Browsing by study line "Political Science and Administration"

Inkomstskillnader har i de flesta västeuropeiska länder ökat sedan 1970-talet. Forskningen har återkommande visat att ekonomisk stratifikation kan ha betydande konsekvenser för kvalitén på demokratin i ett land. En grundsats inom statskunskapen har sedan länge varit att partier till vänster om den politiska mitten förespråkar större inkomstutjämnande åtgärder. Genom att använda mig av data om partiernas ekonomiska positioner från Chapel Hill Expert Survey och inkomstskillnader från OECD studerar jag genom en korrelationsanalys, sambandet mellan vänsterpartiers ekonomiska position och inkomstskillnader inom västeuropeiska representativa demokratier. Tidigare forskning har nått varierande och motstridiga slutsatser kring detta samband, där valdeltagande bland låginkomsttagare verkar spela en avgörande roll. Därför inkluderar jag valdeltagande som kontrollvariabel. Resultaten visar att låginkomsttagares valdeltagande verkligen spelar en betydande roll i vänsterpartiers ekonomiska ståndpunkter. Korrelationen mellan hur långt vänster olika partier positionerar sig i ekonomiska ståndpunkter och inkomstskillnader var bland länder med högt valdeltagande positiv, men bland länder med lågt valdeltagande negativ. Detta ger stöd till argumentet att vänsterpartier förflyttar sig vänsterut i ekonomiska frågor då inkomstskillnaderna ökar, men det endast då låginkomsttagare verkligen röstar.

Syftet med denna avhandling är att undersöka ifall gatubrottslighet bland ungdomar kunde anses som ett hot gentemot den övergripande säkerheten i Finland, samt ifall samverkansstyrning inom säkerhetspolitik kunde fungera som en lösning i preventionen av gatubrottslighetens ökning. Motiveringen för undersökningen framkommer genom att klargöra hur gatubrottslighet kunde påverka den övergripande säkerheten i Finland, ifall brottsligheten ökar i den grad som den har gjort till exempel i Sverige. Den teoretiska referensramen byggs upp av Bogdanors (2015) teori om joined-up government, samt även andra samverkansstyrningsteorier inom statsvetenskap. I avhandlingen lyfts fram hurdana drivkrafter som finns för att de olika aktörerna kommer till samman för att lösa enstaka problem. Drivkrafterna bakom joined-up government är dock inte det centrala i denna avhandling, utan analysen är närmare avgränsat till dynamiken av samverkan. Emerson, Nabatchi och Balogh (2012) lyfter fram 4 centrala delar för effektiv samverkansstyrning: ledarskap, principiell förbindelse, delad motivation, och kapacitet. I avhandlingen analyseras det centrala samverkansorganet inom gatubrottslighetspreventionen, ankarverksamheten, genom dessa fyra dynamiska beskrivningar. Det empiriska materialet som är under observation i avhandlingen består för det mesta av olika offentliga strategier, rapporter och guider inom säkerhet, brottslighetsprevention och ungdomskriminalitet. Det mest centrala materialet som är under analys är ”Handbok för ankarverksamhet”, där riktlinjerna för prevention av ungas brottslighet är beskrivna. Där utöver analyseras gatubrottslighet ur ett bredare perspektiv som ett möjligt hot gentemot den övergripande säkerheten. ”Säkerhetsstrategi för samhället” är det centrala empiriska materialet i detta fall, då strategin är basen för övergripande säkerhet i Finland, och beskriver hur säkerheten ska värnas ur ett samhälleligt perspektiv. I analysen kom fram att den finska säkerhetspolitikens styrning ur ett gatubrottslighetsperspektiv har tydliga riktlinjer för samverkan. Olika myndigheter som polisen, skolväsendet, samt de behöriga ministerierna har en tydlig arbetsfördelning, och ämnar dela information, expertis och resurser mellan varandra. De centrala delarna för dynamisk samverkan som Emerson, Nabatchi och Balogh (2012) framkommer alla i ankarverksamheten, ifall inte fullständigt så ändå till dels. I analysen uppkommer även att trots att gatubrottslighet inte i dagens läge beskrivs direkt som ett hot mot den finska övergripande säkerheten, finns det aspekter av ett sådant hot gentemot de olika vitala funktionerna, främst mot den inre säkerheten och den mentala kriståligheten av befolkningen. De främsta slutsatserna i avhandlingen hänger ihop med en särskild framtidssyn. Ifall den finska säkerhetsstyrningen redan har riktlinjer för samverkan i sådana komplexa och mångfacetterade problem, är samverkan då verkligen det rätta sättet att lösa sådana problem? Detta kunde kräva en mer enhetlig analys om effektiviteten inom samverkan, med mera förstahandsinformation ifrån parter som är med i det dagliga arbetet.

