Browsing by Title

De västerländska kapitalistiska samhällena har övergått till en ny fas sedan 1970-talet och arbetet och produktionen har genomgått strukturella förändringar. Det har skett en övergång från det fordistiska industrisamhället, som karaktäriserades av massproduktion i stora fabriker och stabila arbetsförhållanden till postfordism som karaktäriseras av osäkerhet, instabilitet, föränderlighet och temporalitet. Målet med mitt arbete är att presentera olika teoretiska tolkningar och perspektiv som kan förklara dessa förändringar och granska hur förhållandet mellan kapitalet och arbete har fått nya former. Jag börjar min forskning med att presentera teorier som betonar ekonomiska och teknologiska faktorer i övergången till postfordism. Dessa är regleringsperspektivet, flexibel specialisering och nyschumpeterianism. Sedan presenterar jag teorier som analyserar hur kulturella och sociala faktorer har spelat en stor roll i kapitalismens förändringar. Här utgår jag från Michael Hardt och Antonio Negris nymarxistiska teorier i verket Imperiet. I det andra kapitlet granskar jag informationaliseringen av kapitalismen. Hur förändras kultur, idéer och information till ekonomiskt värde inom postfordismen? Jag presenterar Karl Marx värdeteori från verket Kapitalet och hans teori om det allmänna intellektet från verket Grundrisse och beskriver hur dessa teorier har inspirerat nymarxistiska teorier och begrepp som försöker förklara den förändrade kapitalistiska produktionen. Mitt mål är att skapa en bild av den mångsidiga debatten gällande postfordism. Till sist beskriver jag nya fenomen i arbetslivet såsom prekarisering, uberisering och performativt arbete Hurdana nya krav uppstår för arbetarna i den nya produktionen? På vilka sätt formas individers subjektivitet så att de är kreativa och produktiva arbetare? På vilket sätt har värdeskapandet spridit sig utanför arbetsplatsen och arbetstiden och hur har arbetslivets krav börjat omfatta alla livsområden? Dessa frågor försöker jag besvara med utgångspunkt i nymarxistiska teorier och speciellt Eetu Virens , Jussi Vähämäkis och Maurizio Lazzaratos forskning kring ämnet. Kapitalismens strukturförändring har skett både på grund av kapitalets krav för ökad tillväxt och arbetarnas egna behov för mer autonomi och flexibilitet inom arbete. Arbetet har blivit mer demokratiskt och mindre hierarkiskt, men samtidigt kan man påstå att den kapitalistiska värdeackumulationens logik har genomsyrat allt flera sfärer av människolivet och därmed har autonomin för subjekten som sociala aktörer minskat. Förhållandet mellan kapitalet och arbetet är dynamiskt, vilket betyder att produktionen förändras kontinuerligt. Det behövs en pluralitet av mångsidiga teorier då man granskar nya former av produktion. Produktionen av värde inom den informationella kapitalismen sker i hela samhället och en stor del av arbetet är obetalt. Eftersom den konkreta arbetstiden slutar att fungera som mått för värde, så behövs det nya former för kompensering av arbetarnas produktiva insats. Den förändrade kapitalismen kräver nya politiska lösningar som ifrågasätter lönearbetets centrala position i samhället.

Uncompetitive elections and opposition failure are well known problems in Japanese politics. The reasons behind these problems are well known, however the impact of these factors on voter turnout has not been thoroughly studied. Falling voter turnout for younger voters is another grave problem in Japanese politics with one of the lowest voter turnouts for 20-year olds for any industrialized country. The purpose of the text is to clarify whether or not competition can be used to explain falling voter turnout patterns in Japan, to examine in which type of areas competition is low and to examine if low competition has an especially strong impact on younger voters. In this text I will first examine the background of opposition failure and uncompetitive elections in Japan. In this part, the general discussion on the relationship between competition and voter turnout will also be discussed. The issue of political competition in Japan from a historical perspective will also be thoroughly discussed and I will also discuss how political competition seems to have changed since the introduction of the new voting system in 1994. In the second part I will examine the impact of low competition on voter turnout through a quantitative study on single-member districts in House of Representatives elections between 2005 and 2012. Competition in the study is examined through three main variables, each being a different type of measure of competition in elections. In this study I will also examine the effects of low competition on young voters as compared to the impact on other age groups. The effects of competition on voter turnout showed to be quite complex. Some of the variables studied showed a stronger impact on voter turnout than others. Also, the impact of low competition on younger voters showed not to be considerably different from the impact on other age groups. The general result seem to show that the effect of competition on voter turnout in Japan is quite consistent with tendencies that have been seen in other countries with mostly majoritarian voting systems.

