Browsing by Title

LGBTQ+ representation inom TV-serier har ökat avsevärt, sedan den blivit mera synlig och positiv på 1990-talet. Representation av sexuella minoriteter inom serier, men speciellt inom serier avsedda för tonåringar har en mycket stor inverkan inte bara på LGBTQ+ ungdomar och vuxna, utan också på hela samhällets syn på queera personer. Forskning och icke-heterosexuell representation i TV är bred, men serier speciellt riktade åt tonåringar med icke- heterosexuella karaktärer har inte forskats på samma nivå. Representationen påverkar speciellt under tonåren på identitetsbildandet och därmed sexualiteten. I denna avhandling behandlas historia om icke-heterosexuell representation, hurdan den varit mellan 1990-2018 och hurdan den är i dagens läge (2019-2022). Serierna Glee, Sex Education och Euphoria används som exempel på icke-heterosexuell representation. Judith Butlers teori om performativitet, Michel Foucaults teorier om sexualitet och maktrelationer och teorier om representation fungerar som hjälpmedel till att analysera icke-heterosexuell representation i tonårsserier i denna avhandling.

Rädslan för att bli övergiven är en av de vanligaste rädslorna. Det är ett socialpsykologiskt relevant problem, då det har en stor inverkan på individens relationer. Mitt syfte med denna avhandling är att, utifrån ett anknytningsperspektiv, studera rädslan för att bli övergiven med fokus på olika orsaker till den samt konsekvenser för romantiska relationer. För att knyta ihop avhandlingen presenterar jag hanteringsstrategier och behandling av rädslan i slutet. Anknytningsteorin är central i denna avhandling och därmed teoretiker som John Bowlby, Mary Ainsworth och Mary Main. Även Cindy Hazan och Phillip Shaver har spelat en stor roll för avhandlingen. Anknytningsmönstren har avgränsats till otrygg-undvikande och otrygg-ambivalent anknytning, eftersom dessa präglas av rädslan för att bli övergiven och är därmed mest relevanta. Den teoretiska delen är indelad i två huvudkapitel, ett om anknytningsteori och ett om rädslan för att bli övergiven. Kapitlet om anknytningsteori fungerar som bakgrundskapitel och innefattar även de fyra olika anknytningsmönstren, med fokus på de två som är mest relevanta. Det andra teorikapitlet behandlar rädslan för att bli övergiven och innefattar anknytningsrelaterade orsaker till rädslan, konsekvenser för romantiska relationer, hanteringsstrategier och behandling. Metoden är en litteraturöversikt av tidigare forskning och material inom anknytning och rädslan för att bli övergiven. Litteraturen kommer främst från Helka och Google Scholar. Resultaten tyder på att tidigare relationer är den vanligaste orsaken till rädslan för att bli övergiven, vilket kan kopplas till anknytningsteorin. Konsekvenser för romantiska relationer kan bland annat vara tillitsproblem, kontrollbehov och svartsjuka. Både hälsosamma och ohälsosamma hanteringsstrategier presenteras samt behandling i form av terapi. Slutligen diskuteras resultaten och förslag till fortsatt forskning framläggs.

Den här studien jämför rapporteringen om mordet på den svenska journalisten Kim Wall i den finska tidningen Helsingin Sanomat och den danska tidningen Politiken. Syftet med studien är att undersöka hur mycket synlighet fallet fick i de analyserade tidningarna och hur Wall och Madsen framställdes i dem. Studien består av en kvantitativ innehållsanalys av artiklar från tidsperioden 10.8.2017-26.4.2018 samt en kvalitativ innehållsanalys av några av de här artiklarna. Den här tidsramen är utvald utgående från de mest centrala händelserna kring mordet – från att Wall gick ombord på Madsens ubåt i Köpenhamn till att Madsen dömdes för mordet på Wall. Den kvantitativa innehållsanalysen visar att Politiken publicerade fler artiklar om fallet än Helsingin Sanomat. Den kvalitativa innehållsanalysen visar att artiklarna om Wall var väldigt lika till sitt innehåll i båda tidningarna – både vad gäller rubrik, innehåll och bildsättning. Analysen visar också att Politiken valde att inte publicera Madsens namn förrän han dömdes.

