Browsing by Title

Könskvotering är ett verktyg som används världen över och i olika omfattning med syftet att främja kvinnlig representation. Trots att verktyget för det mesta lyckats öka andelen kvinnor inom de institutioner där det har använts har verktyget fått utstå omfattande kritik genom åren. I denna avhandling granskar jag således könskvoternas inverkan på kvinnlig representation ur ett sociologiskt perspektiv. I avhandlingen studerar jag verktygets syn på kön, teorier om värdig representation och undersöker teorier om erkännandets politik i relation till kvinnlig representation genom könskvotering. Jag kartlägger även debatten om könskvotering som ett verktyg för ökad kvinnlig representation och ser till de diskurser som verktyget omfattas av i politisk och akademisk debatt. I avhandlingen analyserar jag även hur könskvoter påverkat Rwandas och Sveriges kvinnliga aktörskap och representation med syftet att belysa de olika effekter som könskvoter kan ha på kvinnor i olika länder. Avslutningsvis konstaterar jag att verktyget kan spela en viktig symbolisk roll för ökad kvinnlig representation och för kvinnors aktörskap på det politiska fältet.

Mitt syfte med avhandlingen är att utforska möjligheterna samt utmaningarna med användningen av konstbaserade metoder i socialt arbete. Jag vill också få reda på om konstbaserade metoder passar alla. Ämnet är relevant eftersom det inte finns mycket forskning om konstbaserade metoder i Finland. Studien omfattar kvalitativa individuella semistrukturella forskningsintervjuer med tre professionella, som använder konstbaserade metoder i socialt arbete. Materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys, med hjälp av empowerment samt sociokulturell inspiration som teoretisk bakgrund. Studien visar att konstbaserade metoder passar olika klientgrupper oavsett kön, ålder och etnisk bakgrund, och att metoderna kan vara stärkande för både klienter och de som använder metoderna i sitt yrke. Olika utmaningar, som kom fram vid användningen av konstbaserade metoder, är olika fysiska och psykiska begränsningar, attityder, resurser och otillräckligt med forskning i ämnet i Finland.

Enligt många sociologiska teorier präglas kulturen i det senmoderna västerländska samhället av konsumtion. Masskonsumtion är också en bidragande orsak till klimatkrisen. Hållbar konsumtion är ett fenomen vars syfte är att minska individens egen miljöpåverkan och vara en motreaktion på de negativa följderna av masskonsumtion. För att förstå bakgrunden till konsumtion som ett sätt att påverka börjar jag med att diskutera det sammanhanget där det uppkommit, d.v.s. konsumtionskulturen och vilka betydelser konsumtion har. Därefter diskuterar jag konsumtion som medel för politisk påverkan, och sedan går jag in på samhällsfenomenet individualisering, och hur individualiseringen är ett drivmedel för den mycket individcentrerade praktiken hållbar konsumtion. Sedan diskuterar jag hållbar konsumtion som ett medel för identitetskonstruktion och livsstilsmarkör, till exempel i form av upprätthållande av kvinnlig könsidentitet. I slutet av avhandlingen undersöker jag “korstrycket”, d.v.s. det dubbla budskapet i att konsumera och samtidigt vara miljömedveten samt hur kunskap om klimatkrisen inverkar på beteendet och vilka egoistiska motiveringar det finns för att leva miljövänligt. Jag drar slutsatsen att hållbar konsumtion har konsumistiska drag och föds ur och verkar inom konsumtionskulturen. Med hjälp av hållbar konsumtion kan enskilda individer påverka politiskt men behålla de meningsskapande funktioner som konsumtion har i det senmoderna samhället.