I dagens politik är problemen alltmer komplexa och globala till sin natur. I allt högre grad har mellanstatliga och överstatliga organisationer, så som EU, befogenheter som nationalstaterna överlåtit. I den här typen av flernivåsystem är det svårt att exempelvis kontrollera vem som har inflytande över beslutsprocesserna, sammanjämka flera olika aktörers intressen samt veta vem som är ansvarig för besluten. Detta skapar problem med legitimeringen av maktanvändningen och beslutsfattande. Studier tyder på att EU lider av legitimitetsbrister men det gäller en viss oenighet om vilka bristerna är och hur de ska tolkas. Statsvetare är inte eniga om vare sig EU åtnjuter demokratisk legitimitet eller inte. Syftet med denna studie är att undersöka hur EU legitimerar sin politik i medlemsstaterna genom att analysera EU:s tillgänglighetsdirektiv (2019/882). Political systems theory och demokratisk legitimitet används som bas till analysen. Utgående från teorin definieras input-, throughput- och output-mekanismerna för demokratisk legitimitet, vilka används i analysen för att se vilka förutsättningar för legitimitet som finns inbyggda i direktivet. De primära källorna som används för avhandlingen är officiella arbetsdokument som publicerats i samband med beredningen av tillgänglighetsdirektivet samt lagstiftning. Resultaten tyder på att EU har inbyggda förutsättningar för demokratisk legitimitet även om en del brister finns i till exempel transparens och mekanismer för feedback. Sammanfattningsvis hjälper multilevel governance oss att förstå hur EU kan hantera problem kring legitimering av sin politik i medlemsstaterna samt de särdrag som problematiken har inom ett flernivå system som EU.

The Organization of Anti-racist Activities in Swedish Speaking Schools in Helsinki a bachelor’s thesis in political science that aims to investigate how anti-racist activity is being implemented in Swedish speaking schools of basic education in Helsinki. Many reports show that anti-racism has not been implemented in the Finnish education system and that school staff lacks tools for identifying and dismantling racism in their everyday life. Who takes the responsibility for distributing information about racism and how it can be prevented through anti-racist work in Finnish schools? Did the activities that have been offered to the school have any impact on the school practices and values? The method is a quantitative analysis of 13 responses from a survey that was sent out to the management team in every school. The survey consisted of questions about anti-racist activity that has been organized in the school during the school year 2021. The theoretical perspectives of this study are anti-racist discourse, non-performative anti-racism as well as theory of organization and the hybridization of organizations. Some of the most important results of this study are following; The activity that has been arranged in the schools of this study was not accessible for everybody. There was especially a lack of activity directed to students. The anti-racist events that were taking place were mostly organized in collaboration with external actors such as the City of Helsinki, experts from Helsinki University and non-governmental organizations. There was no impact on the school culture, procedures, and values as a result from the anti-racist activities that had been organized. This study suggests continued research within this field.