Suomessa valtiolla on jo pitkään ollut merkittävä rooli omistajana useissa yhtiöissä, mutta omistajaohjauksessa on säännöllisesti ilmennyt haasteita. Viime aikoina on esiintynyt useita tapauksia, joissa valtion, hallituksen, yritysjohdon tai muiden osakkeenomistajien näkemykset ovat olleet ristiriitaisia. Rinteen hallitus erosi Postin omistajaohjauksen takia ja Sipilän hallitus perusti valtion kehitysyhtiö Vaken, mutta ajautui vaikeuksiin Fennovoiman ja Terrafamen kanssa. Kataisen hallitus taas, Fortumin kansallisesti strategisesta asemasta huolimatta, mahdollisti sähköverkkojen yksityistämisen. Kun omistajaohjauksen ongelmia syntyy riippumatta hallituksen koalitioista ja suhdannevaihtelusta, on luontevaa kysyä, johtuvatko ongelmat valtionyhtiöiden ohjauksen fundamenteista. Valtion omistusohjauksen ja sen lopputulosten välisiä ongelmia ei kuitenkaan voida selittää kattavasti tutkimatta ensin valtion omistajaohjausta ja sen keinoja määritteleviä reunaehtoja. Tässä tutkimuksessa tarkastellaan valtion omistajaohjauksen edellytyksiä sekä niiden mahdollisesti aiheuttamia ristiriitoja. Muutos hallinnosta hallintaan on aiheuttanut päällekkäisyyksiä ja roolien sekoittumista julkishallinnon organisoimisessa, mikä on haastanut etenkin ohjaamisen, hallinnan ja vastuun periaatteita. Valtion rooli on muuttunut ohjaavammaksi, mikä on koskenut myös sen yritysomistuksia. Tämä kehitys on muuttanut valtionyhtiöiden ohjauksen ja sen vastuun merkitystä muun muassa osakkeenomistajien ja sidosryhmien sekä päämies-agentti-suhteiden osalta. Tutkimus tarkastelee valtion omistajaohjauksen reunaehtoja sekä niiden mahdollisesti aiheuttamia ristiriitoja. Se, miten lainsäädäntö, politiikka ja hyvä hallintotapa lähestyvät valtionyhtiöiden ohjausta ja sen vastuuta vaikuttaa siihen, missä määrin valtio voi ohjata omistamiaan yrityksiään. Tutkielmassa tätä analysoidaan vertaamalla lakia valtion yhtiöomistuksesta ja omistajaohjauksesta (1368/2007), valtion omistajapolitiikkaa koskevia valtioneuvoston periaatepäätöksiä ja OECD:n hyvän hallintotavan periaatteita, jotka valtioneuvoston kanslian omistajaohjausyksikön mukaan määrittävät omistajaohjausta. Näitä muuttujia analysoidaan laadullisilla sisältöanalyysin menetelmillä hyödyntäen samalla aiempaa tutkimusta. Tutkielma ei keskity siihen, missä määrin omistajaohjaus on ongelmallista, vaan pikemminkin valtion omistajaohjauksen fundamentteihin, jotka määrittävät käytettävissä olevat keinot. Analyysia seuraa arvio sen tuloksista sekä johtopäätöksistä, joita voidaan tai ei voida tehdä tuloksen perusteella. Valtionyhtiöiden omistajaohjauksen keinot ovat yksiselitteisiä ja määräytyvät omistusosuuden mukaan. Valtion sisäiset omistajaohjauksen päämies-agentti-suhteet kuitenkin asettavat huomattavia haasteita omistajavallan päätöksille ja täytäntöönpanolle. Omistajaohjauksen vastuun osalta valtionyhtiöiden osakkeenomistajien yhdenvertaisuudesta ei ilmene poikkeavuuksia. Valtion rooli sekä osakkeenomistajana että sidosryhmänä taas vaikuttaa ristiriitaiselta suhteessa muiden osakkeenomistajien intresseihin. Lopuksi näitä johtopäätöksiä tarkastellaan aiemman tutkimuksen ja valossa ja pohditaan mahdollisia jatkotutkimuksen aiheita.

