i sin tur av negativa kognitiva, affektiva och beteendemässiga reaktioner. Syftet med denna litteraturöversikt är att granska stigma i koppling till mentala sjukdomar på olika nivåer och behandla fenomenet i ungdomens kontext. I samband med det här lyfter avhandlingen även fram stigmats konsekvenser för hjälpsökande beteende hos en individ med en mental sjukdom. Behandlingen av nivåer och processer av stigma tar utgångspunkt i offentlig-, själv-, associerad-, och strukturellt stigma. Därtill fungerar socialpsykologiska komponenter, så som fördomar, stereotyper och innehållande kategoriseringsprocesser, som ramar. Resultaten visar att vanliga negativa reaktioner mot individer med mentala sjukdomar är bland annat socialt avståndstagande, skuldbeläggning, ogillande, ilska och rädsla. Forskning visar därtill att mentala sjukdomar ofta framträder för första gången i ungdomen och som en naturlig följd blir stigma närvarande i ett tidigt livsskede för unga med mentala sjukdomar. Stigmaforskningen har i stort fokuserat på vuxna individer. Nyare forskning visar att ungdomens många utvecklingsområden, framförallt identiteter, kognitiva förmågor och självkoncept kan komma att påverkas negativt av omgivningens stigmatiserande syner och beteenden. Det här riskerar i sin tur att internaliseras hos den sjuka individen, vilket förstärker självstigmat, som i sin tur identifierats som en av de största barriärerna mot hjälpsökande beteende bland unga. Att bredda förståelsen för stigmatisering av mentala sjukdomar och belysa dess roll i ungdomen samt vilka konsekvenser det får för en ung persons hjälpsökande beteende är en viktig komponent i såväl minskandet av stigma kring mentala sjukdomar som ökandet av ungas benägenhet att söka vård. Detta gynnar individer som är direkt drabbade av en mental sjukdom och stigma, samt deras närmaste krets och samhället i stort.  

Mitt syfte med denna litteraturavhandling är att undersöka (1) hur stigmatisering av personer med psykisk sjukdom uppkommer och (2) vilka konsekvenserna stigmatiseringen har. Psykiska sjukdomar är relativt funktionsnedsättande, och trots att beslutsfattare fokuserar allt mer på allmänhetens psykiska hälsa, blir personer med psykisk sjukdom ofta utsatta för stigmatisering. Avhandlingen är en litteraturgenomgång baserad på samtida forskning och litteratur om stigmatisering av personer med psykisk sjukdom vilken utvecklats från Erving Goffmanns teori om stigma. Litteraturgenomgången visar att stigmatiseringen är ett mångfacetterat fenomen som inkluderar diskriminering, stereotypisering och generalisering, och sker på en individuell, mellanmänsklig och samhällelig nivå. Stigmatiseringen går att förklaras som en socialt konstruerad företeelse, samt som kognitiva processer. Stigmatisering av personer med psykisk sjukdom har förklarats bland annat med hjälp av Gordon Allports samt Henri Tajfels teorier om in- och utgrupper, där individen delar in sig själv och andra in i grupper bestående av ”oss” (ingrupp) och ”dem” (utgrupp). Stigmatisering av personer med psykisk sjukdom har ett flertal konsekvenser för den stigmatiserade. Konsekvenserna är bland annat marginalisering, en ovilja att söka vård, självstigmatisering och att den stigmatiserades självkänsla påverkas. Medierna spelar en stor roll i att avbilda en felaktig bild av personer med psykisk sjukdom och kunde ha en verklig möjlighet att påverka allmänhetens uppfattningar om personer med psykisk sjukdom. Detta kunde eventuellt kunna bidra till att minska stigmatiseringen.

