Browsing by Title

Detta examensarbete är en analys av två längre artiklar från Helsingin Sanomat i vilka förekommer porträtteringar av män med ätstörningar. Studien utgår ifrån kritisk diskursanalys och placerar således artiklarnas innehåll i ett bredare sociokulturellt sammahang samt granskar den lexikala stilen i en mikroorienterad innehållsanalys. Studien kontextualiseras av tidigare forskning i maskulinitet och relevant statistik över ätstörningar i Finland. Studien visar att ätstörningar anses vara genusbundna sjukdomar som således bara drabbar kvinnor. Riskerna detta innebär samt vikten av ansvarsfull nyhetsbevakning kring ämnet diskuteras utgående från existerande forskning. Studien påvisar att det i artiklarna som granskas återkommer ett tema om män som lider av ätstörningar i tystnad och osynlighet. Den lexikala stilen samt vissa närvarande implikationer i texterna fäster uppmärksamhet vid just det faktum att dessa personer är män, vilket kan tolkas som en betoning av den implicita inkongruensen i att en man lider av en ätstörning. Det måste dock påpekas att detta bara är en pilotstudie och att mer forskning kring ämnet behövs innan några breda slutsatser kan dras.

Empatisk trötthet, sekundär traumatisk stress och vikarierande trauma är närliggande psykologiska fenomen som kan påverka professionella som arbetar med klienter som genomgått trauma eller allvarliga livshändelser, såsom socialarbetare, läkare, akutvårdspersonal, psykologer och räddningspersonal. Uppskattningsvis löper cirka 50 % av dessa yrkesgrupper risk att drabbas under sina yrkesliv. Syftet med denna forskningsöversikt är att undersöka hur 42 artiklar i vetenskapliga tidskrifter inom socialt arbete behandlar empatisk trötthet, sekundär traumatisk stress och vikarierande trauma – är de individuella eller organisationsrelaterade fenomen? Vilka eventuella lösningsstrategier finns det för att motverka dessa problem? Resultaten tyder på varierande perspektiv, men majoriteten av artiklarna betonar både individen och organisationen, medan andra fokuserar på utbildningens samt klientgruppens roll. Slutsatserna av resultaten och olika individuella samt organisatoriska lösningsstrategier sammanfattas.

Våld i hemmet, även kallat våld i nära relationer, är ett relativt stort samhällsproblem i Finland, då över 8000 fall anmäls varje år. Detta innebär att tusentals barn varje år tvingas bevittna eller uppleva våld i hemmet mellan sina närstående och måste leva i en osäker och skadlig hemmiljö. Hur påverkar bevittnandet och upplevelsen av våld i hemmet dessa barns framtida relationer? Syftet med denna avhandling är att beskriva och diskutera hur barns framtida relationer kan påverkas negativt av att ha bevittnat och upplevt våld i hemmet. Detta genomfördes i form av en litteraturstudie av tidigare forskning som fokuserat på barn som bevittnat våld i hemmet och dess påverkan på barnens framtida relationer med vänner och partner. John Bowlbys anknytningsteori samt Albert Banduras teori om social inlärning användes för att analysera materialet, men även andra relevanta socialpsykologiska teorier tillämpades. Resultaten tyder på att personer som bevittnat och upplevt våld i hemmet som barn har större risk för att utöva våld mot partner eller vänner, men de har även en ökad risk för att själva falla offer för en partners våld. Resultaten visar även på könsskillnader för utövandet av våld och offerskap. Personer som bevittnat och upplevt våld i hemmet som barn har även högre risk att vara både våldsamma och offer i samma relation. Sammanfattningsvis kan det konstateras att bevittnandet och upplevelsen av våld i hemmet i barndomen kan ha en skadlig inverkan på människors framtida relationer med andra människor. Indirekt våld kan således vara skadligt för barn.

Psykisk ohälsa är ett utbrett problem hos unga. Jag har undersökt hur man med hjälp av DISA-grupper i högstadier kan främja välmående och förebygga psykisk ohälsa. Syftet är att ta reda på hur det att unga deltar i DISA-grupper bidrar till välmående och resiliens. Genom semistrukurerade samtalsintervjuer har jag kommit fram till att de unga blir mer kapabla att hantera sina tankar och känslor med hjälp av DISA-grupper. Ungdomarna lär sig prata om det som pågår i deras liv, de får även öva sig i att anförtro sig till vuxna. De märker att de kan påverka och styra sina egna liv.

