Browsing by Title

Den 8 november 2016 valdes affärsmannen Donald Trump till USA:s 45:e president. Det amerikanska presidentvalet 2016 var ett unikt val på många sätt och uppmärksammades frenetiskt av medier i hela världen. I valet, ställda mot varandra, stod demokraternas kandidat, politikern Hillary Clinton och republikanernas kandidat, Donald Trump. Det var ett skandalfyllt och kontroversiellt val mellan två kandidater som enligt opinionsundersökningar var de två mest ogillade presidentkandidaterna på över trettio år. Valet avslutades med att Clinton vann befolkningens röster medan Trump och republikanerna tog hem vinsten på grund av elektorsrösterna. Syftet med denna undersökning är att granska två stora amerikanska mediers bevakning av presidentvalet 2012. Jag ville veta om amerikanska medier varit partiska i sin rapportering kring kandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump. Var deras rapportering överväldigande positiv eller negativ mot någon av kandidaterna? Hur håller sig medier till sina egna, journalistiska regler och följder de normativ medieteori? Enligt normativ medieteori ska medierna rapportera rättvist och korrekt och presentera alla sidor av argumentet så att publiken får tillräckligt med information för att utveckla egna åsikter. För att få svar använde jag mig av kvantitativ innehållsanalys och samlade in artiklar från bolaget CNN och Washington Post. För att analysera partiskheten i texterna använde jag mig av den svenska medieforskaren Kent Asps aktörsbehandlingsindex. AB-indexet visar om rapporteringen kring någon av kandidaterna varit så negativ att den kan ha missgynnat någon av dem eller så positiv att den kan ha gynnat någon av dem. Resultaten i undersökningen visar att medierna rapporterade mycket negativt om både Hillary Clinton och Donald Trump. Det var ändå Donald Trump som fick mycket mer negativ uppmärksamhet av både CNN och Washington Post. Studien diskuterar också vad som kan ha bidragit till Trumps vinst trots den överväldigande mängden negativ rapportering kring honom. Resultaten i studien visar att medierna i det amerikanska presidentvalet 2016 var partiska.

Att leva i tvåsamhet är en norm som präglar en stor del av samhället. Trots att andra former så som icke-heterosexuella, platoniska eller flersamma relationer blir allt vanligare idag, existerar fortfarande normer och förväntningar på hur den önskvärda formen av en relation ska se ut. Förutom tvåsamhet finns det också förväntningar på att relationen ska vara romantisk, sexuell, hetero och gärna barnskapande. I avhandlingen har jag undersökt hur samhället på makronivå med dess institutioner, regler och lagar, skapar normer och praktiker på mikronivå som upprätthåller en idealbild av ett partnerskap, samt hur viktigt det är att förändring sker på makronivå för att förändra attityder och normer i samhället i stort. De institutioner jag har undersökt är äktenskapet, familjen och heteronormativiteten och jag har även diskuterat bisexualitet, asexualitet, ensamhet och platoniskt partnerskap för att illustrera tvåsamhetens binäritet.

Att använda sociala medier som Facebook, Twitter eller bloggar som nyhetskällor blir allt vanligare. De sociala medierna har blivit plattformar för journalisterna att hitta ämnen, intervjuobjekt, citat och källor av olika slag, vilket lett till en förändrad yrkesroll. Som ett resultat av digitaliseringen och de sociala mediernas frammarsch är journalistens roll som gatekeeper i förändring: hur ska den moderna journalisten bäst nå all den information som den digitala världen i dag bjuder på och sedan snabbast forma om informationen till nyheter som engagerar och intresserar medieanvändare? I den här avhandlingen granskar jag Twitters roll i den dagliga nyhetsrapporteringen vid de två största finlandssvenska redaktionernas, Hufvudstadsbladets och Svenska Yles webbredaktioner. Med kvantitativ innehållsanalys som metod studerar jag förekomsten av Twitter-källor i ett urval artiklar vid respektive webbplats. Jag söker svar på frågorna: vilken typ av källor förekommer i form av Twitter-uppdateringar, vem det är som får uttala sig i dem och inom vilka ämnesområden Twitter främst används som källa i nyhetssammanhang. Avhandlingen bekräftar det tidigare forskning kommit fram till: användning av Twitter som nyhetskälla har blivit ett allmänt fenomen inom journalistiken och trots att användningssätten är många följer källorna lojalt samma mönster gällande ämnesområden och vem det är som får uttala sig. Det blir klart att mediehusen anser att källor av auktoritär karaktär är pålitliga att citera, oberoende om de själva direkt är kopplade till ämnet eller inte. Studien visar också att Twitter verkligen är journalisternas, kändisarnas och politikerna gemensamma nöjesfält: man citerar varandra, tweetar åt varandra och använder varandra för att bekräfta sin egen agenda. Med stor sannolikhet är det en av orsakerna till att en så stor del av ämnena de granskade Twitter-källorna tangerar är politik, sport och samhälle.