I denna avhandling granskas rasifiering och gränser som fenomen och hur de kan beskrivas och analyseras som processer och handlingar. För att göra detta diskuteras även begreppet “ras” för att tydligare visa vad rasifiering är. Dessutom diskuteras olika kategoriseringar av migranter, för att illustrera hur rasifiering kan komma i uttryck och hur gränser görs och upprätthålls av de människor som är i kontakt med dem. Eftersom gränser och rasifieringsprocesser hör till två olika akademiska traditioner har jag valt att koppla ihop dessa genom att granska “flyktingkrisen” 2015 och med hjälp av bland annat medieanalyser diskutera hur både gränser och rasifieringsprocesser förekom under “krisen”. Dessutom kommer begreppet islamofobi behandlas som en form av rasifiering för att ytterligare visa hur rasifieringsprocesser tedde sig under “flyktingkrisen”. Syftet med denna avhandling är att diskutera hur “ras” och rasifiering syns i gränsskapande, samt hur gränser och rasifieringsprocesser upprätthålls vid territoriella gränser. För att underlätta avgränsningen av ämnet i denna avhandling ligger större fokus på territoriella gränser, samtidigt som även mer flytande former av gränsgörande behandlas. En av de mest slående iakttagelserna i denna litteraturöversikt är hur likartade processer gränser och rasifiering vid närmare anblick är. Ett exempel på detta är hur både gränser och rasifiering som processer påverkas av den historiska, geografiska och spatiala kontexten de granskas i. Processernas likhet i kombination med det politiskt instabila läget i världen i och med Rysslands anfallskrig mot Ukraina, samt Finlands och Sveriges inträde i NATO visar vikten av fortsatt forskning som kombinerar dessa två ämnen.

Denna avhandling diskuterar huruvida det i Finland är möjligt att anföra förvaltningsbesvär i enlighet med lagen om rättegång i förvaltningsärenden med klimatförändringen och dess effekter som grund. Avhandlingen använder sig av den rättsdogmatiska och den komparativa metoden i sin analys. Avhandlingen stöder sin analys på lagen om rättegång i förvaltningsärenden, klimatlagen och miljöutskottets betänkande till klimatlagen samt internationella konventioner huvudsakligen Europakonventionen. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden stadgar om vem som har rätt att anföra förvaltningsbesvär och vilka beslut som för överklagas. Däremot stadgas inte om vilka grunderna för förvaltningsbesvär får eller inte får vara. Avhandlingen analyserar tre rättsfall som är centrala för forskningsfrågan. Fallet Urgenda Foundation v. the State of the Netherlands är den första klimaträttegången i vilken en stat dömts av en domstol att ha misslyckats med att vidta tillräckliga åtgärder mot klimatförändringen. Fallet lyftes fram av Urgenda på basen att den nederländska staten brutit mot Europakonventionen. Samma argumentation som används i Urgenda kan även användas i Finland vid anförandet av förvaltningsbesvär, men eftersom Finlands utsläppspolitik är betydligt strängare än Nederländernas är detta inte troligt. Fallet Friends of the Irish Environment CLG v. the Government of Ireland, Ireland and the Attorney General (FIE) går i Urgenda-fallets fotspår. I FIE används mänskliga rättigheter, specifikt avsaknaden av skyddet för dem, i klagan på samma sätt som i Urgenda. I den komparativa analysen framgår att lagen som står i kärnan av klagan i FIE innehållsmässigt är väldigt lik den finska klimatlagen. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden stadgar att klimatlagen och beslut om klimatpolitiska planer som tas inte är beslut som kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Därför kan man inte i Finland angripa klimatlagen på samma sätt som i FIE v. Ireland. Det sista rättsfallet är Youth for Climate Justice v. Austria et al. (YCJ) som ännu inte är avgjort. I fallet lyfter en grupp ungdomar klagan mot 33 länder, däri samtliga EU-medlemmar, för deras bristfälliga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen. Om fallet avgörs i YCJ:s fördel skulle det innebära att Europadomstolen anser att klimatförändringen och dess effekter utgör ett hot mot rätten till liv och rätten till privat- och familjeliv och samtidigt att stater har en positiv skyldighet att vidta tillräckliga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen för att trygga rätten till liv och privatliv. Genom de tre rättsfallen och analysen av den inhemska lagstiftningen kommer avhandlingen till slutsatsen att man i Finland kan anföra förvaltningsbesvär med klimatförändringens effekter som grund. Vidare kan förvaltningsklagan potentiellt anföras av miljöföreningar och stiftelser liksom i de tre rättsfallen, i situationer som faller under speciallagstiftning och Århuskonventionen.