Förhållandet mellan läkare och patient har förändrats mycket under de senaste decennierna. Så sent som på 1960-talet var det ännu vanligt att läkare fullständigt undanhöll en cancerdiagnos från patienten. Idag uppmuntras istället patientcentrering och patientmedverkan både då diagnosen presenteras och en vårdplan läggs upp. Hur läkare implementerar det varierar och påverkar patientens erfarenhet av vårdförhållandet. I min avhandling presenterar jag allmänna begrepp som är relevanta i diskussionen kring förhållandet mellan läkare och patient vid tillfället för diagnostisering. Jag fördjupar mig sedan i cancervård för att granska hur läkare bemöter sina patienter då de presenterar diagnosen och hur det påverkar patientens upplevelse av den känsliga situationen. Uppsatsen behandlar bland annat läkare–patientförhållandets symmetri eller asymmetri, konkordans, patientcentrering och strategier läkare och patienter använder sig av och konkluderar vilka faktorer som är mest betydelsefulla för vårdförhållandet ur ett mikrosociologiskt perspektiv. Till dessa hör bland annat patientens behov av att känna sig hörd och erbjudas emotionellt stöd och möjlighet att delta i diskussionen kring vårdalternativ.

Mitt syfte med denna avhandling är att med hjälp av tidigare forskning redogöra för hurdana attityder det finns till vegetarianer och veganer, samt hur dessa attityder formas. Avhandlingen fokuserar på orsakerna till attityderna samt följderna av dessa attityder. Individuella faktorer som inverkar på bildningen av attityder tas upp med fokus på vegetarianer och veganer. Hur attityderna ter sig på sociala medier granskas även i avhandlingen. Jag har studerat forskning om attityder till vegetarianer, veganer och allätare samt hur dessa tar sig uttryck i sociala medier och jämför dem för att få en enhetlig bild över hur dessa attityder ser ut. Resultaten av källorna visar att det finns en betydande del av allätare som har en negativ attityd till vegetarianer och veganer och de negativa attityderna är till viss del besvarade från vegetarianer och veganer. Resultaten av källorna visar även att positiva attityder framkom ytterst lite mellan vegetarianer, veganer och allätare. Attityderna till vegetarianer och veganer på sociala medier är överväldigande negativa men dessa kan förändras genom att offentliga kända personer har en vegetarisk eller vegansk diet. I fortsatt forskning skulle det vara väsentligt att undersöka kring de positiva attityderna till vegetarianer och veganer samt granska vilken sociala mediers roll är i attitydskapandet.

Klimatförändringen kan komma att leda till förödande effekter för en stor del av jordens befolkning. För att sakta ner klimatförändringen krävs attityd- och beteendeförändringar som främjar klimatet. Därav är syftet med denna avhandling att klargöra hur man kan skapa attityd- och beteendeförändring som bidrar till att bekämpa klimatförändringen. Avhandlingen utförs som en litteraturgenomgång. Avhandlingens resultat visar hur attityder och beteenden förändras i en klimatförändringskontext. Med hjälp av bl.a. modellen för sannolik bearbetning samt teorin om kognitiv dissonans beskrivs attitydförändringsprocessen. Beteendeförändring förklaras bl.a. genom teorin om planerat beteende och nyanseras med sociala normers inverkar på förändringsprocessen. Utöver det presenteras även en strategi för hur klimatfrämjandebeteenden uppnås. Möjliga hinder och barriärer i samband med attityd- och beteendeförändringen diskuteras. Slutligen behandlas de etiska aspekterna med försök till attityd- och beteendeförändring i samband med klimatförändringen.

