Browsing by discipline "Journalistik och mediekunskap"

I min kandidatavhandling har jag undersökt hur transpersoner porträtteras i Svenska Yle:s webbartiklar. Jag valde ämnet på grund av att transpersoner under de senaste åren fått allt större medieuppmärksamhet och för att porträtteringen av transpersoner i medier ännu verkar vara ett relativt outforskat område. Analysen är kvalitativ och jag har använt Norman Faircloughs kritiska diskursanalys som metod. På grund av att metoden innebär läsning på detaljnivå har jag begränsat materialet till sex artiklar. I avhandlingen undersöker jag textnivån och den diskursiva samt den sociala praktiken i enlighet med Faircloughs tredimensionerade modell. Jag har förutom forskningsfrågan även tittat på delfrågor om bland annat hur transpersoner definieras, om tvåkönsnormen är tydlig och om Finlands translagstiftning nämns i artikeln. Finland är det enda nordiska landet som har kvar sterilitetskravet i translagstiftningen och lagen har under de senaste åren fått internationell kritik. De resultat jag kommit fram till är att den binära synen på kön är en tydlig utgångpunkt i majoriteten av artiklarna. Två artiklar utgår däremot från en binär syn på kön men har element i artikeln som gör att den binära synen på kön delvis ifrågasätts. Den binära synen på kön syns tydligast i formuleringar om att någon fötts som ett visst kön. I majoriteten av artiklarna ligger fokuset på personerna vilket gör att samhällets maktstrukturer och normer suddas ut. I en av artiklarna ligger fokuset förutom på personen också på genitalier och könsbekräftande underlivskirurgi. I två artiklar framställs transpersoner som främst mottagande och kännande personer utan makt medan personerna i de resterande artiklarna framställs som både handlande aktörer och mottagare av andras handlingar. Finlands translagstiftning och dess sterilitetskrav nämns i endast en artikel.

Journalistiken genomgår en drastisk förändring i och med digitaliseringen och många av de regler och rekommendationer som tidigare präglat det journalistiska arbetet har förändrats eller upphört att existera. Det här gäller även rubriksättningen, samtidigt som rubrikens betydelse som artikelns skyltfönster enligt flera forskare har förstärkts på webben. För att läsa en artikel räcker det inte längre att bara förflytta blicken nedåt, på webben kräver det ett medvetet klick – och rubriken är allt oftare det enda som avgör huruvida vi väljer att klicka på en artikel eller bläddrar vidare på jakt efter någonting intressantare. I denna avhandling undersöks webbrubrikens roll i ett finlandssvenskt nyhetssammanhang. Studien är en induktiv kvalitativ innehållsanalys av webbrubriker på det finländska public service-bolaget Yles svenskspråkiga nyhetssida svenska.yle.fi. Syftet är att undersöka hurdana språkliga och strukturella likheter som finns i rubriker till artiklar som toppar den dagliga klickstatistiken. Studien kopplar även till det aktuella och omtalade clickbait-fenomenet genom att granska till vilken grad framåtreferering, en egenskap ofta sammankopplad med klickfiske, förekommer bland de insamlade rubrikerna. Den huvudsakliga forskningsfrågan är följande: Hurdana språkliga och strukturella likheter finns det mellan rubriker till artiklar som uppnått flest sidvisningar per nyhetsdag? och kompletteras med följande hjälpfråga: Förekommer framåtrefererande uttryck i de analyserade rubrikerna, och ifall de gör det, på vilket sätt används de? Materialet består av 105 nyhetsrubriker från tidsperioden 1/2018–1/2020 och samlades in i januari 2020. De likheter som kunde identifieras mellan rubrikerna är förekomsten av citat, personnamn, räkneord samt starka och värdeladdade ord. Därtill var en betydande andel av rubrikerna framåtrefererande och både ord- och teckenmässigt av det längre slaget. Resultaten kan tolkas som ett tecken på att läsare oftare tilltalas av personliga, berättande och beskrivande rubriker som gärna inkluderar eller engagerar dem på något sätt. Ett vardagligt och känsloväckande tilltal verkar locka bättre än väldigt sakliga och torra formuleringar. Upptäckterna är i linje med det som även tidigare forskningsresultat påvisar – att webbrubriker också på seriösa nyhetssajter alltmer går mot ett tilltal som tidigare associerats främst med tabloidpressen, en utveckling som antagligen har att göra med den hårdnade konkurrensen samt de sociala mediernas intåg och roll som primär nyhetskälla för allt fler människor. Samtidigt kan resultaten anses avspegla en ökad läsarmedverkan på webben och ett alltmer interaktivt förhållande mellan redaktion och publik.

