Browsing by Title

I den här avhandlingen behandlas mångprofessionellt samarbete och koordinerande ledarskap i ett mångprofessionellt arbetsteam. Syftet med avhandlingen är att reda på vilka möjligheter och utmaningar det finns med ett mångprofessionellt samarbete och ett koordinerande ledarskap i praktiken. Arbetet avgränsas till servicen för barn, unga och deras familjer. I den teoretiska referensramen behandlas begreppen mångprofessionellt samarbete, koordinerande ledarskap och D’Amours et al. (2008) modell för utvärdering av ett mångprofessionellt samarbete. Avhandlingen är en kvalitativ innehållsstudie av deduktiv typ, där analysen har sin utgångspunkt i en modell. D’Amours et al. (2008) modell används som analysram för det empiriska materialet som är ett insamlat material från Esbo stads enhet för familjesocialarbete och den initiala bedömningsgruppen. Materialet består av mötesprotokoll och sammanställt material över verksamheten. Materialet analyseras utgående från tio indikatorer som sedan delats in i fyra olika kategorier. Materialet analyseras sedan utifrån tre olika nivåer som visar hur bra samarbetet fungerar. Analysen visar att ett mångprofessionellt samarbete och ett koordinerande ledarskap i det mångprofessionella arbetsteamet inte fungerar helt problemfritt. Faktorer som utmanar samarbetet är bl.a. svag växelverkan, icke-fungerande utbyte av information samt svagt ledarskap. Ett koordinerande ledarskap fungerar endast om det är väl planerat och förmännen har ett intresse för ett samarbete. De möjligheter som kommer fram är bl.a. att man kan erbjuda en mer jämlik och konsekvent service samt göra en grundlig kartläggning av klientens situation. Det finns också möjlighet till konsultation och till användningen av varandras kunskap. För att ett mångprofessionellt samarbete och ett koordinerande ledarskap ska fungera krävs det gemensamma målsättningar och ett förtroende för varandra.

Medietexter kan bidra till att föra vidare skadliga eller förtryckande automatiserade normer, inte minst gäl- lande kön och genus. Att synliggöra de här normerna är ett första steg i att försöka åtgärda deras reprodukt- ion i medietexter. Syftet med den här kandidatavhandlingen är att utveckla en eklektisk, kritisk analysmetod för studier av diskursiv genuskonstruktion i personporträtt. Idén till metoden föddes då jag insåg att det finns begränsade mängder forskning om konstruktion av manligt genus i damtidningar och hur det manliga påver- kar det kvinnligt genus som förmedlas i tidningarna. I avhandlingen utvecklar jag en metod som ett redskap för att granska implicita könsnormer i finska damtidningar. För att utveckla metoden undersöker jag vilka teoretiska och metodologiska perspektiv som kan kombineras för att synliggöra genusnormer som styr den diskursiva konstruktionen av genus i personporträtt. Avhand- lingen behandlar de ontologiska problem som uppstår i kombinationen av teoretiska beståndsdelar med olika ontologiska utgångspunkter. I avhandlingen utformar jag en uttryckligen kritisk, feministisk och eklektisk ana- lysmetod med grunder i socialkonstruktivismen, som kombinerar Judith Butlers teori om gender performance med delar av den kritiska diskursanalysen som den har utformats av Norman Fairclough. Tidigare forskning kring genus och personporträtt används för att identifiera de teman som är bärande i konstruktion av genus. Avhandlingen är till stor del teoretisk, men metoden prövas också i en pilotanalys för att avgöra om den kan appliceras som redskap för att granska genuskonstruktion i personporträtt. Metoden granskar porträtten som en andrahandsperformans förmedlad genom ett urval av diskursiva nivåer i en könad kontext. Pilotanalysens resultat tyder på att metoden kan användas för att avslöja hur genus konstrueras, även om resultatet på grund av sampelstorleken kan anses begränsat. Analysen avslöjar starka automatiserade nor- mer för hur män presenteras i en heteronormativ könsdikotomi. Manlighet kopplas starkt till en så kallad offentlig sfär, till arbete och homosociala sammanhang som områden för manligt självförverkligande. Men resultaten tyder också på konflikter i normerna och en mansbild i förändring. Därför ges också exempel på vi- dare studier där analysmetoden kan användas för att ge mer utförliga svar om genuskonstruktion i person- porträtt och den möjliga konflikt och förändring mansbilden, och i förlängningen kvinnobilden, i damtidning- arna genomgår.

