Browsing by Title

Bemötandet, ett gott bemötande är centralt i socialt arbete och mycket viktigt i mötet med vilken klientgrupp som helst. Jag är själv mycket intresserad av forskning i bemötandet av barn överlag och påverkan av bemötandet i arbetet. Jag har i denna avhandling valt att avgränsa bemötandet till ensamkommande flyktingbarn på grund av att flyktingfrågan är aktuell i samhället och i samhällsdiskussionerna. Jag studerar det centrala i bemötandet av ensamkommande flyktingbarn. I avhandlingen ser jag på bemötandet som kommunikation och har därmed ett kommunikations- och kultursensitivt perspektiv som mitt teoretiska perspektiv. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie i vilken jag intervjuar fyra professionella som arbetar eller arbetat med ensamkommande flyktingbarn. Genom att intervjua dessa professionella vill jag framföra deras egna upplevelser och erfarenheter om vad som är det centrala i bemötandet av denna klientgrupp, vilket är syftet med denna avhandling. Jag reflekterar vidare över deras upplevelser och deras erfarenheter mot tidigare studier om bemötandet av ensamkommande flyktingbarn. Detta är målet med min avhandling. Min forskningsfråga lyder: Vad anser professionella vara centrala aspekter i bemötandet av ensamkommande flyktingbarn? Efter min analys kan jag konstatera att det centrala i bemötandet av ensamkommande flyktingbarn är det förtroendefulla förhållandet mellan ensamkommande flyktingbarnen och de professionella arbetarna. Jag har analyserat materialet ur ett kommunikationsteoretiskt perspektiv och som en del av det använder jag även ett kultursensitivt perspektiv. Det förtroendefulla förhållandet mellan de professionella arbetarna och de ensamkommande flyktingbarnen är centralt, men det finns flera olika aspekter som påverkar den bl.a. kulturella skillnader och de professionellas kompetens. Det finns skillnader mellan de professionellas erfarenheter och vilket också kommer fram i de tidigare studierna bl.a. upplevelsen av barnens tillit till de professionella arbetarna.

Kandidatavhandlingen är en jämförande studie av Finlands och Sveriges valsystem. Studien jämför valsystemen i länderna på variabeln demokrati. Studien besvarar frågan om vilket av valsystemen är mera demokratiskt – vilket valsystem liknar mera ett demokratiskt ideal. Studien utförs genom idealtypsanalys. Idealtypen av demokrati i ett valsystem baserar sig på Robert Dahls polyarkimodell. Studien finner att det finska valsystemet liknar mera det demokratiska valsystemets ideal.

Syftet med denna studie är att undersöka etiken kring ögonvittnen i krisrapportering. Medierna i Finland kritiserades hårt för oetisk exponering av ögonvittnen efter skolskjutningen i Jokela år 2007. Studien omfattar etiska frågeställningar kring användningen av ögonvittnen i media. Avsikten är att skildra hur redaktionerna tänker och resonerar kring ögonvtittnen i medierna och vilka mönster som finns inom rapporteringen samt bemötandet av chockade personer som befinner sig mitt i en kris. Studien undersöker vilka kriterier som bör uppfyllas för att journalisterna ska kunna anse att ett vittne är pålitligt och lämpligt att intervjua. Studien bekantar sig också med hur cheferna på redaktionerna tänker och handlar i dylika situationer. Uppsatsen bygger på fyra intervjuer med finlandssvenska journalister. Intervjuerna ligger som grund för den kritiska diskursanalysen i uppsatsen. Diskursanalysen följer Norman Faircloughs principer för diskursanalys. I uppsatsen analyseras fyra diskurser, case-diskursen, pålitlighetsdiskursen, etik- och exponeringsdiskursen och närhetsdiskursen. De sammanfattande slutsatserna är att ögonvittnesrapporteringen har ändrats mycket sedan år 2007 då skolskjutningen i Jokela inträffade. Då var såväl reportrar som chefer oförberedda och saknade beredskap för att hantera en sådan situation. Efter kritiken som uppstod har redaktionerna tagit lärdom och utvecklat planer för hur etiska frågor kring ögonvittnen behandlas i kriser

