Browsing by Title

Abstrakt Utgångspunkten för denna studie är insikten om att Finlands utrikes- och säkerhetspolitik, i sista hand, bestäms av regeringen, som i sin tur leds av folkvalda representanter för politiska partier. Tre partier – Samlingspartiet, Centern och Socialdemokraterna (SDP) – har lett alla Finlands koalitionsregeringar sedan år 1991. Två av dessa tre har alltid suttit på de tyngsta regeringsposterna medan en lett oppositionen i väntan på sin retur till makten. Därmed väger det som dessa partier säger i hur denna politikdomän – utrikes- och säkerhetspolitiken – formas. Utrikes- och säkerhetspolitiken har under dessa partiers tid vid makten förändrats i takt med att Finland bland annat gått med i EU, ingått NATO-partnerskap, utvidgat sina handelsrelationer och stadigt förnyat försvarets resurser. Samtidigt skapar den globala säkerhetsmiljön spänningar som inte ens Finland kan undgå. I Europa har detta synts i synnerhet i efterdyningarna av Rysslands annektering av Krimhalvön från Ukraina våren 2014 – den första gången sedan andra världskriget som en europeisk stats gränser omritats med en ensidig militär-backad deklaration. Geopolitiken har därmed otvivelaktigt gjort en återkomst, som otaliga böcker av före detta statstjänstemän skildrat. Därför ter det sig aktuellt att granska vad partiföreträdare på högsta nivå för Finlands del har att säga om säkerhetsmiljön, eftersom det i sin tur påverkar Finlands nuvarande och kommande handlingskraft och -utrymme. Syftet med denna studie att belysa vad Samlingspartiet, SDP:s och Centerns uppfattning om utrikes- och säkerhetspolitiken i praktiken är genom att studera deras valprogram inför de senaste riksdagsvalen 2015 och 2019. Detta byggs på genom att kontextuellt presentera utrikes- och säkerhetspolitikens utveckling i allmänhet med avsikten att skapa perspektiv för en samhällsvetenskaplig analys. Genom en kvalitativ innehållsanalys baserad på ett ramverk format utifrån president Niinistös uttalade fyra pelare för utrikes- och säkerhetspolitiken, granskas partiernas syn på vissa kärnområden – bland annat försvaret, EU, Norden, NATO, FN, Ryssland, USA och det internationella samfundet. Teoretiskt belyses studien av bärande uppfattningar inom realismen och liberalismen – två centrala tankeskolor inom förståelsen av internationella relationer (och därmed utrikes- och säkerhetspolitik) som ämnar förklara varför stater – i demokratier företrädda av partier i koalition i riksdag och regering – försöker maximera sina intressen utgående från olika sammanhängande realiteter. Genom både beskrivande och jämförande analys visar studien att dessa tre långvariga regeringspartier har både realistiska och liberalistiska tendenser – realism gällande till exempel försvarsfrågor och engagemang med enskilda aktörer; samt liberalism i till exempel transnationella frågor. Utveckling och avveckling av positioner mellan två val exemplifierar också partiernas prioriteringar. Studien belyser avslutningsvis substantiella luckor i partiernas presentation av utrikes- och säkerhetspolitiken i sina valprogram och ställer frågan för blivande val i fall det är anmärkningsvärt i förståelsen av valprogrammens betydelse för utrikes- och säkerhetspolitikens del. Nyckelord: Centern, internationella relationer, liberalism, realism, regeringspartier, riksdagsval, Samlingspartiet, Socialdemokraterna, säkerhetspolitik, utrikespolitik, valprogram

I denna kandidatavhandling forskas i graden av politisk populistisk kommunikation som används av finska riksdagspartier i valdebatter år 2023. Syftet med forskningen är att analysera ifall partiets värderingar och ideologi har en påverkning på graden av populism som används i olika politiska sakfrågor. För att mäta graden av populism har olika definitioner på populism presenterats, och sedan argumenterats för varför populism som kommunikationsstil är det bäst välanvändbara sättet för att utföra forskningen. I avhandlingen diskuteras tidigare forskningar och teorier, och utgående från dessa har tre hypoteser utformats som sedan analyseras genom en innehållsanalys. I avhandling analyseras tre politiska sakfrågor (invandring, ekonomi och miljö) och deras påverkan på riksdagspartiernas användning av populistisk kommunikation i valdebatter. I denna forskning valdes sakfrågor utifrån partiernas värderingar och ideologier, vilket sedan ledde till bildandet av hypoteser. I forskningen strävades efter att välja sådana sakfrågor som starkt förknippats med någon/några av partiernas värderingar, för att se ifall det påverkar andelen populistisk kommunikation som partierna använder. Hypoteserna baserades på tidigare forskningsresultat samt på antagandet om att partierna i högre grad kommer att använda populistisk kommunikation när sakfrågan är kopplad till deras ideologi och värderingar. Trots att hypoteserna delvis eller helt kunde bekräftas, kunde det inte fastställas något tydligt mönster som skulle indikera att partierna använder mer populistisk kommunikation när sakfrågan är kopplad till deras värderingar och ideologi. Det mest anmärkningsvärda resultatet från denna forskning är den totala användningen av populistisk kommunikation bland alla partiledare i sakfrågorna som analyserats.