Krigen I Irak är ett väl diskuterat ämne som av många anses vara kontroversiellt. Krigen anses likna varandra på flera sätt, huvudsakligen eftersom huvudaktörerna var de samma – USA och Irak. Trots detta finns det flera punkter där de två krigen skiljer sig mellan varandra. På grund av detta är dessa krig perfekta händelser för jämförelse och teoriprövning. Studien inleds med en grundläggande genomgång av händelseförloppen i första kriget i Irak (1990 – 1991) och det andra kriget i Irak (2003 – 2011). Även orsakerna, terminoligin samt aktörerna difinieras här. Denna information används senare som forskningsgrund för analysen. Teorin som används baserar sig i huvudsak på Baylis et. al. Globalizaiton of World Politics (2014). Analysen i denna studie går ut på en teoriprövninga av de fyra makroteorier inom världspolitisk forskning tillämpade på det krigen i Irak. Teorierna som används är realism, liberal-institutionalism, konstruktivism och marxism, eftersom de anses vara de ”fyra stora” teorierna imon värlspolitisk forskning. I och med denna analys kan man se ifall någon av teorierna är mer hållbar på just dessa händelser, samt om det finns några sammanhängande strukturer mellan krigen. Froskningsfrågan för denna studie är därmed: kan någon av teorierna kan förklara dessa krig på ett bättre sätt än andra? Hypotesen för denna forskningsfråga är att ingen av teorierna heltäckande kan beskriva orsakerna till dessa krig samt de olika aktörernas handlingar. Detta leder till att även den poststrukturalistiska teorin kan tillämpas på dessa krig. Den poststrukturaliska teorin inom världspolitiken hävdar att teorier ändast kan användas för analys av enskilda händelser inom världspolitiken, och inte för att förklara världsbilden i sin helhet. Denna teori kan dock inte förklara orsakerna till kriget, uten endast kritisera de övriga teorierna. Problematiken med världspolitiska teorier, som är ett cantralt ämne i denna studie, är att de forskare ser på världspolitiken endast ur en synvinkel samt genom en teori. Detta leder till att de inte kan använda sig av annan forskning än den inom den specifika teorin de anser vara rätt. Detta kan speciellt ses debatten mellan neorealism och neoliberalism (”neo-neo debatten”). Teorierna, tillämpade på Irakkrigen, jämförs både med deras för- och motargument, men också med en tillämpning av fyra centrala variabler inom världspolitiken. Dessa variabler är maktförhållanden, internationelt samarbete, sociala strukturer samt ekonomiska faktorer. I och med denna analys kan man se att teorierna förklarar dessa variabler på olika sätt, men vissa teorier klart är starkare på olika synpunkter. Efter en jämförelse av de fyra teorierna kan det konstateras att speciellt den realistiska- samt konstruktivistiska- teorin kan förklara dessa krig bättre än den liberalistiska och den marxistiska. Här måste man dock ta i beaktande att den realistiska teorin motiverar krig och ”power politics” som en orsak av ”anarkin” mellan stater, medan den liberalinstitutionalistiska anser att internationellt samarbete kan uppstå i denna sfär. Med detta som grund kan det konstateras att ingen av teorierna kan förklara händelserna eller aktörernas handlingar helt vattentätt. Detta är ett starkt argument för den poststrukturalistika teorin.

Avhandlingen förklarar begreppet kulturpolitik, ser på olika kulturpolitiska modeller och armlängds avstånd gällande kulturpolitik i de nordiska länderna. Den övergripande frågeställningen i avhandling är: Vilka likheter och skillnader finns det mellan de nordiska länderna beträffande kulturpolitisk styrning?

Kvinnor är en utsatt grupp när det kommer till risken att utsättas för våld. Vid 15-års åldern har en av tre kvinnor utsatts för någon form av våld. Den här kandidatuppsatsen undersöker ifall kvinnor med funktionsnedsättningar löper större risk att utsättas för någon form av våld än kvinnor utan funktionsnedsättningar. Medan våld mot kvinnor som ämne i allmänhet har börjat lyftas fram alltmer, är våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar fortfarande ett område där det lider brist på forskning och där statistiken varierar. Mitt syfte med denna kandidatavhandling är att skapa en överblick utifrån den kunskap vi har om våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar idag, utifrån ett intersektionellt perspektiv. Denna avhandling tar granskar den dubbla utsattheten, och försöker ta reda på ifall den verkligen är ett faktum. I denna avhandling har jag använt litteraturöversikt som metod för att besvara forskningsfrågan. Genom sökning i olika databaser har material samlats in med hjälp av sökord. Materialet som används i denna avhandling är publicerat mellan åren 2000 och 2019. Efter detta har materialet analyserats med hjälp av ett intersektionellt perspektiv. Denna kandidatavhandling indikerar utifrån resultaten att kvinnor med funktionsnedsättningar löper större risk att utsättas för våld än kvinnor utan funktionsnedsättningar. Sexuellt, fysiskt och emotionellt våld är de våldsformer det rapporteras mest om. Teorin om intersektionalitet stärks i och med att flera forskningsrapporter visar att en del av det våld som offren upplever kan kopplas till deras funktionsnedsättning. Man kan även konstatera att mer forskning behövs, då det lider brist på information om våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar.