Folkets Dagblad var en banbrytande strippserie som publicerades i Vasabladet under 21 år. Tecknaren Leif Sjöström bildsatte och satiriserade över det politiska livet i Finland, Svenskfinland och Österbotten. Utöver det politiska fångade han också den österbottniska folksjälen. Den vanliga människan, mannen på gatan, har på sätt och vis huvudrollen i serien. Vad säger Sjöströms framställning av österbottningarna om deras identitetsuppfattning? Den här studien fokuserar på hur Sjöström avbildat österbottningarna. Vad de säger, tycker, tänker och allt det som ligger under ytan och pyr. I vilka diskurser diskuterar österbottningarna? Jag granskar Folkets Dagblad som serie, men också tecknarens syn på sin omvärld och vad stripparna säger om miljön och människorna den behandlar. Sjöström bidrog till att konstruera den österbottniska identiteten genom sina serier och främst den långa och regelbundna utgivningen av serien gjorde den till en faktor att räkna med. Den österbottniska diskursen är starkt närvarande i serien och ständigt också konflikten mellan stad och landsbygd, maktcentrum och periferi. Majoriteten av stripparna har en uppstudsighet mot överheten och avväpnar beslutsfattare med en vass kommentar. De österbottniska karaktärerna framställs som envisa, jordnära, stolta och roliga. De håller hårt på sin egen åsikt och hemtrakt. Användningen av lokala dialekter är en viktig del av den österbottniska diskursen och stärker både karaktärernas kredibilitet och läsarnas självkänsla. I förhållande till tidigare forskning är min studie ett bra komplement till Folkets Dagblad och konstruktionen av österbottnisk identitet. Jag har i analysen utgått från bland annat Mörkenstams tillvägagångssätt med problem – orsak – lösning för att komma fram till ett resultat.

En pågående inflyttning sker till huvudstadsregionen och de närliggande områdena. Inflyttningen påverkar ofta kommunernas språkbalans och kan leda till att majoritetsspråket ändrar. Detta kan på längre sikt påverka tillgången till service på minoritetsspråket. Det räcker inte att beakta att det finns språkliga konstitutionella rättigheter, utan även implementeringen är viktig att beakta. Det är svårt att skapa enheter som bär språkligt ansvar i organisationer där verksamheten förändras. I vissa flerspråkiga länder t.ex. Schweiz, Belgien och Kanada har man använt sig av den territoriella principen som ställer språkliga krav på inflyttarna (McRae, 1999). I Finland använder man sig däremot av den individuella principen där var och en formellt har rättigheten att tala sitt modersmål, men som ändå lett till en förfinskning av de tidigare svenskbygderna genom inflyttning. Studien diskuterar vad kommunerna i strategisk mening kan göra för att främja minoritetsspråkets ställning och hur faktorer som exempelvis planering, prioritering av språk och kommunikation kan användas som verktyg. Avhandlingen är hypotesgenererande och baserar sig på kvalitativ analys med intervjuer som metod.

Ett aktuellt problem i USA är för tillfället särbehandling på grund av härkomst. Avhandlingen fokuserar på tre huvudbegrepp; strukturell rasism, diskriminering och rasifiering. Dessa fenomen kommer att definieras mer på djupet. Mitt syfte med den här studien är att analysera hur svarta människor påverkas i rättsväsendet och polisväsendet av dessa fenomen. Huvudsakligen analyseras det amerikanska systemet men studien presenterar även kort hur situationen ser ut i Finland. Det är ett problem eftersom inte alla människor behandlas rättvist i samhället i USA. Under den senaste tiden har den amerikanska poliskåren fått mycket kritik för sitt sätt att behandla svarta människor. Avhandlingen är en litteraturgenomgång. I den analyserar jag tidigare gjord forskning för att komma fram till svar på forskningsfrågorna. Resultaten indikerar att det uppstår diskriminering i polisarbete, under rättegången och i juryns arbete i USA. Svarta människor utsätts med en större sannolikhet för att alla dessa områden bli sämre behandlade och detta är inte begränsat till ålder. Även i Finland förekommer det rasism i polisarbete. Däremot är forskningen i Finland inte lika omfattande som i USA vilket gör att det är svårare att få en helhetsbild om hur stort problemet verkligen är. Detta kan bero på att forskningen har fokuserat mera på att studera invandring och hur invandrare klarar sig i samhället och inte hur svarta människor i sig blir diskriminerade. Resultaten om rasifieringen i USA indikerar att stora förändringar bör ske och att fokus måste läggas på rasism för att man ska kunna minska och få slut på denna särbehandling.