Kandidatavhandlingens syfte är att granska hur eftervården kan stöda fångar efter fängelsetiden, hur stödtjänsterna ser ut samt vilka medel som kan tillämpas för att minska återfall inom brott. Avhandlingens mål är att utreda ifall de tillgängliga stödåtgärden är tillräckliga och effektiva. Dessutom skall socialarbetarens roll i perioden efter fängelsetiden analyseras. Materialet samlades in från tidningen Haaste som utges av justitieministeriet och rådet för brottsförebyggande. Tidningen behandlar teman som kriminalpolitik, brottsförebyggande och forskning inom kriminalitet. Avhandlingen baserar sig på artiklar som behandlar eftervård och återfall inom brott. Genom en kvalitativ innehållsanalys kunde resultaten delas in i teman som alla belyser det faktum att eftervården inte är tillräcklig i dess nuvarande utsträckning. Som teoretiska referensramar i min avhandling används begreppen stigma och desistance. Det är vanligt att personer som begått brott av olika slag stigmatiseras då de återvänder till samhället. Därmed är det viktigt att tillräckliga stödåtgärder finns tillgängliga. Efter fängelsetiden behöver fångarna motivering till en livsstilsförändring samt till exempel ekonomiskt stöd. Dessutom krävs desistance, processen att avstå från kriminalitet. I avhandlingen kommer problematiken med stigmatiseringen av fångar diskuteras och det sociala arbetets roll i desistancen studeras. Nyckelord: desistance, stigma, eftervård, återfall, socialt arbete, stödåtgärder, fångar

I min avhandling undersöker jag hur deltagande i lönearbete påverkar känslan av tillhörighet och välbefinnande hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Ämnet ter sig viktigt eftersom lönearbete kan ge en känsla av mening, stödja socialt umgänge och möjliggöra ekonomiskt oberoende, vilka är väsentliga komponenter i ett tillfredsställande liv. Individer med intellektuella funktionsnedsättningar möter dock betydande hinder för att hitta och behålla betald anställning, och som ett resultat kan de uppleva känslor av utanförskap och diskriminering. För att utforska detta ämne använder jag mig av en kvalitativ forskningsansats baserad på tre semistrukturerade intervjuer med personer med intellektuella funktionsnedsättningar som har ett lönearbete vid tiden av intervjun. Genom intervjuerna utforskar jag deltagarnas subjektiva erfarenheter av arbetet och dess inverkan på deras känsla av tillhörighet och personligt välbefinnande. Min analys av intervjuerna avslöjade fem huvudkategorier relaterade till tillhörighet och välbefinnande. Dessa var: sociala kontakter, uppfyllda drömmar, självbestämmande och självständighet, meningsfullt arbete och livskvalitet. Resultaten av studien belyser relevansen av den sociala modellen för funktionsnedsättning, vilken betonar rollen av hinder i den sociala- och fysiska omgivningen vilka riskerar att rekonstruera funktionshinder. Den sociala modellen erkänner att individer med funktionsnedsättningar möter systemiska hinder för sysselsättning och inkludering samt förespråkar behovet av inkluderande strategier och riktlinjer för att skapa ett mer tillgängligt och jämlikt samhälle. Sammanfattningsvis ger min avhandling värdefulla insikter om personliga erfarenheter av individer med intellektuella funktionsnedsättningar i lönearbete och hur arbetet påverkar deras känsla av tillhörighet och välbefinnande. Resultaten understryker vikten av att framställa inkluderande anställningsmetoder och skapa en mer tillgänglig och jämlik arbetsmarknad för personer med funktionsnedsättning.