Syftet med följande avhandling är att konstruera en större förståelse för medias förmedling av information om omhändertagande av barn samt att bidra med underlag för framtida forskning i ämnet. Tidigare forskning tyder på att bilden av omhändertagande av barn och barnskyddet oftast är mer kritisk än upplyftande. Annan forskning tyder på att bilden har en tendens att vara kontroversiell. I avhandlingen är valet av teori socialkonstruktionism. Detta motiveras med hur ett samhälle konstruerar gemensamma uppfattningar om vissa ämnen genom dialoger men även media. I denna avhandling har metoden varit en kvalitativ innehållsanalys av tidningen Ilta-Sanomats artiklar år 2012–2013. Den kvalitativa innehållsanalysen utfördes genom att jag först bekan-tade mig med artiklarna, sökte efter gemensamma nämnare och delade in dessa i huvudkatego-rier. I de artiklar som analyserades var alla omhändertaganden ofrivilliga från antingen förälderns eller barnets sida. I slutet av 2012 omhändertogs 4 barn med rysk bakgrund, vilket ledde till ett enormt medieutbrott i Ryssland. I samband med detta kritiseras och anklagas det finska barn-skyddet på flera grunder. Resultatet i avhandlingen tyder på att illustrationen av omhänderta-gande av barn var varierande. Ilta-Sanomat illustrerar omhändertagande som såväl en lagbun-den åtgärd som ett förhastat beslut.

Syftet med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning diskutera passivt ledarskap som ett fenomen och dess inverkan på förekomsten av arbetsplatsmobbning. Arbetsplatsmobbning är ett allvarligt, men vanligt problem med flera långvariga konsekvenser för både utsattas välmående och organisationens framgång. Ledarskapet har en central roll i förebyggandet och hanteringen av arbetsplatsmobbning och det är därmed av vikt att studera hur ett mer passivt ledarskap inverkar på förekomsten av arbetsplatsmobbning. Genom en litteraturgenomgång har avhandlingen ämnat att svara på forskningsfrågan ”Hur påverkar passivt ledarskap förekomsten av arbetsplatsmobbning?”. En av de viktigaste teoretikerna inom forskningsområdet är Heinz Leymann, som var en av de första som började studera arbetsplatsmobbning på 80-talet. Leymanns studier citeras fortfarande i dag då han kunnat bidra med insiktsfull kunskap angående arbetsplatsmobbning och dess bakgrund. Avhandlingens resultat visar att det finns en klar koppling mellan passivt ledarskap och arbetsplatsmobbning. Det passiva ledarskapet har ofta en mer indirekt roll och inverkar på t.ex. mellanmänskliga konflikter och roll stressorer som däremot ökar risken för arbetsplatsmobbning. Passiva ledarskapet kan även ses som en form av arbetsplatsmobbning där den passiva ledarens agerande kan tolkas som bl.a. avsiktlig och systematisk social uteslutning. Det passiva ledarskapet har även visat sig ha sina fördelar då det kan bidra till mer autonomi och känsla av självbestämmande. Avhandlingens resultat kan bidra till värdefull kunskap till organisationer, men även fortsatt forskning uppmanas då flera kunskapsluckor kan identifieras i den nuvarande forskningen.

Den svenskspråkiga minoriteten i Finland är en minoritet som enligt flera olika test, studier och barometrar i snitt lever längre och friskare liv än majoritetsbefolkningen. Finlandssvenskarna är enligt denna forskning i allmänhet också nöjdare med sin hälsa och sin livssituation än den finskspråkiga majoriteten (Aromaa et. al, 1999, 2002, 2006; Hyyppä 2002, 2005). Syftet med denna avhandling är att granska det sociala kapitalets betydelse för hälsan hos den svenskspråkiga befolkningsgruppen i Finland. Avhandlingen granskar finlandssvenskhet som fenomen, det sociala kapitalets definitionsmöjligheter, riktningar och tillämpningsområden samt hur det finlandssvenska sociala kapitalet tar sig uttryck och vilken betydelse det möjligen har. Diskussionsdelen tar upp kritik av såväl det granskade materialet, de olika teoretiska riktningarna samt hur fokus ofta styrs i den vetenskapliga debatt som uppstår. Till slut föreslås även riktningar för framtida forskning och diskussion. Som en övergripande slutsats kan sägas att finlandssvenskar enligt den forskning som finns till hands verkar ha mera socialt kapital än de finskspråkiga, och att detta sociala kapital är till fördel för finlandssvenskarnas hälsa och välmående.