Den här avhandlingen handlar om hur representationen av kvinnliga och manliga ledare inom företagsvärlden ser ut i ett urval artiklar i Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat. Syftet med avhandlingen är att granska hur representationen av kvinnliga och manliga företagsledare konstrueras i ett urval tidningsartiklar, och hur representationerna skiljer sig från varandra. Studien är kvalitativ och metoden är närläsning. Materialet består av sex artiklar ur Helsingin Sanomat. Texterna analyseras utifrån genre, placering i tidningen, bildsättning och teman. Genrerna i materialet är nyheter, personporträtt och hybrider av nyhet och personporträtt. Teman som framkommer i materialet är huvudpersonens karriärbakgrund, huvudpersonen som företagsledare och huvudpersonen i rollen som företagsledare. Resultatet visar att kvinnliga och manliga chefer representeras på olika sätt i materialet. Kvinnorna ler medan männen är allvarliga, männen porträtteras ledigt med undantag för en manlig huvudperson, medan kvinnorna beskrivs ha fått kämpa för att nå sin position. De kvinnor som är huvudpersoner i materialet är alla exempel på genusundantag, de har uppnått ledarpositioner och kämpat sig fram i en mansdominerad bransch. Kombinationen av familjeliv och karriär är en fråga som diskuteras i en av de sex artiklarna i materialet, och det är en artikel där huvudpersonerna är två kvinnor. Slutsatsen är att representationen av kvinnliga och manliga chefer som nyhetssubjekt i materialet inte skiljer sig från tidigare forskningsresultat. Materialet består trots allt av totalt bara sex artiklar, så det går inte att dra några allmängiltiga slutsatser utifrån det.

Seriemördare är en förhållandevis marginell grupp av kriminella. Under det senaste halvseklet har majoriteten av forskningen om seriemördare fokuserat på manliga förbrytare, medan de rådande stereotypierna om att kvinnor inte är kapabla till att döda, samt faktumet att kvinnor exkluderats från själva kategorin seriemördare, har varit bidragande orsaker till att man först nyligen uppmärksammat att även kvinnor mördar seriellt. Den begränsade mängden forskning som granskat kvinnliga seriemördare åskådliggör en unik grupp av förbrytare vars former av aggression, tillvägagångssätt och bakomliggande motiv på många plan skiljer sig från de manliga seriemördarnas. Syftet med denna litteraturstudie är således att på basen av tidigare forskning redogöra för olika former av aggressivt beteende och brottstekniker, som identifierats hos kvinnliga seriemördare. Resultaten tyder på att en stor del av studierna har undervärderat kvinnliga seriemördare. En bidragande orsak till detta är att studier har fokuserat på försvarliga och förlåtande mord, där kvinnor dödat sina misshandlande partners som en form av självförsvar. Nyare forskning har bland annat visat att de kvinnliga seriemördarna är äldre, att de hinner utföra flera mord och att de har en längre aktiv period jämfört med de manliga seriemördarna. De har i och med de sociala restriktioner samt på grund av det faktum att de ofta är fysiskt svagare än män, utvecklat alternativa dolda tekniker för att uttrycka sig aggressivt samt för att utföra sina brott. De föredrar att förgifta sina offer, som tenderar att vara nära familjemedlemmar eller försvarslösa individer, och en stor del av de kvinnliga seriemördarna arbetar inom sjukvården eller som barnvakter. De föredrar att döda lokalt, och de bakomliggande motiven handlar om att uppnå bekvämligheter i form av ekonomiska förmåner, eller om att ha en sorts makt över liv och död. Sammanfattningsvis har de kvinnliga seriemördarna visat sig vara en mycket unik grupp av kriminella. För att kunna identifiera och utreda fall i vilka dessa förbrytare är inblandade, krävs fortsatt forskning kring ämnet såväl i Europa som i resten av världen.

