Browsing by study line "Social Work"

Denna kandidatavhandling granskar hur den nyliberala politiken påverkar inkomstskillnaderna i den finländska välfärdsstaten. I avhandlingen tas det fram hur den nyliberala politiken har en tendens att öka inkomstskillnaderna. Stora inkomstskillnader kan leda till olika sociala problem både på en strukturell och en individuell nivå. I bakgrundsforskningen framkommer att 1990-talet var ett brytningsskede då de nyliberala ideologierna fick fotfäste i Finland. Juho Saaris forskning ligger i fokus, och därmed definitioner om den finländska välfärdsstaten, marginalisering och ojämlikhet. Tre forskningsfrågor besvaras i avhandlingen: 1) Hur påverkar den nyliberala politiken inkomstskillnaderna i Finland? 2) Vilka konsekvenser har inkomstskillnaderna för den individuella och strukturella nivån? och 3) Vilka utmaningar skapar den nyliberala politiken för den finländska välfärdsstaten? Den finländska välfärdsstaten utgör den teoretiska referensramen i avhandlingen. Materialinsamlingsmetoden är en beskrivande litteraturöversikt av tretton vetenskapliga artiklar som är publicerade i tidskrifterna Janus och Yhteiskuntapolitiikka. Analysmetoden är en teoristyrd innehållsanalys. Forskningsfrågorna besvaras och resultaten visar vilka konsekvenser den nyliberala politiken har lett till och vilka utmaningar den finländska välfärdsstaten drabbas av. Utifrån resultaten kan konstateras att det finns en grupp människor som man inte når med de rådande välfärdsstatliga systemen. Resultaten ger stöd för att den nyliberala politiken ökar inkomstskillnaderna i Finland och att den nyliberala politiken utmanar den finländska välfärdsstaten på olika sätt. Resultaten indikerar till att klyftorna inom samhället har ökat. Marginalisering och ojämlikhet har man inte klarat av att förebygga och de är utmaningar som den finländska välfärdsstaten borde kunna besvara. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns behov för att utveckla nya metoder och system som kan garantera välfärdsstatens framtid och den grundläggande värdegrunden för jämlikhet.

Syftet för denna kandidatavhandling har varit att beskriva och förstå aktörers arbete och upplevelser av att arbeta med papperslösa personer i en liten kommun i Finland. Avhandlingen intresserar sig för hurdana erfarenheter, upplevelser och uppfattningar aktörerna har av att arbeta med papperslösa personer. Forskningsintresset i avhandlingen riktas speciellt mot aktörernas upplevda utmaningar, möjligheter och yrkesetiska överväganden. Avhandlingen är en kvalitativ studie,vars material består av tre transkriberade samtalsintervjuer med två kommunalt anställda socialarbetare och en aktör från tredje sektorn. Materialet samlades in i en liten kommun i Finland. Kandidatavhandlingen besvarar följande forskningsfrågor: 1) Hur upplever aktörer som arbetar med papperslösa personer sitt arbete? 2) Hurdana möjligheter och utmaningar identifierar aktörerna i sitt arbete för att hjälpa papperslösa? 3) Hur –och med vilka målsättningar navigerar aktörerna mellan de direktiv som finns? Samtliga informanter beskrev hur yttre omständigheter bidrog med utmaningar i deras arbete. Dessa härleddes till yrkesetiska konflikter, där deras yrkesetiska principer står i kontrast med nationella, kommunala eller organisatoriska direktiv och dagordningar. Aktörerna beskrev hur de skulle vilja arbeta mera för sina klienter. Tidsbrist, resursbrist, brist på samarbetspartners och okunskap skapade utmaningar i arbetet. Aktörerna identifierade även möjligheter i arbetet, speciellt i förhållande till sina möjligheter att utveckla sin egen expertis, ge psykosocialt stöd, påverka den egna organisationen och samarbeta med olika aktörer. Samarbete med olika aktörer beskrevs som ett viktigt och effektivt sätt att arbeta för klienten. Samarbete med tredje sektorn beskrevs även som medel att arbeta och erbjuda stöd utöver de direktiv och resurser som finns. Samtliga informanter önskade sig flera och tydligare samarbetspartners både från den offentliga sektorn och tredje sektorn. Aktörerna upplevde att deras arbete med papperslösa personer kan vara emotionellt tungt. Erfarenhet beskrivs som en viktig del för att arbetarna kunde anpassa sig till ett emotionellt belastande arbete. Aktörerna visade speciell oro för barn, familjer och personer med psykiska sjukdomar eller trauman. Detta resultat korrelerar med tidigare forskning (se bl.a. Jönsson, 2014 och Nordling, 2017) om att socialarbetare tenderar framhäva och engagera sig i papperslösa kvinnors och barns ärenden och livssituationer. Aktörerna upplever att deras arbete påverkas av att papperslöshet blir föremål för olika diskurser och offentliga debatter. Samtliga respondenter tar självständigt ställning till två förhållningssätt gentemot papperslösa personer som Jessica H. Jönsson (2014) identifierat. Alla aktörer i forskningen tog avstånd från diskurser om papperslösa personers ”illegalitet”, genom att uttrycka hur de misstycker benämningen och inte vill använda den själv.