År 2004 trädde en allmän bestämmelse om underlåtenhet i kraft i strafflagen. Före ikraftträdandet fanns det ingen allmän bestämmelse om underlåtenhet i den finska strafflagen, vilket ledde till att rättsfall angående ämnet avgjordes på basis av rättslitteratur och rättspraxis. Efter reformen 2004 blev regleringen om underlåtenhet bättre, men har fortfarande ansetts vara vag. Den vaga regleringen leder till frågeställningar främst kring oäkta underlåtenhet, där gärningsmannen har en särskild rättslig skyldighet att förhindra en följd. När har en person en sådan särskild rättslig skyldighet som avses i lagbestämmelsens 2 mom.? Hur långt utsträcker sig detta ansvar? Syftet med den här avhandlingen är att utreda innebörden av 3 kap. 3 § 2 mom. i strafflagen och begreppet oäkta underlåtenhet. Avhandlingen koncentrerar sig på en del av den första punkten i bestämmelsen som gäller personer som har en tjänst, det vill säga är i ett tjänsteförhållande. Målet är att genom att försöka utreda problematiken och innebörden gällande lagbestämmelsens 2 mom. komma till slutsatser om hur den vaga regleringen av oäkta underlåtenhet syns i domstolsavgöranden och vilka följder det har. Avhandlingen går igenom grundläggande begrepp och material. Kärnan i avhandlingen utgörs av rättsfallsanalyser. Resultatet i avhandlingen är att den vaga regleringen av oäkta underlåtenhetsbrott kan leda till svåra situationer för tjänstemän, eftersom de inte alltid har kunskap om att de har en sådan särskild rättslig skyldighet som avses i lagbestämmelsen. Eftersom lagen inte föreskriver om underlåtenhet så specifikt, har domstolsavgörandena och deras noggranna och tydliga argument samt motiveringar ytterst stor betydelse. Domstolarnas arbete och avgörande blir här alltså i proportion till lagbestämmelsen mycket stor. Domstolarnas prövning i det enskilda fallet kan anses bli ännu viktigare än i andra sammanhang.

Unga med psykisk ohälsa riskerar att marginaliseras. Jag har som syfte med kandidatavhandlingen att utgående från tillgänglig forskning undersöka hur marginaliseringsprocessen kan se ut för unga med psykisk ohälsa samt redogöra för stödande och hindrande faktorer i marginaliseringsprocessen. Den här vetskapen kan man utnyttja i syfte att bättre stöda och hjälpa den utsatta gruppen. I arbetet har 3 nyckelord definierats: ungdom, psykisk hälsa och ohälsa och marginalisering. Vetenskapliga teorier om marginaliseringsprocessen har använts som teoretisk utgångspunkt. Som datainsamlingsmetod har litteraturöversikt använts och som analysmetod innehållsanalys. 12 finländska vetenskapliga artiklar har analyserats. Resultaten delas in i 3 centrala teman: mångproblematik, kvalitén på tjänster och den ekonomiska situationen. Mångproblematiken syftar på att de unga som löper risk att marginaliseras ofta lever i en mångproblematisk situation där flera faktorer påverkar, till exempel låg utbildning och arbetslöshet i kombination med en psykisk sjukdom. Kvalitén på olika tjänster som erbjöds de unga kunde bidra eller motverka marginaliseringsprocessen. Exempelvis ledde tjänster med för höga krav till att unga upplevde att de inte kan påverka sin situation medan tjänster där personalen visar intresse och att de bryr sig ledde till att den unga upplevde sin situation mer positivt. De ungas ekonomiska situation spelar en central roll i marginaliseringsprocessen. Ifall de unga får ekonomiskt stöd kan de öka sin självständighet. Samtidigt riskerar de att bli beroende av stödet och ifall stödet upphör hamna i en sämre situation än innan de tog emot stödet. Enligt forskningen är det inte frågan om enskilda faktorer utan en kumulativ utveckling av flera faktorer som tillsammans leder till antingen marginalisering eller livshantering. Det kan vara användbart för de som arbetar tillsammans med psykiskt sjuka unga som riskerar att marginaliseras att anta en helhetsbild istället för att fokusera på enskilda faktorer. I de vetenskapliga texterna presenterades fler stödande faktorer än hindrande faktorer i marginaliseringsprocessen upp och således föreslås fortsatt forskning om hindrande faktorer för marginaliseringsprocessen.

