Browsing by Title

I denna avhandling undersöks hurdan roll samarbete mellan den offentliga- och icke-offentliga sektorn har i Finlands offentliga internationella klimatfinansiering. Detta undersöks utgående ifrån en teoretisk referensram för styrning och organisering inom området. Genom samarbete kan man samla resurser från alla sektorer, både i form av kapital och kunskap. Det här är viktigt för att man effektivt ska kunna bekämpa och anpassa sig till klimatförändringen, som är ett pressande och lömskt problem. Det finns ingen tid att förlora så det är viktigt att klimatfinansieringen genast utformas på bästa möjliga sätt. Man har alltmer börjat poängtera samarbetsmodeller för att bland annat mobilisera privat kapital men det finns ännu inte mycket bevis på hur bra dessa modeller faktiskt lyckas uppnå klimat- och utvecklingsmål. Därför undersöks också hurdana risker det finns med ökat samarbete samt hur dessa möjligen syns i Finlands internationella klimatfinansiering. I forskning beskriver man att styrningen inom internationell klimatfinansiering har gått från en interstatlig regim mot ett polycentriskt system där formella samarbeten med också icke-offentliga aktörer är framträdande. I Finlands långsiktiga plan för internationell klimatfinansiering framkommer globala, interstatliga aspekter tydligt. Fastän samarbete nämns i olika sammanhang ser det ut som om man kunde göra mycket mer på området. I Finlands plan identifierades flera potentiella utmaningar med ökat samarbete. Fastän det framkommer att samarbetsformer är attraktiva för klimatfinansieringen så finns det inte en lösning som passar alla situationer utan ibland kan det finnas lämpligare former för klimatfinansiering än samarbetsmodeller som har som mål att mobilisera privat kapital. Hur dessa samarbetsformer utformas och styrs blir också viktigt.

Det finländska välfärdssamhället står inför allt flera utmaningar, fattigdomen ökar, vi lever längre, segregationen växer, ekonomin sinar, vårdköerna drar ut och unga mår dåligt efter coronapandemin. För att kunna svara på behoven och nöden i vårt samhälle behövs många olika aktörer som kan utföra multiprofessionellt samarbete för att garantera att hjälpen når dem som är i behov av den. Mitt mål med denna avhandling är att belysa samarbete mellan diakoner och socialarbetare på svenska i Helsingfors. Jag har utfört tre semistrukturerade intervjuer med diakoner och fått in två skriftliga svar på intervjufrågorna. Jag har i avhandlingen analyserat mitt material utifrån teorin om multiprofessionellt samarbete. Jag har gjort en kvalitativ innehållsanalys av mitt material. Av resultaten framgår det att ett sporadiskt samarbete existerar mellan diakoner och socialarbetare på svenska i Helsingfors. Samarbetet är inte organiserat på ett uttalat multiprofessionellt sätt. Ett mera aktivt samarbete och en ökad kännedom mellan diakoner och socialarbetare utlyses av respondenterna.

Inom kulturjournalistikforskning har konflikten mellan estetiska och journalistiska värden samt en minskning av recensioner på kultursidorna länge varit centrala intresseområden. Mitt syfte med avhandlingen är undersöka innehållet i kolumner på kultursidorna i två svenskspråkiga tidningar, en från Finland och en från Sverige. Jag har för avsikt att ta reda på om ett paradigmskifte från estetiska värden till journalistiska samt en popularisering och kommersialisering märks. En kombination av kvantitativ och kvalitativ analys av kulturkolumner publicerade 30.9-27– 10.2019 i Dagens Nyheter och Hufvudstadsbladet har gett resultat som visar en trend på en allmän samhällsorientering i kolumnernas innehåll. En kommersialisering är också noterbar samt ett skifte mot det journalistiska paradigmet i båda tidningar. Skiftet är mer noterbart i Dagens Nyheter. En tydlig popularisering är däremot inte märkbar i någondera tidning.

I Finland ordnades välfärdsområdesval för första gången 2022 och till följd av coronapandemin hölls majoriteten av valets kampanjföring digitalt. Bland annat det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna publicerade flera videor på YouTube inför valet. Populism kan definieras som både en kommunikationsstil och kommunikationsstrategi (Jan Jagers & Stefaan Walgrave 2007: 3). I avhandlingen diskuterar jag ifall populism som en kommunikationsstrategi förekommer i Sannfinländarnas kampanjvideor på YouTube i välfärdsområdesvalet 2022, och ett möjligt samband mellan detta och väljarnas okunnighet. För att analysera förekomsten av populism som en kommunikationsstrategi i tre av Sannfinländarnas kampanjvideor applicerar jag Jagers och Walgraves teoretiska ramverk. Jag har genomfört en kvalitativ innehållsanalys och vidare diskuterat resultaten utgående från den sociala identitetsteorin och deprivationsteorin. Resultaten tyder på förekomsten av populism som en kommunikationsstrategi i Sannfinländarnas tre kampanjvideor i välfärdsområdesvalet. Sannfinländarna kan även genom populistiska kommunikationsstrategier tänkas skapa och främja okunnighet bland väljarna, men en sådan slutsats kräver dock ytterligare forskning.