Kandidaatintutkielmani on kirjallisuuskatsaus tekijöistä, jotka lisäävät hyvinvointia HBTIQ+ -nuorten elämässä. Opiskelen sosiaalityötä Svenska social- och kommunalhögskolanissa, ja aloitin kandiseminaarini syksyllä 2021. Tutkielman aihe oli helppo valita, ja sen päätettyäni olenkin pysynyt siinä koko prosessin ajan. Kirjallisuuskatsauksen olin päättänyt tekeväni jo ennen tutkielman aloittamista. Kvalitatiivinen, induktiivinen sisällönanalyysi valikoitui menetelmäksi ensimmäisten seminaarien aikana. Tutkimuksen tavoitteena on nostaa esille sellaisia tekijöitä HBTIQ+ -nuorten elämässä, jotka lisäävät heidän hyvinvointiaan. Kirjallisuuskatsaukseeni on otettu mukaan sekä nuorten itse esille tuomia että tutkijoiden löytämiä tekijöitä. Tutkimuskysymys on seuraava: mitkä tekijät tutkijoiden ja HBTIQ+ -nuorten mukaan lisäävät ja edistävät HBTIQ+ -nuorten hyvinvointia? Aiemmissa tutkimuksissa on pitkälti keskitytty tutkimaan niitä tekijöitä, jotka vaikuttavat HBTIQ+ -nuorten hyvinvointiin negatiivisella tavalla. HBTIQ+ -nuorten hyvinvointi on heikompaa verrattuna muihin nuoriin, tähän lopputulokseen ovat tulleet useat tutkimukset. Olen tutkielmassani nostanut esille muutamia faktoja tähän liittyen. Mainitsen myös mitä erityisesti Suomessa on aikaisemmin tehty HBTIQ+ -nuorten hyvinvoinnin edistämiseksi. Tutkimuksia siitä, miten nuoret voivat huonosti vaikuttaa olevan huomattavasti enemmän kuin tutkimuksia siitä, miten nuorten hyvinvointia voitaisiin edistää ja ylläpitää. Päätin tästä kiinnostuneena ottaa hyvinvoinnin lisäämisen näkökulmakseni. Tutkielmani teoriapohjiksi valikoituivat kriittinen sosiaalityö, queerteoria sekä queer-sosiaalityö. Kriittinen sosiaalityö antaa sosiaalityöntekijöille työkaluja tutkia yhteiskuntaa kriittisestä näkökulmasta. Miksi yhteiskunta on sellainen kuin on? Toisiko asioiden ja toimintamallien kehittäminen mukanaan jotain parempaa? Kriittinen sosiaalityö myös painottaa yhteiskunnan vastuuta yksilön vastuun sijaan. Sosiaaliset ongelmat ovat seurausta siitä, kuinka yhteiskunta on rakennettu. Enemmistön luomat struktuurit ja käytännöt eivät sovi kaikkien elämäntilanteisiin. Kriittinen sosiaalityö on rakentunut usean teorian pohjalta, ja kehittynyt ajan saatossa sellaiseksi kuin se tänä päivänä on. Queerteorian on sanottu olevan vaikea selittää. Toisaalta se, että teoria on vaikea selittää, voi myös toimia sen määritelmänä. Queerteoria on kokoelma useiden tutkijoiden ajatuksia, se on joustava ja avoin muutoksille. Tämä teoria on suhteellisen uusi, se on syntynyt noin 1990-luvulla. Sosiaalityön tutkimusta queer-näkökulmasta on vähän. Queerhenkilöitä on jokaisessa osassa yhteiskuntaa, kuten sosiaalityöntekijöiden asiakkaitakin. Sensitiivinen lähestyminen queer-spesifeihin ongelmiin sekä tietämys niin HBTIQ+ -vähemmistön kuin muidenkin vähemmistöjen erityispiirteistä olisi todella tärkeää sosiaalityöntekijöille. Tutkimusmateriaalini on 11 tieteellistä artikkelia. Artikkelit on haettu Helkan ja Google Scholarin hakumoottoreiden sekä useiden eri hakusanayhdistelmien avulla. Analysoin artikkelit kvalitatiivisen sisällönanalyysin tyyliin. Luin kaikki artikkelit useaan kertaan läpi, etsin niistä yhteneviä tekijöitä ja sitten kirjoitin löydöksistäni. Jaoin löytyneet tekijät viiteen eri kategoriaan, 1. Perhesuhteet, 2. Ystävyyssuhteet ja muut ihmissuhteet 3. Mahdollisuus olla avoimesti oma itsensä, 4. Koulu sekä 5. Yhteenkuuluvuus. Tuloksista raportoin jokaisen kategorian yhteydessä. Yhteenvedossa yhdistin teoreettista viitekehystä ja tutkimuksen tuloksia toisiinsa. Katsauksen lopussa pohdin vielä kandidaatintutkielmaprosessia kokonaisuudessaan: mitä opin, mitä olisin tehnyt toisin, minkälaista tutkimusta toivoisin jatkossa näkeväni valitsemani aiheen piirissä.