Papperstidningen är en mycket omtalad medieform som får kämpa för att hålla sig kvar på dagens hårda marknad. Digitaliseringen utmanar papperstidningen och gör att konkurrensen om läsare och prenumeranter blir allt hårdare. Speciellt bland ungdomar minskar intresset för papperstidningen och de är i stället allt mer inriktade på sociala medier. Syftet med de här kandidatavhandlingen är att undersöka unga vuxna österbottningars medieanvändning och syn på papperstidningen och jämföra hur deras medieanvändning stämmer överens med tidningen Vasabladets målgruppsval och framtida satsningar. Vasabladet används som exempel i avhandlingen och chefredaktören intervjuades hösten 2015 för att få en bild av tidningens syn på hur efterfrågan ser ut och vad som enligt dem är värt att satsa på. Resultatet av forskningen som rör Vasabladet visar att de vill satsa på det digitala och utveckla Vasabladet till mer än en papperstidning för att intressera yngre åldersgrupper. Nyberg menar att nya tjänster måste utvecklas, som unga medieanvändare är villiga att betala för. Som datainsamlingsmetod användes semistrukturerad kvalitativ intervju. Sex österbottningar i åldern 18–25 intervjuades hösten 2015, med motivationen att det tidigare har gjorts ingående forskning om tonåringars medievanor men forskning som rör unga vuxna är inte lika vanlig. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys och en form av närläsning. Resultatet av intervjuerna med de unga vuxna var någorlunda överraskande och avslöjade en generation unga vuxna som befinner sig i en brytningspunkt mellan digitalt och papper, mellan en gammal och ny medievärld. Mentalt befinner de sig fortfarande i en ideal värld där de hinner och vill läsa papperstidningen dagligen, i verkligheten läser de mycket sällan en dagstidning överhuvudtaget och ännu mer sällan läser de tidningen i pappersformat. Endast en av informanterna läser e-tidningen dagligen. De som har tillgång till e-tidningen läser den ett par gånger per vecka. Avhandlingen undersöker och belyser den här ambivalensen som informanterna befinner sig i, att å ena sidan uppvisa ett intresse för papperstidningen och hoppas på en framtid för den, och samtidigt nästan uteslutande använda sociala medier som nyhetskälla.

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur public service-mediebolaget Yle porträtterar kvinnor och män i bild på bolagets svenskspråkiga nyhetswebb. Detta eftersom tidigare forskning visat att stereotyp representation av kvinnor och män påverkar tittarens syn på både omvärld och egen identitet och att fortsatt reproduktion av könsstereotypierna i bild upprätthåller en världsbild av manlig dominans. Avhandlingen utgår från representationsteori och feministisk teori, där representationen av kön, könsidentitet, klass, etnicitet, religion och sexuell läggning i medier påverkar självbilden och genom det påverkas patriarkala samhällsstrukturers fortbestånd och förändringen av dem. Metoden är kvalitativ semiotisk bildanalys med stöd av kvantitativ innehållsanalys. Bildmaterialet består av 32 bilder insamlade under 5 dagar. Hela bildmaterialet har analyserats kvantitativt för att hitta mönster i vilka ämneskategorier och vilka kön i bild inom dem som får utrymme på Svenska Yle:s ingångssida. Utav materialet på 32 bilder har 7 utvalda bilder analyserats kvalitativt för att djupare undersöka hur genus porträtteras i bild på ingångssidan. Undersökningen visar att Svenska Yle reproducerar en stereotyp bild av kvinnor och en stereotyp bild av män, där män ofta porträtteras som aktiva makthavare och kvinnor ofta porträtteras som passiva bihang. Männen talar, gestikulerar och gör saker i bild, medan kvinnorna porträtteras i en lyssnande position medan mannen i samma bild för talan. Kvinnor och icke-vita är underrepresenterade i bild på Svenska Yle:s ingångssida, medan vita män är överrepresenterade i alla ämneskategorier. Av bilder med människor i ger Svenska Yle under undersökningsveckan bilder med endast män i bild hela 63 procent av utrymmet, medan bilder med endast kvinnor i bild får 14 procent av utrymmet. En kvinna fick aldrig självständigt vara i bild högst upp på ingångssidan under undersökningsveckan, där fick hon endast vara om hon är i samma bild som en man. Om en kvinna och en man finns i samma bild är det oftast mannen som får uttala sig i rubriken.

