Browsing by Title

I den här forskningen har jag granskat hur direktörslönen för kommun- och stadsdirektörerna fastställs i Svenskfinland. Mitt syfte med forskningen har varit att på ett tydligt sätt öppna upp hur kommun- och stadsdirektörsarbetet ser ut i dagsläget. För att utföra den här forskningen har jag valt att göra en surveyenkät, som skickats till alla kommun- och stadsdirektörer i Svenskfinland. Med hjälp av enkäten har jag sedan skapat en realistisk bild över hur direktörerna ser på sitt arbete. Eftersom direktörsjobbet är en ytterst central och offentlig arbetsuppgift, är det förståeligt att det är i allmänhetens intresse att man forskar i ämnet. I forskningen beaktas även hur direktörerna upplever sitt arbete. I den forskningsenkät jag låtit göra, kan man se att direktörerna enligt sig själva, sätter ner mycket tid på direktörsarbetet i veckan. Detta står i konflikt med den allmänna opinionen, som upplever att kommun- och stadsdirektörerna inte gör ett viktigt arbete. Inför den här forskningen valde jag att göra två forskningsintervjuer. Den ena intervjun gjordes med Kommunförbundets forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom och den andra med Lojos stadsdirektör Mika Sivula. Intervjun med Sivula stöder flera av de resonemang, som lyfts fram i den här forskningsrapporten. Sivula själv betonade att arbetet som kommun- eller stadsdirektör inte görs för pengar, utan för ett kall till ämbetet. I den här forskningen har det gjorts en omfattande granskning av hur kommun- och stadsdirektörerna tjänar i Svenskfinland. I forskningen kan vi se att det finns skillnader mellan lönesättningen internt i Svenskfinland. Då det kommer till de övriga delarna av Finland, kan man på en allmän nivå konstatera att direktörerna i Svenskfinland tjänar i genomsnitt mer än direktörerna i Finland i genomsnitt.

Gruppsammanhållning har under en lång tid varit föremål för både socialpsykologisk forskning och organisationsforskning. Detta eftersom stark gruppsammanhållning antagits medföra, och även genom forskning sammankopplats med positiva konsekvenser för arbetsteamet och organisationen, som teamet är en del av. De negativa aspekterna har inte belysts på samma sätt, och det blir således relevant att undersöka gruppsammanhållningens mörka sida. Syftet för denna litteraturgranskning är att förklara hur gruppsammanhållning studeras, samt vilka negativa konsekvenser stark gruppsammanhållning kan leda till. Resultatet för denna litteraturgranskning visar att gruppsammanhållning främst har studerats genom följande begrepp: kohesion, identifikation, engagemang och solidaritet. Litteraturgranskningen kommer att redogöra för hur dessa begrepp liknar och skiljer sig ifrån varandra samt hur dessa olika begrepp används inom forskningen för gruppsammanhållning. Resultatet beträffande gruppsammanhållningen negativa konsekvenser kommer att visa att stark gruppsammanhållning kan leda till en rad av olika negativa konsekvenser både beträffande teamets verksamhet samt teammedlemmarnas identitetskonstruktion. Det kommer att belysas hur teamets inre struktur samt organisationens vilja att upprätthålla ett klimat av konformitet och homogenitet, kan agera som bakgrundsorsaker till att dessa negativa konsekvenser förekommer. Avhandlingen avslutas med en diskussion beträffade hur detta kan tänkas påverka individen i organisationen, samt förslag för fortsatt forskning.

Det är ca 100 år sedan det hälsosociala arbetet började utvecklas till en distinkt yrkesroll. Trots det har hälsosocialarbetaren inte en helt given plats inom hälsovården och psykiatrin ens idag. Hälsosocialarbetarnas yrkesroll inom hälsovården och psykiatrin har utvecklats i och med strukturella och samhälleliga förändringar. Avhandlingens syfte är att kartlägga hälsosocialarbetarens arbetsfält inom psykiatrin. Ett sätt att lyfta fram hälsosocialarbetarens distinkta yrkesroll är genom att kartlägga vad hälsosocialarbetarens arbetsfält, expertis och kunnande inom psykiatrin består av. För att kunna få fram det, har det gjorts en enkätundersökning som fokuserar på att kartlägga vilka de primära orsakerna är till varför patienter styrs till hälsosocialarbetare inom psykiatrin. Samtidigt kartlägger materialet vilka sociala problem patienter inom psykiatrin kan ha. Genom denna typ av kartläggning erhålls alltså även information om patienternas sociala problem och även deras livssituation. Forskning kan därmed ses som en typ av social rapportering som bedrivs av hälsosocialarbetare inom psykiatrin. Resultaten i avhandlingen visar att patienter inom psykiatrin styrs till hälsosocialarbetaren främst i frågor kring rehabilitering, utkomst samt arbetsförmåga/arbetsoförmögenhet. Problem med patienternas bostadssituation samt funktionshinder och problem i människorelationer visade sig vara relativt vanliga orsaker till att styras till hälsosocialarbetaren inom HUCS psykiatri. Materialet visar även att orsakerna till att styras till hälsosocialarbetaren inom psykiatrin alltid är mångfacetterade till sin natur och består av mera faktorer än enbart det primära sociala problemet. I avhandlingen lyfts det även fram såväl områdesvisa skillnader i primära orsaker till att styras till hälsosocialarbetaren som skillnader mellan avdelnings- och öppenvård. Materialet visar även skillnader inom olika sorters avdelningsvård.