Efter kalla kriget har Finland ändrat sin breda neutralitetsprincip till snävare form av alliansfrihet. Försvarspolitiska omgivningen har ändrats på 2010-talet. Den strategiska omgivningen ser olika ut i år 2018 än vad det gjorde i början av 2000-talet. Internationellt försvarssamarbete har utvecklat att bättre svara på moderna hot. Finland har också intensifierat sitt internationella samarbete på olika fronter. Landets försvarspolitik är fortfarande baserat på alliansfrihetsprincipen. Avhandlingen analyserar Finlands syn på sin alliansfrihet samt utveckling av den under perioden 2006-2018. Finlands eget perspektiv jämförs med etablerad forskning på fältet. Det finns en tydlig skillnad mellan Finlands egen definition av sin alliansfrihet jämfört med den objektiva. Finland ser Europeiska unionen som en politisk allians och att försvarssamarbetet inom unionen främst är riktat åt krishantering, fast enligt den objektiva definitionen av en allians kan Europeiska unionen klassificeras som en allians. Oavsett solidaritetsklausulen och klausulen om ömsesidigt bistånd i EU:s Lissabonfördrag, samt landets färdigheter att ge och motta bistånd anser Finland att landet inte har säkerhetsgarantier och kan därför fortfarande beskrivas som ett alliansfritt land. Praktiskt taget betyder alliansfrihet ur den finska synvinkeln enbart att landet inte är medlem av NATO. Sedan 2006 har Finlands definition i sig inte ändrats men i verkligheten har betydelsen av det blivit snävare för att Finland har fördjupat sitt internationella samarbete på olika fronter.

Barnet är alltid den primära klienten inom barnskyddet, men arbetet berör även barnets föräldrar och andra närstående. Både barn och föräldrar har rätt att bli hörda och vara delaktiga i beslutfattande, förverkligande och utvärdering av barnskyddet. Flera internationella forskningar bevisar att socialt stöd för föräldrar kan minska risken av att barn behandlas illa. Föräldrar har rätt att få hjälp och stöd både som föräldrar och som individer med individuella behov och rättigheter. Barnskyddets klientföräldrar både i Finland och i andra länder delar upplevelsen av att de och deras barn får inte stöd och hjälp i tillräcklig utsträckning. De upplever också känslor av maktlöshet, skuld, rädsla och skam i möten med barnskyddet. En stödform som föräldrar önskar och uppskattar är karmatstödsgrupper för föräldrar. I Finland har föräldrars kamratstödsverksamhet utvecklats huvudsakligen inom tredje sektorn, men nuförtiden ordnas grupper också som en del av det kommunala barnskyddet. Forskningsuppgiften i denna kandidatavhandling är att ta reda på om deltagande i föräldragrupper främja empowerment av barnskyddets klientföräldrar. Avhandlingens teoretiska referensram är empowerment. Utgångspunkten är att socialt arbete ska göras med klienter i stället för klienter. Avhandlingens syfte är att öka kännedom av föräldrars upplevelser av bristande stöd samt belysa möjligheter av gruppverksamhet inom barnskyddet och hur föräldrars empowerment kan öka deras medvetenhet om sina rättigheter och delaktighet i barnskyddet arbete. Denna är en kvalitativ litteraturstudie av etnografiskt arkivmaterial bestående av transkriberade forskningsintervjuer. Analysmetoden är innehållsanalys. Analysen av materialet tyder på att deltagande i föräldragrupper kan bidra till föräldrars empowerment – särskilt på individuella nivån. Föräldrar får i grupperna information, råd och socialt stöd som de är i stort behov av. Föräldrars känslor och skuld, skam och ensamhet minskar och de blir medvetna om sina rättigheter.