Bloggar och videobloggar har vuxit i popularitet under det senaste decenniet, och fört med sig nya marknadsföringsmöjligheter för företag. Speciellt populära är temabaserade bloggar och videobloggar, där varumärkesplacering, ett sätt att göra reklam som inte liknar traditionell reklam, oftast förekommer. Bloggar och videobloggar är optimala plattformar för varumärkesplacering på grund av sitt icke-formella och familjära tilltal. Bloggare är även ofta personer som blir beundrade av sina följare, och därför kan varumärkesplacering på bloggar och videobloggar vara en effektiv reklammetod. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur kön, inkomster, studieämne samt intresse för och tillit till bloggaren påverkar studerandes förhållningssätt och köpbeteende då det gäller varumärkesplacering på bloggar och videobloggar. Min empiri består av en enkätundersökning som utformats med min teori som bas och tillhörande analyser i statistikprogrammet SPSS. Min teori behandlar bloggars och videobloggars position i mediesfären, reklam i ett föränderligt medielandskap samt varumärkesplacering och dess påverkan på konsumenten enligt tidigare forskning. Resultaten visar att kön, inkomster samt intresse av och tillit till bloggaren var faktorer som påverkade antingen köpbeteendet eller förhållningssättet då det gäller varumärkesplacering på bloggar och videobloggar. Kvinnor visade sig ha bättre koll på vad varumärkesplacering är och vara mer benägna än män att köpa något via varumärkesplacering på en blogg eller videoblogg. Personer med låga inkomster var mindre benägna att köpa något via varumärkesplacering. Dock slutade inkomsterna spela någon roll för köpbeteendet då de blev högre. Intresse av och tillit till bloggaren påverkade också köpbeteendet. Ju högre intresse och tillit, desto mer benägen var en person att köpa något via varumärkesplacering på en blogg eller videoblogg. Förhållningssättet till varumärkesplacering påverkades inte i samma utsträckning av dessa faktorer. Människor litar mera på företags sociala mediekanaler än på reklam och på personliga erfarenheter mera än data. Alternativa reklammetoder kommer antagligen att öka medan traditionell reklam minskar.

Den här kandidatavhandlingen undersöker hur väl en fristående, progressiv redaktion i Egypten lyckas eftersträva objektivitetsidealet i sina artiklar. Materialet består av åtta texter som har producerats av redaktionen Mada Masr. Artiklarna är publicerade mellan juli och oktober år 2017. Syftet med undersökningen är att se hur väl Mada Masr lyckas eftersträva objektivitet samt att reflektera över varför redaktionen i så fall inte lyckas eftersträva objektivitet. För att eftersträva objektivitet ska journalisterna använda sig av de regler som finns för objektiv journalistik och i journalistreglerna. Hypotesen är att Mada Masr inte lyckas eftersträva objektivitet. En orsak kan vara det journalistfientliga klimatet som råder i Egypten. Bland annat låg Egypten på 161 plats av 180 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för år 2017. Därtill räknas landets pressfrihet som väldigt dålig enligt samma index. Avhandlingen analys baserar sig på Deuze (2005) teori om objektivitet. Enligt teorin är en artikel objektiv ifall den är opartisk, neutral, objektiv, rättvis och trovärdig. Därtill används Schudson (2001) definition av objektivitetsidealet. Han definierar objektivitetsidealet som ett moraliskt mål för journalistiken. Det ter sig i form av att journalistiken inte ska rapportera värderingar utan fakta. För att konkretisera Deuzes och Schudsons teorier används journalistreglerna. Analysen utförs i form av en kritisk diskursanalys. Själva analysmetoden bygger på Berglezs (2010) och van Dijks sätt att analysera texter. Därtill används Fairclough (1995) som bakgrund i förståelsen av kritisk diskursanalys. Eftersom analysen använder kritisk diskursanalys så kan undersökningen ta i beaktande också andra faktorer än rent språkigmässiga drag. Analysen visar att Mada Masr i stor utsträckning använder sig av anonyma källor och även vid vissa tillfällen av värdeladdade ord i rubriker och nedryckare. Artiklarna saknar också ofta kommentarer från till exempel statliga organ i fall där staten kritiseras eller har agerat på ett problematiskt sätt. Eftersom samplet är så litet som åtta artiklar går det inte att dra alltför stora slutsatser. Däremot visar analysen att Mada Masr i många fall inte lyckas eftersträva de krav som Deuze (2005) ställer på objektivitet. Framförallt har Mada Masr svårt att eftersträva kraven på trovärdighet och rättvisa.