I den här avhandlingen beskriver jag processer som skapar struktur för det enskilda livet. Livsloppet handlar om hur livet organiseras tidsmässigt i olika livsskeden och perioder. I det moderna samhället indelas livet i tre delar enligt engagemang i olika institutioner: utbildning, arbete och pension. Jag beskriver hur modernisering standardiserar livsloppet, samt hur olika fenomen underminerar dess standardisering. Jag förklarar livsloppets standardisering som fenomen med hjälp av litteratur kring modernitet och senmodernitet.

Sexuella trakasserier har alltid varit ett problem i arbetslivet och inom organisationer. År 2015 tydliggjordes diskussionen kring problemet tack vare #metoo-rörelsen. Trots det har situationen inte förbättrats, utan till och med förvärrats enligt nyare undersökningar från år 2020. Sexuella trakasserier hör inte till en sund arbetsplats och borde åtgärdas både på grund av lagliga bestämmelser men också för att de är omoraliska. Denna utveckling tyder på̊ att det finns ett behov av effektiva förebyggande och motverkande interventioner med empiriskt stöd. Syftet med min avhandling är att med hjälp av forskningslitteraturen specifikt besvara följande frågor: 1) vad är och vad innebär sexuella trakasserier på arbetsplatsen, 2) hur förklaras företeelsen teoretiskt, 3) hur kan man förebygga och motverka trakasserier och 4) vad kan chefer göra med hjälp av interventionsprogram? En litteraturgenomgång definierar sexuella trakasserier som en handling av sexuell karaktär som kränker en annan persons värdighet. Med trakasserier avses även verbalt, icke-verbalt eller psykiskt olämpligt sexuellt beteende. Närmanden anses orsakas på grund av individuella, organisatoriska och samhälleliga faktorer och förklaras med hjälp av biologiska-, organisatoriska- och sociokulturella modellen. Andra viktiga teorier som används i avhandlingen är kontakthypotesen, könshypotesen, person-situation interaktionsmodellen, åskådareffekten, femfaktorteorin och förväntansteorin. Resultaten av studien visar att chefer har en viktig och avgörande roll för att organisationer ska kunna förebygga och motverka sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Interventionsprogram och framför allt utbildnings- och träningsprogram anses överlag effektiva och kan göras på tre olika interventionsstadier. Slutligen diskuteras resultaten, begränsningarna och styrkorna med avhandlingen och det ges förslag för framtida forskning. Mera forskning behövs bland annat om interventionsprogrammens effektivitet då de utförs virtuellt på distans.

Sexuellt våld är ett allvarligt problem, och inte desto mindre bland homosexuella män. Tidigare forskning om sexuellt våld har hittills fokuserat på heterosexuella förhållanden, trots att homosexuella män upplever sexuellt våld upp till samma grad som heterosexuella kvinnor. Sexuellt våld mot homosexuella män är ett forskningsområde som först nu sakta börjat inkluderas. Detta forskningsområde kräver vidare forskning för att effektiva interventioner ska kunna utvecklas och på så sätt kunna motverka problemet. Syftet med denna avhandling är således att redogöra för sexuellt våld mot homosexuella män utgående från tidigare forskning. De primära källorna utgörs av forskning som utförts i USA och främst bland unga homosexuella män. Resultaten tyder på att homosexuella män upplever sexuellt våld lik heterosexuella kvinnor och att de därpå till och med kan uppleva allt starkare och negativare psykologiska konsekvenser p.g.a. diverse stigmatiseringen och skadliga maskulina uppfattningar om det manliga idealet. Dessa konsekvenser kan bl.a. vara sömnsvårigheter, ångest och/eller depression. Den rådande hegemoniska maskuliniteten som internaliserats av de nära manliga förebilderna påverkar starkt dessa homosexuella män och deras sätt att uttrycka aggression eller förmåga att be om hjälp. Denna sexuella minoritet anses vara extra sårbar för att bli utsatt för sexuellt våld, detta bl.a. i och med att studier tyder på att homosexuella män upplever minoritetsstress och internaliserad homofobi som starkt bidrar till att utsättas för sexuellt våld, medan alkoholkonsumtion och traumatiska barndomsupplevelser kan bidra till att man själv eventuellt blir förövare av sexuellt våld. Sammanfattningsvis kan ökad kunskap om och förståelse för homosexuella mäns upplevelser av sexuellt våld hjälpa till i utvecklingen av åtgärder och hjälpmedel för denna sexuella minoritet. Nya former av interventioner och vård som inriktar sig på sexuella minoriteter och förebyggande av potentiella förövare bör även utvecklas, eftersom de rådande interventionerna samt fokuset för vidare utvecklingen starkt ser på offret, medan förövaren i allt större grad glöms bort. Större fokus krävs på samhället och gruppbeteende för att hjälpa denna utsatta grupp. Personal som arbetar i förebyggande och vårdande syfte måste kunna ta allas erfarenheter på allvar, oberoende sexuell läggning och könsidentitet.