Den här kandidatavhandlingen analyserar Li Anderssons och Sebastian Tynkkynens användning av ethos, pathos och logos i sina Facebookinlägg där de nämner partier som de själva inte hör till. Mitt syfte med den här kandidatavhandlingen är att ta reda på vilka retoriska medel som unga riksdagsledamöter använder mest när de kommunicerar på Facebook om andra partier, och i förlängningen sina politiska meningsmotståndare. Metoden i kandidatavhandlingen är kvalitativ textanalys och närmare bestämt retorisk analys. Först presenteras bakgrund om hur internet och sociala medier har påverkat politiskt engagemang och deltagande. Sedan presenteras Li Andersson och Sebastian Tynkkynen som politiker och orsaken till att deras Facebookinlägg analyseras. Analysen behandlar Anderssons och Tynkkynens användning av ethos, pathos och logos i Facebookinläggen. Tre inlägg av Andersson och Tynkkynen analyseras. Sammanlagt analyseras 6 Facebookinlägg. Analysen visade att både Andersson och Tynkkynen mest använde pathos då de nämnde partier som de inte hör till i sina Facebookinlägg, men att fördelningen mellan ethos, pathos och logos inte såg likadan ut för Andersson och Tynkkynen. Både Andersson och Tynkkynen använde minst logos i inlägg där de nämnde partier som de inte hör till. Det här stämmer överens med tidigare forskning som har gjorts på liknande sätt, där man har kommit fram till att politiker främst använder pathos då de publicerar innehåll på Facebook. Till slut diskuterades styrkorna och svagheterna med att analysera Facebookinlägg med retorisk analys. Den främsta styrkan konstaterades vara att man får en bra inblick i den retorik som unga politiker i dagens samhällsklimat använder på plattformar som används av miljontals finländare. Den främsta svagheten konstaterades vara den begränsade insyn som metoden ger till den retorik som förs bland alla politiskt engagerade personer på det finländska politiska fältet. Vidare forskning kunde göras om hur politiska partier förhåller sig till varandra retoriskt i det moderna finländska politiska samhällsklimatet. Sådan här forskning kunde göras både kvantitativt och kvalitativt.

Mitt syfte med denna avhandling är att granska unga vuxna asylsökandes upplevelser av första mötet med socialarbetare. Avhandlingens huvudforskningsfrågor är: Hur upplever asylsökande att de blir bemötta av socialarbetare i det nya landet? Känner de att de får tillräckligt med stöd? Avhandlingens två delfrågor är: 1. Hur fungerar mötet mellan klienten och myndigheten, vad kan förbättras? 2. Vilka rättigheter har klienten? Den teori som är förknippad med forskningen består av kulturkompetens. Kulturkompetens ger en kunskap och färdighet som är nödvändig för att arbeta med människor från olika etniska, kulturella och rasbakgrund som skiljer sig från ens egna. Den metod som jag använde i forskningen var semistrukturerade intervjuer med tre ensamkommande unga som kommit till Finland. Jag indelade forskningsmaterialet i fyra delar med hjälp av kvalitativ innehållsanalys: respondenternas 1) upplevelser av bemötandet med myndigheter, 2) syn på vad som borde förbättras för att bemötandet skulle fungera smidigare, 3) önskemål om hur mötet mellan socialarbetaren och klienten skall se ut och 4) syn på hur asylsökandes rättigheter tas i beaktandet i möten. Som i tidigare forskning så har mina respondenter liknande upplevelser av bemötandet. Resultaten visar att socialarbetare och andra myndigheter som arbetar med de asylsökande borde vara bättre insatta i sitt arbete och sina klienters bakgrund. Det kunde vara bra om socialarbetare har en längre utbildning inom området. I undersökningen framkom det att de asylsökande inte får tillräckligt med information om asylprocessen och detta orsakar otrygghet och oro för dem. Respondenterna upplevde också att de blev orättvist bemötta då en del fick träffa en läkare men andra inte fick det. Slutligen diskuterar jag resultaten och förslag till framtida forskning: Ett förslag är att man jämför skillnaderna mellan de asylsökande som kom till Finland före och efter år 2015. Kan man se skillnader i det bemötande mina respondenter fått och de asylsökande som kom till landet då det inte var flyktingkris.