Barn med neuropsykologiska funktionsvariationer ökar i antal. Barnens diagnosticeringsprocess påverkar hela familjen, varav det är av vikt att studera föräldrarnas synvinkel om processen. Som neuropsykiatriska funktionsvariationer beräknas ADHD, Tourettes syndrom samt Autismspektrumet. Avhandlingen belyser föräldrarnas erfarenheter om diagnosticeringsprocessen. Materialet består av 23 blogginlägg som samlades in från nätsidorna Näe Nepsy och Erityisvoimia, där föräldrar skrivit om sina barns diagnosticering. Materialet delades in i övergripande teman med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och resultaten visar att familjerna erfar processen tämligen lika. Föräldrar söker efter en diagnos för sitt barn, för att kunna förklara barnets avvikande beteende. Deras servicestig är bristfällig och det finns ett behov av att öka myndigheters kunskap om neuropsykiatriska funktionsvariationer. Som avhandlingens teoretiska referensram fungerar Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori, med hjälp av vilken neuropsykiatriska funktionsvariationernas diagnosticeringsprocess kan belysas på ett mångfacetterat plan. Framtida forskning kunde fokusera på barnen som diagnosticerats, då studier ofta fokuserat på intervjuer med myndigheter eller föräldrar.

Covid-19 och statens styrning under undantagsförhållanden är väldigt aktuella ämnen för stunden. På grund av det exceptionella läget orsakat av Covid-19, behövde många företag finansiering. För att försäkra om tillräckliga befogenheter att bevilja finansiering gjordes en lagförändring angående statens specialfinansieringsbolags kredit-, borgens- och kapitalplaceringsverksamhet (445/1998) den 1.6.2020, vilken höjde Finnveras maximibelopp för inhemsk finansiering från 4,2 miljarder till 12 miljarder euro. I avhandlingen undersöktes ifall lagförändringen hade en inverkan på Finnveras beslutsantal på kort sikt. I avhandlingen undersöktes antalet beslut som Finnvera gjort under tidsperioden 4.5.-26.6.2020, exkluderat Kristi himmelfärdsdag och midsommardagen. För att undersöka detta uppgjordes ett flertal regressionsanalyser. Resultaten tyder på att lagförändringen hade en negativ inverkan på Finnveras beslutsantal. Covid-19 verkar enligt resultaten även ha haft en inverkan på resultatet i och med att både variabeln för fall av coronavirus och variabeln för testmängd var statistiskt signifikanta. Ränteläget eller om beredskapslagen varit i kraft visade inte statistiskt signifikanta resultat och kan därmed inte anses ha haft en inverkan på beslutsantalet.

Fördomar och av fördomar orsakat diskriminerande, hatfullt och rasistiskt beteende mot etniska och rasifierade grupper har rapporterats i medier runt världen och i Finland de senaste två åren. Fördomar har forskats sedan länge hos vuxna och ungdomar inom flera vetenskapliga discipliner. Fördomar och uttryck av barns fördomar har däremot fått mindre uppmärksamhet inom socialpsykologi, även om barns fördomar kan observeras som exempelvis mobbning och rasism speciellt i skolor i Finland. Syftet i min avhandling är därför att granska barns fördomar och hur barns uttrycker fördomar mot etniska och rasifierade grupper, eftersom största delen av forskningen menar att barns fördomar uttrycks mot etniska och rasifierade minoriteter. Socialpsykologisk relevans uppnås genom att även fokusera på att identifiera sociala förklaringar till hur barn utvecklar etniska fördomar. Resultat av litteraturgenomgången visar att barn i 3–9-års ålder uttrycker fördomar som preferens mot ingruppen, identifiering med ingruppen och positivare evaluering av ingruppen jämfört med utgruppen. Litteraturgenomgången tyder på flera förklaringar till barns utvecklande av fördomar. Förklaringarna centrerar kring den dominerande uppfattningen om normativt inflytande i samhället, i familjer, skolor och inom vänkretsar. Sammanfattningsvis ger samhällets värderingar, normer samt representationer och stereotypier av etniska och rasifierade grupper i medier och föräldrar och vänner verktyg för barn att ta till sig, utveckla och uttrycka fördomar mot etniska och/eller rasifierade grupper.

Förenta Nationerna (FN) är en av de mest vitala internationella organisationerna som arbetar främst med freds- och säkerhetsfrågor. Trots sin viktiga funktion har Förenta Nationerna lidit av dysfunktionalitet, som kommit till uttryck genom skandaler så som Oil-for-Food Programme och misskötseln av internflyktingar. Eftersom Förenta Nationernas förvaltningsstruktur är baserad på en decentraliserad modell, råder det överlappande arbete och tävling mellan de olika institutionerna inom FN. Dessutom har övergången till en post-westfalisk världsordning förändrat världen, men FN är fortfarande starkt bunden till principen om statssuveränitet, vilket hindrar FN från att agera effektivt. Kritik gentemot FN:s funktionalitet har riktats från flera håll, men behovet av reformer har även yttrats av FN själv. Förre generalsekreterare Kofi Annan har varit en av de främsta förespråkarna av reformer och förnyelse. En centraliserad och hierarkisk förvaltningsstruktur är en nödvändig reform eftersom det effektiviserar förvaltningen. Lösningar som en förnyelse av statssuveränitetsprincipen, inrättandet av en institution som genomför reformerna samt en förnyelse av generalsekreterarens uppgifter är möjliga lösningar på FN:s problem.