Avhandlingen fokuserar på att besvara två forskningsfrågor, nämligen huruvida kvinnans självbestämmanderätt tagits i betraktande i den finska och de övriga nordiska ländernas abortlagar, och hur stora rättigheter fostret har tilldelats. För att besvara frågorna och för att jämföra de olika nordiska abortlagarna med varandra har jag utgått från nordisk litteratur om ämnet och också själva lagarna samt lagföreberedningsmaterial. Olika internationella konventioner har legat till grund för diskussionen kring grunderna för kvinnans självbestämmanderätt och fostrets rättigheter och för Finlands del har också bestämmelserna i den finska grundlagen betraktats. I avhandlingen diskuteras bl.a. rätten till privatliv och rätten till att vara fri från diskriminering och hur dessa rättigheter tangerar med rätten att göra abort. Vad gäller fostrets rättigheter förs det en diskussion om fostrets rätt till liv i enlighet med exempelvis artikel 2 i Europakonventionen och olika rättsfall där Europadomstolen resonerat kring artikeln ifråga redogörs för i avhandlingen. I avhandlingen förs det en diskussion om olika situationer där kvinnans självbestämmanderätt och fostrets rättigheter kan komma att stå i strid med varandra och då man kan komma att bli tvungen att göra en avvägning mellan dessa rättigheter och olika synpunkter på vilka rättigheter som borde vägra tyngre presenteras. De nordiska abortlagarna har många gemensamma drag men som en av de större skillnaderna framstår det faktum att i de andra nordiska länderna utförs aborter på kvinnans begäran, medan kvinnor i Finland måste motivera sitt val att göra abort varefter två läkare ska ge sitt utlåtande om saken, vilket kan tolkas som att kvinnans självbestämmanderätt inte uppfylls i Finland. Möjligheterna för en uppdaterad finsk abortlag diskuteras och medborgarinitiativet EgenVilja2020 tas upp i ett eget kapitel.

Uppsatsen diskuterar balansgången mellan skyddet för privatlivet och rätten till liv i underrättelseinhämtning i datatrafik. Balansgången kommer fram då en inskränkning i individens meddelandehemlighet kan leda till information, som hjälper till med att motverka allvarliga hot mot den nationella säkerheten. Uppsatsen utgår från att en grundläggande rättighet kan inskränkas för att trygga en annan. I uppsatsen anser man att det är möjligt att begränsa skyddet för privatlivet för att främja skyddet för rätten till liv. Det centrala i uppsatsen är diskussionen om hur omfattande den tillåtna inskränkningen i skyddet för privatlivet kan vara. Uppsatsen fokuserar på civil underrättelseinhämtning i datatrafik. Underrättelseinhämtning i datatrafik innebär övervakning av kommunikation i nätverk som överskrider den nationella gränsen. Underrättelseinhämtning i datatrafik utförs i Finland av skyddspolisen och Försvarsmakten. Verksamheten skiljer sig från annan liknande verksamhet genom att underrättelseinhämtning i datatrafik riktas endast på trafik var sändaren eller mottagaren är utanför Finland. Underrättelseinhämtning i datatrafik används i första hand för informationsinhämtning som hjälper till med att motverka hot och inte i första hand för att utreda brott. Då liknande verksamhet utförs för att utreda brott handlar det inte om underrättelseinhämtning. Det kan handla om till exempel teleavlyssning. Det kan uppstå flera grundrättighetsproblem i underrättelseinhämtning i datatrafik gällande skyddet för privatlivet och rätten till liv. Bland annat kan myndighetens missbruk av befogenheter leda till för långt gående inskränkningar i skyddet för privatlivet. Alternativt kan det hända att myndigheten inte lyckas med att skydda medborgarnas rätt till liv om den inte använder sig av underrättelseinhämtning i datatrafik. Problematiken diskuteras i uppsatsen med stöd av två fall från Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Det första fallet Kotilainen och andra mot Finland handlar om att polisen inte hade agerat tillräckligt aktivt efter att ha fått tips av inkommande skolskjutningarna i Kauhajoki. Fallet illustrerar myndighetens plikt att agera i förebyggande syfte för att motverka hot. Det andra fallet Centrum för rättvisa mot Sverige handlar om en förening som ansåg att de blivit föremål för underrättelseinhämtning i datatrafik. I fallet prövades om det fanns tillräckligt starka rättskyddsmedel i Sverige för att trygga skyddet för privatlivet i samband med underrättelseinhämtning i datatrafik. Fallet illustrerar kravet för tillräckliga rättskyddsmedel för tryggandet av skyddet för privatlivet i underrättelseinhämtning i datatrafik. Civil underrättelseinhämtning i datatrafik möjliggjordes 2019 då lagen om civil underrättelseinhämtning avseende datatrafik 582/2019 trädde i kraft. För att möjliggöra lagen ändrade man på 10§ i grundlagen år 2018. Den tidigare formuleringen möjliggjorde endast inskränkningar i meddelandehemligheten för att utreda brott och därmed var det inte möjligt att utföra underrättelseinhämtning i datatrafik som inte nödvändigtvis innebär att ett brott misstänks. Den nya formuleringen tillåter inskränkande i meddelandehemligheten för att inhämta information om sådant som allvarligt hotar den nationella säkerheten. Det innebär att det är möjligt att inhämta information om fenomen som allvarligt hotar en större grupps liv, som till exempel terrorism. Ändringen kritiserades för att man inte lade till ett förbud mot oriktad övervakning, så kallad massövervakning. Att man inte ansåg att det fanns ett behov för att lägga in förbudet motiverades med att i paragrafen bestäms att meddelandehemligheten inte får inskränkas mer en vad som är nödvändigt för att inhämta informationen. Man ansåg att det inte kan vara nödvändigt att oriktat övervaka all trafik. Ett förbud mot oriktad övervakning inkluderades dock på en lägre nivå i substanslagstiftningen. Förbudet finns, men den är inte lika starkt som den skulle vara om den fanns i grundlagen. Underrättelseinhämtningen i datatrafik kräver alltid tillstånd från en domstol, vilket innebär att domstolen överväger om inhämtningen fyller de krav som lagen förutsätter. Det kommer fram att rätten till liv har en starkare ställning än skyddet till privatliv då det gäller underrättelseinhämtning i datatrafik. Det centrala är att skyddet för privatlivet inte inskränks mer en vad som kan anses vara nödvändigt. Viktigt är att rättighetens kärna ska vara tryggad. Det betyder att övervakning av en individs kommunikation ska vara något som är osannolikt och då det sker ska det vara väl grundat och det ska finnas tillräckligt starka rättskyddsmedel för att skydda individen.