År 2018 skolkande den svenska 15-åringen Greta Thunberg skolan på fredagar med skylten “skolstrejk för klimatet”. Thunbergs handling inspirerade miljontals unga att skolka på fredagar. Detta skedde i protest mot hur makthavarna och den politiska eliten prioriterade och skötte de klimatåtgärder som fastställts att följa i klimatavtalet år 2015, för en tryggad framtid. Klimatrörelsen fick namnet Fridays For Future och är idag en klimatrörelse som mobiliserar flest unga runt om i världen. År 2019 ordnade Fridays For Future fyra stora globala demonstrationer, som skedde samtidigt runt om i världen. Dessa fick namnet ‘Global Climate Strikes’. Den enorma mobiliseringen, av speciellt barn och unga som demonstrationerna sammankallade har lett till ett ökat intresse för forskning i dagens demonstranter. Detta ledde till att ett internationellt forskningsprojekt påbörjades. Projektets syfte var att ta reda på vilka och vem det var som demonstrerade under dessa tillfällen. Forskningsprojektet samlade information om demonstranterna runt om i Europa. Min avhandling bygger på det insamlade datat från de finländska demonstranterna som samlades in under den tredje globala klimatstrejken, som ägde rum den 27 september 2019. Den internationella rörelsen Fridays For Future är ett exempel på hur unga idag uttrycker sig och deltar politiskt. Detta är en illustration av hur unga i post-industrialistiska länder frångår det traditionella sätten att delta politiskt, såsom att rösta i val. Forskning visar att de yngre generationerna idag är mer individualiserade och postmaterialistiska i sina värderingar. Som lett till att teorier framställts om att unga idag är mer så kallade kritiska medborgare, som deltar genom okonventionella metoder genom kollektiva konfrontationer, såsom demonstrationer. Frågan som min avhandling bygger på är om de unga som deltog i Fridays For Future demonstrationen i Finland har den politiska profilen som kritiska medborgare har. Vilket därmed anses leda till fortsatt mobilisering genom kollektiva konfrontationer. Frågor som, om de unga finländarna som deltog i demonstrationen har ett lågt politiskt förtroende, eller om den stora mobiliseringen berodde på den andra faktorer, såsom personifiering av klimatfrågan, kommer analyseras i min avhandling.

Artificiell intelligens blir en allt större del av vår vardag och kommer nu också att tas i bruk inom den offentliga förvaltningen i Finland. Användningen av ny teknologi kan ha en stor inverkan på statens verksamhet. För att se till att den förvaltningen också i framtiden lever upp till den goda förvaltningens principer som beskrivs i grundlagen och i den statsvetenskapliga litteraturen, bör man noggrant granska tillämpningarna av AI som används i den offentliga sektorn. I den här avhandlingen analyserar jag den finska statens AI-program, AuroraAI, ur tre olika synvinklar. Jag granskar de förberedande dokumenten som finns till allmänhetens förfogande för att ta reda på hur och om man i programmet tagit upp frågor gällande effektivitet, säkerhet och samarbete, tre viktiga teman vad gäller offentlig förvaltning. Dessa delområden av god förvaltning behandlas alla i någon mån i programmet, men det finns fortfarande oklarheter om hur man planerar att ta itu med vissa problem i praktiken. I framtiden kommer användningen av artificiell intelligens inom förvaltningen att öka och det behövs vidare forskning kring de risker som kan uppkomma.

I denna avhandling undersöks hurdan roll samarbete mellan den offentliga- och icke-offentliga sektorn har i Finlands offentliga internationella klimatfinansiering. Detta undersöks utgående ifrån en teoretisk referensram för styrning och organisering inom området. Genom samarbete kan man samla resurser från alla sektorer, både i form av kapital och kunskap. Det här är viktigt för att man effektivt ska kunna bekämpa och anpassa sig till klimatförändringen, som är ett pressande och lömskt problem. Det finns ingen tid att förlora så det är viktigt att klimatfinansieringen genast utformas på bästa möjliga sätt. Man har alltmer börjat poängtera samarbetsmodeller för att bland annat mobilisera privat kapital men det finns ännu inte mycket bevis på hur bra dessa modeller faktiskt lyckas uppnå klimat- och utvecklingsmål. Därför undersöks också hurdana risker det finns med ökat samarbete samt hur dessa möjligen syns i Finlands internationella klimatfinansiering. I forskning beskriver man att styrningen inom internationell klimatfinansiering har gått från en interstatlig regim mot ett polycentriskt system där formella samarbeten med också icke-offentliga aktörer är framträdande. I Finlands långsiktiga plan för internationell klimatfinansiering framkommer globala, interstatliga aspekter tydligt. Fastän samarbete nämns i olika sammanhang ser det ut som om man kunde göra mycket mer på området. I Finlands plan identifierades flera potentiella utmaningar med ökat samarbete. Fastän det framkommer att samarbetsformer är attraktiva för klimatfinansieringen så finns det inte en lösning som passar alla situationer utan ibland kan det finnas lämpligare former för klimatfinansiering än samarbetsmodeller som har som mål att mobilisera privat kapital. Hur dessa samarbetsformer utformas och styrs blir också viktigt.