Islam och HBTQ-identiteter konstrueras inom många diskurser som icke-kompatibla. Trots positioneringen av dessa i ett motsatsförhållande, lever HBTQ-muslimer i det intersektionella gränssnittet, med dessa identiteter. Existensen av HBTQ-muslimer som lever med båda identiteterna, utmanar rådande uppfattningar om att islam skulle vara icke-kompatibelt med HBTQ-identitet. Tidigare studier tyder däremot på att HBTQ-muslimer ställs inför identitetrelaterade utmaningar i sociala sammanhang. Mitt syfte med denna litteraturstudie är att på basis av tidigare forskning öka förståelsen för vilka särskilda utmaningar muslimer med HBTQ-identitet ställs inför, samt hur individerna hanterar dessa identitetsrelaterade utmaningar. Litteraturstudiens huvudsakliga källor består av studier och böcker med grund i HBTQ-muslimers egna erfarenheter och upplevelser av livet som HBTQ och muslim. Resultaten tyder på att HBTQ-muslimer är i riskgruppen för både islamofobi i HBTQ-gemenskaper men även homo-/transfobi i islamgemenskaper, något som ökar HBTQ-muslimers utsatthet. För att hantera dessa utmaningar kan individen välja att prioritera islamidentiteten, prioritera HBTQ-identiteten, eller försona identiteterna. Försoning av identiteter främjar HBTQ-muslimers välbefinnande, och kan möjliggöra att identiteterna HBTQ och muslim kan stödja och stärka varandra. Sammanfattningsvis kan studier i HBTQ-muslimers sätt att hantera identitet bidra till att utmana uppfattningar som konstruerar islam och HBTQ-identiteter som icke-kompatibla.

Syftet med studien var att granska om nyhetsrubricering av brott och olyckor har förändrats till klickbete i samband med digitaliseringen. Rubriker med klickbete är överdramatiska och/eller vilseledande, och som namnet säger har de som syfte att samla så mycket klickningar som möjligt, främst för att öka på mediehusens inkomster. Jag studerar skillnaden mellan brotts- och olycksrubriker i Hufvudstadsbladets (HBL) papperstidningar från september månad 1997 och 2022, samt motsvarigheterna på rubrikerna från 2022 på tidningens webbsida. Studien är en närläsning med fokus på vissa ordval, rubrikernas längd och eventuella specialtecken, som utrops- eller frågetecken, som kan göra rubrikerna mer dramatiska. Kategorierna för analysen är: traditionell rubrik, vidarebefordrande rubrik, frågande rubrik, rubrik med substantiv som syftar på bild eller video, rubrik med adverb (här, därför, så här, så), rubrik med ”de(t) här”, rubrik med pronomen/syftar på en specifik person, rubrik med överdrift: specialtecken (till exempel utrops- och frågetecken) eller laddade ord, och rubrik med bristfällig information. Resultaten visar att webbrubrikerna är längre än rubrikerna i papperstidningarna och innehåller fler klickbeten. En stor del av rubrikerna från 1997 hamnade också i kategorin ”bristfällig information”, främst på grund av deras korta struktur. Dock använder redaktionen ibland någon form av klickbete också i pappersversionen, för att locka läsarna till just en viss artikel.

En kvalitativ innehållsanalys som behandlar hur Instagram ställer sig till hatretorik på sin plattform