Att passa in eller inte passa in i skola. För socialarbetare eller kurator är det viktigt att ha kunskaper kring det sociala livet i skolan. Normer finns över allt och är outtalade regler som styr handlingar, beteenden och den sociala interaktionen. Normalitetskonstruktionen ger människan riktlinjerna för hur de skall vara i olika sammanhang. Avhandlingens syfte är att undersöka pojkars upplevelser av normer under skolgången. Studien svara på hur pojkar passar in i skolan och skolans sociala sammanhang. Studien behandlar normer, med tyngdpunkten på könsspecifika normer, kring det manliga genuset men tar även upp medverkande sociala roller, konformitet och grupptryck. I studien undersöks om pojkar var busar och gjorde hyss eller om de var plugghästar som inte ville utmana ödet. Var det viktigt för det sociala livet att vara högljudd och rebellisk eller kanske duktig och ordentlig? Avhandlingen är utförd som en kvalitativ intervjustudie med fyra stycken unga män som intervjudeltagare. Intervjuerna är först transkriberade och sedan analyserade genom metoden innehållsanalys. Med hjälp av intervjuerna i studien urskiljs alltså sociala normer i skolan och hur pojkarna upplevde dem. Den viktigaste slutsatsen i studien är att resultatet är i strömlinje med normernas existens i skolan. Som pojke får man inte vara flickig och man skall helst bete sig som alla andra alltså på ett busigt, pojkaktigt sätt. Resultatet visar även att pojkar inte får vara annorlunda på fel sätt, på ett sätt som inte är coolt. Normer kan vara inkluderande men även exkluderande och kan till och med leda till mobbing. Det finns människor som medvetet bryter mot dessa normalitetskonstruktioner och vill ifrågasätta normer.

Brottslighet som fenomen är ett samhällsgenomsyrande problem som ofta väcker mycket diskussion. Det finns stereotypa föreställningar om kvinnliga brottslingar samtidigt som de osynliggörs både i samhället och bland professionella, vilket gör det till ett intressant fenomen att granska inom termer för socialt arbete. Syftet med denna avhandling är att lyfta fram hur brottsligheten bland kvinnor ser ut och genom ett genusperspektiv lyfta fram ojämlikheter som kvinnor bemöts av. Denna avhandling är en litteraturöversikt där jag analyserat nio olika vetenskapliga texter om kvinnlig brottslighet. I min analys har jag granskat fenomenet utgående ifrån feministisk teori och lyfter jag fram olika teman ur mina forskningsresultat angående kvinnlig brottslighet. I avhandlingen granskas kvinnlig brottslighet genom fyra olika kategorier: hur ser brottslighet bland kvinnor ut, brott och barndom, kvinnan och brottslighet ur ett normförbrytningsperspektiv och kvinnors attityder mot brottsliga kvinnor. Genom mina resultat vill jag belysa hur ojämställdhet och patriarkala strukturer bidrar till utvecklingen av brottslighet bland kvinnor.

Avhumanisering som psykologisk process hör till de socialpsykologiska teorier som man främst använt för att försöka förklara hur en ”vanlig” individ kan agera grymt mot en annan i konfliktsituationer och hur massmord har kunnat genomföras flera gånger i historien med så många människors delaktighet. Mitt syfte med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning redogöra för de teorier kring avhumanisering som främst används för att förklara hur en ”vanlig” individ motiveras till att utföra grymma dåd som medlem av en grupp och hur avhumaniseringens olika processer kan se ut. Litteraturöversikten sammanställer först en översikt i ämnet genom att granska individen genom teorin om social identitet, för att understryka gruppidentitetens vikt för individer i konfliktsituationer samt de rådande social strukturernas betydelse för den gruppidentiteten. Sedan presenteras Albert Banduras (1975) teori om moraliskt disengagemang och de olika kognitiva mekanismer som aktiveras hos individen då denna handlat på ett moraliskt tvivelaktigt sätt och måste, för att minska på känslan av obehag som den kognitiva dissonansen orsakar, omstrukturera uppfattningen om sina handlingar. Avhumanisering som en av de kognitiva mekanismerna fungerar som kärnan för denna avhandling och nyare forskning inom ämnet lyfts fram där skillnader på direkt avhumanisering och olika subtilare formare av avhumanisering diskuteras. Resultaten av litteraturöversikten tyder på att det finns en ond cirkel, där avhumaniseringens konstanta närvaro i samhällen utanför direkt konflikt kopplas samman med skapandet av samhälleliga sociala strukturer, strukturer som vidare bidrar till att medlemmar av utgruppen avhumaniseras och risken för gruppkonflikt ökar. Vikten av mellanmänskliga relationer uppkommer som en förebyggande faktor för att avhumanisering inte skall ske, meta- avhumaniseringens förmåga att även fungera åt motsatt håll: meta-mänsklighet i fall där individer får uppleva att en utgrupp uppfattar den egna gruppen som starkt mänsklig, besvarar denna uppfattning med samma känslor mot utgruppen. Denna kunskap kunde konkret implementeras i framtida förebyggande arbete och mer forskning för att vidare utreda fenomenet behövs.