Denna uppsats syftar till att klargöra huruvida det är möjligt att analysera och mäta demokratiutvecklingen i Afghanistan som år 2002 påbörjade sin demokratiutveckling efter att tidigare ha varit kategoriserad som en misslyckad totalitär stat. Jag belyser detta genom att studera utvecklingen av processer och institutioner samt jämföra dessa mot de demokratikriterier som fastställts för en fungerande demokrati. Den legitima rättsstaten är en av grundstenarna till en fungerande demokrati och för att fastställa rättsstatstillståndet i Afghanistan utreder jag även Afghanistans säkerhetssektorsreform (SSR) i denna uppsats. För att undersöka detta har jag ställt följande forskningsfrågor: Vilka förändringar har, sedan december 2001, skett i den generella demokratisituationen i Afghanistan och i vilken omfattning uppfyller Afghanistan de demokratikriterier som karakteriserar en demokratisk stat? Har säkerhetssektorsreformen i Afghanistan lyckats varvid en, av Linz och Stepan förevisad, legitim rättsstat har uppkommit? För att besvara forskningsfrågorna har jag valt att göra en fallstudie av demokratiutvecklingen och rättsstatssituationen i Afghanistan efter den intervention som utfördes vid årsskiftet 2001–2002 av en internationell koalition. Jag inleder analysen med att jämföra Afghanistans demokratitillstånd mot de demokratikriterier Robert Dahl fastställt i sin polyarkimodell, det är villkor som enligt Dahl skall uppfyllas av en demokrati. Därefter utreder jag förutsättningarna för demokratisk konsolidering enligt den teori Linz och Stepan har utvecklat för demokratisk konsolidering. En väsentlig förutsättning för demokratisk konsolidering är, enligt Linz och Stepan, en legitim rättsstat. Den legitima rättsstaten är en av de fem arenor som fordras för demokratisk konsolidering. Studiens resultat visar att Afghanistan uppfyller, åtminstone på teknisk nivå, de flesta av Robert Dahls uppsatta demokratikriterier. Däremot när dessa kriterier jämförs mot de demokratiindex som mäter demokratinivå, samt klassar världens nationer i demokratiska och icke demokratiska nationer, framkommer det att Afghanistan inte är en verklig demokrati. Som slutsats bedömer jag att Afghanistan uppfyller Dahls demokratikriterier från en minimalistisk synvinkel där den normativa aspekten försummas. Från en maximalistisk synvinkel är praxisen för demokrati i den afghanska kontexten undermålig. Demokratisk konsolidering uppnås enligt Linz och Stepan när demokratin är det "enda spelet i staden", vilket förutsätter samverkan mellan alla fem arenor. Studien påvisar stora brister på samtliga arenor och framförallt på rättsstatsarenan, fastän denna arena mottagit ofantligt mycket internationellt stöd under åren. Resultatet påvisar att Afghanistan inte är en legitim rättsstat. Säkerhetssektorreformen har genererat säkerhetsstyrkor som betjänar ledare som valts av folket. Den institutionella korruptionen är väldigt hög och de medborgarna som söker rättvisa får inte rättvisa ifall de saknar kontakter. Enligt Hippler krävs ekonomisk integration, kulturintegration, politisk centralisering, skapande av gemensamma intressen och demokratisering för att splittrade samhällsgrupper bildar ett gemensamt samhälle. Dessa övergripande faktorer har inte utvecklats på grund av den starka klankulturen och den traditionella synen på makt. Det internationella samfundet har stött säkerhetssektorsreformen, som i sig är en viktig grundsten för en legitim rättsstat, men på grund av förbiseende av merparten av de andra faktorerna Hippler påvisar, utan att ta hänsyn till den starka klankulturen, de decentraliserade maktstrukturerna, den institutionella korruptionen m.m. har det enligt min uppfattning varit omöjligt att åstadkomma strukturer och processer som positivt medverkat till utvecklandet av en legitim rättsstat och en fungerande demokrati.