Journalistiken och nyhetsproduktionen ligger vid en brytningspunkt. Ständigt minskande upplagor, ökande konkurrens och kraftigt sjunkande annonsintäkter innebär för de flesta redaktioner starkt nedskurna resurser men också en ständigt ökande press på nyhetsproduktionen. Digitaliseringen kan erbjuda en hel del nya möjligheter, som ofta glöms bort då man diskuterar förändringarna i journalisters yrkesroller och arbetsmarknaden för yrkesskribenter. En aspekt av dessa potentiellt positiva möjligheter är datorstödd journalistik och nyhetsautomation, som även ibland aningen vilseledande kallas för robotjournalistik. Avhandlingens fokus ligger på att kartlägga läget på den finska nyhetsbyrån Suomen Tietotoimisto (STT) och den svenska motsvarigheten Tidningarnas Telegrambyrå (TT) under våren och sommaren 2016 och jämföra den med vintern 2019–2020. I och med att de finska och svenska språken och de finsk- och svenskspråkiga medierna har en rätt så begränsad publik och begränsade resurser, exempelvis i jämförelse med den engelskspråkiga världen, utforskar den här avhandlingen också hur nyhetsbyråerna lyckats hålla sig à jour med sin nyhetsproduktion. Utöver nyhetsbyråernas arbetsprocesser betraktar den här avhandlingen också de etiska och publicistiska frågorna kring automatiserad textproduktion. Även om artificiell intelligens, maskininlärning, automatiserade arbetsprocesser och textgeneratorer kan låta som väldigt komplicerade och högtravande koncept är hindren för att utnyttja och introducera dem inom journalistiken däremot inte särskilt komplicerade. Avhandlingen drar slutsatsen att på grund av att mediebranschen och yrkesjournalistiken i Norden lider av en kronisk resursbrist är det inte realistiskt att utnyttja och förverkliga den utvecklingspotentialen som automatiseringen kunde medföra. När det vardagliga arbetet består av en konstant kamp om överlevnaden är det svårt att ta sig an omfattande strukturella utvecklingsprojekt som automatiseringen av redaktionella arbetsprocesser skulle kräva.

Den här kandidatavhandlingen granskar hur myndigheterna i Finland framställer våld i nära parrelationer. Genom en diskursanalys granskas myndighetsdokument som behandlar tematiken ur ett genusteoretiskt perspektiv. Antaganden om kön och genus ägnas därmed speciell uppmärksamhet. Kandidatavhandlingen utgår från att verkligheten kring våld i nära parrelationer både tolkas och skapas genom språket och hur man talar om det. Myndigheternas framställningar utgör en viktig del av denna process, eller rentav en diskurs kring vad våld i nära parrelationer är, vad det beror på och hur det bör förstås och motverkas. Kandidatavhandlingen visar att myndighetsdokument som behandlar våld i nära parrelationer i Finland under de tio senaste åren, framför allt riktar fokus mot kvinnans utsatthet och offersituation. Våld i nära parrelationer framställs därmed som ett problem som berör kvinnor mer än män. Dokumenten intresserar sig över lag mest för offrets situation och utövarens ansvar faller i skymundan. I några av dokumenten diskuteras också våldsproblematiken på ett könsneutalt sätt, vilket osynliggör könsaspekten helt och hållet. Ur ett genusperspektiv vore det högst relevant att synliggöra att det är män som står för merparten av våldet, vilket dokumenten inte lyckas med. De få försöken att i myndighetsdokumenten synliggöra mäns ansvar för våldet, överröstas av fokuset på kvinnan och offrets utsatta situation.