Syftet med denna kandidatavhandling är att undersöka på vilket sätt mäns våld mot kvinnor beskrivs i finska vetenskapliga artiklar publicerade under åren 2007 – 2014. Studien omfattas av en analys av sammanlagt 10 vetenskapliga artiklar. Med undantag av en artikel, som publicerats i en nordisk tidskrift, är de övriga 9 publicerade i finländska vetenskapliga tidskrifter inom disciplinen för samhällsvetenskaper, social- och hälsovård. Den teoretiska referensramen för analysen är socialkonstruktivistisk. Med hjälp av denna teori strävar jag efter att synliggöra sociala konstruktioner inom mitt forskningsområde. Detta betyder att jag i min analys redogör för hur, och varför, det manliga våldet mot kvinnor förklaras på det sättet som det görs. Med hjälp av ett feministiskt perspektiv kan dessutom de patriarkala strukturerna som innefattas i den maskulina våldskulturen belysas. Min analys av artiklarna antyder att det finns fyra huvudsakliga förklaringsmodeller för manligt våld mot kvinnor. Dessa förklaringsmodeller har jag kategoriserat utifrån fyra huvudgrupper som innefattar teorier om relationskonflikter, psykiska faktorer, sociala faktorer könsmaktobalans. Genom att förklara mäns våld som orsakat av konflikter i relationen eller psykiska eller sociala faktorer omkring honom riktas fokus bort från den så ofta gemensamma nämnaren, det vill säga att förövaren är en man och offret är en kvinna. Att däremot förklara manligt våld som ett resultat av en könsmaktobalans lyfter fram skillnaderna mellan könen och dess relation till våld. Slutsatsen för min avhandling är att det går att urskilja liknande och återkommande förklaringar av manligt våld i artiklarna som utgjorde min analys. Det kan antas att mäns våld mot kvinnor både påverkas av och påverkar hur man pratar och förklarar manligt våld.

Förtroenderelationen mellan förman och medarbetare kan vara central för en organisations framgång. Tidigare studier har kommit fram till att det i dagens tävlingsinriktade omgivning behövs förtroende i organisationer eftersom det minskar opportunistiskt beteende och främjar samarbete mellan individerna. Få studier har däremot undersökt följderna av förtroende på förmannens och medarbetarens beteende och attityder då förtroendets riktning tas i beaktande, t.ex. vilka är följderna för medarbetarens attityder då förmannen har förtroende för medarbetaren, eller när medarbetaren har förtroende för förmannen. Mitt syfte med denna litteraturstudie är att granska de positiva och negativa effekterna av förtroende mellan förman och medarbetare i organisationen ur tre perspektiv: förmannens förtroende för medarbetaren, medarbetarens förtroende för förmannen, samt ömsesidigt förtroende mellan medarbetare och förman. De primära källorna utgörs av internationella journaler inriktade på förtroende mellan förman och medarbetare. Resultaten tyder på att effekterna av förtroende mellan medarbetare och förman är mer drastiska då förmannen har förtroende för medarbetaren än andra hållet, men att ömsesidigt förtroende är idealt. Positiva följder av förtroende mellan förman och medarbetare leder till mera risktagande, högre arbetsprestation, psykologisk meningsfullhet och trygghet på arbetet. Medarbetaren stannar längre i organisationen och hens beteende är riktat för att främja organisationens målsättningar. Förmannen beter sig mer uppmuntrande och kommunicerar effektivare med en medarbetare hen har förtroende för. Ömsesidigt förtroende skapar ömsesidig altruism och starkt samarbete. Negativa följder framkommer då förtroende är ovälkommet eller motvilligt. Negativa följder är en känsla av okunnighet, försämrad motivation, osäkerhet och stress. Påtvingat beteende riktat för att främja organisationens målsättningar är även möjligt. Sammanfattningsvis kan förtroende ha både positiva och negativa följder för förmannen och medarbetaren. Fler studier behövs för att undersöka de olika förtroenderiktningarnas följder på beteende och attityd. En ökad förståelse av den positiva påverkan som förtroendet har och orsakerna bakom destruktivt förtroende kan hjälpa organisationer att utbilda sin personal på ett sätt som främjar organisationens framgång.