I denna avhandling undersöks styrningen av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF) i hänsyn till termen ”lösa kopplingar” (loose couplings) som Heinelt et al. stiftat för att förklara hur styrning i strukturfonderna fungerar med autonomitet och koordinering i samspel, vilket skapar lösa kopplingar i styrningen. Äldre forskning har presenterat en bild av integrerade policynätverk och -processer inom strukturfonderna. Heinelt hävdar att forskningen målar upp en fel bild. Syftet med avhandlingen är att studera utvärderingarna för ESF- och ERUF- programmen från programperioden 2007-2013 med syftet undersöka ifall det finns indikationer på att aktörerna inom strukturfonderna är splittrade samtidigt som de är integrerade och samarbetar med lösa kopplingar, som Heinelt hänvisar till. Syftet är även att undersöka vilka följder som kan uppstå i och med lösa kopplingar, och vilka utmaningar det kan skapa för en effektiv styrning av programmen. Resultaten syftar på att aktörerna både på nationell och regional nivå lider av problem som har med splittring på det horisontella planet att göra. Samarbetet är bristfälligt och kommunikationen mellan olika avdelningar fungerar inte optimalt. Det finns även indikationer på betydande vertikal splittring mellan den regionala och nationella nivån på grund av kommunikations- och samarbetssvårigheter vilka skapar ojämlikheter mellan de olika regionerna. Utvärderingarna har i många avseenden svårigheter att fånga upp en mycket mångfaldig bild organiseringen av strukturfondsprogrammen och därmed krävs fortsatt forskning för att få en mer omfattande bild av lösa kopplingar och styrningen i allmänhet av strukturfondsprogrammen.

Surrogatmoderskap är ett arrangemang där en kvinna (surrogatmodern) blir gravid genom assisterad befruktning med avsikt att ge bort barnet direkt efter födseln till på förhand avsedda föräldrar. I Finland var det möjligt att utföra denna sorts arrangemang fram till 2007 som en form av fertilitetsbehandling. Syftet med min avhandling är att närmare utreda hur olika experter inom området samt intresseorganisationer resonerar kring surrogatmoderskap och vilka sociala problem som aktualiseras utgående från en bedömningspromemoria utgiven av Justitieministeriet år 2012. År 2011 gav ETENE (riksomfattande etiska delegationen inom social och hälsovården) ett utlåtande där de anser att surrogatarrangemang, som ett alternativ till barnlöshet, kunde vara etiskt acceptabelt. Som svar på detta gjorde justitieministeriet en undersökning där de granskar juridiska frågor angående surrogatmoderskap på nationell och internationell nivå och presenterar alternativa regeringsalternativ. Alternativen är att 1. fortsätta totalförbudet på surrogatmoderskap utfört via assisterad befruktning, 2. att tillåta altruistiska surrogatarrangemang utan begränsning och 3. att tillåta altruistiska surrogatarrangemang i enskilda situationer. De som tagit ställning till detta är 59 stycken, både stora statliga aktörer samt små privata intresseorganisationer. Min avhandling är en dokumentanalys där jag analyserat 25 stycken av ställningstagandena. För att summera vad jag kommit fram till i min analys, så kan man konstatera att surrogatmoderskap är väldigt mångfasetterat. Aktörer och organisationer som arbetar med surrogatfrågor tar fasta på samma problem men kan ändå vara av helt olika åsikter. Det här betyder även att alla aspekter inom surrogatmoderskap har både positiva och negativa sidor beroende på från vilken eller snarare vems perspektiv man ser på möjligheterna samt svårigheterna som surrogatmoderskap medför.