De senaste åren har barns delaktighet blivit ett ledord för verksamheter med barn som målgrupp. Begreppet har även fått fäste i den nordiska mediebranschen och flera nyhetskanaler där barn medverkar som reportrar och programledare har uppkommit. Mitt syfte med denna studie är därför att undersöka en av dessa nyhetsproduktioner där barn medverkar för att se hur deras delaktighet tar sig uttryck. Produktionen som valts ut är Hajbo Nytt som produceras av det finländska public service-bolaget Svenska Yle. Teoridelen inleds med en presentation av den rådande barnsynen som har lett till idén om barns delaktighet. Möjlighet till delaktighet handlar i det stora hela om möjlighet till inflytande och därför presenteras också Michel Foucaults teorier om makt. Vidare förklaras också Roger A. Harts delaktighetsstege och Harry Shiers femstegsmodell, som är de mest kända modellerna för nivåer av barns delaktighet. Undersökningen utgår från hermeneutik som metodansats eftersom målet är att tolka och förstå barnen som medverkat i Hajbo Nytt och datainsamlingsmetoden är kvalitativa intervjuer eftersom de möjliggör för barnen att berätta om sina erfarenheter av delaktighet i produktionen. Materialet består av tre intervjuer med barn som varit programledare för Hajbo Nytt. Resultaten visade att barnen inte var särskilt delaktiga i förproduktionen (val av ämne, intervjupersoner och manusarbete). Det vill säga de hade inte varit med och bestämt vad avsnitten skulle handla om. Däremot fick de gärna ge idéer om ämnen men det hade ingen av informanterna gjort. De var inte med och skrev manus och hade inte blivit tillfrågade om det. Informanterna var inte heller med och valde ut intervjupersoner. Däremot hade barnen en större grad av delaktighet under inspelningarna. Då fick de ändra manusen vid behov, de intervjuade och fick också hitta på egna frågor att ställa intervjupersonerna. I postproduktionen, det vill säga redigeringsfasen, var inte barnen delaktiga. Slutsatsen blev att produktionen pendlade mellan den fjärde och femte nivån på Harts delaktighetsstege och landade på den tredje nivån i Shiers femstegsmodell. Hajbo Nytt placerade sig därmed i mitten på båda modellerna vilket betyder att det är möjligt för barnen att påverka programmet i viss mån men att de vuxna ändå tar mycket ansvar och fattar flest beslut. Alla informanter ansåg att detta var en lämplig nivå av delaktighet.

I den här avhandlingen analyseras diskursen rädsla för terrorism i Hufvudstadsbladets ledartexter från januari år 2015 till maj år 2017. Undersökningsmaterialet består av elva ledartexter publicerade i Hufvudstadbladet månaden efter attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo den 7 januari 2014, månaderna efter attentatet i Nice den 16 juli 2015, attentatet i Berlin den 19 december 2016, attentaten i S:t Petersburg den 3 april 2017 och i Stockholm den 7 april 2017. Attentaten som valts för studien är inte de enda som ägt rum i Europa under tidsperioden i fråga, utan valdes för att de tros markera vändpunkter i den offentliga diskussionen om terrorism och hotet om terrorism i Europa. Diskursen “rädsla för terrorism” är en precisering av David L. Altheides studie om rädsla som diskurs i nyhetsrapportering. Altheide framhäver att begreppet terrorism ofta kan förknippas med rädsla som diskurs i nyhetsrapportering. Syftet med avhandlingen är att jämföra ledartexterna över tid och se om diskursen rädsla för terrorism förändras, upprätthålls eller möjligen förstärks under en tidsperiod som utmärkts av en ökning av attentat som är offentligt definerade som terrorbrott i Europa. Metoden som används är Norman Faircloughs trestegsmodell för kritisk diskursanalys, i vilken det ingår en lingvistisk analys av texterna samt analys av texternas diskursiva praktik och sociokulturella kontext. Resultaten visar att diskursen rädsla för terrorism är konstant närvarande i Hufvudstadsbladets ledartexter efter attentatet mot Charlie Hebdo och attentaten i Nice, Berlin, S:t Petersburg och Stockholm samt att texterna kan anses bidra till att upprätthålla diskursen i fråga. De små skillnader som finns när texterna jämförs över tid är att det inte ges lika mycket fokus åt terrorattacker i Hufvudstadsbladets ledartexter under år 2017 jämfört med år 2015 och 2016, men att en allmän känsla av hopplöshet uttrycks till högre grad i texterna från 2017 jämfört med de andra åren. Det är svårt att avgöra om skilnaderna beror på en förändring i rapporteringen av terrorism eller om resultaten påverkas av vilka tidsperioder och attentat som valts ut för studien. En utförligare studie där flera tidsperioder beaktas kunde ge en tydligare bild av hur diskursen rädsla för terrorism uttrycks i Hufvudstadsbladets nyhetsrapportering.