Min avhandling undersöker hur dokumentärfilmmakare resonerar kring användningen av narrativ och hur de gör för att skapa narrativ. Studien ger insyn i filmmakarnas tankar, värderingar och arbetsprocesser under klippandet av en dokumentärfilm. Narrativitet skapas när element är sammankopplade genom tid eller kausala orsakssamband, och genom element som får tittaren att ställa frågor (Winston 1995). Det narrativa undersöks också i relation till andra viktiga egenskaper för en dokumentärfilm: emotion, argumentation och sanningsenlighet. Undersökningen är gjord genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med en regissör och en klippare och använder också tidigare forskning inom finländsk dokumentärfilm som referenspunkt (Aaltonen 2006). Min studie visar att klippandet har en central roll i skapandet av narrativ, i så hög grad att klipp nästan oundvikligen skapar narrativ också då när man inte vill det. Narrativ associeras med orsakssamband mellan händelser och flyt i klippandet. Det gör händelserna lättare att ta till sig och för filmen framåt med rätt tempo. Narrativ kan främja filmens emotionella och argumentativa egenskaper, men också komma i vägen för dem. Att skapa narrativ genom att manipulera kronologin anser dokumentärfilmmakarna inte vara problematiskt, så länge man respekterar filmens aktörer och inte förvränger personligheter. Intuition är också en viktig aspekt i klipprocessen och trots att man till viss grad skapar narrativ medvetet och analytiskt kan narrativ också födas omedvetet i klippet eller i tittarens tolkning av filmen.

Sammandrag: Bakgrund: Samhället digitaliseras och därmed också tjänster och det sociala arbetet. Fångar och nyligen frigivna fångar har inte samma möjlighet att utveckla sina digitala färdigheter som andra i samhället eftersom de är inlåsta i fängelse och därmed också utanför samhället. Det kan vara svårt att lära sig använda nya system och tjänster efter att länge varit utanför utvecklingen. Det har inte tidigare funnits någon ordentlig hjälp gällande digitala färdigheter utan detta är något som utvecklas nu i senare skeden. Många nyligen frigivna fångar har i och med missbruksproblem och andra koncentrationssvårigheter svårt att komma tillbaka till ett vanligt liv efter fängelsestraffet speciellt om de inte får hjälp med de digitala tjänsterna. Syfte: Mitt syfte med denna avhandling är att ta reda på hur digitaliseringen påverkar fångar och nyligen frigivna fångar och se hurdan hjälp som finns tillgänglig. Jag vill granska begreppet digital delaktighet och se hur delaktiga fångar är inom digitaliseringen. Metod: Denna avhandling är en kvalitativ enkätstudie där enkäten består av öppna frågor kring ämnet. Som forskningsmaterial har jag använt svar som fåtts på enkäten och granskat dem genom en teoristyrd innehållsanalys. Resultat: Digitala färdigheterna hos de flesta fångar är svaga och inlärningen kan vara en lång och svår process på grund av orsaker som, till exempel drogmissbruk eller psykiska sjukdomar. Digitala färdigheter och digitala tjänster medför många möjligheter men även många utmaningar. Det finns mycket att lära sig då den digitala utvecklingen hela tiden pågår och det kan vara svårt att hålla uppe samma takt.