Avhandlingen behandlar temat politisk kampanj i riksdagsvalet 2019. Avhandlingen granskar skillnader mellan det politiska partiet Sannfinländarna och de övriga riksdagspartierna i valkampanjen i riksdagsvalet 2019. Avhandlingen använder sig av ett teoretiskt ramverk utformat av Baringhorst et al. (2017). Ramverket kategoriserar tre typer av kampanjmetoder: förmodern, modern och postmodern kampanj. Avhandlingen jämför Sannfinländarna och övriga politiska partier baserat på data från en valundersökning sammanställd av Kestilä-Kekkonen & Von Schoultz (2020). Avhandlingens syfte är att på basis av denna data svara på frågan om Sannfinländarna skiljer sig från övriga partier i användningen av förmoderna, moderna och postmoderna kampanjmetoder. Avhandlingen jämför särskilt Sannfinländarnas och övriga partiers användning av sociala medier som kampanjmetod i valkampanjen 2019.

Regeringen i Sverige har identifierat gängkriminalitet som en av de mest akuta samhällsutmaningarna och har nyligen publicerat en omfattande nationell strategi för att bekämpa detta fenomen. Syftet med min studie var att undersöka hur problemet med gängkriminalitet framställs och uppfattas genom den nyetablerade skrivelsen av Sveriges regering, med fokus på att analysera hur de politiska strategierna och åtgärderna presenteras för att bekämpa gängkriminalitet. Genom att tolka och analysera regeringens politiska initiativ avsåg avhandlingen att ge insikter om de underliggande tankarna och intentionerna bakom strategierna för att adressera gängkriminalitet, särskilt vad gäller hur problemet definieras och konstrueras i den politiska diskursen. Genom en kritisk diskursanalys observerades att regeringens diskurs framhäver gängkriminalitet som ett växande och allvarligt samhällsproblem, där betoningen ligger på rekrytering av unga till kriminella nätverk och tillgången på illegala vapen och explosiva varor. Trots detta utelämnar regeringen diskussion om socioekonomiska faktorer och förebyggande åtgärder som investeringar i utbildning och socialt stöd. Dessutom förblir viktiga aspekter, såsom den omfattande narkotikahandeln och dess koppling till gängkriminalitet, relativt oproblematiserade i den politiska diskursen.

I avhandlingen undersöks potentiella samband mellan åtta finländska politiska partiers nominering av unga kandidater och deras framgång att bli invalda i riksdagen. Genom en kvantitativ analys med data från de finländska riksdagsvalen under perioden 2003–2023, presenteras en översikt av partiernas nomineringsmönster och därefter de invalda kandidaternas faktiska ungdomsrepresentativitet. Resultaten visar att trots att vissa partier nominerar en hög andel unga kandidater så återspeglas inte detta nödvändigtvis i den invalda representationen. Med hjälp av den deskriptiva representationsteorin och teorin om rationellt handlande diskuteras och härleds resultaten. Slutsatserna betonar komplexiteten i nomineringsprocessen och vikten av att beakta olika faktorer som påverkar den politiska representationen såsom partiernas ideologiska värdegrund, väljarstöd och antal mandat.