Denna kandidatavhandling undersöker om det finns samband mellan ungdomsbrottslighet och socioekonomisk ställning i Finland. Ämnet är relevant eftersom statistik har visat att ungdomsbrottsligheten håller åter på att öka i Finland, främst bland en mindre centrerad grupp av ungdomar som begår allt grövre brott. Den socioekonomiska ställningen är enligt kriminologisk forskning en riskfaktor för brottslighet. I denna avhandling undersöks hur den socioekonomiska ställningen påverkar sannolikheten att en ungdom begår brott, och om det finns skillnader i hurudana brott som ungdomar med olika socioekonomisk ställning begår. För att utforska ämnet görs i denna avhandling en kvalitativ litteraturöversikt över tidigare forskning i ämnet, och en induktiv innehållsanalys av det insamlade materialet. Som material i denna avhandling är det 10 artiklar som behandlar ämnet ungdomsbrottslighet och socioekonomisk ställning, dessa material analyseras utgående från tidigare forskning och två kriminologiska teorier: Strain teorin och Teorin om social kontroll och sociala band. Resultatet i denna forskning gav tre övergripande teman för att förklara sambandet mellan ungdomsbrottslighet och socioekonomisk ställning: tillhörighet i samhället, familjeförhållanden samt rasifieringen av ungdomsbrottslighet. Avhandlingen lyfter fram olika bakgrundsorsaker till ungdomsbrottslighet, bland annat hur den socioekonomiska ställningen i samband med andra bakgrundsorsaker så som familjen, skolan, vänner och den mentala hälsan påverkar sannolikheten att en ungdom begår brott.