Den här avhandlingen handlar om hur representationen av kvinnliga och manliga ledare inom företagsvärlden ser ut i ett urval artiklar i Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat. Syftet med avhandlingen är att granska hur representationen av kvinnliga och manliga företagsledare konstrueras i ett urval tidningsartiklar, och hur representationerna skiljer sig från varandra. Studien är kvalitativ och metoden är närläsning. Materialet består av sex artiklar ur Helsingin Sanomat. Texterna analyseras utifrån genre, placering i tidningen, bildsättning och teman. Genrerna i materialet är nyheter, personporträtt och hybrider av nyhet och personporträtt. Teman som framkommer i materialet är huvudpersonens karriärbakgrund, huvudpersonen som företagsledare och huvudpersonen i rollen som företagsledare. Resultatet visar att kvinnliga och manliga chefer representeras på olika sätt i materialet. Kvinnorna ler medan männen är allvarliga, männen porträtteras ledigt med undantag för en manlig huvudperson, medan kvinnorna beskrivs ha fått kämpa för att nå sin position. De kvinnor som är huvudpersoner i materialet är alla exempel på genusundantag, de har uppnått ledarpositioner och kämpat sig fram i en mansdominerad bransch. Kombinationen av familjeliv och karriär är en fråga som diskuteras i en av de sex artiklarna i materialet, och det är en artikel där huvudpersonerna är två kvinnor. Slutsatsen är att representationen av kvinnliga och manliga chefer som nyhetssubjekt i materialet inte skiljer sig från tidigare forskningsresultat. Materialet består trots allt av totalt bara sex artiklar, så det går inte att dra några allmängiltiga slutsatser utifrån det.

Layouten utgör den visuella ramen för innehållet på en tidningssida. Dess uppgift är att ge struktur och en tydlig hierarki åt det journalistiska innehållet och ledsaga läsaren i tidningen. Dessutom är layout en viktig del av tidningens visuella varumärke. Syftet med denna avhandling är att presentera och analysera visuella element hos Hufvudstadsbladet (Hbl) och Helsingin Sanomat (HS) samt jämföra de två tidningarnas layoutregler med ett urval av handbokslitteratur. Fyra nummer av vardera tidningen granskas. De element som jämförs med handböckerna är sidbotten (spalter och moduler), artikelmallar och nyhetsplacering, typografi, avdelningsfärger och logotyper samt förstasidan. Elementen har valts ut med stöd i tidigare forskning om dagstidningslayout och också på basis av handböckernas upplägg. Studien baserar sig på en deskriptiv innehållsanalys av materialet, där de visuella elementen först presenteras och beskrivs och sedan jämförs med handbokslitteratur i analysavsnitten. Resultaten visar att Hbl:s och HS:s lösningar till stora delar stämmer överens med de riktlinjer som handboksförfattarna stakat ut. Viktiga nyheter har stora rubriker i fetstil, de placeras högt upp på sidan och i början av tidningen. Båda tidningarna använder ett antikvatypsnitt i brödtexten, vilket rekommenderas, men har för smala spalter för optimal läsbarhet. Avdelningsfärgerna är rätt lika hos Hbl och HS, men varumärkesfärgerna som tidningarna använder i sina logotyper är mycket olika. Hbl använder en modern orange färg som lätt fångar uppmärksamheten, medan HS förlitar sig på en trygg och tillförlitlig mörkblå nyans. Man kan dra slutsatsen att tidningarnas layoutregler inte märkbart avviker från handbokslitteraturen. Den här avhandlingen är en överblick av dagstidningslayout i Finland, ett ämne som det inte ännu finns mycket forskning om. Uppsatsen baserar sig till stora delar på Hannu Pulkkinens, Pekka Mervolas och Richard Flomans forskning. Kandidatavhandlingen har ett begränsat upplägg, men temat erbjuder många möjligheter till vidare forskning med ett större material och ett tydligt kvantitativt eller kvalitativt fokus.