I denna avhandling utforskar jag incel-rörelsen sociologiskt med syftet att förstå bakgrunden till rörelsens utveckling och analysera vad rörelsen samhälleligt belyser. Fokus ligger på att analysera hur incel-rörelsen formas av samhälleliga normer och strukturer, specifikt maskulinitetsnormer och maktstrukturer. Genom svårigheter att inleda intima relationer skapar männen i rörelsen en identitet kring så kallat ofrivilligt celibat. Från att ha börjat som en självhjälpsgrupp för att skapa gemenskap har det utvecklats till en rörelse och subkultur på internet som sprider misogyni. Våldsdåd har utförts av incels för att hämnas på kvinnor som inte har visat dem uppmärksamhet eller haft sex med dem. Resultaten av analysen visar att maskulinitetsnormer är centrala i rörelsen, där diskussioner om hur incels anser att män ska vara påverkar deras uppfattning om sig själva, speciellt ifall då de inte uppfyller hegemonisk maskulinitet. De vill höja sin maskulinitetskänsla på andra sätt i stället, via till exempel att vara våldsbejakande. Incels anser att kvinnor har makten över den så kallade sexuella marknaden, vilket leder till att män inte makt över vem de kan ha sex med. Incels beskyller kvinnor för att ha orsakat situationen och misären de upplever. Misogyni och hämndlystenhet syns i rörelsens diskussioner, där incels anser att kvinnors makt borde reduceras för att samhället ska vara stabilt. Skev fördelning av makt mellan genus är något som incels därmed strävar efter.

I Finland har man tagit in nya demokratiska innovationer för att öka medborgarnas delaktighet i samhället. Valdeltagandet i Finland har under en längre tid varit lägre än medeltalet av de övriga OECD länderna. Därför studeras huruvida medborgarinitiativ är en demokratisk innovation eller illusion i denna avhandling. En av orsakerna till att medborgarinitiativ infördes är att intresset för politik bland medborgarna har sjunkit samt att valdeltagandet har gått nedåt. Medborgarinitiativ som innovation analyseras i denna avhandling utifrån fyra olika synvinklar vem är det som deltar, vad tycker folket, påverkar medborgarinitiativ den politiska dagordningen och kan medborgarinitiativ klassas som en demokratisk innovation? Det är i första hand yngre personer som tilltalas av deltagarformer som medborgarinitiativ. Medborgarna i Finland är positivt inställda till medborgarinitiativ och 83 % anser att medborgarinitiativ helt eller delvis har främjat demokratin. Medborgarinitiativ kan även anses vara en plattform för medborgarna att påverka den politiska dagordningen från. Enligt de teorier som presenteras i avhandlingen kan medborgarinitiativ klassas som en demokratisk innovation.

Tidigare forskning visar att medierade skandaler och mediedrev inte bara har ökat under de senaste årtionden, utan även ser annorlunda ut i dag. Traditionella medier är en central aktör, men sociala mediers och internets ökade inflytande har utan tvekan påverkat dynamiken och dramaturgin i samband med skandalerna. Syftet med denna avhandling är att undersöka denna förändrade dynamik genom att analysera hur aktörskap och ansvar konstrueras i traditionella mediers rapportering om nutida skandaler och drev. Genomförandet bygger på en kritisk diskursanalys av en längre artikel som är publicerad i Hufvudstadsbladet i februari 2019, samt diskussion av analysresultaten i ljuset av tidigare forskning. Artikelns huvudsakliga tema är en redogörelse för/diskussion om att mediedreven ”blir fler och brutalare”. Genom analysen går det att empiriskt fastställa att artikeln som diskursiv praktik gynnar de drevutsattas perspektiv genom att förminska deras ansvar och aktörskap i samband med transgressionerna bakom dreven samt genom att dölja eller förvränga resonemangen och motiven hos kritiska/anklagande perspektiv. Analysen visar också att artikeln som diskursiv praktik gynnar traditionella medier genom att förminska deras ansvar och aktörskap i samband med dreven och i stället betona ansvaret och aktörskapet hos människor på sociala medier, som även karaktäriseras som ociviliserade och sadistiska. Materialets omfattning är inte tillräcklig för att dra några generaliserbara slutsatser, men denna avhandling kan i stället fungera som en teoretisk och metodologisk utgångspunkt för vidare forskning.