Barnet är alltid den primära klienten inom barnskyddet, men arbetet berör även barnets föräldrar och andra närstående. Både barn och föräldrar har rätt att bli hörda och vara delaktiga i beslutfattande, förverkligande och utvärdering av barnskyddet. Flera internationella forskningar bevisar att socialt stöd för föräldrar kan minska risken av att barn behandlas illa. Föräldrar har rätt att få hjälp och stöd både som föräldrar och som individer med individuella behov och rättigheter. Barnskyddets klientföräldrar både i Finland och i andra länder delar upplevelsen av att de och deras barn får inte stöd och hjälp i tillräcklig utsträckning. De upplever också känslor av maktlöshet, skuld, rädsla och skam i möten med barnskyddet. En stödform som föräldrar önskar och uppskattar är karmatstödsgrupper för föräldrar. I Finland har föräldrars kamratstödsverksamhet utvecklats huvudsakligen inom tredje sektorn, men nuförtiden ordnas grupper också som en del av det kommunala barnskyddet. Forskningsuppgiften i denna kandidatavhandling är att ta reda på om deltagande i föräldragrupper främja empowerment av barnskyddets klientföräldrar. Avhandlingens teoretiska referensram är empowerment. Utgångspunkten är att socialt arbete ska göras med klienter i stället för klienter. Avhandlingens syfte är att öka kännedom av föräldrars upplevelser av bristande stöd samt belysa möjligheter av gruppverksamhet inom barnskyddet och hur föräldrars empowerment kan öka deras medvetenhet om sina rättigheter och delaktighet i barnskyddet arbete. Denna är en kvalitativ litteraturstudie av etnografiskt arkivmaterial bestående av transkriberade forskningsintervjuer. Analysmetoden är innehållsanalys. Analysen av materialet tyder på att deltagande i föräldragrupper kan bidra till föräldrars empowerment – särskilt på individuella nivån. Föräldrar får i grupperna information, råd och socialt stöd som de är i stort behov av. Föräldrars känslor och skuld, skam och ensamhet minskar och de blir medvetna om sina rättigheter.

Barn med neuropsykologiska funktionsvariationer ökar i antal. Barnens diagnosticeringsprocess påverkar hela familjen, varav det är av vikt att studera föräldrarnas synvinkel om processen. Som neuropsykiatriska funktionsvariationer beräknas ADHD, Tourettes syndrom samt Autismspektrumet. Avhandlingen belyser föräldrarnas erfarenheter om diagnosticeringsprocessen. Materialet består av 23 blogginlägg som samlades in från nätsidorna Näe Nepsy och Erityisvoimia, där föräldrar skrivit om sina barns diagnosticering. Materialet delades in i övergripande teman med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och resultaten visar att familjerna erfar processen tämligen lika. Föräldrar söker efter en diagnos för sitt barn, för att kunna förklara barnets avvikande beteende. Deras servicestig är bristfällig och det finns ett behov av att öka myndigheters kunskap om neuropsykiatriska funktionsvariationer. Som avhandlingens teoretiska referensram fungerar Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori, med hjälp av vilken neuropsykiatriska funktionsvariationernas diagnosticeringsprocess kan belysas på ett mångfacetterat plan. Framtida forskning kunde fokusera på barnen som diagnosticerats, då studier ofta fokuserat på intervjuer med myndigheter eller föräldrar.

I den här avhandlingen har jag studerat hur genusaspekter tar sig i uttryck i parker, lekparker och allmänna områden för barn. Avhandlingen är en kunskapsöversikt och genusaspekterna har analyserats i forskningsartiklar som rör ämnet från 2009 och framåt. Jag har analyserat artiklarna utgående ifrån feministisk teori för socialt arbete. Feministisk teori ser, som andra kritiska teorier, på strukturer i samhället, på detta sätt knyts strukturellt socialt arbete in som en bas för det praktiska sociala arbetet. I resultatet av analysen framkom fem teman: lekparksutrustningens betydelse, fysisk aktivitet och sport, närmiljöns betydelse, vuxnas påverkan, barns säkerhet och självständighet samt social interaktion. Många genustendenser i parker har fortfarande samma struktur som i början av årtusendet, flickor leker mer med lekparksutrustningen och pojkar mera på sportplaner. Samtidigt som det också börjar finnas aspekter som pekar på att nya saker börjar intressera barn, som interaktiva lekparksutrustningar eller att naturområden har blivit mindre viktiga som lekplatser. Båda dessa aspekter var dock något som var lite viktigare hos flickor än pojkar. Resultaten visar på hur viktig roll socialpolitiken har och det är genom den som tillgängligheten till allmänna platser kan ändras och göra det möjlig att alla barn oavsett kön eller andra olikheter att hittar något som intresserar dem i parker och allmänna utrymmen.

Mitt syfte med denna kandidatavhandling är att forska hur Covid-19 har påverkat papperslösa. Forskningen är en empirisk intervjustudie där tre socialarbetare har blivit intervjuade. Papperslösa är en väldigt marginaliserad grupp och har svårt att integrera sig i samhället. I denna kandidatavhandling kommer det fram flera olika faktorer som visar hur pandemin har påverkat papperslösa. Jag har delat upp resultatdelen i fyra olika underrubriker där det kommer fram olika faktorer som tyder på vilket sätt Covid-19 har påverkat papperslösas vardag.