Varje elev i grundskolan och studerande i gymnasiet har rätt till en trygg studiemiljö. Lärare ser till att denna rättighet tillgodoses, och som verktyg för att utföra denna uppgift, har lärare tillgång till disciplinära åtgärder som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning och i gymnasielagen. I denna avhandling granskas de disciplinära åtgärderna som används i grundskolan och i gymnasiet ur ett offentligrättsligt perspektiv. Forskningsfrågan gäller elevens rättsskydd i de disciplinära situationerna. Med hjälp av gällande lagstiftning och rättspraxis undersöks hurdan tillsyn och kontroll av skolor och lärare som utövas i situationer där disciplinära åtgärder vidtas. Syftet är att granska hurdana resultat har uppnåtts i övervakningssituationer, och om de har lett till att elevens rättigheter tryggas. De disciplinära åtgärderna i grundskolan är avlägsnande från klassrummet, kvarsittning, skriftlig varning och avstängning för viss tid. Av dessa är de två sist nämnda disciplinära straff. De disciplinära straffen är förvaltningsbeslut, vilket innebär att eleven ska delges ett skriftligt beslut med besvärsanvisning om det disciplinära straffet. I gymnasiet är de disciplinära åtgärderna skriftlig varning, avstängning för viss tid samt uppsägning från elevhem för viss tid eller den tid som återstår av studierna. En studerande kan även bli tillsagd att lämna klassrummet om hen stör undervisningen, eller förvägras rätten att delta i undervisningen för högst tre arbetsdagar, om hen äventyrar säkerheten för en annan studerande eller personalen. I det finländska rättsväsendet finns det flera olika instanser som övervakar verksamheten inom utbildningsväsendet. Beslut som påverkar elevens ställning kan i många fall överklagas. Man kan anföra besvär hos förvaltningsdomstolen, men även göra klagomål över utbildningsanordnarens verksamhet till regionförvaltningsverket, andra utbildningsmyndigheter samt riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern. De avgöranden som behandlas i denna avhandling visar att elevens rättsskydd även försäkras repressivt i Finland av olika instanser. Det sker främst i de fall där eleven eller oftast en närstående till eleven själv anser att hen blivit ojust behandlad och anför klagomål, men i vissa fall kan ärendet tas upp till behandling på till exempel justitieombudsmannens eget initiativ. Man kan ställa frågan, ifall åtgärderna är tillräckliga. Behandlingstiderna av ärenden i både förvaltningsdomstolar, hos justitieombudsmannen och regionförvaltningsverket kan vara väldigt långa. Om behandlingen av ett ärende drar ut på tiden, måste eleven leva i ovetskap om slutresultatet av något som har en stor inverkan på hens liv. Osäkerhet i sin tur kan påverka en ung människas välbefinnande och mentala hälsa, och det kan leda till ytterligare besvär i livet och i studierna. Detta gäller i de fall där behandlingen av ärendet påbörjas. De yngsta eleverna är under 10 år gamla, och kan inte förväntas känna till sina rättigheter. Om en ung elevs rättigheter kränks, kan det hända att ingen någonsin får veta om det, och då finns det inte heller något som skyddar eleven från samhällets övergrepp. Det som även måste tas i beaktande är vårdnadshavares resurser och möjligheter att driva ärenden vidare. Alla har olika förutsättningar, och det är oftast de starka vårdnadshavarna med bättre ställning i samhället som gör klagomål över situationer där en elevs rättigheter misstänks ha kränkts. Utgångsläget borde ändå vara att rättsskyddet tillgodoses preventivt, så att så få skyddande mekanismer som möjligt behövs.

Den här avhandlingen undersöker maktobalansen mellan polisen, medier och anarkister och hur denna maktobalans visar sig i diskursen i huvudstadsregionens mediers texter om anarkistisk aktion och polisvåld som svar på den. Som metod används kritisk diskursanalys och maktstruktursanalys i enlighet med Norman Faircloughs metod och teori. På grund av att medierna och polisen har ekonomisk makt, och stöd från staten som besitter politisk och ekonomisk makt, så kommer budskap som gynnar dem och staten att stärkas i den hegemoniska diskursen. Anarkisternas budskap och maktpositioner kommer att försvagas i den hegemoniska diskursen eftersom de motsätter sig staten och de nuvarande maktstrukturerna. En kritisk diskursanalys av Yle Uutisets artikel om polisens våldsamma intervention vid det anarkistiska evenemanget Musta Kallios öppningskonsert visar att artikelns diskurs tyder på maktobalansen mellan polisen och anarkister i förhållande till medier. Artikelns diskurs gynnar polisens maktposition. För att göra allmänna slutsatser om diskursen i medietexter skulle det krävas att fler medietexter analyseras. Den här avhandlingen skapar en metodologisk och teoretisk ram för fortsatt diskursanalys.