Idag är det relevant att begrunda hur vi kan bli mera hållbara i våra samhällen eftersom klimatkrisen gör sig allt mera påmind för varje år som går. Sociologin är ett vetenskapsområde som mycket väl kan hjälpa till med teoretisering i denna fråga och i den här avhandlingen belyses därför hållbar matkonsumtion med sociala praktikteorier. Praktikteorierna presenteras som ett mera holistiskt alternativ till aktörs- och strukturperspektiven för att ge en inblick i hur sociologiska teorier kan bistå en mera hållbar framtida samhällsutveckling. Genom ett fokus på matkonsumtion exemplifieras praktikteorierna genom ett område som alla berörs av i sin vardag. Utifrån praktikteoretisk teoretisering av konsumtion och hållbarhet av sociologerna Alan Warde och Elisabeth Shove, föreslås praktikteorierna kunna erbjuda ett alternativt teoretiskt verktyg för att på en samhällelig nivå politiskt kunna förändra våra matpraktiker till förmån för ett hållbart livsmedelssystem. Det individuella dietvalet som karakteriserar dagens ätande har lett till att ansvaret för ett mera hållbart ätande närmast ligger på individens diet- och konsumtionsval. Avhandlingen betonar att vårt ätande dock inte är ett konsumtionsval utan en komplex social praktik som är svår att förändra genom att enbart fokusera på strategier som ska hjälpa individen att förändra sitt beteende. En applicering av de sociala praktikteorierna på konsumtion och hållbarhet är således värdefull eftersom den understryker behovet av en omdirigering av ansvaret för en utbredd hållbarhetsmässig utveckling från individen till samhället.

I dagens politik är problemen alltmer komplexa och globala till sin natur. I allt högre grad har mellanstatliga och överstatliga organisationer, så som EU, befogenheter som nationalstaterna överlåtit. I den här typen av flernivåsystem är det svårt att exempelvis kontrollera vem som har inflytande över beslutsprocesserna, sammanjämka flera olika aktörers intressen samt veta vem som är ansvarig för besluten. Detta skapar problem med legitimeringen av maktanvändningen och beslutsfattande. Studier tyder på att EU lider av legitimitetsbrister men det gäller en viss oenighet om vilka bristerna är och hur de ska tolkas. Statsvetare är inte eniga om vare sig EU åtnjuter demokratisk legitimitet eller inte. Syftet med denna studie är att undersöka hur EU legitimerar sin politik i medlemsstaterna genom att analysera EU:s tillgänglighetsdirektiv (2019/882). Political systems theory och demokratisk legitimitet används som bas till analysen. Utgående från teorin definieras input-, throughput- och output-mekanismerna för demokratisk legitimitet, vilka används i analysen för att se vilka förutsättningar för legitimitet som finns inbyggda i direktivet. De primära källorna som används för avhandlingen är officiella arbetsdokument som publicerats i samband med beredningen av tillgänglighetsdirektivet samt lagstiftning. Resultaten tyder på att EU har inbyggda förutsättningar för demokratisk legitimitet även om en del brister finns i till exempel transparens och mekanismer för feedback. Sammanfattningsvis hjälper multilevel governance oss att förstå hur EU kan hantera problem kring legitimering av sin politik i medlemsstaterna samt de särdrag som problematiken har inom ett flernivå system som EU.

I denna avhandling prövas huruvida Attardos teori om skämtcykler går att använda för att studera internetmem. Jag utgår ifrån Shifmans definition på ett mem och Dainas metod för att kvantifiera memets variation, som jag anpassar till memet ”Me and the boys”. Jag analyserar memets variation med att kvantifiera 322 versioner av det och genom att visualisera mitt material. Jag analyserar även huruvida det ser ut då materialet grupperas enligt Attardos teori om skämtcykler, som ursprungligen beskriver verbala skämt. Mitt syfte är således att kartlägga hur memet varierar, se hur detta stämmer överens med Attardos teori samt hitta kluster inom variationen som kunde ge ledtrådar till hur internetmem utvecklas. Min slutsats är att Attardos teorin om skämtcykler går att använda för att förstå olika sorters variation inom internetmemet jag analyserat, men att dess användning för att analysera grafiskt material för med sig några svårigheter. Min avhandling är dock för begränsad för att dra mer generella slutsatser utöver det.