Mitt syfte med denna avhandling har varit att forska och förstå hur ungdomars psykiska ohälsa konstrueras i media genom att undersöka artiklar ur dagstidningarna Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet. Av tidigare forskning får vi en bild av att psykisk ohälsa hos ungdomar inte ökat de senaste årtiondena, trots att användningen av psykiatrisk service har ökat. Studien har varit en litteraturöversikt med metoden induktiv innehållsanalys. Jag har valt att använda mig av social konstruktion som min teoretiska referensram. Metoden i min avhandling har varit induktiv innehållsanalys av 16 artiklar från 2019–2020 ur Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet. 8 artiklar ur vardera tidningen. Metoden utfördes genom en grovkategorisering av artiklar som sedan ledde till subkategorier och de slutgiltiga kategorierna blev följande tre: 1. Bristfällig vård 2. Oro över ungdomars psykiska hälsa 3. Ekonomi. Resultaten i denna avhandling strider delvis mot tidigare forskning. De tyder på att media konstruerar en bild av en bristfällig psykiatrisk vård, samtidigt som de uttrycker en oro över hur ungdomar mår idag, trots att tidigare forskning beskriver att ungdomars psykiska ohälsa inte ökat. Likheter mellan tidigare forskning och resultaten i denna undersökning finns, eftersom båda beskriver den ökade mängden sjukledighet och sjukpension på grund av psykisk ohälsa. Resultaten visar även skillnader i vad de olika tidningarna lyfter fram för problem. Till exempel var det enbart Hufvudstadsbladet som lyfte fram bristen på svenskspråkig service inom den psykiatriska vården, medan Helsngin Sanomat ensam betonade ekonomiska följder. Ur resultaten kommer det fram att allt fler ungdomar söker sig till den psykiatriska vården och mängden sjukledighet och sjukpension på grund av psykisk ohälsa ökat. Samtidigt blir det oklart om mängden psykisk ohälsa i sig ökat eller om stigmatiseringen i samhället minskat och därför även tröskeln till att prata om psykisk ohälsa minskat.

Syftet med denna avhandling är att undersöka ungdomsfullmäktiges verksamhet med fokus på tidsdimensionen eftersom det är ännu möjligt att se skillnader i strukturen före KomL 26 § träder i kraft 1.6.2017. Jag granskar även ifall ungdomsfullmäktige har utvecklats som demokratisk innovation. Jag har utfört en enkätundersökning med fyra ungdomsfullmäktige, två äldre och två yngre. Det finns skillnader i ungdomsfullmäktiges befogenheter som är kopplade till organisationens ålder. Det tyder på att ungdomsfullmäktige som demokratisk innovation har utvecklats och att tidsdimensionen har en betydelse. Dock påvisar resultaten att det även finns argument som talar emot att organisationens ålder skulle påverka ungdomsfullmäktiges organisationsstruktur. Det som var överraskande med resultatet var att alla fyra ungdomsfullmäktige har två gemensamma problem, de har svårt att väcka intresset hos unga och att bli hörda av kommunfullmäktige. Ungdomar är en samhällsgrupp som har varit exkluderade från det kommunala beslutsfattandet, utan möjligheten att delta via institutionella påverkningskanaler. Ungdomsfullmäktige ska vara en plattform mellan kommunens unga och kommunfullmäktige, men samarbetet och förhållandet är inte i balans.

Denna avhandling undersökte ungdomars upplevelser av deltagande i ungdomsverkstäder. Forskningsfrågorna fokuserade på ungdomarnas motivation för deltagande i verksamheten och effekter av deltagandet på deras liv. De specifika forskningsfrågorna var: Vilka faktorer leder till att ungdomar väljer att delta i en ungdomsverkstad? Hur påverkar deltagande i ungdomsverkstäder ungdomars livssituation? Tanken var att belysa hur ungdomsverkstäder kan förhindra social exkludering av ungdomar. Materialet är baserat på tre semistrukturerade intervjuer med ungdomar som deltagit i den Helsingforsbaserade svenskspråkiga ungdomsverkstaden Sveps verksamhet. Intervjuerna transkriberades och kategoriserades enligt teman. Dataanalysen som utfördes var en induktiv innehållsanalys. Teman som kom upp var vägen till Sveps, det sociala livet, och skolgång. Ungdomarna beskrev problematik kring skolgång, hälsa, rutiner och det sociala livet som motiverande faktorer att delta. Alla tre ungdomar rekommenderades att ta kontakt med Sveps av någon annan. En av dessa ungdomar hittade till verksamheten genom att få rekommendationen från en av de anställda på Sveps. Det fanns två huvudsakliga effekter av verksamheten. Ungdomarna upplevde att de hade fått förbättrade sociala förhållanden, dels via att skapa band med de andra deltagarna, dels via förbättrade sociala färdigheter. Den andra effekten var att det hjälpt dem skapa rutiner eller hitta innehåll i vardagen.