Våld i nära relationer har i alla tider förekommit i Finland och gör det än idag. Det har redan under en längre tid uppmärksammats som ett socialt problem i det finska samhället. Hedersrelaterat våld är en typ av våld i nära relationer med vissa särdrag där våldet utövas i hederns namn för att försvara hela samfundets heder. Denna typ av våld har inte ännu forskats mycket i i Finland men som oavsett ändå förekommer här. Hedersrelaterat våld förekommer i olika folkgrupper och är ett hot för uppfyllandet av de mänskliga rättigheterna. Hedersrelaterat våld har inte tidigare ansetts som ett problem som skulle beröra det finska samhället. Efter att Finland år 2015 bundit sig till Istanbul-konventionen vars syfte är att bekämpa och förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet stod även Finland inför ett ansvarstagande vad gäller hedersrelaterat våld. Tidigare forskning har visat att professionella och myndigheter som möter hedersrelaterat våld via sitt arbete inte har tillräcklig kunskap om ämnet. Syftet med denna avhandling är att kartlägga kunskapen, utmaningarna och den förebyggande verksamheten som finns till förfogande i det finska samhället då det gäller hedersrelaterat våld. Avhandlingen vill få svar på hur hedersrelaterat våld placerar sig i det finska samhället och hur man stöder offer av hedersrelaterat våld och förebygger problemet och dessutom intresserar sig avhandlingen för vilka färdigheter myndigheter har att identifiera och ta tag i problemet. Metoden som använts för att besvara forskningsfrågorna i denna avhandling har varit litteraturöversikt. Litteraturöversikten har gjorts genom sökning i olika databaser med hjälp av sökord och sedan har materialet analyserats och genomgått en kategorisering som styrts av syftet och forskningsfrågorna. Det analyserade materialet har speglats mot teorier som social konstruktionism och den postkoloniala tanken om ”den Andra”. I avhandlingen presenteras dessutom några stödverksamheter som valts ut från sådana finländska myndigheters eller organisationers nätsidor som antingen finansieras med statliga medel eller som utfört någon typ av forskning eller projekt inom ämnet hedersrelaterat våld. Resultaten visar att det hederstänkande som hedersrelaterat våld präglas av är väldigt obekant och oförståeligt för ett samhälle där jämlikhet och individualism har fått ett fotfäste. Professionella och myndigheter upplever att de inte innehar den kunskap som skulle krävas för ett systematiskt och utförligt bekämpande och förebyggande av hedersrelaterat våld. Det efterlyses mångprofessionellt arbete och enhetliga metoder. Utmaningarna i arbetet ligger främst i svårigheterna att identifiera hedersrelaterat våld och i våldets särdrag, till exempel kollektiviteten som försvårar hjälpprocessen. Den finska lagstiftningen anses heller inte stöda arbetet tillräckligt och diskussionen om kriminalisering av tvångsäktenskap har nyligen varit aktuell. För att hedersrelaterat våld skall uppmärksammas i det finska samhället och i det sociala arbetet bland professionella och myndigheter krävs mera forskning om ämnet och att offren får sin röst hörd.

Eftersom människan arbetar en stor del av sitt liv påverkar organisationer hennes identiteter då identitet konstrueras i sociala sammanhang. Syftet med denna litteraturstudie är att studera identitetsarbete i organisationer, humorns roll i organisationer och humor som identitetsarbete i organisationer. Utifrån syftet bildades tre forskningsfrågor: 1) hur konstrueras identiteter i organisationer? 2) Vilken är humors roll i organisationer? 3) Hur används humor som identitetsarbete? Tidigare forskning visar att normativ kontroll från organisationer begränsar personens sätt att tänka, handla och känna genom att påverka hennes normer och värderingar, och reglerar därmed hennes identitetsarbete. Likaså kan organisationer begränsa och reglera hur organisationsmedlemmar använder sig av humor på arbetsplatsen. Humor inom arbetslivet hjälper att skapa mening, kohesion samt hierarkier, och det har en roll i välbefinnande, identitet och inlärning, med mera. Med humor kan personen förmedla identiteter: den anställda kan välja och behålla tolkningar och erfarenheter inom organisationen som hon själv föredrar och som bekräftar de egna värderingarna. Organisationens normer angående humor reglerar identitetsarbetet. Personen kan motstå organisationskontroll med hjälp av humor, till exempel genom att kritisera organisationen med ironi. Hon kan även prova olika identiteter med hjälp av humoristisk handling. Å andra sidan visar tidigare forskning att personen inte är en passiv deltagare inom identitetskontrollering, utan hon bidrar även själv i identitetsregleringen inom organisationer genom att förlöjliga eller disciplinera andra. Teorier om humor anser att humor är ologiskt och motsägbart som skapar status och hierarkier, samt fungerar som copingmekanism för att minska tristess. Avhandlingen har visat att även om det finns mycket forskning om identitet krävs det mer kritisk uppmärksamhet på hur humor bidrar i identitetskonstruktionen. Mer socialpsykologisk forskning om ämnet behövs då största delen av nuvarande forskning är organisations- eller managementstudier. Socialpsykologi som forskningsfält kan erbjuda nya synpunkter med tanke på att både identitet och humor är sociala, vardagliga och mångfacetterade fenomen, vilka både påverkar och påverkas av individen, gruppen och organisationen.