Translagen – aspekter, politik och ett brott mot mänskliga rättigheter handlar om lagen om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet 563/2002 och aktivismen och implikationerna för transindivider lagen lätt till. Med bakgrundskontext om hur lagen stiftades i en process från 1980-talet till 2000-talet som uttryck för biopolitik och europadomstolens dom att infertilitetskrav är ett människorättsbrott, belyser och analyserar avhandlingen varför lagen bör förnyas och varför det är så svårt. Translagen tvingar transindivider att vara ett rättssubjekt som är trans så som lagen föreskriver och inte så som de självidentifierar sig. För att ses som trans inom den finländska lagstiftningen bör individen konformera sig till den subjektifiering lagen ger upphov till. Translagen kontrollerar transindivider och reglerar vem som kan ses som förälder enligt samhällets definition, eftersom att de som vill byta sin könsbeteckning måste bevisa infertilitet. Det här har gett upphov till aktivism och kritik. Aktivismen som uppkommit under 2010-talet har skett i tre överlappande skeden: Tahdon2013- och Kuuluu kaikille-kampanjerna, Regeringen Marin samt i form av ett nytt medborgarinitiativ 2021. Kön och genus är subjektiva och personliga från person till person men den som uppger sig vara trans måste vara det på lagens villkor. Kravet på avsaknad fortplantningsförmåga har dömts som ett brott mot de mänskliga rättigheterna, ett faktum som tas inte på allvar eftersom att det inte passar in i bilden av Finland - som välfärdsstat där alla har grundläggande fri- och rättigheter. Transfrågor har inte prioriterats och därför dröjer en reform av translagen, som avsevärt skulle förbättra transpersonernas livssituation. En reform av translagen har hamnat i skymundan av äktenskapslagen, SOTE-reformen och covid19 pandemin.

Den 8 november 2016 valdes affärsmannen Donald Trump till USA:s 45:e president. Det amerikanska presidentvalet 2016 var ett unikt val på många sätt och uppmärksammades frenetiskt av medier i hela världen. I valet, ställda mot varandra, stod demokraternas kandidat, politikern Hillary Clinton och republikanernas kandidat, Donald Trump. Det var ett skandalfyllt och kontroversiellt val mellan två kandidater som enligt opinionsundersökningar var de två mest ogillade presidentkandidaterna på över trettio år. Valet avslutades med att Clinton vann befolkningens röster medan Trump och republikanerna tog hem vinsten på grund av elektorsrösterna. Syftet med denna undersökning är att granska två stora amerikanska mediers bevakning av presidentvalet 2012. Jag ville veta om amerikanska medier varit partiska i sin rapportering kring kandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump. Var deras rapportering överväldigande positiv eller negativ mot någon av kandidaterna? Hur håller sig medier till sina egna, journalistiska regler och följder de normativ medieteori? Enligt normativ medieteori ska medierna rapportera rättvist och korrekt och presentera alla sidor av argumentet så att publiken får tillräckligt med information för att utveckla egna åsikter. För att få svar använde jag mig av kvantitativ innehållsanalys och samlade in artiklar från bolaget CNN och Washington Post. För att analysera partiskheten i texterna använde jag mig av den svenska medieforskaren Kent Asps aktörsbehandlingsindex. AB-indexet visar om rapporteringen kring någon av kandidaterna varit så negativ att den kan ha missgynnat någon av dem eller så positiv att den kan ha gynnat någon av dem. Resultaten i undersökningen visar att medierna rapporterade mycket negativt om både Hillary Clinton och Donald Trump. Det var ändå Donald Trump som fick mycket mer negativ uppmärksamhet av både CNN och Washington Post. Studien diskuterar också vad som kan ha bidragit till Trumps vinst trots den överväldigande mängden negativ rapportering kring honom. Resultaten i studien visar att medierna i det amerikanska presidentvalet 2016 var partiska.

Att leva i tvåsamhet är en norm som präglar en stor del av samhället. Trots att andra former så som icke-heterosexuella, platoniska eller flersamma relationer blir allt vanligare idag, existerar fortfarande normer och förväntningar på hur den önskvärda formen av en relation ska se ut. Förutom tvåsamhet finns det också förväntningar på att relationen ska vara romantisk, sexuell, hetero och gärna barnskapande. I avhandlingen har jag undersökt hur samhället på makronivå med dess institutioner, regler och lagar, skapar normer och praktiker på mikronivå som upprätthåller en idealbild av ett partnerskap, samt hur viktigt det är att förändring sker på makronivå för att förändra attityder och normer i samhället i stort. De institutioner jag har undersökt är äktenskapet, familjen och heteronormativiteten och jag har även diskuterat bisexualitet, asexualitet, ensamhet och platoniskt partnerskap för att illustrera tvåsamhetens binäritet.