Forskning har bevisat att kvinnors deltagande i fredsprocessen förbättrar utsikterna för varaktig fred. Som svar på detta godkände FN:s säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Huvudmålet för resolutionen är att förstärka kvinnors roll och beslutanderätt vid konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsbyggande, samt att betydligt öka kvinnors säkerhet och de faktorer som påverkar den. Över femton år senare är fortfarande endast 4 procent av undertecknarna av fredsavtal kvinnor. Dessutom är endast 8 procent av fredsförhandlarna kvinnor. Vad har hänt med implementeringen? Syftet med denna studie är att undersöka hur implementeringen av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet har utvecklats i Finland. I denna studie hänvisar man till de nationella handlingsplanerna då man talar om implementering. Med hjälp av 17 kriterier har innehållet i Finlands tre nationella handlingsprogram undersökts. Resultaten har sedan jämförts med varandra för att se om det skett en förändring i implementeringen. Studiens hypotes är att implementeringen blir mer konkret och specifik i och med att man får mer erfarenhet. Resultaten av innehållsanalyserna bevisar att alla tre handlingsprogram är ganska specifika. Därför är också förändringen av specificitet relativt liten. Den komparativa analysen bevisar också att det finns både skillnader och likheter mellan handlingsprogrammen. Resultaten bevisar att implementeringen av resolutionen har varit god och fortsätter att vara god i Finland. Men på grund av forskningens snäva forskningsmaterial, kan studien inte ge svar på hur väl resolutionen har implementerats i andra land eller på ett globalt plan. Studien tar inte heller i beaktande hur väl Finland har lyckats nå de mål och resultat som handlingsplanerna utarbetat p.g.a. studiens operationalisering av termen implementering.

Medieinnehåll, såsom texter och fotografier, kan bidra med stereotypa normer gällande kön och genus. Genom att synliggöra dessa normer kan man förhoppningsvis åtgärda reproduktionen och spridningen av dem i medier. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur tidningen Hufvudstadsbladet (HBL) porträtterar män och kvinnor i fyra bilder. Avhandlingen utgår från att det finns skillnader i hur män och kvinnor porträtteras i bild och därför görs en jämförelse mellan könen i totalt fyra fotografier. Bakgrunden till avhandlingen har att göra med forskning om att kvinnor är underrepresenterade i nyheter och att männen tenderar att få dominans och makt i sättet hur de porträtteras. Mängden finländsk forskning i ämnet är bristande och därför har jag valt att fokusera på sättet hur män och kvinnor porträtteras på i stället för mängden synlighet de får – ett område som är relativt välutforskat både globalt och i Finland. Metoden för utförandet är bildanalys. Materialet består av fyra fotografier från år 2018 som insamlats från HBL:s webbplats, hbl.fi. Samtliga fotografier är tagna av sammanlagt tre fotografer som arbetar vid HBL och fotografierna är nya – det är alltså inte fråga om arkivbilder. Bildmaterialet analyseras kvalitativt skilt för sig och jämförs sedan med varandra för att hitta mönster i porträtterandet av de två binära könen, män och kvinnor. Materialet är fördelat jämnt så att nyhetssubjektet i två av fotografierna som analyseras är kvinnor och i de övriga två fotografierna är nyhetssubjekten män. Analysen utförs genom att jämföra fotografier av en kvinna och en man där de har en liknande position. Två fotografier av nya verkställande direktörer jämförs med varandra där den ena vd:n är en man och den andra kvinna. I de två andra fotografierna är de fotograferade experter – en man och en kvinna. Undersökningen visar att det finns en tydlig skillnad i hur könen porträtteras i dessa fyra fotografier, trots att nyhetssubjekten har en liknande position. HBL reproducerar en stereotyp bild av män och kvinnor i de här fyra fotografierna – männen uppfattas som mäktiga, starka och viktiga personer som är upptagna med annat, medan kvinnorna porträtteras som mer mottagliga och vänliga personer som söker kontakt.