Mitt syfte med denna kandidatavhandling är att analysera tidigare forskning för att få en djupare uppfattning om hur växelvis boende påverkar barn-förälder-relationen samt vilka konsekvenser boendearrangemanget har för barnets psykiska och sociala välbefinnande. Litteraturöversikten baserar sig på 23 individuella texter. Analyserade texterna innefattar 14 artiklar, 6 magisteravhandlingar, en doktorsavhandling och två böcker. Forskningarna som presenteras i texterna är både kvalitativa och kvantitativa. I denna litteraturöversikt har jag valt att använda Urie Bronfenbrenners ekologiska systemteori (1979) som teoretisk referensram. Utvecklingsmodellen är indelad i fyra olika system. Med hjälp av den ekologiska systemteorin har jag visualiserat och belyst barnets förhållande till de omgivande systemen samt de personer som befinner sig i de olika systemen. Studien baserar på kvalitativ teoristyrd innehållsanalys som är genomförd med an abduktiv ansats. I texterna hittades fyra underkategorier som kunde kopplas ihop med överkategorin mikronivå. Dessa temahelheter var 1) familj som enhet, 2) barnets välmående, 3) barn-förälder-relation och 4) sociala nätverk. Den sist nämnda kan också kategoriseras under överkategorin mesosystem, eftersom det i viss mån grundade på samarbetet mellan personer i barnets olika mikrosystem. Därtill kunde kommunikation och samarbete mellan föräldrarna samt deras syn på uppfostran kategoriseras under överkategorin mesosystem. Indikatorer som grundade på föräldrarnas välmående tillhörde ekosystemet och notiser gällande samhällsklimatet och samhället under makronivå. Resultatet påvisar att det generellt ser ut som om både barn och föräldrar anser att växelvis boende är ett bra och fungerande boendearrangemang. Växelvis boende ger ofta barnen en bättre möjlighet att upprätthålla god relation till båda sina föräldrar. Detta dock främst i situationer där relationen mellan barnet och föräldern var bra innan skilsmässan. I situationer där relationen varit dålig innan skilsmässan kan växelvis boende leda till försämrat psykiskt och socialt välbefinnande hos barnen. Relationen mellan barnet och de biologiska föräldrarna samt med möjliga styvföräldrar och -syskon påverkade barnens syn om växelvis boende var fungerande lösning eller inte. Föräldrarnas relation till varandra hade inte lika stor betydelse. Också barnets känsla av att bli hörd och få vara delaktig i beslutsfattandet spelar en signifikant roll i hur boendearrangemanget lyckas. I denna litteraturöversikt fördjupades inte på förhållandet mellan barnet och syskon, möjliga styvföräldrar och -syskon.

Forskningen om de faktorer som påverkar politiskt deltagande har flera gånger pekat ut den positiva effekten av religion och religiositet. Denna effekt har också ofta påståtts uppstå från den positiva inverkan som religiositet har på individens känsla av att kunna påverka politiken och sin egen omgivning. Mitt syfte med denna avhandling är att analysera sambandet mellan religion och finska väljares känsla av att vara politiskt inflytelserika, samt avgöra ifall det finska politiska och religiösa klimatet ger upphov till samma resultat som liknande studier på andra håll i världen. Analysen, som fokuserar på religiositet samt frekvensen av både religiöst deltagande och bön, visar att finska väljare, trots sin till stor del lutherska och sekulariserade uppfostran, fortfarande påverkas positivt av religiositet. Dessa resultat uppmuntrar till ytterligare forskning om ovanstående relation i synnerhet i Finland, där behovet av demokrati- och deltagarfrämjande åtgärder växer.