Att använda sociala medier som Facebook, Twitter eller bloggar som nyhetskällor blir allt vanligare. De sociala medierna har blivit plattformar för journalisterna att hitta ämnen, intervjuobjekt, citat och källor av olika slag, vilket lett till en förändrad yrkesroll. Som ett resultat av digitaliseringen och de sociala mediernas frammarsch är journalistens roll som gatekeeper i förändring: hur ska den moderna journalisten bäst nå all den information som den digitala världen i dag bjuder på och sedan snabbast forma om informationen till nyheter som engagerar och intresserar medieanvändare? I den här avhandlingen granskar jag Twitters roll i den dagliga nyhetsrapporteringen vid de två största finlandssvenska redaktionernas, Hufvudstadsbladets och Svenska Yles webbredaktioner. Med kvantitativ innehållsanalys som metod studerar jag förekomsten av Twitter-källor i ett urval artiklar vid respektive webbplats. Jag söker svar på frågorna: vilken typ av källor förekommer i form av Twitter-uppdateringar, vem det är som får uttala sig i dem och inom vilka ämnesområden Twitter främst används som källa i nyhetssammanhang. Avhandlingen bekräftar det tidigare forskning kommit fram till: användning av Twitter som nyhetskälla har blivit ett allmänt fenomen inom journalistiken och trots att användningssätten är många följer källorna lojalt samma mönster gällande ämnesområden och vem det är som får uttala sig. Det blir klart att mediehusen anser att källor av auktoritär karaktär är pålitliga att citera, oberoende om de själva direkt är kopplade till ämnet eller inte. Studien visar också att Twitter verkligen är journalisternas, kändisarnas och politikerna gemensamma nöjesfält: man citerar varandra, tweetar åt varandra och använder varandra för att bekräfta sin egen agenda. Med stor sannolikhet är det en av orsakerna till att en så stor del av ämnena de granskade Twitter-källorna tangerar är politik, sport och samhälle.

År 2004 trädde en allmän bestämmelse om underlåtenhet i kraft i strafflagen. Före ikraftträdandet fanns det ingen allmän bestämmelse om underlåtenhet i den finska strafflagen, vilket ledde till att rättsfall angående ämnet avgjordes på basis av rättslitteratur och rättspraxis. Efter reformen 2004 blev regleringen om underlåtenhet bättre, men har fortfarande ansetts vara vag. Den vaga regleringen leder till frågeställningar främst kring oäkta underlåtenhet, där gärningsmannen har en särskild rättslig skyldighet att förhindra en följd. När har en person en sådan särskild rättslig skyldighet som avses i lagbestämmelsens 2 mom.? Hur långt utsträcker sig detta ansvar? Syftet med den här avhandlingen är att utreda innebörden av 3 kap. 3 § 2 mom. i strafflagen och begreppet oäkta underlåtenhet. Avhandlingen koncentrerar sig på en del av den första punkten i bestämmelsen som gäller personer som har en tjänst, det vill säga är i ett tjänsteförhållande. Målet är att genom att försöka utreda problematiken och innebörden gällande lagbestämmelsens 2 mom. komma till slutsatser om hur den vaga regleringen av oäkta underlåtenhet syns i domstolsavgöranden och vilka följder det har. Avhandlingen går igenom grundläggande begrepp och material. Kärnan i avhandlingen utgörs av rättsfallsanalyser. Resultatet i avhandlingen är att den vaga regleringen av oäkta underlåtenhetsbrott kan leda till svåra situationer för tjänstemän, eftersom de inte alltid har kunskap om att de har en sådan särskild rättslig skyldighet som avses i lagbestämmelsen. Eftersom lagen inte föreskriver om underlåtenhet så specifikt, har domstolsavgörandena och deras noggranna och tydliga argument samt motiveringar ytterst stor betydelse. Domstolarnas arbete och avgörande blir här alltså i proportion till lagbestämmelsen mycket stor. Domstolarnas prövning i det enskilda fallet kan anses bli ännu viktigare än i andra sammanhang.