Tiivistelmä – Referat – Abstract Syftet med min avhandling är att analysera vad det kan bero på att unga kvinnor blir återfallsförbrytare trots att man inom fångvården satsar på återfallsprevention och trots det sociala arbetet inom fångvården. Mina forskningsfrågor är 1) Hur kan man via socialt arbete stöda kvinnor som vill frigöra sig från ett kriminellt liv? 2) Vilken är socialarbetets roll och hurdant stöd och hurdan hjälp kan socialarbetaren ge för att förebygga återfallsbrottslighet? Det är avsevärt färre kvinnor är män som sitter i fängelse. Andelen kvinnor i fängelser är cirka åtta procent av alla fångar. Av dessa kvinnor är fyra av tio dömda för våldsbrott. De kvinnor som sitter i fängelse har ofta missbruksproblem och de har levt i utsatthet sedan barndomen. Cirka 80 % av alla fångar har missbruksproblem och därför finns det behandling mot missbruket i fängelset. Orsaken till att jag valt att fokusera på kvinnliga fångar är att kvinnorna är färre och de återfaller mera sällan till kriminalitet. I avhandlingen granskar jag hurdan hjälp och hurdant stöd kvinnorna får under tiden i fängelset samt efter fängelset för att ta sig ur den kriminella livsstilen. Studien görs som en kvalitativ strukturerad litteraturöversikt med systematisk ansats. Analysmetoden är en innehållsanalys. Med hjälp av empowerment-teorin kan socialarbetare stöda kvinnliga fångar till bättre självförtroende och att förbättra deras egen förmåga att ta kontroll över sitt liv. Resultatet visar att det finns behandlingsprogram mot missbruks- och våldsproblematiken men för den som inte har dessa problem så finns det ingen rehabilitering alls i fängelset. De kvinnor som sitter i fängelse har ofta utsatts för våld eller upplevt andra traumatiska händelser och därför behövs traumabehandlande rehabilitering också. Då behandling mot missbruket påbörjas i fängelset är det viktigt att den fortsätter i friheten. Via socialt arbete kan man redan under tiden i fängelse ordna med fortsättningen tillsammans med fångens hemkommuns socialbyrå så att kvinnans rehabilitering fortsätter direkt efter fängelset. Även att ordna med bostad samt andra praktiska saker som kvinnan behöver hjälp med ska påbörjas i fängelset i god tid. Fången har oftast ingen kunskap om hur samhället fungerar. Detta behöver hon hjälp med. Boendet är ytterst viktigt för att man ska kunna förhindra återfall. Förutom vården och rehabiliteringen är det viktigt att kvinnan har ett stödnätverk och får kamratstöd i det civila. Om hon inte själv har stödnätverk, som till exempel familj eller andra viktiga människor i livet, kan socialarbetaren hänvisa henne till tredje sektorn.

I denna uppsats undersöker jag hur barn påverkas av att bevittna våld i familjen ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Bevittnandet av familjevåld är en form av våld som ofta åsidosätts i diskussionen om våldsutsatthet och följderna av att bevittna våld kan vara väldigt allvarliga och långvariga. Jag tar mig an ämnet genom en kvalitativ litteraturöversikt och materialet analyseras genom en induktiv innehållsanalys. Materialet som utgör denna uppsats är sju studier som handlar om barn som har bevittnat våld i hemmet och dessa artiklar analyseras med anknytningsteori som grund. Anknytningsteorin har således en central roll i denna uppsats. Analysen av materialet lyfter fram sex olika teman. Dessa teman är våldsamhet och ilska, omvårdande beteende av den våldsutsatta föräldern, traumatiska reaktioner, psykisk ohälsa, svårigheter med känsloreglering och sociala relationer samt rädsla. I diskussionen granskar jag resultaten av analysen i ljuset av anknytningsteorin. Utgående från anknytningsteorin går det att skapa förståelse för hur framtiden för utsatta barn kan påverkas av att barnet bevittnat våld. Ett barn som har knutit an otryggt till sin omsorgsperson på grund av det utsatts för att bevittna våld kan möta utmaningar i framtiden. Anknytningsteorin erbjuder användbara verktyg för att förstå dessa.