Den här studien utreder hur känsliga det ungerska samhällets institutioner är till attitydförändringar hos befolkningen. Läget i Ungern är särskilt intressant med tanke på den kritik som riktats mot statsminister Viktor Orbáns styre. Studien utförs genom att granska resultat från Eurobarometer-undersökningar och European Social Surveys från åren 2004, 2006, 2008, 2010, 2012 och 2014. Studien undersöker hur den ungerska befolkningens tilltro till fem olika institutioner förändrats under tidsintervallet. Dessa institutioner är rättsväsendet, politiska partier, parlamentet, regeringen och Europeiska Unionen. De olika årtalen jämförs och utvecklingsmönster för attitydförändringarna kartläggs. Dessutom jämförs de två undersökningarna med varandra. Resultaten analyseras utgående från teorin om anomi och auktoritära karaktärsdrag. Studien kommer till slutsatsen att stora förändringar i befolkningens attityder kan förekomma, men att ungrare under så gott som hela tidsintervallet har väldigt låga nivåer av tilltro till de flesta institutioner. Det blir dock svårt att avgöra huruvida tilltron till de utvalda institutionerna har minskat under tidsintervallet, eftersom resultaten från undersökningarna delvis står i kontrast med varandra. Eurobarometrarna tyder på minskande nivåer av tilltro till samtliga institutioner, medan European Social Survey visar på en liten ökning i tilltron till de flesta institutioner. Ifall ungrarnas attityder till samhälleliga institutioner faktiskt har blivit mera negativa kan det bero på en spridning av anomi i samhället.

Självmedkänsla är ett empatiskt och uppmuntrande sätt att förhålla sig till sig själv då man möts av svåra situationer i livet. Självmedkänsla är ett nytt forskningsområde som visat ett positivt samband till psykisk hälsa och välmående på individnivå, men vars roll inom mellanmänskliga relationer har fått mindre fokus. Denna litteraturöversikt strävar täcka all litteratur som behandlar det mellanmänskliga perspektivet av självmedkänsla. Syftet med avhandlingen är att beskriva hur självmedkänsla utvecklas samt öka förståelsen för hurdan roll självmedkänsla spelar inom mellanmänskliga relationer. Avhandlingen presenterar två teorier som belyser den teoretiska bakgrunden till självmedkänsla, anknytningsteorin av John Bowlby och den sociala mentalitetsteorin av Paul Gilbert. Vidare baserar sig avhandlingen på vetenskapliga artiklar från socialpsykologiska och psykologiska journaler. Resultaten visar att självmedkänsla utvecklas i relation till andra människor och att individen tenderar att behandla sig själv med den mängd medkänsla som hen fått i barndomen. Resultatet visar även att omsorg är grunden till självmedkänsla och att utvecklingen av självmedkänsla inte slutar efter barndomen utan kan fortsätta livet ut, i trygga, varma och stödande relationer och omgivningar. Inom mellanmänskliga relationer har självmedkänsla främst en roll i konflikthantering. Självmedkänsla kan även påverka sättet man bemöter människor med omsorg, öppenhet och medkänsla, samt upplevelsen av socialt stöd och samhörighet. Avhandlingen kan bidra med en bättre förståelse för på vilket sätt självmedkänsla kan hjälpa att upprätthålla goda mellanmänskliga relationer.

Sjöröveri är ett internationellt brott som orsakar stora skador ute på de internationella haven. Även fast brottet är kriminaliserat genom FN:s havsrättskonvention kan det vara svårt att åtala en sjörövare. I avhandlingen undersöks två forskningsfrågor som berör åtalandet av sjörövare. Den första frågan undersöker vilka hinder man stöter på när man försöker åtala sjörövare och den andra frågan undersöker möjligheterna för den internationella brottmålsdomstolen att fungera som instans för ett sjöröveriåtal. I avhandlingen presenteras även aspekter som berör mänskliga rättigheter i anknytning till åtalandet av sjörövare. För att besvara dessa frågor utnyttjar jag internationella rättskällor som till exempel FN:s havsrättskonvention, Romstadgan och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I avhandlingen utnyttjas även internationella vetenskapliga tidskrifter och böcker som berör temat. Resultaten av min undersökning blev att problem för ett åtal på internationell nivå uppstår från ofullständiga definitioner av deliktet. Till exempel försök till brottet har lämnats odefinierat i FN:s havsrättskonvention. Problem på nationell nivå var har att göra med svårigheter att framställa tillräcklig bevisning för att en dom skulle kunna ges. Eftersom sjörövaren kan åtalas i den stat som tillfångatog sjörövaren är transporten av fångar även en utmaning. För att internationella brottmålsdomstolen ska kunna fungera som instans för ett sjöröveriåtal krävs att sjöröveri upptas i Romstadgan som ett av de brott som domstolen har jurisdiktion över. Detta kräver en heltäckande definition av hur deliktet ser ut för att inte lämna likadana luckor som kan hittas i FN:s havsrättskonvention.