Människan är mest sårbar i barndomen då utvecklingen är mest betydande. Ogynnsamma barndomsupplevelser, så som bland annat misshandel, försummelse och missbruk i hemmet, kan skada barnet på många olika sätt. Mitt syfte med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning redogöra för hur barndomstrauma i hemmet inverkar på 1) barnets kognitiva, sociala och emotionella utveckling och 2) den sociala identiteten. Arbetet genomförs som en litteraturöversikt av befintlig forskning och empiriska studier inom ämnet och källorna härstammar från socialpsykologiska och barnpediatrikiska journaler. Flera av studierna som används baserar sig på den kända CDC-Kaiser ACE-forskningen. Resultaten tyder på att förekomsten av ogynnsamma barndomsupplevelser är hög. Ungefär en av åtta personer har upplevt fyra eller flera barndomstrauman hemma någon gång i sin barndom, vilket tyder på en väldigt hög förekomst av ogynnsamma barndomstrauman i hemmet. Till ogynnsamma barndomsupplevelser räknas fysiska, psykiska och sexuella övergrepp, föräldrars psykiska ohälsa, missbruk i hemmet, våld mot modern, föräldrarnas separation eller skilsmässa, kriminalitet i hemmet samt fysisk och psykisk försummelse. Resultaten visar även att dessa ogynnsamma barndomsupplevelser kan ha en skadlig effekt på barnets utveckling. Det finns ett samband mellan sexuell och fysisk misshandel och försämrad social kognition. Dessutom tyder studier på att personer som upplevt barnmisshandel visar fler tecken på emotionell dysreglering än personer som inte upplevt barnmisshandel. Dessutom har personer som växt upp med ogynnsamma barndomsupplevelser en större risk för att drabbas av psykiska sjukdomar, som bland annat depression i vuxendomen. Studier har även hittat en positiv korrelation mellan ACE:s och självmordsbeteende, depression, ensamhet, stress och en negativ korrelation med självuppfattning och självförtroende. Alla barn blir dock inte drabbade av dessa negativa effekter, då den individuella resiliensen och den posttraumatiska tillväxten hindrar människan från att drabbas hårt.

Journalistiken genomgår en drastisk förändring i och med digitaliseringen och många av de regler och rekommendationer som tidigare präglat det journalistiska arbetet har förändrats eller upphört att existera. Det här gäller även rubriksättningen, samtidigt som rubrikens betydelse som artikelns skyltfönster enligt flera forskare har förstärkts på webben. För att läsa en artikel räcker det inte längre att bara förflytta blicken nedåt, på webben kräver det ett medvetet klick – och rubriken är allt oftare det enda som avgör huruvida vi väljer att klicka på en artikel eller bläddrar vidare på jakt efter någonting intressantare. I denna avhandling undersöks webbrubrikens roll i ett finlandssvenskt nyhetssammanhang. Studien är en induktiv kvalitativ innehållsanalys av webbrubriker på det finländska public service-bolaget Yles svenskspråkiga nyhetssida svenska.yle.fi. Syftet är att undersöka hurdana språkliga och strukturella likheter som finns i rubriker till artiklar som toppar den dagliga klickstatistiken. Studien kopplar även till det aktuella och omtalade clickbait-fenomenet genom att granska till vilken grad framåtreferering, en egenskap ofta sammankopplad med klickfiske, förekommer bland de insamlade rubrikerna. Den huvudsakliga forskningsfrågan är följande: Hurdana språkliga och strukturella likheter finns det mellan rubriker till artiklar som uppnått flest sidvisningar per nyhetsdag? och kompletteras med följande hjälpfråga: Förekommer framåtrefererande uttryck i de analyserade rubrikerna, och ifall de gör det, på vilket sätt används de? Materialet består av 105 nyhetsrubriker från tidsperioden 1/2018–1/2020 och samlades in i januari 2020. De likheter som kunde identifieras mellan rubrikerna är förekomsten av citat, personnamn, räkneord samt starka och värdeladdade ord. Därtill var en betydande andel av rubrikerna framåtrefererande och både ord- och teckenmässigt av det längre slaget. Resultaten kan tolkas som ett tecken på att läsare oftare tilltalas av personliga, berättande och beskrivande rubriker som gärna inkluderar eller engagerar dem på något sätt. Ett vardagligt och känsloväckande tilltal verkar locka bättre än väldigt sakliga och torra formuleringar. Upptäckterna är i linje med det som även tidigare forskningsresultat påvisar – att webbrubriker också på seriösa nyhetssajter alltmer går mot ett tilltal som tidigare associerats främst med tabloidpressen, en utveckling som antagligen har att göra med den hårdnade konkurrensen samt de sociala mediernas intåg och roll som primär nyhetskälla för allt fler människor. Samtidigt kan resultaten anses avspegla en ökad läsarmedverkan på webben och ett alltmer interaktivt förhållande mellan redaktion och publik.